FN: Nära 4 000 civila offer i Afghanistan, bt.se

Kriget mot militanta islamistgrupper i Afghanistan har dödat eller skadat minst 3 812 civila under årets första sex månader, enligt en ny FN-rapport. Samtidigt börjar tiden rinna ut för att nå USA:s mål om en fredsplan före september.

I rapporten om krigets civila offer märks framför allt en ökning av dödligt våld från afghanska regeringssoldater samt Nato-ledda styrkor. Minst 717 civila dog och 680 skadades i samband med attacker från regeringstrogna trupper. Det är en ökning med 31 procent jämfört med samma period förra året.

Anhängare till IS eller talibanrörelsen dödade i sin tur 531 och skadade 1 437 civila afghaner. I 985 fall rörde det sig om riktade attacker mot företrädare för regeringen, hjälparbetare och byledare. Läs artikel

Nya hot kräver omstrukturering av försvaret, sla.se

Raimo Jakola, försvarsanalytiker

Inom tjugo år kan i västra Ryssland finnas ett tiotal landbaserade lättrörliga fjärrstridsenheter med tillsammans tusentals målsökande missilrobotar mot mark-, sjö- och luftmål som effektivt kan bekämpa fasta och rörliga mål ner till fordonsstorlek. Det med konventionella och minikärnladdningar. Liknande förmåga får USA/Nato. […]

Dagens försvarsstruktur – insatsförsvaret – saknar förmåga att snabbt söka upp angriparens elitenheter och i duellstrider slå dessa. För att kunna det måste armén förstärkas med ytterligare fem till sex anfallsbrigader och flygets och marinens flottiljer spridas över ett stort antal krigsbaser. Dessutom måste ett antirobotluftvärn med fem till sex bataljoner anskaffas. En extremt dyr och tveksamt kostnadseffektiv förstärkning av insatsförsvaret.

En operativt och kostnadsmässigt effektivare försvarsstruktur än ett insatsförvar är sannolikt ett värnpliktsbaserat defensivt ytförsvar med hundratals små enheter som är för små att kostnadseffektivt bekämpa med fjärrstridsenheter. Små enheter som ständigt ”svärmar” runt och mellan angriparens baser och utför jägarliknande överfall med lätta korträckviddiga målsökande mark- och luftmålsrobotar och utskjutbara minor. Syftet med striden är inte, som med ett insatsförsvar, att i duellstrider slå fienden utan att att trovärdigt kunna visa att deloperationen kostar mer i tid och bindningar av resurser än de fördelar den väntas ge gentemot huvudmotståndaren och att angriparen därför avstår från deloperationer mot oss.

Det är hög tid för försvarspolitiker och försvarsledning att inse och acceptera, att fjärrstridsenheter är ett nytt, reellt och snabbt växande, vapentekniskt och operativt hot som ytterligare ökar både Rysslands och USA/Natos operativa intressen för delar av vårt markterritorium. Det väcker frågan om vi fortsatt ska satsa på ett gradvis förstärkt insatsförsvar eller på en ny försvarsstruktur till exempel ett ytförsvar över vårt markterritorium. Läs artikel

Alternativ till inringning

Lars-Gunnar Liljestrand

Singapores premiärminister Lee Hsien Loong var huvudtalare vid de sydostasiatska staternas möte om försvarspolitik, IISS Shangri-La Dialogue, 31 maj–2 juni 2019.

I sitt tal hävdade han att trots att man värdesätter USA:s närvaro måste USA erkänna att Kina har legitima intressen i regionen.

Läs mer

Maximum Pressure: Two Words That Could Start a War with Iran, nationalinterest.org

Daniel L. Davis, Senior Fellow for Defense Priorities

President Trump has said he does not want war with Iran, but that his main objective is to prevent Tehran from getting a nuclear weapon. On the advice of National Security Advisor John Bolton, the administration has pursued that goal using  “maximum pressure,” a tactic which thus far has consistently failed. Bolton’s preferred strategy has pushed Iran closer to the bomb, incentivized menacing behavior, and increased the chance of war. If we are to check this deteriorating situation before it’s too late, a new, realistic strategy is necessary now.

Fortunately, Iranian President Hassan Rouhani is willing to work with Washington if such a pivot materializes. Iran, he said Wednesday, is ”completely ready for just, legal and honest negotiations” for a new nuclear deal.  ”But at the same time,” he added, Iran is ”not ready to sit at the table of surrender under the name of negotiations.” This is precisely why maximum pressure doesn’t work: It issues demands to Tehran but offers no benefits. Läs artikel

Russisk militærfly skal rekognosere over Norge, vg.no

Denne uken skal et russisk militærfly fly over Nord-Norge – og registrere det de ønsker.

Det russiske forsvarets avis, Krasnaja Zvezda, skriver i mandagsutgaven at An-30B-maskinen skal gjennomføre «observasjonsflyging» over norsk territorium, og siterer Rusland Sjisjin ved «Det nasjonale senter for redusert atomfare». Forsvarets operative hovedkvarter bekrefter at det russiske flyet vil ankomme Oslo lufthavn mandag ettermiddag.[…]

Russerne skal etter planen fly i to dager over områder i Nord-Norge, for å ta bilder. An-30B-maskinene har gjerne glassnese, noe som gjør det enklere å fotografere. Observasjonsflygingen er i tråd med den såkalte «Open skies»-traktaten, som tillater medlemslandene å samle informasjon om militær aktivitet hos hverandre, for å fremme åpenhet og styrke sikkerheten. Traktaten, som først ble underskrevet i 1992, har vært aktiv siden 2002, og flygingene gjennomføres årlig.[…]

Det er 34 medlemsland i «Open skies»-traktaten, og Norge har allerede vært på to turer over russisk territorium i år: Først med Tyrkia, så en delt observasjon med et amerikansk fly.

– Disse flygingene gjennomføres årlig, og det er ikke noe dramatikk i det. Avtalen ble fremforhandlet mellom Nato og Warszawapakten i 1992, og skal gjøre det mulig å inspisere hverandres baser, sier Tonning-Olsen til VG.

Samtidig med at den nye russiske maskinen skal fly over Norge, skal USA og Italia gjennomføre en felles observasjonsflyging over russisk territorium med flyet OS-135B, heter det også i artikkelen i Krasnaja Zvezda. Läs artikel

Sverige bör inte låta sig dras in i stormaktspolitiska ”bevakningsoperationer” i Hormuzsundet!

Utgivarna

Ska Sverige ansluta sig till en brittiskledd ”bevakningsstyrka” till Hormuzsundet för att upprätthålla fri sjöfart där? Vi anser att detta vore ogenomtänkt.

Sverige måste naturligtvis verka för säkerheten på internationella vatten. Hur vi bäst bidrar till det får bedömas från fall till fall.  Om det hade varit fråga om ett FN-initiativ, skulle det ha legat mycket nära till hands att vi bidrog på lämpligt sätt. Det brittiska initiativet är emellertid något annat. Initiativtagaren har redan genom sitt folkrättsstridiga agerande mot en iransk tanker vid Gibraltar ökat på spänningarna i regionen och är därmed att se som en opålitlig aktör med egna intressen i sammanhanget.  Vad som nu beskrivs som en bevakningsuppgift för att trygga internationell sjöfart kan lätt glida över i sanktionerande stormaktspolitik – och det bara riktat mot det iranska agerandet.

Om Irans beslagtagande av den svenskägda, brittiskflaggade oljetankern, så som Storbritanniens regering har uppgett, skedde på internationellt vatten, har detta uppenbarligen varit en folkrättsstridig handling – också sett ur perspektivet som en vedergällning mot britternas olagliga beslagtagande av en iransk tanker vid Gibraltar ett par veckor tidigare. Tankerns destination mot Syrien stred inte mot av EU utfärdade sanktioner mot detta land, vilka omöjligen kan gälla en tredje part – ett konstaterande som Sveriges förutvarande stats- och utrikesminister Carl Bildt gjort. Britterna hade ingen rätt att ingripa, och man bör observera att EU-sanktionerna inte heller har stöd i något FN-beslut.

Sverige har inte fått någon förfrågan att delta i en bevakningsstyrka, uppger den svenska utrikesministern Margot Wallström, men låter samtidigt förstå att hon möjligen inväntar en sådan att ta ställning till. Den parlamentariska oppositionen i landet trycker på för en svensk anslutning.

Detta är oroväckande. En brittiskledd ”bevakningsstyrka” skulle knappast sänka spänningsnivåerna i det aktuella området utan snarare höja dem. Utan stöd av FN:s säkerhetsråd skulle detta utgöra ett självsvåldigt företag och vårt eventuella deltagande ses som ett partiskt ställningstagande riktat mot Iran, alldenstund Sveriges reaktion på det brittiska, illegala tilltaget i Gibraltar, tillkommet efter amerikanska påtryckningar, har varit mycket lam.

Då tankern är svenskägd skulle det finnas ett intresse av att regeringen tar initiativ till att dra Irans agerande inför FN, som i så fall även har anledning att skärskåda det brittiska agerandet.

 

Iran: Konstruktivt möte om kärnenergiavtalet, svt.se

De kvarvarande parterna i kärnenergiavtalet har träffats i Österrikes huvudstad Wien i ett försök att rädda överenskommelsen.
Samtidigt meddelar Iran att produktionen av tungvatten vid kärnkraftverket Arak ska återupptas.

Samtalen i Wien stötte på patrull snabbt. Irans vice utrikesminister Abbas Araghchi meddelade att landet ser kontroversen kring den iranska supertankern Grace 1, som stoppades i Gibraltar sund tidigare i juli, som ett brott mot kärnenergiavtalet JCPOA.

– Parterna i JCPOA får inte skapa hinder för hur Iran exporterar sin olja, sade Araghchi när han anlände till mötet, enligt statlig iransk tv.

Iran har som vedergällning beslagtagit den brittiskflaggade svenskägda oljetankern Stena Impero i Hormuzsundet i Iran.

Utöver Iran deltog sändebud från Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Kina och Ryssland i samtalen vid FN:s atomenergiorgan IAEA:s huvudkvarter i Wien. Ett liknande möte för en månad sedan slutade resultatlöst. Efter mötet sade sig dock Araghchi vara nöjd.

– Atmosfären var konstruktiv. Diskussionerna var bra. Jag kan inte säga att vi löste allt, men jag kan säga att det finns många löften, sade han. Läs artikel

A Thucydides Fallacy: The New Model of Power Relations for Southeast Asia, the US, and China, thediplomat.com

Danny Quah, professor i ekonomi vid universitet i Singapore

With full international attention on the U.S.-China conflict, it is easy to forget that other nations might still have a role to play in how the world order evolves.

June 2019’s Shangri-La Dialogue gave some clues. The meeting began with Singapore Prime Minister Lee Hsien Loong’s keynote speech, in which he argued that while Asia continued to value the United States’ presence, the U.S. needed to learn to accept China’s rise. This was “met with shock, dismay and even […] a measure of incredulity by some U.S. delegates” there and continued “to reverberate in Washington policy circles,” Hugh White wrote in an op-ed for the Straits Times. The meeting’s last day had Singapore Defense Minister Ng Eng Hen noting that “if America First or China’s rise is perceived to be lopsided against the national interests of other countries or the collective good, the acceptance of the United States’ or China’s dominance will be diminished.”

In response, Bonnie Glaser — an American scholar and Asia observer — warned the region to “not draw a false equivalence between U.S. and Chinese actions.” Glaser suggested “the choice that Southeast Asia must make is not between the U.S. and China,” but “between a future in which there are shared rules and norms within a rules-based order that everyone upholds, and a future in which power prevails, the strong bully the weak and rules are disregarded in favor of a ‘might makes right’ approach.” Läs artikel

Författaren Claes Andersson har gått bort

Den finlandssvenske författaren Claes Andersson har gått bort vid en ålder om 82. Han var verksam som författare, läkare, musiker och inte minst politiker. På 1990-talet satt han med i Paavo Lipponens (SDP) första regering. Vi återger här en text av honom publicerad i Ny tid den 23 mars 2015.

 Har Vladimir Putin planer på att angripa (annektera? invadera?) Finland? Och: har det någon betydelse för utvecklingen hur vi själva beter oss? I tv-kanalen Al Jazeera tillfrågades en talesman för Kreml vilka Rysslands planer var gällande Ukraina. Svaret var överraskande: vi vill att Ukraina skall bli som Finland, ett vänskapligt och neutralt land som håller sig utanför Nato och som vi kan lita på och utveckla ett mångsidigt samarbete med. Trots att vår sittande (numera halvliggande) regering gång efter annan betygar att regeringen och presidenten är fullkomligt eniga och ense om vår säkerhetspolitiska linje, avslöjar praxis gång efter annan att vi i själva verket har två samtidiga och alldeles motsatta säkerhetspolitiska linjer. Statsminister Alexander Stubb och försvarsminister Carl Haglund anser att vi så snabbt som möjligt skall söka medlemskap i Nato (Stubb har till och med sagt att vi inte nödvändigtvis behöver någon folkomröstning i frågan – det räcker om presidenten, riksdagen och regeringen kan enas om ett medlemskap).

Som det senaste schabblet gällande Finlands medverkan i de amerikansk-estniska luftkrigsövningarna klart avslöjade, har både president Sauli Niinistö och utrikesminister Erkki Tuomioja en annan syn på hur vår säkerhetspolitik bör skötas. Vi bör hålla oss utanför Nato, satsa på ett starkt eget försvar och utveckla försvarssamarbete med bland annat Sverige. Och vi bör, så vitt möjligt, hålla oss på speaking terms med vår östliga granne. Niinistö har också talat för att utveckla EU:s militära kapacitet och att utveckla beredskap för alla de nya metoder för cyberkrigsföring som den moderna teknologin möjliggör: den nya mediala desinformationen som har fått den sagolika benämningen trolling – trolleri. Oenigheten när det gäller vår säkerhets- och försvarspolitiska linje kan tyckas vara en generationsfråga men är – naturligtvis – en grundläggande ideologisk vattendelare. Stubb och Haglund verkar tro att Nato, paragraf fem och Finland förvandlad till en stor militärbas kan bli vår trygghet och räddning.

Läs mer

Sommarrepris: Børresen: – Dette er helt sentrale spørsmål, aldrimer.no

Vi återpublicerar här  en artikel för sommarläsnning (Utgivarna)

– Gjennom hele prosessen har det forundret meg at regjeringen på den ene siden snakker fortjenestefullt om hvor avhengige vi er av de allierte forsterkningene. Det er en gjenganger når regjeringen får kritikk for at Hæren er for liten, at det bevilges for lite midler til Forsvaret – da er svaret ofte at vi skal forsvare landet sammen med de allierte, poengterer Jacob Børresen.

– Avhengighetsforholdet til de allierte fremgår også av de sentrale målsettingene for Forsvaret, sier Børresen.[…]

Jacob Børresen slår fast at når store styrker skal komme til unnsetning, kreves det stor kapasitet.

– Det er viktig å huske på at i forhold til våre allierte, er Norge å anse som en øy. Vi er adskilt fra de andre NATO-landene med hav. Så alle forsterkninger må ankomme med fly eller på kjøl. Det vil fordre mye av vår infrastruktur og kapasitet til mottak. Vi må ha mottaksflyplasser som har infrastruktur og kapasitet til å ta imot fly, materiell og folk – og som har fuel til disse, sier Børresen. Läs artikel

 

Sverige självständigt för fred mot krig

Per Blomquist, överste 1 gr och ledamot av KKrVA

I Svenska Dagbladet (25/7) heter det:

”Enligt utrikesminister Margot Wallström (S) har Sverige inte tillfrågats om att delta i en europeisk insats i Persiska viken.

Oppositionen anser att Sverige bör erbjuda sig att delta.

– Är det så att man kommit i skymundan är det dags att visa framfötterna, säger Liberalernas försvarspolitiske talesperson Allan Widman.”

Ja, Allan Widman och L tillhör de mer krigsvilliga i oppositionen, ledda av Bildts/Hultqvists sedan länge drivna krigslinje.

Spänningarna i världen åstadkoms främst av stormakterna och deras terror med kärnvapen och andra massförstörelsevapen. Samtidigt försöker stormakterna i Fredskriget (André Beaufre) styra andra länder, nu Iran. Det är inte lätt. Det ökar spänningen och ovissheten än mera, och Sverige bör inte delta.

Med den spänning som råder i världen och inte minst i Nordeuropa mellan giganten USA och upprustande Ryssland (finns ingen räddande tidsfaktor i politiken. Sedan USA flyttat fram till gränsnära Ryssland måste stormakternas strategi ses som total.

Läs mer

Margot Wallström: Farligt läge i Iran, svd.se

Enligt Margot Wallström arbetar regeringen aktivt med frågorna kring den svenskägda men brittiskflaggade tankerbåten Stena Impero som fortfarande hålls fast efter att ha beslagtagits av Iran förra fredagen.

– Vi använder förstås alla våra diplomatiska kontakter för att informera oss om läget och vi insisterar så som resten av EU på att Iran ska släppa båten, säger hon.

För att andra europeiska fartyg ska undvika samma öde som Stena Impero planerar Storbritannien att tillsammans med Frankrike, Italien, Nederländerna och Danmark att genomföra en skyddsinsats i Persiska Viken där fartyg ska eskorteras genom Hormuzsundet. Även Spanien, Tyskland och Polen uppges ha visat intresse för att delta.

Wallström undviker att svara direkt på frågan om hon kan tänka sig ett svenskt deltagande och säger att det behövs mer information om den tilltänkta insatsen innan ett beslut kan fattas.

– Framför allt behöver man veta hur en tänkt insats från Storbritanniens sida ska se ut, med vilken slags mandat och vad kommer den att innebära, säger hon.

Insatsen måste även samordnas med USA och Sverige deltar under torsdagen i ett möte i Tampa i Florida där USA ska presentera sina planer på framtida insatser i Hormuz. Först och främst anser Wallström att den spända frågan bör lösas diplomatiskt. Läs artikel