Montreux Convention, at 85, Needs Tending for US-NATO-Russia Security and Stability, justsecurity.org

av
Kemal Kirişci, nonresident Senior Fellow - Foreign Policy, Center on the United States and Europe och Serhat Güvenç , professor of International Relations at Kadir Has University

Russia increasingly is flexing its military muscle in the Black Sea. Last year, it shut off access for foreign ships to the Sea of Azov, connected to the larger Black Sea by the Kerch Strait. In March and April this year, Russian President Vladimir Putin sought to display his military’s might by massing 120,000 troops on the Ukrainian border, before backing off to a limited degree. […]

These tensions coincide with the 85th anniversary of the Montreux Convention that has regulated merchant and military maritime traffic into and out of the Black Sea since 1936. Negotiated and signed by littoral states of the Black Sea (Bulgaria, Romania, the Soviet Union, and Turkey) as well as Britain, France, Greece, Japan, and Yugoslavia, at a time when Europe was drifting towards World War II, the convention today remains a solid example of a rules-based international order. Its implementation has been far from perfect, but the very fact that, for 85 years, there has been no attempt to revise it and that the international community continues to abide by its terms speaks volumes.

As the trans-Atlantic alliance confronts the mounting Russian challenges to security and stability in the Black Sea, it should avoid steps and policies that risk undermining the Montreux Convention. Läs artikel

Mali’s interim president targeted in stabbing attempt during Eid prayers, edition.cnn.com

av

Mali’s interim President Assimi Goita was targeted in an attempted stabbing on Tuesday, the Mali presidency said in a statement.

The incident happened during prayers at the Grand Mosque in the capital Bamako to mark the Muslim holiday of Eid al-Adha.
”Attempted stabbing attack against the President of the Transition, Colonel Assimi Goita at the Grande Mosque of Bamako. The attacker was immediately subdued by close security. Investigations are ongoing,” the presidency said in a statement posted on its official Twitter account.
Colonel Assimi Goita — the leader of two coups in nine months in Mali — was sworn in as transitional president on June 7. Läs artikel

Kunsten å bli utmanøvrert, dagbladet.no

av
John Berg, major (R) og forsvarsanalytiker

Det er dokumentert, men fortiet at 52 F-35 kampfly i full drift vil ødelegge Forsvarets økonomi. Statsminister Erna Solberg og Høyre vil ikke vite at tross moderat økende budsjetter går Forsvaret igjen mot bankerott. USA, som målt i budsjettandel satser klart mindre enn oss på F-35, innser at det likevel må kuttes hardt i antallet. Nederland, som vi samarbeider tett med, har et brutto nasjonalprodukt på noe over det dobbelte av vårt, men har kuttet fra 85 F-35 til 46.

Forholdsmessig satser vi altså mer enn dobbelt så mye på F-35 som Nederland, og får tilsvarende mindre igjen til andre formål. Britene kutter og så godt som alle andre. Legg så til overvåkingsflyet Poseidon, som ingen andre småstater anskaffer, og behovet for enorme summer til luftvern rundt de sårbare konsentrasjonene på Ørland og Evenes, Natos mest utsatte flystasjoner. Norge får Natos klart skjeveste og mest uhåndterbare budsjettprofil og vil ikke kunne finansiere noe i nærheten av et balansert forsvar.

Samtidig ser det ut tilat klassisk militærkonservatisme og LO-støttede interesser vil få igjennom kjøp av 84 stridsvogner for 10–15 milliarder, mens ledende stridsvognland kutter sine antall sterkt til fordel for nye og epokegjørende presisjonsvåpen og droner. Det er en slik kombinasjon av våpen, droner og digital ledelse som gir mobilitet, rekkevidde og fleksibilitet til å løse Norges største forsvarsproblem, at et angrep kan komme langt unna der vi har styrker. Vi planlegger å investere 10–15 milliarder i kunsten å bli utmanøvrert. Läs artikel

Biden And Sanctions: Relief At Last? theamericanconservative.com

av
George Liebmann, president of the Library Company of the Baltimore Bar,

The Biden State Department has announced that it is undertaking a long-overdue review of American sanctions policy. This is to be welcomed, but there are obvious perils ahead: from neoconservatives with Manichaean attitudes predisposing them to continue fighting the Cold War or finding a new enemy of the month; from liberal imperialists of the Samantha Power and Anne-Marie Slaughter persuasion anxious to engage in virtue-signaling in opposition to authoritarian regimes; and from the State and Treasury Departments’ sanctions bureaucrats who are quick with assurances that the foreign government they are sanctioning is on its last legs and will succumb to the triumphant forces of democracy if we ‘stay the course’ and give it one more heave. These area “experts” also enjoy the support of ever hopeful and ever more out-of-touch exile communities, notably those from Cuba, Iran, and Venezuela. Läs artikel

Se även genomgång av frågan om sanktioner och folkrätt tidigare på sajten.

Värnplikt skulle främja integrationen, ystadsallehanda.se

av
Hodder Stjernswärd, Ystad

Vi har en återuppstådd värnplikt, men den är liten. Samtidigt talas mycket om ungdomsarbetslöshet och gängkriminalitet.

Det senare när nog vårt största samhällsproblem just nu. Stora delar av vår ungdom vet föga eller inget om värnplikten.

Då frågar sig vän av ordning: Kan man inte införa en värnplikt (säg sex eller sju månader) som ger ungdomar ett jobb för några månader, där han eller hon, får lära sig vilket fint land de bor i, värt att försvara?

Den militära delen av utbildningen ska då bland annat innehålla bilkörning, sjukvård, vapenhantering och ”kamratumgänge”. Yrkesmän viftar avvärjande vid tanken på en förkortad värnplikt. Men detta är en samhällsfråga och inte bara militärisk. Den rör oss alla. Vill vi på allvar välkomna alla som tagits emot i landet måste vi också göra något för dem. Svaret är värnplikt som betyder jobb (för kort tid) och positiv inställning till vårt land.

Det betyder ingalunda att nuvarande befälssystem krossas. Tvärtom, det utvidgas.

Men tanken måste politiskt behandlas med allvar. Varför debatteras detta aldrig? Läs artikel

Bad News: NATO Isn’t Enough to Stop a Russian Invasion of the Baltics, nationalinterest.org

av

The air defenses of the Baltic States are too weak to stop Russia or to protect NATO reinforcements coming to their aid, according to a report by an Estonian defense think tank.

Estonia, Latvia and Lithuania are small, and so are their armed forces. The few NATO troops and aircraft stationed there are mere speed bumps, so should Russia invade, succor for the Baltics would have to come from NATO reinforcements.

“Land, air and sea movements, however, are vulnerable to the substantial air power Russia has built in the Western Military District and to its long-range Anti-Access/Area Denial capabilities,” says the International Center for Defense and Security back in 2018. “Air defense is the biggest military capability gap in the region, and while the three states have taken steps to address this, the full range of systems required for comprehensive, layered air defense is prohibitively expensive. This is a concern for the Baltic states, but a vulnerable north-eastern flank should also be a concern for NATO as a whole.” Läs artikel

”Vad har Sverige i Svarta havet att göra?”, svd.se

av
Rolf Andersson advokat, Anders Björnsson, publicist, Lars-Gunnar Liljestrand, tidigare forsknings- och utvecklingsingenjör artikelförfattarna är utgivare av alliansfriheten.se

I skymundan kan man i internationell press hitta uppgifter om att Sverige var ett av de deltagande länderna i USA:s och Ukrainas kontroversiella övning Sea Breeze 2021 som ägde rum 28 juni–10 juli.

Syftet var att genomföra krigsövningar med olika typer av vapensystem både till sjöss och med flyg.

I vanliga fall brukar Försvarsmakten vara snabb med att informera men nu fick man noggrant läsa i amerikanska flottans ”Navy News” (21/6) för att få reda på att Sverige var med och räknas upp som ett av 32 deltagande länder. Sverige har också deltagit i tidigare års Sea Breeze. Läs artikel

 

Sven Hirdman talar klarspråk! sla.se

av
Per Blomquist, ledamot i Krigsvetenskapsakademien

Om en krigssituation skulle uppstå i Östersjöregionen kommer Sverige att ligga illa till. Den förutsägelsen gjorde mångårige diplomaten och Moskvaambassadören Sven Hirdman i ett uppmärksammat Hotspot-samtal med Marco Strömberg nyligen. […]

Det är inte sannolikt att Ryssland har ambitionen att inleda ett angreppskrig, menar Hirdman, men historien visar att krig kan startas av misstag eller av missförstånd.

– I en sådan situation kommer Ryssland att agera snabbt och aggressivt. De har så många gånger upplevt att krig utspelas på deras mark och är nu beslutna att i en krigssituation göra allt för att det inte ska upprepas, menar han och beklagar de hårda motsättningar som råder mellan väst och Ryssland. […]

Det är gott att den erfarne diplomaten Sven Hirdman talar klarspråk!

Den 23 juni hade jag förmånen att sammanträffa med Sveriges arméchef Karl Engelbrektson och hans adjutant Karin Stegmark under några timmar.

Båda dessa personer med ansvar för försvaret av vårt markterritorium är självklart väl medvetna om den militärstrategiska roll som detta har för både USA och Ryssland. För Ryssland utgör vårt vidsträckta markterritorium ett väsentligt skydd mot USA/Nato på Atlanten och i Centraleuropa.

Det kändes gott att få möta två för vårt försvar ansvarsfulla personer utan att behöva framföra negativ kritik på vårt försvar. Min inställning kände de säkert sedan tidigare. Läs artikel

Veckans citat

av

Thomas Mann, Doktor Faustus, översättning Ulrika Wallenström, Albert Bonniers Förlag  2018, s. 403

Boken skrevs 1943. Serenus Zeitblom tänker i augusti 1914:

”En stormakt hade vi nu redan allt för länge varit; det tillståndet var gammalt och vant och gjorde oss inte så lyckliga som väntat. Känslan av att det inte gjort oss mer vinnande, att det snarare försämrat än förbättrat vårt förhållande till världen satt djupt i sinnena, vare sig man tillstod det eller ej. Ett nytt genombrott tycktes vara på tiden: genombrottet till dominerande världsmakt – vilket förstås inte kunde åstadkommas genom moraliskt hemarbete. Krig alltså, och om så måste vara krig mot alla, för att övertyga och vinna alla, det var det som ”ödet” hade bestämt och som vi med entusiasm (en entusiasm vi var ensamma om) gick ut i  – uppfyllda av förvissningen att  Tysklands stora stund var inne; att historien höll sin hand över oss; att efter Spanien,  Frankrike, England var det vår tur att trycka vår stämpel på världen och leda den; ”

Army Sees New Tactical Vehicle as Critical to Its Arctic Warfighting, nationalinterest.org

av

[…] The Army is building a first-of-its-kind tactical vehicle to conduct high risk combat missions in extreme cold weather conditions in the Arctic as part of an effort to increase its force presence and operational tempo in the region.

The service awarded a new prototyping deal to an Oshkosh Defense-ST Engineering industry team to build its first Cold Weather All Terrain Vehicle (CATV). The CATV, based in large measure upon the ST Engineering Bronco 3 family of vehicles, will perform Arctic Command and Control, Casualty Evacuation or troop transport missions amid the frozen, dangerous and uneven Arctic landscape.

A recently unveiled Army Arctic Strategy paper, called “Regaining Arctic Dominance,” specifically cites “mobility” as a serious and growing challenge to Army operations in the Arctic, certainly a circumstance which might explain why the service is moving quickly to acquire these vehicles. Läs artikel

Ensidiga sanktioner

av
Mats Björkenfeldt

Vi har tidigare skrivit om hur verkningslösa ekonomiska sanktioner oftast är och att de utförs för att politiker måste ”göra något”. Samtidigt noterade vi att FN:s säkerhetsråd självt anser att ekonomiska sanktioner är ett effektivt verktyg som står till dess förfogande.

En ny bok om ensidiga sanktioner har nu utkommit, nämligen professor Surya P. Subedis Unilateral Sanctions in International Law (Bloomsbury Publishing 2021). Han har bland annat vid två tillfällen utsetts som Rapporteur av ett FN-organ.

I boken har Subedis låtit flera experter på skilda områden skriva om ensidiga sanktioner.

  1. Surya P Subedi: “The Status of Unilateral Sanctions in International Law”
  2. Surya P Subedi: “Shades of Grey: Autonomous Sanctions in the International Legal Order”
  3. Professor Nigel D White: “Unilateral Sanctions: Creating Chaos at Bargain Rates”
  4. Professor Joy Gordon: “The Implications of Unilateral Sanctions for the Freedom of Aviation”
  5. Professor emeritus Nick Grief: “The Impact of Unilateral Sanctions on Regional Integration Treaties with Special Reference to the Gulf Cooperation Council”
  6. Juristen Ali Abusedra: “The Effect of Unilateral Sanctions on Foreign Investors and the Foreign Investment Regime”
  7. Juristen Nicolette Butler: “The World Trade Organisation and Unilateral Sanctions: Prohibited or Possible?”
  8. Generalsekreteraren vid Eurogas James Watson: “Unilateral Sanctions, Universal Postal Union and State Responsibility”
  9. Adjungerade professorn vid Göteborgs handelshögskola Trisha Rajput: “Unilateral Coercive Measures: Towards International Humanitarian Law and International Human Rights”
  10. Juristen Louisa Ashley: “Maritime Lawfare: The Impact of Unilateral Sanctions on Law and Practice on Navigation and Seaborne Trade”
  11. Lektorn vid Göteborgs handelshögskola Abhinayan Basu Bal: “Can Unilateral Sanctions and International Environmental Obligations of States Coexist?”
  12. Juristen Amrisha Pandey: “Use of Cyber Means to Enforce Unilateral Coercive Measures in International Law”
  13. Juristen Ali Abusedra, professor Abu Bakar Munir och professor Md Toriqul Islam:” Conclusions: The Current Law on Unilateral Sanctions, Remedies against Unlawful Use of such Sanctions and Recommendations”
  14. Surya P Subedi: Appendix: Draft Declaration on the Rules of International Law on Unilateral Sanctions

Boken inleds med ett konstaterande, att idag är den påtagliga användningen av våld för att främja demokrati och mänskliga rättigheter inte lika vanlig som under det kalla kriget. Istället har ensidiga ekonomiska tvångsåtgärder, vanligtvis kallade ”sanktioner”, blivit det alltmer ökande utrikespolitiska verktyget av många stater.

Läs mer

Det store spillet når et nytt nivå, steigan.no

av

Kinas utenriksminister Wang Yi har vært på en tour de force i Sentral-Asia for å trekke opp de lange samarbeidslinjene mellom landene i regionen. Han har besøkt Turkmenistan, Tadsjikistan og Usbekistan, hvorav de to siste er fullverdige medlemmer av Shanghai Cooperation Organisation (SCO) der også India og Pakistan er medlemmer, mens Iran og Afghanistan har observatørstatus. […]

Sun Zhuangzhi, administrerende direktør for SCOs kinesiske forskningssenter, oppsummerer det hele: organisasjonen er i stand til å komme med en plan som binder sammen politisk stabilitet, økonomisk og sikkerhetsutvikling og et veikart for infrastrukturutvikling.

Taliban er enig. Talsmann Suhail Shaheen har understreket: «Kina er et vennligsinnet land som vi ønsker velkommen til gjenoppbygging og utvikling av Afghanistan.»

Taliban sier også at de ikke vil tillate at noen makt skal bruke Afghanistan som base for angrep på Kina. Her ser man altså konturene av en allianse mot den uigurterrorismen som særlig USA og Tyrkia har fyrt opp under.

Wang Yi har allerede gjort det klart overfor Islamabad – Pakistan er SCO-medlem – at det er behov for å etablere en trilateral mekanisme, med Beijing og Kabul, for å fremme en gjennomførbar politisk løsning til Afghanistan mens man tar seg av sikkerhetsproblemene.

Her, fra Kinas synspunkt, handler det om den flerlags økonomiske-korridoren Kina-Pakistan (CPEC), som Beijing planlegger å innlemme Kabul i. Her er en detaljert oppdatering av framdriften til CPEC. Byggesteinerne i dette byggverket inkluderer avtalen som ble inngått mellom China Telecom og Afghan Telecom allerede i 2017 for å bygge et Kashgar-Faizabad fiberoptisk kabelsystem og deretter utvide det mot et Kina-Kirgisistan-Tadsjikistan-Afghanistan Silk Road-system.

Direkte koblet til dette er avtalen som ble undertegnet i februar mellom Islamabad, Kabul og Tasjkent om å bygge en jernbane som faktisk kan etablere Afghanistan som et sentralt veikryss mellom Sentral- og Sør-Asia. Kall det SCO-korridoren. Läs artikel