Sverige och Ryssland

Sven Hirdman

I ett komplicerat världsläge är det viktigare än någonsin att Sverige har en genomtänkt och trovärdig säkerhetspolitik som bidrar till att hålla oss utanför krig och minskar spänningsnivån i Europa. En sådan säkerhetspolitik måste baseras på en grundlig analys och inte enbart på dagsaktuella värderingar.

Behovet av en trovärdig säkerhetspolitik

Stormakter som USA, Ryssland och Kina kan i kraft av sina resurser tillåta sig att bedriva en säkerhetspolitik som lämnar omvärlden i ovisshet och tvivel om deras verkliga avsikter. Det gäller inte för ett mindre land som Sverige.

För mindre stater är det väsentligt att ingen ovisshet råder om deras politik. För detta krävs att de har en trovärdig säkerhetspolitik – en politik som den inhemska ledningen tror på, som stöds av en majoritet av den egna befolkningen, som åtnjuter trovärdighet hos grannländerna och även hos stormakterna. Kort sagt en förutsebar säkerhetspolitik. Jag vill hävda att stater som Finland, Schweiz och Österrike har en sådan politik. Både den egna befolkningen och utomstående har en klar uppfattning om hur de kommer att agera om de utsätts för starkt tryck.

Läs merSverige och Ryssland

Nu är det dags för omtänkande

Anders Björnsson

Man brukar säga – jag vet inte riktigt vem som började med detta – att efter första världskriget flyttades gränser, efter andra världskriget flyttades människor, efter kalla kriget flyttades idéer (eller system). Dock, ingen regel utan undantag. Stora folkomflyttningar mellan Grekland och Turkiet ägde rum efter första världskriget, gränser justerades också efter andra (Finlands, Polens, Tysklands, även Rumäniens), efter det kalla lyftes järnridån, men gamla traditioner, religioner, ideologier blev kvar där de sedan länge varit. Murar föll, nya murar restes – runt Europa, utanför Europa.

Naturligtvis flyttades – eller sprängdes – landgränser i Europa till och med efter 1989–91. Sovjetunionen upplöstes, vilket blev en tämligen fredlig historia. Tjeckoslovakien sprack, vilket gick helt civiliserat till väga. Vissa gränser som andra världskriget skapat kvarstod förvisso, men nya tillkom på Europas karta, och de viktigaste av dem drogs genom Jugoslaviens sönderfall. Detta sönderfall var resultatet av både inre spänningar och yttre iblandning, och till alla delar förenades detta med den grymmaste våldsutövning på ömse håll. Vissa av de nya statsbildningar som uppstod hade ingen föregående statlig existens (som Slovenien), andra (Kroatien) sökte sina rötter i europeisk medeltid och uppnådde en kortvarig statssjälvständighet i allians med Hitler.

Läs merNu är det dags för omtänkande

Två julklappstips

Mats Björkenfeldt

Stalin and the Fate of Europe. The Postwar Struggle for Sovereignty (Harvard University Press, 2019) heter Norman M. Naimarks senaste bok. Han är en amerikansk historiker och professor vid Stanford University. Boken tar ett avstamp från A. J. P. Taylors notering: ”We forget, perhaps, how much of the world is not controlled by the Great Powers and how many people have a will of their own.”

Sovjetunionen hade vunnit kriget på marken i Europa. Dess trupper var närvarande i många delar av världsdelen, från Bornholm till den bulgariska kusten vid Svarta havet. Röda armén hade befriat huvudstäderna i Centraleuropa: Warszawa, Prag, Berlin, Wien och Budapest. Sovjet hade förlorat mer än sextiofem gånger fler människoliv än USA. Men den sovjetiska staten var intakt, och cirka 6,5 miljoner soldater stod på den europeiska kontinenten.

På Cecilienhof, ett av de kungliga slotten i Potsdam, synes Stalin ha haft full kontroll under de allierades konferens i juli–augusti 1945.  Franklin Roosevelt hade avlidit den 12 april och efterträtts av Harry S. Truman, som hade ringa erfarenhet av utrikespolitik. Churchill hade förlorat valet i juli samma år och blivit utbytt mot Labourledaren Clement Attlee. Stalins status ökade härigenom.

Läs merTvå julklappstips

En tysk historia

Mats Björkenfeldt

Tysk historia är fascinerande. Man kan förslagsvis börja med  att studera kampen mellan Fredrik Vilhelm av Brandenburg-Preussen (1620–1688), känd som “den store kurfursten”, och den tyska traditionen som lade en hämsko på en framtida utveckling. Man kan sedan studera Fredrik den stores (1712–1786) historiska skrifter om det egna landet, vilka tog avstånd från farfaderns, den store kurfurstens, konfliktfyllda syn på staten. Staten var inte längre en motor för historiska föränd­ringar. Vidare kan man granska Bismarcks (1815–1898) politiska argument, retorik och teknik i försöken att balansera de revolutionära krafter som släpptes lösa efter revolutionerna 1848 och hans önskan om att skydda de priviligerade strukturerna i den kjeserliga staten. Ett system Bismarck bidrog till att skapa och som kollapsade 1918. Nazisterna maktövertagande kom senare att sakna motstycke i Preussen-Tysklands historia.

Läs merEn tysk historia

Natos bombkrig mot Jugoslavien

Utgivarna

Natos bombkrig mot Jugoslavien våren 1999 var en historisk händelse. För första gången sedan andra världskriget bombades en europeisk huvudstad, och för första gången sedan dess bildande gick Nato ut i krig utan att någon av dess medlemmar hade angripits.

Bombkriget var av särskild betydelse av flera skäl. Det var ett brott mot folkrätten och FN-stadgans våldsförbud, det motiverades som en humanitär intervention och det föregicks av en massiv kampanj från media i Väst och av inhyrda PR-firmor.

Läs merNatos bombkrig mot Jugoslavien

Alla goda ting är fyra

Anders Björnsson

Diplomaten Réne Nyberg, med toppstationeringar som finsk ambassadör i Berlin och Moskva, har skrivit en bok som är en familjekrönika, men långt mer än så. Det skildrar ett antal människoöden i skuggan av andra världskriget i Finland och Nordosteuropa. Författaren har på mödernet en judisk släkt. Modern valde visserligen att gifta sig med en gojim och försköts så av sin fader. Sonen Réne får klart för sig sammanhanget först i tonåren, han undervisas i tyskspråkig skola i Helsingfors och har kommit att behärska en rad språk. En del av släkten fanns i Lettland, däribland moderns kvinnliga kusin som tillsammans med sin man tog sista tåget från Riga till Moskva, när tyskarna kom på sommaren 1941. Efter kriget blev det återkomst till Riga.

Sista tåget till Moskva tecknar genom några personers dramatiska livshistoria konturer av den utsatta verklighet som var de östeuropeiska judarnas under förra seklet. I Baltikum, särskilt Lettland och Litauen, blev det fråga om en folkutrotning som verkställdes snabbt och systematiskt, av landsmän och av ockupanter, när Hitler slog till.

Läs merAlla goda ting är fyra

Läsvärda böcker

Sven Hirdman

Här är några böcker som jag läst under hösten och som jag vill rekommendera till alla som är politiskt och historieintresserade:

The Kremlin Letters

David Reynolds och Vladimir Pechatnov. Yale University Press 2018, 680 sidor.

 Denna bok innehåller skriftväxlingen mellan Stalin, Churchill och Roosevelt under andra världskriget. En förlaga på ryska utgavs redan för 50 år sedan, men då endast med själva telegramtexterna. Denna utvidgade upplaga baseras på en ny sökning i brittiska, amerikanska och ryska arkiv och innehåller förutom telegrammen hela bakgrundsutvecklingen till krigsskeendet.

Det är fascinerande läsning som ger en ny inblick i andra världskrigets historia. Det är slående vilken respekt, ja aktning Churchill och Roosevelt hade för Stalin under krigsåren. Stalin framstår som mycket målmedveten. Churchills verkliga intressen visar sig ligga i Medelhavsområdet och omsorgen om det brittiska imperiet. Roosevelt är upptagen av hur efterkrigstiden skall gestalta sig. I de flesta frågor, förutom den polska, lyckas de tre ledarna dock till sist samsas.

Läs merLäsvärda böcker

Veckans citat

– Spørsmålet er fremdeles i hvor stor grad Europa skal bli med på en amerikansk konfrontasjon mot Kina? – Land i Asia har partneravtaler med Nato. Det er demokratier som Australia, Japan, Korea og andre. Det mener jeg er klokt, men derfra til å spekulere i hva slags militært engasjement det kan være tale om, det vil jeg være tilbakeholden med. Norge skal bruke tid på å forklare allierte og partnere at vi har hendene fulle med å håndtere vår egen sikkerhet og lavspenningen i våre områder, sier Støre.

Ap-leder Jonas Gahr Støre i Klassekampen den 3 december

Varning för orosstiftare

Anders Björnsson

Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist har nu i fem års tid varnat för att säkerhetsläget i vårt närområde försämras. Det försämras stadigt, men det är inte alldeles genomskinligt och fattbart vad det är som har blivit så mycket sämre. Antalet tillslag mot vårt land under denna tid har knappast uppvisat någon ökning. Militär övningsverksamhet förekommer runt om oss, men också Sverige övar ju, och det senare kan väl knappast anses bidra till ett försämrat säkerhetsläge. Siktade undervattensfarkoster till exempel har snarast blivit färre. Spioner fanns det fler av förr – faktiska eller föreställda. Om vi nu tar 2014 (då regeringen Löfven tillträdde och Krimhalvön annekterades) som något slags basår, förbättrades säkerhetsläget fram till dess? Eller befann det sig i alla fall på en lagom trygghetsnivå?

Läs merVarning för orosstiftare

Äventyrliga ansatser till ett skandinaviskt försvarsförbund!

Rolf Andersson

Tage Erlander blev Sveriges statsminister 1946. Den första riktigt stora säkerhetspolitiska fråga som hamnade på hans bord var förhandlingarna mellan Norge, Sverige och Danmark om ett skandinaviskt försvarsförbund. Det var Sverige som tog initiativet. Förhandlingarna inleddes på allvar under hösten 1948, men strandade redan i januari 1949. Det har gått drygt 70 år sedan dess, men de nordiska försvarspolitiska relationerna är återigen på agendan och under utveckling.

Läs merÄventyrliga ansatser till ett skandinaviskt försvarsförbund!

Veckans citat

The alliance shouldn’t be adding more dead weight. NATO expansion only tacks on more security consumers onto the roster and increases the prospect that U.S. and European troops may one day have to risk their lives on behalf of countries that are geopolitically unimportant. NATO ministers should make it clear that NATO’s doors are closed. There is no more room at the Inn.

The National Interest 26 november 2019

Kemiska vapen i Syrien och folkrätten

Utgivarna

I ett offentligt meddelande den 23 november 2019 publicerade WikiLeaks en e-post från en medlem av undersökningskommissionen rörande användning av kemiska vapen (OPCW).

I e-posten uppges att kommissionen inte har varit objektiv och opartisk, när den utarbetat rapporten om påstådda kemiska vapen som skall ha satts in i den syriska staden Douma den 7 april 2018. Rapporten skall ha manipulerats, bland annat genom att det saknas grund för påståendena om att klorgas använts och att stora cylindrar med klorgas släppts från flygplan. Därmed skulle viktiga indikatorer på att syriska styrkor stått bakom attackerna vara felaktiga.

Läs merKemiska vapen i Syrien och folkrätten