utvald

Ryssland halverades 1991, vilket ledde till många personliga umbäranden och en svår debatt om Rysslands identitet.

Förhoppningarna om integration med Väst ledde till bitterhet på rysk sida.

Diskussionen om det nygamla Rysslands identitet rörde sig från gemenskap med Västeuropa; till att Ryssland skulle följa en amerikansk utvecklingsmodell; eller efterlikna Kina; eller utgöra det nya Euroasien; för att sluta i att Ryssland skulle återgå till sina historiska rötter, närmast Peter den Stores och Katarina II:s Ryssland. ­

Idag lever fortfarande det sovjetiska arvet och supermaktssyndromet kvar.

Läs merRysslands förhållande till USA, Kina och EU

Den 29 augusti 1944 står ryssarna i Bukarest. Rumänien är befriat. ”Tunga sovjetiska stridsvagnar defilerar förbi nere på gatan framför huset dit vi har tagit vår tillflykt. Storslagen syn. Dessa dammiga, slutkörda, rätt illa klädda män erövrar världen.” Så skriver två dagar senare den judisk-rumänske författaren Mihail Sebastian i sin dagbok. ”Folk längs gatan är fortfarande omtumlade. Väldiga utbrott av entusiasm men också en viss reservation. Många förbipasserande tittar snett på ’judepacket som applåderar’.”

Den rumänska statsledningen, auktoritärt styrd, slöt upp på Nazitysklands sida under andra världskriget, till dess den undanröjdes genom en statskupp och kapitulationen blev oundviklig med den tyska reträtten. Judeutrotningen i landet hade under denna tid varit svårartad till sin omfattning, bestialisk till sina uttryck. Sebastian har inga illusioner om befriarnas syfte – lägger de inte redan beslag på andras egendom? Klockor tycks vara deras favoritleksaker, nämner han galghumoristiskt. Men ändå, en vecka senare: ”De här ryska soldaterna som drar omkring på Bukarests gator med sina barnaleenden och sin hjärtliga lantlighet är riktiga änglar. Varifrån får de styrkan att låta bli att bränna ner allt, döda, plundra, lägga denna stad i aska där mödrarna hustrurna, systrarna och älskarinnorna bor till dem som mördat, bränt ner och utplånat deras eget land?”

Läs merBefriare och förtryckare

I ett gemensamt uttalande igår från försvarsministrarna i de fyra nordiska länder som har soldater Irak sägs, att styrkorna skall vara kvar.

Sverige, Norge, Danmark och Finland har alla soldater på plats i den USA-ledda koalitionen Operation Inherent Resolve (OIR). Det är uppenbart, att regeringarna i de fyra länderna är oroade och nervösa över vad som kan hända i Irak. Ingen av dem verkar vilja ta egna beslut i någon riktning. De har allt skäl i världen att hoppas, att krisen i Irak skall blåsa över. Med deltagandet i OIR har den svenska regeringen placerat svenska soldater mitt i en potentiell militär konflikt mellan USA å ena sidan och Irak/Iran å den andra.

Tystnaden kring den svenska Irakpolitiken fortsätter. I måndags talade statsminister Stefan Löfven med Iraks tillförordnade premiärminister om situationen för den svenska styrkan och situationen i landet. I det korta pressmeddelandet sas ingenting om Löfven hade tagit upp kraven på tillbakadragandet av utländska trupper.

Läs merSvenska soldater i Irak hukar sig i amerikanska baser

ÖB:s anförande igår på Folk och Försvar var en uppvisning i att inte säga något.

Konferensen hade föregåtts av en häftig debatt i media om Försvarsmaktens besked från det militära rådet den 15 november att stora delar av den utlovade satsningen på armén med nya regementen och färdigställande av nya brigader måste skjutas på framtiden. Skälet var fördyringar av de stora vapensystemen (JAS, ubåtar, Patriot med mera) för flygvapnet och flottan.

I vanlig ordning blev det armén och marktrupperna som skulle få ta besparingarna.

Kritiken före konferensen var hård mot försvarsminister Peter Hultqvist som i sitt anförande i måndags tvingades försäkra att armén skulle få sitt:

”Försvarsmaktens numerär ska öka. Särskilt gäller detta armén, som måste bli större. Som jag sagt tidigare på den här scenen är kvantitet också en kvalitet. För att vi skall öka uthålligheten måste vi bli fler.”

Läs merFörsvarsministern och ÖB pratar utan att säga något

Dagens Nyheters fingertoppskänsliga politiska kommentator Ewa Stenberg har noterat (13/1) ett retoriskt systemskifte på utrikesdepartementet, sedan Ann Linde tog över där. Utifrån en närläsning av Lindes framträdande på Folk och Försvars årliga Sälenkonferens – ett jippo för russofober och Nato-vänner – konstaterar hon att markeringar mot svenskt Nato-medlemskap inte längre hörs, när Sveriges utrikesminister tar till orda. Inte heller FN:s roll i världspolitiken framhävdes särskilt av Linde. Hon har inte Wallströms förmåga att tala klarspråk, anser Stenberg och noterar:

Läs merAnn Linde på Folk och Försvar – ett tidens tecken

Regeringen vill inte dra bort de svenska soldaterna från Irak. Utrikesminister Ann Linde säger att det ännu inte finns formellt beslut från den irakiska regeringen att de utländska trupperna måste lämna landet.

Iraks parlament har dock röstat för att den USA-ledda koalitionen skall avsluta sin närvaro och att soldaterna dras bort. Den irakiska premiärministern har begärt ett möte med USA för att diskutera en plan för hur uttåget skall genomföras. På det har den amerikanske utrikesministern Mike Pompeo svarat att man kommer att stanna.

Folkrättsligt är frågan klar. Den inbjudande staten bestämmer villkoren för vad den militärt intervenerande har rätt att göra och bestämmer också om när interventionen skall avslutas. Det grundar sig på FN-stadgans artikel 1 som slår fast principen om folkens självbestämmanderätt och respekten för alla staters nationella suveränitet.

Läs merSvenska regeringen väntar medan andra länder drar bort sina trupper

President Donald Trumps utomlegala avrättning av den iranske militära ledaren Qassem Soleimani avslöjade på ett besvärande sätt den svenska styrkans relation till USA.

Varken svenska regeringen eller Försvarsmakten har velat tala om att vi är en del i en USA-ledd koalition. Sedan starten 2015 har man snarast beskrivit insatsen som någon slags humanitär operation, där Sverige själv bestämmer verksamheten. Ett av målen har till exempel angetts vara att stärka kvinnors rättigheter.

Försvarsmakten har nästan slagit knut på sig själv för att skyla över att det är USA som har kommandot och att koalitionen tjänar USA:s egna nationella intressen snarare än att det är en neutral insats för att bekämpa IS.

Läs merNy säkerhetspolitik utan säkerhet

Försvarsmakten anger i sitt riktgivande dokumentet Militärstrategisk doktrin 2016 följande:

“Tid är en av de mest centrala komponenterna i manöverkrigföring, oftast använt i meningen att agera snabbare och innanför motståndarens beslutscykel. Därigenom utmanövrera och förekomma fientliga operationer. Men tid måste förstås bredare, särskilt för den som är styrkeunderlägsen. Om motståndaren är under tidspress så kan våra operationer syfta till att fördröja motståndaren och vinna tid så att motståndarens målsättningar misslyckas. Att dra ut på krigföringen i tid tröttar ut den offensive som är pressad att nå resultat. På det sättet fungerar gerillakrigföring, den politiska kostnaden för att fortsätta operationer överstiger fördelarna för angriparen. Angriparens kulminationspunkt är därför ett väsentligt medel för svensk manöverkrigföring.”

De svenska Nato-entusiasterna har inte haft mycket att glädja sig åt på sistone. Inom militäralliansen har det gnisslat mer än brukligt under snart ett par års tid. Det har därför varit taktiskt klokt att ligga lågt på hemmaplan. Den svenska regeringsmaskinen framhärdar förvisso i sina ansträngningar att vara Nato och den största medlemsstaten till lags. Men det måste ha bjudit betydande svårigheter i ett läge, när det inte är gott att veta, vad dessa storheter själva står för. Svensk regeringspolitik tvingas därför att hoppa från tuva till tuva, blunda för folkrättsbrott (som Sverige självt har del i), bedyra att oklarhet råder, när det exempelvis är solklart, att de svenska soldaterna i Irak omedelbart måste dras hem – de borde aldrig ha sänts dit. Varför det alliansfria Sveriges officiella företrädare inte kan tala klarspråk är obegripligt.

Läs merTystnad om en sjuk sak

Försvarsmakten gick den 4 januari ut med ett meddelande om att svenska soldaterna i Irak skulle ta en paus i sina uppdrag. ” Med anledning av det spända läget mellan USA och Iran, har Försvarsmakten fattat beslut om att tillfälligt på plats avbryta verksamheten. Försvarsmakten följer händelseutvecklingen noga och kommer att vidta nödvändiga åtgärder om läget kräver det.”

Det här är inget annat än en fräck lögn. Försvarsmakten är naturligtvis fullt införstådd med att det är USA som leder koalitionen Operation Inherent Resolve (OIR) i vilken Sverige deltar och att det är USA -kommandot som tar alla beslut.

Varken försvaret eller de ansvariga politikerna har velat informera svenska folket om de verkliga förhållandena under vilket svenska soldater befinner sig i Irak.

Läs merNu måste svenska soldaterna i Irak tas hem!