Texter

”Armén måste vara huvudvapnet i Sveriges försvar, men en flotta var nödvändig för att möta  landstigningsförsök och för att ingripa mot blockad. På flottan kan dock ej ställas större anspråk än att så långt möjligt förhindra landstigning inom skärgårdsområde samt att försvåra sådana på öppen kust, och även i dessa fall beror motståndskraften ytterst på armén. Endast armén kan insätta folkets hela levande kraft i försvaret. Från dessa utgångspunkter bör avvägningen mellan båda vapnen ske.”

Nils Edén, liberal riksdagsman och blivande statsminister, om sitt bidrag till den andra försvarsberedningens principbetänkande 1913.

Lars Tingsten, som slutade sin bana som general, var minister i flera regeringar under 1900-talets början. Han ingick som krigsminister i statsministern (och amiralen) Arvid Lindmans högerregering, där kollegan Wilhelm Dyrssen var sjöminister. Tingsten hade inget till övers för Lindmans och Dyrssens planer på att tillföra den svenska flottan pansarskepp av ett mycket större och dyrare slag än de som hade byggts tidigare. En stor ”högsjöflotta” ville han inte vara med om. Det kunde dessutom leda till en snedbelastning av hela försvaret, där armén måste vara huvudvapnet och flottan endast ett hjälpmedel. I ett brev till en kollega i januari 1909 skrev han:

”Hela högsjöflottan är en politisk affär av dem, som vill, att vi ska bilda högra flygeln i germanernas kamp mot väster. Det är Victorias plan, och Victoria betyder icke så litet. Det är ock flottans plan, ty på den vägen tror de sig kunna erhålla nya båtar och nya lönebeställningar.”

Läs mer

Norska försvarets forskningsinstitut har gett ut en ny rapport om det norska försvaret. Institutet skall ge årliga råd om försvarets strategiska utveckling. Rapporten uppmärksammar att Norge inte har förmåga att lösa sina uppgifter i de mest kritiska scenarierna. Det finns ”operativa gap” vad gäller luftförsvar, ubåtsbekämpning, beredskap, kommunikation och annat.

Rysslands konventionella styrkor är försvagade av Ukrainakriget och det kan ta lång tid att bygga upp igen. Istället kan det leda till att Ryssland satsar än mer på de strategiska kärnvapenbaserna på Kolahalvön. Med ökande aktivitet i nordområdena är det risk för att stormaktsrivaliseringen blir tydligare också i Norges närområden slår rapporten fast.

Norge bör utforma en realistisk ambitionsnivå för att utkämpa en högintensiv strid mot ryska styrkor i norr.

I rapporten läggs stor vikt vid att försvaret av Norge inlemmas i Nato:s övergripande strategi som formulerades i Nato:s strategiska koncept antaget vid toppmötet i Madrid i juni 2022.

Läs mer

Stephen Wertheim, som tidigare har uppmärksammats på sajten och som i sin senaste bok klargjort att USA ”do not recognize the difference between ‘imperialism’ and ‘internat­ionalism’”, har nu i Foreign Affairs (March 2023) antytt att stormakten är oförbätterlig. I artikeln Iraq and the Pathologies of Primacy – The Flawed Logic That Produced the War Is Alive and Well.

Det är 20 år sedan USA invaderade Irak under president George W. Bush. Det tog ett decennium att förstöra landet. President Barack Obama förklarade långt senare i ett tal 2010 inför nationen: “We have met our responsibility. Now, it is time to turn the page.” Året efter skulle han vända sig med krigsplaner mot Syrien. Den här gången avstod han dock från att bomba en huvudstad, men lät amerikanska trupper tåga in i Irak och Syrien under förevändning att bekämpa den Islamiska staten, ”which emerged out of the maelstrom of the United States original invasion”, inflikar Wertheim.

År 2021 förkunnade president Joe Biden efter att ha tagit hem sina trupper från Afghanistan:  “​​I stand here today, for the first time in 20 years, with the United States not at war.” Men, noterar författaren,  USA ” nevertheless continued to conduct counterterrorism operations in multiple countries, including Iraq, where 2,500 ground troops remained.” Och Biden upprepade Obamas ord: “We’ve turned the page.”  Något Wertheim i frågasätter:

Läs mer

USA:s militära närvaro i Irak började 1990 med Gulfkriget följt av kriget mot Irak 2003 och har fortsatt fram till idag och är nu grunden för USA att säkra inflytande i regionen. Genom att ha tillgång till baser i Irak har man kunnat intervenera i Syrien och skapa ett läge av icke krig, icke fred i regionen.

1. USA:s krig mot Irak började med Gulfkriget 1990.

Irak invaderade Kuwait 1990 – ett klart folkrättsbrott. FN:s säkerhetstråds resolution 678 innebar en outsourcing till USA av de militära åtgärderna mot Irak. USA och dess koalition av stater genomförde ett krig som gick långt över Kuwaits rätt till självförsvar. Svenska regeringen var bunden av Säkerhetsrådets beslut, men oroad över att det inte blev en FN-insats.

2. Intervention i norra Irak

USA, Storbritannien och Frankrike gick in med militär trupp i norra Irak 1991 med hänvisning till att skydda kurderna och upprättade flygförbudszoner. Angreppet saknade stöd i någon resolution från Säkerhetsrådet.

Riksdagens utrikesutskott slog fast att interventionen och inrättandet av flygförbudszonerna saknade folkrättslig grund och att bombningarna borde upphöra.

3. Anfallskriget 2003

USA och Storbritannien inledde anfallskriget mot Irak den 20 mars 2003, störtade den irakiska regeringen och ockuperade landet. Angreppet saknade FN-mandat. Flera tunga stater som Ryssland, Kina och Frankrike hade klargjort att de skulle lägga veto mot ett sådant förslag från USA.

Läs mer

Sammanfattning av rapport från Kärnvapenuppföljningsgruppen

[…] Finland bör även som medlem i Nato arbeta för att stärka en regelbaserad världsordning och en fredlig lösning av konflikter. Detta har vi förbundit oss till som medlemmar i Förenta Nationerna och då vi godkänt Nordatlantiska fördraget och dess första artikel.

Kärnvapen bör inte importeras till, förvaras eller grupperas i Finland under fred eller krig. Denna princip är juridiskt förankrad i det internationella ickespridningsavtalet och i den nationella kärnenergilagen. Då kärnenergilagen förnyas, bör man säkerställa att förbuden mot införsel av kärnladdningar samt mot framställning, innehav och sprängning av sådana hålls kvar. Det finns ingen operativ grund för införsel av kärnvapen till Finland. Om Natoverksamhet bedrivs i Finland eller om det upprättas vapenlager genom en bilateral överenskommelse mellan Finland och Förenta staterna, bör det vid beredningen av lagar och överenskommelser säkerställas att dessa avtal omfattar förbud mot införsel av i Finland förbjudna vapen såsom kärnvapen och personminor.

Finland bör behålla beslutanderätten rörande placering av främmande trupper och av Natoverksamheter i landet och poängtera Natosamarbetets defensiva natur. Hela sammanfattningen finns att läsa här: kärnvapenpolitik Finland.

Tage Erlanders Dagböcker är uppfriskande och skolande läsning. Erlander är klok, ja, ibland mycket klok och insiktsfull. Då och då är han väl närmast skvallrig. Omdömen om kollegor och motståndare är legio, och de kan vara förödande eller fyllda av respekt, men de varierar naturligtvis från tid till annan. Utnämningsfrågor, rättsskandaler, alla dessa oändliga tal som hela tiden ska förberedas och hållas, middagar som bara måste klaras av, kontakter som ska skötas, och inte minst en politik som ska mejslas ut och förankras, allt detta i ett ständigt flöde av åligganden, händelser och omvärldsförskjutningar. Det är klart att Erlander blir trött, men han kämpar på, självkritisk och ibland tvivlande på den egna förmågan och kursen, dock kommer han alltid igen.

Nedan följer några nedslag i Dagböckerna som fångar upp vissa utrikes- och säkerhetspolitiska frågor från början av femtiotalet, vilka på gott och ont bevarat sin aktualitet. Det finns mycket mer att läsa i Dagböckerna om dessa och andra utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Det kursiverade nedan är min text.

21.9.1950

Samtalet utspelade sig vid en tidpunkt, då det stod klart att Norge var på väg mot ett medlemskap i Nato. Den norske ambassadören Birger Bergersen hade ofta överläggningar med Erlander. Ett i dagböckerna också åtskilliga gånger förekommande namn är Halvard Lange. Denne var under närmare två decennier Norges utrikesminister och verkade starkt för landets anslutning till Nato. -Dean Acheson var amerikansk utrikesminister.  

Bergersen här och berättade mycket uppskakad vad som hänt på ett regeringssammanträde i går i Oslo. Lange hade redogjort för Achesons bud angående det europeiska försvarets organisation. Ett överkommando, en gemensam överbefälhavare. Slut på den norska försvarssuveräniteten. Alla hade suttit och kippat efter andan. Vad hade de väntat sej, när de gick in i Atlantpakten? Att de bara skulle få hjälp och inga förpliktelser?

Läs mer

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg försäkrade den 8 mars att det är ”inconceivable that there will be any military threat against…Sweden without NATO reacting.”

Mot denna rimliga bedömning har vi ingen invändning i och för sig. Det är, som Stoltenberg understryker, ”svårt att föreställa sig” att Nato i en sådan situation inte skulle reagera alls. Sverige kan uppenbarligen åtminstone räkna med en protest från Natos sida i ett dylikt läge. Men inget bindande löfte ges och kan inte heller ges. Vad Stoltenberg klargör är att Natos reaktion i en sådan, för närvarande högst osannolik situation skulle komma att avgöras baserat på en politisk bedömning i det konkreta fallet av respektive medlemsstat. Inget nytt eller konstigt med det, utöver möjligen att ingen ansvarig politiker klargör att det faktiskt förhåller sig så.

Läs mer

Regeringen överlämnade den 7 mars 2023 till riksdagen sin proposition om Sveriges medlemskap i Nato (prop. 2022/23:74). I propositionen föreslås att riksdagen ska godkänna Sveriges anslutning till Natofördraget. Därutöver vill regeringen ha ett något utvidgat bemyndigande att fatta beslut om att ta emot stöd i form av militära styrkor från Nato. Men detta är mer av en teknikalitet med hänsyn till den långtgående lagstiftning som riksdagen redan godkänt. Ytterligare en sak som behandlas i propositionen är ett avtal och anslutande lagstiftning som handlar om status för bland annat Natos personal som vistas här i landet. Det avtalet förbigås här, då det är en logisk följd av en eventuell anslutning.

Läs mer