Putin Doubts NATO Can Stand Up to Russia in the Black Sea, nationalinterest.org

av
Mark Episkopos, national security reporter for The National Interest

Kiev and several western powers have taken symbolic steps in recent years to assert Ukraine’s territorial integrity, conducting military exercises near or innocent passage operations through Black Sea waters claimed by Russia. The Kremlin has responded with increasing firmness to these sporadic incursions, which it calls “provocations.” Late last month, the Coast Guard and Black Sea fleet fired warning shots and dropped bombs in the path of the British Type 45 Destroyer HMS Defender to chase the warship away from Russia’s claimed territorial waters off the Crimean coast. Russian President Vladimir Putin said in a subsequent TV appearance that Russia’s military could have sunk the Defender without triggering a large-scale war because, in his words, the west knows it cannot win such a conflict.

Putin’s confidence may not be entirely misplaced. In the years following Crimea’s annexation, Russia has steadily built up its Black Sea Fleet. The fleet has received three modernized Guided Missile Frigates from the Admiral Grigorovich class, as well as a slew of diesel attack submarines from the improved Kilo (Project 636.3) series. These new warships are but one part of the drastic growth of Russian anti-access/area-denial (A2/AD) capabilities in the Black Sea region, which also include a sprawling web of missile defenses operating out of Crimea. Yet another headache for NATO are Russia’s newest tactical weapons: the Tsirkon winged, hypersonic cruise missile curtails the ability of carrier strike groups (CSG’s) to project power deep into Russian territory, as does the Kh-47M2 Kinzhal air-launched ballistic missile. Läs artikel

Veckans citat

av

”Jeg ser ingen grunn til at Norge og Nato skulle la seg trekke inn i en militær konflikt på andre siden av jordkloden. Vestens politikk overfor Kina må være en blanding av rivalisering, konkurranse og samarbeid. Den siste komponenten – samarbeid – er blant annet avgjørende for at vi skal løse klimakrisen. Evnen til samarbeid vil avhenge av at rivaliseringen holdes under kontroll.

Nato er ikke en global politimann. Det er et transatlantisk fellesskap. Den må alltid være under utvikling. Men når Nato har forsøkt å strekke seg vidt og bredt, har det oftest gått galt.

Det bør alliansen lære av.”

Kai Eide. tidligere Nato-ambassadør , NRK 13 juni

From Norway with love – juni 2021, steigan.no

av
Eva Thomassen

Vi har fått svar på hva Norge bruker setet i Sikkerhetsrådet i FN til. Et sete som kostet skattebetalerne minst 100 millioner kroner.

Saken handler om problemet med å frakte våpen til Al-Nusra inn i Idib når  grensene mot Tyrkia er stengte.

Utenriksminister Ine Eriksen Søreide har påtatt seg drajobben med å hindre Russland i å legge ned veto i Sikkerhetsrådet  mot at våpen gjemt blant såkalt nødhjelp eller mat og medisiner som Søreide kaller det, skal fortsatt komme inn i Idlib fra Tyrkia. En tapt kamp. Men, for Søreide en viktig kamp for å vise at Norge bruker setet i Sikkerhetsrådet etter avtale. Läs artikel

Stoltenberg er upresis og ivrig på en måte Natos generalsekretær ikke bør være, aftenposten.no

av
Sverre LodgaardSeniorforsker, NUPI og Henrik Thune Seniorforsker, Fridtjof Nansens Institutt (FNI)

[…] Etter tiden med Donald Trump har Stoltenberg brukt mye krefter på å utvikle og formidle en ny strategi for Nato. Strategien, som diskuteres av Nato denne uken, bærer navnet «Nato 2030». Slik han selv nylig formulerte det, er målet todelt:

Først «å avslutte vår største militære operasjon» i Afghanistan. Deretter «styrke vår evne til å møte økende global konkurranse.» Og det helt sentrale i strategien, det nye, er å trekke Kina inn som en «leder i et autoritært anslag mot den lovregulerte internasjonale orden».

For å samle støtte til denne vendingen har Stoltenberg de siste ukene i særlig grad uttrykt to synspunkter.

  1. Det ene er at Kina, som innen 2030 trolig er verdens største økonomi, «har en væremåte som jeg mener er helt uakseptabel».
  2. Det andre er, slik han sa til verdenspressen etter sitt møte med president Joe Biden, at «Kina ikke på noen måter deler våre verdier».

For en tillitsmann som jobber på vegne av 30 medlemsstater, er dette uvanlig kraftig lut. Det er en type glødende ordvalg diplomater sjelden bruker. På et vis kan man kanskje se det som en retorisk øvelse for å samle støtte. Läs artikel

Revisionists want to downplay U.S. role in 1953 Iran coup. Don’t listen, responsiblestatecraft.org

av
Daniel Larison, former senior editor at The American Conservative magazine

U.S. involvement in the 1953 coup in Iran is not debatable, but there continues to be a fight over the extent of that involvement and how significant the U.S. and U.K. roles were.

According to a recent surge of revisionist accounts, the U.S. role was not that great, but hundreds of documents released by the U.S. government in 2017 have confirmed the standard view that the U.S. role was significant and indeed crucial to the toppling of the popular prime minister, Mohammed Mossadegh.

The eminent historian of Iran, Ervand Abrahamian, has written a new book reviewing the information disclosed in these declassified documents from the government. In that book, “Oil Crisis in Iran: From Nationalism to Coup d’Etat,” Abrahamian explains that the documents show much more extensive U.S. involvement in Iranian domestic politics in the years leading up to the coup than had previously been acknowledged. […]

The standard story about the reason why the U.S. backed the coup was that Washington feared losing Iran to communism, and this interpretation has leaned heavily on the Cold War justifications that the relevant policymakers themselves offered. As Abrahamian shows, however, the focus of both the U.S. and U.K. governments in the years leading up to the coup was on preventing oil nationalization and stopping Iran from creating a precedent that they feared would then be applied elsewhere in the world. Läs artikel

Den medborgerliga plikten mot orätten – Julian Assange 50 år

av
Anders Björnsson

Julian Assange har avslöjat svåra brott – brott mot krigets lagar. Därför riskerar han att dömas som en brottsling. Detta är en gangsterlogik. Han har avslöjat laglöst statligt våld mot civila oskyldiga. Därför hänger hans eget liv på en skör tråd. Detta ska kallas mod. Julian Assange har behandlats med en hänsynslös brist på respekt av den svenska staten. Därför måste han få upprättelse. Han har som varje journalist i hans situation måste göra: han har berättat sanningen. Därför borde han belönas.

Julian Assange trodde på Sverige, på svensk yttrandefrihet, på vår grundlagsskyddade rätt att granska vad makten har för sig. Men Sverige – det politiskt-mediala komplexet – har misstrott Julian Assange. Ledande svenska opinionsbildare har försökt att karaktärsmörda honom. Det är otäckt. De som ropar ”Stena! Stena!” sitter själva i skyddat bo. Medan Julian Assange sitter i fängelsecell och i domstolsbås. Det är lätt att se vem som faller till föga för styrkan och vem som faller offer för styrkan i detta drama.

Läs mer

Stoppa Sveriges deltagande i Frankrikes krig i Mali, sn.se

av
Ulf-Göran Widqvist (S), författare och småföretagare

[…] Frankrikes pågående krig i Mali och andra delar av Sahel är ett nykolonialt krig som bara nödtorftigt döljs bakom ord om strid mot muslimska terrorister. En vokabulär som även Sverige använder för att motivera det svenska deltagandet i kriget. Sveriges regering talar också om solidaritet med Frankrike och stöd till Malis folk.

Antalet civila dödsoffer ökar. President Macron har nu fått kalla fötter. Kriget är ett politiskt och militärt misslyckande. Motståndet i Frankrike ökar. Fler än 50 franska soldater har fått sätta livet till. Macron försöker desperat få fler europeiska länder att sluta upp på den franska sidan. Nästa år är det presidentval i Frankrike och Macron fruktar att kriget kan hindra honom från att bli återvald.

Jag talade för en tid sedan med en svensk yrkesofficer som tjänstgjort i FN-styrkan i Mali. Hans uppfattning var entydig: ”Vår uppgift är omöjlig. Alla hatar oss!”

Det är naturligtvis orimligt att en liten stat som Sverige ger sig in i ett farligt militärt stormaktsspel. Ryssland agerar i regionen och flyttar fram sina politiska och ekonomiska positioner i skuggan av Frankrikes misslyckande. Läs artikel

Taliban: NATO’s decision is a continuation of the occupation of Afghanistan, ariananews.co

av

According to Al-Jazeera, the Taliban criticized NATO’s recent decision to keep its forces under the pretext of providing security in Afghanistan, calling it a continuation of the occupation of Afghanistan.

The Taliban said that NATO’s decision to keep its forces in order to secure Kabul International Airport was a continuation of the occupation of Afghanistan. The Taliban also called the decision to keep foreign troops in Afghanistan a clear violation of the Doha agreement.

The Taliban said NATO wanted to make Afghanistan a battleground for regional forces, and that was rejected. The land of Afghanistan will never be used against others and we will not allow any country to have a military presence in the country. […]

The NATO statement also said that it would provide security for Kabul International Airport for a sustained diplomatic presence and the importance of Afghanistan’s relationship with the world. Läs artikel

Russland innfører lov mot historieforfalskning, forsvaretsforum.no

av

Loven innebærer blant annet at det er straffbart å sette likhetstegn mellom Sovjetunionen og Nazi-Tysklands handlinger under andre verdenskrig.

Historikere har tidligere kritisert loven fordi den er åpen for vide tolkninger. Enkelte mener også at den kan sikre Kreml «monopol på sannheten» og dermed brukes til å sensurere visse historiske synspunkter.

Putin har forsvart loven med at den trengs i kampen mot historieforfalskninger. I 2019 gikk han hardt ut mot en resolusjon i EU-parlamentet der også Sovjetunionen ble anklaget for at annen verdenskrig brøt ut. Läs artikel

Irak och Syrien fördömer folkrättsbrotten

av
Utgivarna

Den 28 juni genomförde USA flygattacker mot två mål i Syrien och ett mål i Irak.

Den amerikanska regeringen hävdade att attackerna var ett svar på tidigare drönarattacker mot USA-baser i Irak. Utrikesminister Antony Blinken förklarade samma dag att de amerikanska anfallen var ”självförsvar”. Vidare sade Blinken att anfallen var förebyggande för att hindra attacker mot egna baser i framtiden.

USA:s hänvisning till självförsvar är inte hållbar av flera skäl.

Rätten till självförsvar gäller mellan stater och gäller som ett direkt svar på ett väpnat angrepp.

I det här fallet handlar det om shiamuslimska milisgrupper som uppenbarligen agerar mer eller mindre självständigt. Vidare kom USA:s attack inte som ett direkt svar på att man själv blivit attackerad. Blinkens motivering om preventivt självförsvar i efterhand saknar stöd i folkrätten som inte innehåller rätt till preventivkrig.

Läs mer

Krigen kommer att fortsätta, vk.se

av
Olof Kleberg

Krig har sällan gett de resultat som eftersträvats, sammanfattar veterandiplomaten Örjan Berner sin bok om Krig eller fred. Han analyserar där tio centrala kriser (utom andra världskriget) under de senaste hundra åren.

Han gör det mästerligt – såväl språk och faktapresentationer som analyser och slutsatser gör läsningen fängslande.

Örjan Berner haren mycket bred diplomatisk erfarenhet. Han upplevde kulturrevolutionen i Kina, stagnationen och sedan som ambassadör Gorbatjovs glasnost i Sovjetunionen. Han har arbetat med FN och verkat som ambassadör i bl a Indien, Tyskland och Paris.

Han gör sin framställning levande genom att dra nytta av sina minnen och erfarenheter. Samtidigt visar han upp en imponerande beläsenhet i viktig litteratur.

De tio kriser och krig som Örjan Berner valt att fördjupa sig i är av olika karaktär. Där finns förstås det sena 1900-talets värsta kris, Kubakrisen 1962, Storbritanniens och Frankrikes Suezkrig 1956, Sovjets angrepp på Afghanistan 1979 och västmakternas Libyenkrig 2011. Men också den för de flesta ganska okända men mycket allvarliga gränskrisen Sovjet-Kina 1969. Vinterkriget, Sovjets angrepp på Finland 1939, behandlas med inlevelse. Läs presentationen

JEF defence ministers set direction for cooperation on northern European security, gov.uk

av

JEF Ministers gathered in Helsinki, Finland today to set the roadmap from which the JEF’s 10 northern European nations will evolve to tackle shared threats.

The JEF is a multinational force made up of 10 like-minded, northern European nations; the UK – as Framework Nation – together with Denmark, Estonia, Finland, Iceland, Latvia, Lithuania, the Netherlands, Norway and Sweden.

Today ministers also signed a detailed military directive which will provide the necessary operational and logistical guidance to enable the JEF to deploy quickly and effectively in response to joint threats to global security.[…]

The JEF is able to operate wherever in the world any two of its members choose to deploy together. Particular focus is on the High North, the North Atlantic and the Baltic regions, where the JEF can complement national as well as NATO’s deterrence posture in the region. It is designed to be as flexible as possible and has utility across a broad spectrum of operational activities, including humanitarian assistance and Defence diplomacy. Läs artikel

Anm: Policydokumentet finns att läsa här.