Neutralitetslinjen

Anders Björnsson

Sverige är ett litet land som under lång tid har lyckats hålla sig utanför kampen mellan stormakterna. Det har haft en naturlig plats i den nordiska statsgemenskapen och under tusen år ingått i den västkristna kulturkretsen. Genom en utdragen statsbildningsprocess var det som skulle bli Sverige invecklat i flera krigsföretag och erövringar (korståg). Med konsolideringen av ett suveränt svenskt rike under Gustav Vasa lades grunden för en permanent militärstat. Men för riksgrundaren var inrikes pacificering viktigare är utrikes äventyrligheter.

Vasasönerna började olyckligtvis markera mot Öst, medan 1600-talets huvudmotståndare fanns i Wien, i Köpenhamn och i den polska statsbildningen. (Riket beskrivs under detta sekel som en stormakt, men politiskt och ekonomiskt var det en fransk vasall.) Sveriges nedgång som europeisk spelare inleddes med Karl XII:s ansvarslösa krigspolitik, och den fick en slutpunkt med det svenska krigsnederlaget mot Ryssland i 1808–09 års kraftmätning. Därefter blev det en huvudmålsättning för svensk säkerhets- och utrikespolitik att hålla sig väl med alla motstridiga parter. Svensk revanschism hölls på mattan, och att göra Sverige till ett civilisatoriskt bålverk mot ett barbariskt Slaventum (eller mot bolsjevismen) fanns inte på kartan för några regeringar i Stockholm.

Läs merNeutralitetslinjen

Varför skall vi militärt försvar?

Sven Hirdmans  artikel “Satsa på fred, inte på krig” som vi publicerat på den här sajten föranledde en diskussion mellan författaren och Lars Ingelstam som vi återger en del av nedan.

Lars Ingelstam:

I de kretsar där jag (ibland) rör mig är det lite svårt att förklara varför man, med ungefär den omvärldsanalys som du ger, ska ha något militärt försvar ö h t. Argument av typen ”militärt vacuum är inte bra” känns lite tama i sammanhanget. Jag tror att det vore bra om du – och/eller andra som har sakkunskap och erfarenhet – förklarade detta så att även mina vänner i t ex Kristna fredsrörelsen skulle förstå (jag skrev ett par sidor om Försvarsmakten i min senaste skrift, utgiven av KrFreds 2018). I en artikel förra året, som faktiskt kom in i SvD, uttryckte jag tanken att Försvarsmakten mycket väl kunde få de medel den anser sig behöva, men på det villkoret att försvarssektorn slutade lägga sig i utrikespolitiken, särskilt den del som gäller Ryssland. Detta var inte bara på skoj, faktiskt. Tecknandet av hotbilder hänger ihop med organisationens egenintressen, vilket både teoretiskt och praktiskt är osunt.

Sven Hirdman:

Det är en bra fråga Du ställer om varför vi skall ha ett militärt försvar om det inte finns något direkt hot eller om vi inte skulle klara oss i ett stormaktskrig. Mitt svar är detta, utan rangordning av argumenten:

– Ett militärt försvar är en nationell identitetsmarkör. Det stärker den nationella sammanhållningen och försvarsviljan i ett demokratiskt land som Sverige.

– Det är internationellt vedertaget att en självständig stat skall kunna hävda sin suveränitet genom att skydda sina gränser mot olaga intrång. Det inger respekt gentemot andra länder och är viktigt för det inhemska förtroendet. Den inhemska försvarsviljan är en lika viktig försvarsmekanism som själva det militära försvaret. Därför är värnplikten betydelsefull liksom de militära förbandens bygdeanknytning.

Läs merVarför skall vi militärt försvar?

Satsa på fred, inte på krig

Sven Hirdman, f.d. statssekreterare i Försvarsdepartementet och ambassadör i Moskva

Svensk säkerhetspolitik har under de senaste åren följt den gamla romerska devisen Si vis pacem, para bellum, dvs: Vill Du ha fred, förbered Dig för krig. En klokare säkerhetspolitik vore, som f. utrikesministern Hans Blix har påpekat, att låta de gamla romarna vila i frid och tillämpa den omvända maximen Si vis pacem, para pacem, dvs: Om Du vill ha fred, förbered Dig för fred.

Läs merSatsa på fred, inte på krig

Klicken som vill driva internationell social ingenjörskonst

Mats Björkenfeldt

I nya numret av Foreign Affairs, nr 1 2019, recenseras statsvetarprofessorn John Mearsheimers senaste bok, som anmälts här på sajten , samt Harvardprofessorn Stephen M. Walts, The Hell of Good Intentions. America’s Foreign Policy Elite and the Decline of U.S. Primacy (Farrar, Straus and Giroux 2018). Dessa författare har tidigare skrivit en gemensam bok. De kritiserar båda ”the Liberal Order”, det vill säga USA:s självpåtagna rätt att med vapenmakt ägna sig åt social ingenjörskonst världen över. Och de som aktivt försvarar denna ordning, ”the Blob” kallad av Walt, avslöjas grundligt i hans bok. Recensenten i Foreign Affairs medger att han själv tillhör denna liberala Blob, men avslutar med att ”[t]heir admonition to think differently is useful in a time of rapid change”. Det tilläggs att Walt and Mearsheimer “offer surprisingly little guidance on the future of humanitarian intervention”. Något recensenten finner negativt, men undertecknad ser som positivt.

Läs merKlicken som vill driva internationell social ingenjörskonst

Osäkerhet om USAs och Natos stöd till Norge

Lars-Gunnar Liljestrand

Norska försvarets forskningsinstitut, FFI, har lagt fram en rapport som visar på stora behov av upprustning under perioden 2021–2037.

Det handlar totalt om 500 miljarder norska kronor, vilket är 100 miljarder mer än vad som ligger i nuvarande plan. Som jämförelse kan nämnas att norska försvarsbudgeten ligger på 59 miljarder per år och det handlar här om att lägga till de extra 500 miljarderna utöver den nuvarande ramen. Regeringens uppdrag till FFI var att föreslå vad försvaret skall lägga pengar på för att möta nya hot mot Norge och ett Nato som hotas av försvagad sammanhållning. Främst är det risken att Nordnorge inte kan försvaras vid ett ryskt angrepp som ligger bakom kraven på försvaret. Rapporten pekar på en rad områden, främst inom armén och flottan, där det råder stora brister idag.

Det finns en stark oro för att USA stegvis minskar sitt intresse för Europa och alltmer inriktar sig mot Stillahavsområdet och att Nato försvagas av motsättningar mellan medlemsländerna. Säkerheten i Medelhavsområdet har högre prioritet för Frankrike, Italien och Portugal än att försvara Nordeuropa till exempel.

Läs merOsäkerhet om USAs och Natos stöd till Norge

Varför gick Danmark i krig?

Lars-Gunnar Liljestrand

En oberoende utredning som skulle besvara frågan om varför Danmark gick i krig presenterade i januari i år sin slutrapport.

Det handlar om är Danmarks deltagande i de senaste 20 årens stora krig: Bombkriget mot Jugoslavien, interventionen i Afghanistan och interventionen i Irak.

Svaret på frågan är kort och gott: Solidaritet med USA och NATO och viljan att visa Danmark som en pålitlig militär partner med USA och Nato.

Läs merVarför gick Danmark i krig?

Sverige och Venezuela

Var står Sverige i Venezuelafrågan?

Enligt ett TT-telegram  har Sveriges utrikesminister Margot Wallström anslutit sig till sina EU-kollegers uttalade ”stöd till [den venezolanska] nationalförsamlingen som landets enda demokratiska institution och till dess ledare, Juan Guaidó som utropat sig själv till interimspresident”. Hon säger vidare: ”EU och dess medlemsstater har även beredskap att införa ytterligare riktade sanktioner om vi inte ser steg i rätt riktning.”

Det har också formats en ländergrupp, bestående av Frankrike och Tyskland, Bolivia och Ecuador, ”i syfte att hitta en lösning på Venezuelas politiska kris”.

Det låter mycket oroväckande.

Läs merSverige och Venezuela

Veckans citat

“Vi har ikke sett sluttregningen for 52 stk F-35, med milliardsluket på Ørlandet og så ditto milliarder til tankfly for at F-35 skal kunne gjøre jobben i nord. Beskyttelsen av Nord-Norge forutsetter flystyrker i nord. Bare spør NATO og våre allierte. […] I vår tid og i vår del av verden er heldigvis væpnet konflikt, krig, nesten utenkelig. Bak ligger forebygging og beroligelse i den vellykkende forsvarspolitikk Norge har ført helt siden vi ble med i NATO for 70 år siden. Dette er nå endret. Norge legger nå mesteparten av sine ressurser på et særdeles offensivt kampsystem. Vi deltar således i våpenkappløpet i Arktis. Ikke uten grunn reagerer erfarne forsvarsledere på utviklingen.”

Einar Sørensen i Nordnork debatt 31 januari

Machiavelli: en egen här, den enda verkliga grunden för alla krigsföretag!

Rolf Andersson

”Alla stater har en armé, sin egen eller någon annans.” Denna tes brukar tillskrivas Mao. Det går dock inte att belägga att så är fallet. Men Mao kunde mycket väl ha satt den på pränt. Det han faktiskt skrev innebar ju detsamma. Mao var naturligtvis långt ifrån först. Härvidlag kan man söka sig mycket långt tillbaka i tiden. Men vi begränsar oss nu till en relativt tidig föregångare, som övertygande formulerade denna grundläggande sanning och som dessutom tog den på allvar och arbetade för dess förverkligande, nämligen Niccolò Machiavelli (1469–1527):

Läs merMachiavelli: en egen här, den enda verkliga grunden för alla krigsföretag!

Interview with Dr Hans Blix: The most important lesson in diplomacy is not to humiliate, europeanleadershipnetwork.org

Dr Blix, you are a respected figure with a wealth of expertise in the international field, particularly on nuclear issues and on the capacity of inspections. What are your thoughts on the current state of non-proliferation?

I think that the non-proliferation effort that started with Kennedy and the Soviets has been a success. We do not have dozens of nuclear weapon states. We have nine. And we don’t really see anyone around the corner at present. There has been success on that score but the Non-Proliferation Treaty has been a total failure on Article 6, where nuclear weapons states committed themselves to work toward and negotiate nuclear disarmament. These states talk about the step-by-step approach as being the only way forward. Well, we have the step-by-step process but it’s heading backwards.

For instance, look at the Ban Treaty. I think the reaction of NATO countries, in particular the United States, has been excessive; the technical objections they raise are strained. The real objection is that the Treaty bans the production, use, and handling of nuclear weapons without exception. The nuclear weapons states are attached to the Non-Proliferation Treaty because it legitimises the possession of their nuclear weapons. I am not saying that it is not valuable to commit States to non-proliferation. But the absolution, the toleration, the legitimatisation of nuclear weapons [that they believe NPT provides] is of value to them. It is desirable that we continue to delegitimise nuclear weapons. Even with the present possessors of weapons we need to maintain they are illegitimate and cannot be used.

You wrote for the European Leadership Network not long ago on the Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA), and said that many arguments made against it were tenuous. Given where we are currently with the US withdrawal, what are your thoughts on the debate surrounding Iran and the nuclear deal?

First, I feel it is important to say that the US is getting away with claiming they are withdrawing from an agreement – it was not an agreement. The Joint Plan of Action was not signed, nor termed a treaty or agreement because that could never be submitted to the US Senate. It was very deliberate. A deal was agreed between countries and given its legal binding force by the Security Council. Läs intervun

Veckans citat

“This doesn’t mean that Assad has come through the war completely unscathed, able to impose his will without restraint. But in the absence of viable alternatives, and despite the brutal crimes he has committed with the direct support of Russia and Iran, he will necessarily have a role to play in Syria’s immediate future. Clearly, the more time and resources are invested in the wrong policy, such as regime change, the harder it becomes to abandon that policy. But there is no other choice. The West must pierce its illusions and sit down to negotiate more seriously – and at all levels – about Syria.”

Javier Solana, 24 januari i Project Syndicate