Domare i laglösa länder

Mats Björkenfeldt

Christer Karphammar, rådman i Vänersborgs tingsrätt, hamnar vid en lunch i ett Rotarymöte i Borås 1996 bredvid överste Mats Ekeroth, som var i färd med att sätta upp en bataljon, BA07, för tjänstgöring i Bosnien Hercegovina.

Karphammar anlitades som bataljonens juridiska rådgivare med majors grad (han hade blivit furir 1967: ”en riktig stridis”). Uppdraget innebar bland annat att besluta om interna disciplinärenden. I Bosnien Hercegovina fanns 60 000 soldater i den internationella IFOR-styrkan under Natos ledning. Där ingick den svenska bataljonen tillsammans med andra nordiska länder och Polen (NORPOL-brigaden), ryssar och turkar i en division om cirka 20 000 soldater, ledd av USA, vilken opererade under ett FN-mandat från den 20 december 1995 till den 20 december 1996 under kodnamn Operation Joint Endeavour, för att implementera de militära delarna av The General Framework Agreement for Peace (GFAP) i Bosnien och Hercegovina.

Läs merDomare i laglösa länder

Ingen språngbräda

Anders Björnsson

Atlantpakten kunde under kalla kriget med ett visst fog betecknas som en försvarsallians. Man såg ett hot från en starkt beväpnad fiende. Hotet skulle avvärjas med truppstationeringar i Europa och förekomsten av massförstörelsevapen, med uttalad förstaslagsoption, men några operationer utanför den amerikanska, i Jalta fastlagda inflytelsesfären företogs ej inom ramen för denna organisation.

Efter kalla kriget blev allt annorlunda. Då tycktes hotet från Ryssland eliminerat, och Nato uppträdde flerstädes som angripande part, utanför det egna länderområdet. Nu blev det också tydligt att forna frontstater respektive fiendestater, vilka efter hand upptogs i medlemskretsen, kom att uppfattas av de västliga strategerna som potentiella språngbrädor för gränsöverskridande insatser, i praktiken aggression.

Det är precis detta som flera nationellt sinnade opinionsbildare i USA under längre tid har reagerat mot, det vill säga frestelsen att ingripa där inga kortsiktiga eller långsiktiga amerikanska säkerhetsintressen står på spel. Uttryckt på annat sätt: risken att man överanstränger sig i onödan och får på sig en förödelse som man inte har kunnat skydda sig mot. Det är ofta konservativa krafter i Förenta staterna som intar denna position. Vi har redovisat flera analyser och debattinlägg från den kanten här på sajten.

Läs merIngen språngbräda

Northern Wind 19 och ÖB:s strategi

Lars-Gunnar Liljestrand

Arméövningen Northern Wind 19, som genomfördes i vintras i Norrbotten, omfattade 10 000 soldater, varav 3 000 från svenska försvarsmakten.

Scenariot var att Sverige anfölls av en främmande makt, och försvaret sattes in för att möta angriparen. I övningen deltog finska enheter tillsammans med de svenska och agerade försvarare.

Sören Sommelius har på den här sajten kommenterat att övningen uppenbarligen utgick från att Sverige anfölls av Ryssland. Det är ett ganska osannolikt scenario att Sverige som enskilt land angrips utan att det sker i samband med en stormaktskonflikt mellan Ryssland och USA/Nato.

Ett frågetecken kan också sättas kring vad målet var för de svenska försvararna under övningen. Handlade det om att slå tillbaka och driva bort angriparen från svenskt territorium eller gällde det en uppehållande strid i väntan på hjälp utifrån från andra stater?

Frågan ställdes till Försvarsmakten av en av utgivarna till alliansfriheten.se, och vi fick svar från överstelöjtnant Johan Skiöld.

Läs merNorthern Wind 19 och ÖB:s strategi

Ljuset kommer från öster – en kommentar

Anders Björnsson

I en intervju med Dagens Nyheter (11/4) förklarar Republiken Finlands president Sauli Niinistö att han är nationalist: ”Jag värderar hemskt mycket det finska arvet och hur man lärt sig tänka och leva här.” Men han tillägger att han därmed inte nedvärderar exempelvis Sverige. Av intervjun framgår hur aktivt Finlands representanter deltar i det internationella spelet, genom dialog med olika parter, samtidigt som landet behåller och förstärker sin nationella försvarsförmåga och kan mobilisera en större försvarskraft räknad i antal soldater än det mer än femton gånger folkrikare Tyskland.

Läs merLjuset kommer från öster – en kommentar

Ingen förhandslagring av krigsmateriel för Nato i Sverige

Utgivarna

I en intervju med den tidigare USA-ambassadören för Sverige Azita Raji publicerad på webb-sajten warontherocks.com kommenterar hon Sveriges relation till Nato.

Sverige har anpassat sitt försvar till Natos ”It has structured its military forces and procurement decisions to ensure NATO interoperability”.

Dessutom framställs det som om Nato har förhandslagrat krigsmateriel på svenskt territorium.

Ambassadören säger:

”In turn, NATO’s trust in Sweden has deepened, as evidenced by its decision to establish, during my time in Stockholm, prepositioned NATO supplies in Sweden.”

Utan att hon preciserar det närmare får man dock som läsare helt klart uppfattningen att Nato har med svensk tillåtelse börjat lagra ”supplies” vilket rimligen skall tolkas som krigsmateriel i någon form eller annan materiel som kan användas av Nato-styrkor för att kunna genomföra övningar eller operationer på eller från svenskt territorium.

Denna sajtens utgivare har med anledning därav tillställt Försvarsmakten en begäran om klarläggande som hade följande lydelse:

”Förre USA-ambassadören till Sverige har uttalat sig om vårt förhållande till Nato i en artikel där hon bland annat säger följande:
In turn, NATO’s trust in Sweden has deepened, as evidenced by its decision to establish, during my time in Stockholm, prepositioned NATO supplies in Sweden.
Kan Försvarsmakten informera om vad det är för Nato-material som lagrats i Sverige och i vilket syfte?”

Svaret från Försvarsmaktens kommunikationsavdelning inkom den 9 april och lyder i sin helhet som följande:

” Det är ingen Nato-materiel som har förhandslagrats i Sverige.  Vad det handlar om är att Sverige har ett samförståndsavtal med Nato om
värdlandsstöd.  Avtalet ska göra det lättare att göra praktiska förberedelser, så kallat  värdlandsstöd, för att ett utländskt förband ska kunna verka inom Sveriges  gränser.  Värdlandsstöd kan till exempel behövas vid övningar, kriser eller militära operationer. Mer information om samförståndsavtalet/värdlandsstöd går att läsa på www.riksdagen.se och www.regeringen.se. ”

Försvarsmaktens svar kunde vara tydligare med vad som ingår i de ”praktiska förberedelserna” för värdlandsstödet men svaret är klart: Ingen förhandslagring av ”supply” för Nato har tillåtits av Sverige.

 

Deltagande i brittiskledda Jef ökar inte Sveriges säkerhet

Utgivarna

Försvarsminister Peter Hultqvist har deltagit i ett möte i London om utökat försvarssamarbete inom ramen för Joint Expeditionary Force (Jef).

Jef består av de nordiska och baltiska länderna samt Nederländerna och Storbritannien. Det är den senare staten som leder arbetet.

Peter Hultqvist har tränat med de andra försvarsministrarna på att snabbt fatta beslut om vilka insatser gruppen ska göra om något allvarligt händer.

– Det har varit ett konkret resonemang om hur vi ska hantera de olika situationerna och jag tror att det är utvecklande att ha den typen av övningar även på ministernivå så att man får ta ställning till vad vi gör om något händer i en krissituation och vad kan vi göra tillsammans, säger Peter Hultqvist till Sveriges Radio.

Läs merDeltagande i brittiskledda Jef ökar inte Sveriges säkerhet

En spänningsskapande sjuttioåring

Utgivarna

Det var blivit rätt tyst om Nato i den svenska säkerhetspolitiska debatten. Det är ingen vinnarfråga. Frågan om Nato-medlemskap lyste med sin frånvaro i den senaste valrörelsen, och den står inte heller högt på dagordningen i den pågående finska. Det största pro-Nato-partiet i Sverige har valt att prioritera klimatet och andra frågor istället. Svenskt Nato-medlemskap skulle öka osäkerheten och otryggheten kring Sveriges gränser, särskilt österut. De baltiska länderna utgör inget skydd.

Läs merEn spänningsskapande sjuttioåring

USA skall inte öva ubåtsjakt i skärgården

utgivarna

Finland, Sverige och USA övar under en vecka ubåtsjakt i Stockholms södra skärgård.

– Det är en återkommande nationell övning där vi övar på försvaret av vårt territorium, säger Rebecca Landberg, kapten och kommunikationschef vid Försvarsmakten. (Aftonbladet 30/3).

Inte mycket är känt om övningen annat än vad TT tagit del av och som Aftonbladet återgett: ”Övningen pågår mellan 4 och 10 april och går ut på att öva på moment som anfall till exempel. Örlogsfartyg, en svensk ubåt, helikoptrar och ett amerikanskt ubåtsjaktplan finns bland deltagarna.”

Övning i ubåtsjakt med deltagare från andra länder har genomförts tidigare. Förra året informerade Försvarsmakten om ubåtsjakt, även denna gång med deltagande från USA, och då ingick också Frankrike.  Som nu gällde det södra skärgården men också i Gotska sjön.

”Deltagandet utgörs av flera tillfälligt sammansatta förband som även innefattar internationella enheter vilka har bjudits in för att öva inom ramen för värdlandsavtalet”, meddelade Försvarsmakten.

Läs merUSA skall inte öva ubåtsjakt i skärgården

Veckans citat

“Noen sentrale spørsmål i den sammenheng handler for eksempel om hvilke forsvars- og sikkerhetspolitiske prioriteringer og ambisjonsnivå vi har innenfor rammen av allianseforsvaret. Skal Forsvaret primært innrettes mot suverenitetshevdelse og myndighetsutøvelse i fredstid, kombinert med alliert permanent tilstedeværelse i Norge? Eller skal det innrettes mot vår evne til å utgjøre en troverdig nasjonal forsvarsterskel kombinert med at allierte ikke er permanent til stede i Norge i fredstid? I hvilken grad skal evne til skarpe utenlandsoperasjoner være dimensjonerende for det norske forsvaret? Skal deltakelse utenlands først og fremst skje i FN-regi, eller i regi av NATO? Eller gjennom andre koalisjoner under amerikanske ledelse, innsatser som først og fremst handler om amerikansk definerte sikkerhetsinteresser? Dette må avklares, ikke utelukkende for å bygge materielle kapasiteter, men for å ivareta robusthet, tillit og forståelse, samt styrke det nasjonale samholdet i totalforsvaret. ”

Hedda Langemyr skriver om “Langtidsplan for Forsvaret”, nof.no

Svensk militär har inget i Afghanistan och Irak att göra

Lars-Gunnar Liljestrand

Den 28–29 mars deltog försvarsminister Peter Hultqvist i New York på FN:s möte om fredsfrämjande insatser. Mötet handlade om hur FN:s fredsfrämjande arbete ska drivas vidare och förbättras och vad medlemsstaterna kan bidra med för resurser till insatserna.

Hultqvist talade om nödvändigheten att stärka FN och att delta i FN:s fredsfrämjande operationer: ”Vi lever i en värld med ökande osäkerhet, där institutioner och relationer vi tidigare ansett vara stabila nu är under ökande press. För Sverige är respekten för internationell rätt grundläggande. Tillsammans måste vi stå upp mot överträdelser av FN-stadgan och arbeta för fred och säkerhet.”

Svenska regeringen säger en sak men gör en annan.

Svenska soldater deltar i två krig utan FN-mandat: Afghanistan och Irak.

Läs merSvensk militär har inget i Afghanistan och Irak att göra

Veckans citat

“Vårt nationella försvar ska även i fortsättningen bygga på allmän värnplikt för män, frivilligt för kvinnor. Min uppfattning är att ett starkt och trovärdigt försvar utan Nato-medlemskap är den bästa garantin för att hålla Finland utanför framtida kriser och konflikter.”

Mikael Holmberg, stadsstyrelsens ordförande, Pargas, riksdagsvalskandidat, SFPi Åbo Underrättelser

Åter om Iranavtalet

Mats Björkenfeldt

På denna sajt har vi genom att lyfta fram två intressanta böcker (Iran Nuclear Accord and the Remaking of the Middle East respektive The Art of Sanctions. A View from the Field  försökt analysera president Donald Trumps politik att ”ending United States Participation in an Unacceptable Iran Deal”.

Foreign Affairs (snapshot 20/3) hävdar Kian Tajbakhsh, att USA inte har den minsta önskan att inleda ett storskaligt, militärt engagemang i Mellersta Östern (“its track record with such engagements is in any case not encou­raging”). Så isolering av Iran tror Trump vara enda möjlighet att kunna blidka sina allierade där (de sex Gulfstaterna, Egypten och Jordanien) vilka planerar att med USA skapa ett nytt säkerhetsarrangemang, ”the Middle East Strategic Alliance (MESA)”, även kallat “the Arab NATO”.

Detta “the Arab NATO” verkar dock bortse från att FN:s säkerhetsråd den 20 juli 2015 genom resolution 2231 accepterat det slutliga avtalet ”Joint Comprehensive Plan of Action” (JCPOA), och enligt FN-stadgans artikel 103 är även staterna inom “the Arab NATO” skyldiga att respektera JCPOA. Donald Trumps krav på och sanktioner mot Iran strider mot JCPOA och interventions­förbudet i FN-stadgan, vilket klargjorts här i de tidigare länkade artiklarna.

Läs merÅter om Iranavtalet