Nato er ude af stand til at forsvare sig mod Ruslands trusler i Arktis, altinget.dk

Liselotte Odgaard, Senior Fellow, Hudson Institute, Washington, D.C. og professor, Institutt for forsvarsstudier, Oslo och

Fra januar til maj afholder Nato ’Steadfast Defender 2024’. Øvelsen er alliancens største siden den kolde krig. Mere end 90.000 tropper er med til at signalere, at Nato er leveringsdygtig i et stærkt og troværdigt forsvar i hele den nordatlantiske og arktiske region. […]

En Nato-strategi for Arktis kan være løsningen

Det haster for Nato med at gøre noget ved trusselsbilledet i Arktis. Det betyder ikke nødvendigvis, at Nato skal gå i gang med massiv militær oprustning, der risikerer at sætte turbo på dynamikkerne, der er ved at gøre Arktis til et højspændingsområde.

Rusland har eksempelvis i 2022 vedtaget lovgivning, der definerer den nordlige søvej langs landets arktiske kystlinje som isdækkede områder, der giver Rusland ret til at kontrollere krigsskibes navigation i området. Lovgivningen har givet anledning til debat, om der skal iværksættes operationer, der manifesterer retten til fri sejlads for krigsskibe i området, de såkaldte FONOPS. […]

Imidlertid vil den slags operationer sandsynligvis blive fortolket som særdeles eskalerende af Rusland, især hvis der er tale om internationale operationer med deltagelse fra Nato-lande som for eksempel Storbritannien, Frankrig og Italien, der ikke har legitime patruljeringsforpligtelser i Arktis.

Rusland ser sig selv som sårbar overfor øget Nato-tilstedeværelse i Arktis, og det kan føre til et uventet konfrontatorisk militært modsvar. For at undgå at Arktis bliver et højspændingsområde, er det vigtigt, at Nato-medlemmer med kystlinje langs Ishavet påtager sig et større ansvar for afskrækkelse af Rusland.

Det vil sige, at lande som USA, Canada, Danmark og Norge styrker deres militære tilstedeværelse i eget nærområde, der grænser op til Rusland med kapaciteter, der er nødvendige for et troværdigt forsvar. Läs artikel

En svensk Försvarsmakt utan tydlig uppgift att försvara det egna landet

Utgivarna

Från och med den 1 april gäller följande enligt första paragrafen i Förordning med instruktion för Försvarsmakten:

 ”Försvarsmaktens huvuduppgift är att försvara Sverige och allierade stater mot ett väpnat angrepp med utgångspunkt i det kollektiva försvaret inom Nato.”

Dessa formuleringar är inadekvata och skadliga. De är tvetydiga. Varför det?

Uppgiften för den svenska Försvarsmakten måste slås fast klart och entydigt för medborgarna. Det sker inte här.

Uppgiften för den svenska Försvarsmakten kan inte vara någon annan än att försvara Sverige. Ingen annan än vi själva ställer uppgiften att försvara vårt land. För andra stater är det på motsvarande sätt självklart att det är försvaret av det egna landet som är grunden för deras försvarsmakters existensberättigande och kärnan i deras uppgift. Att lättsinnigt laborera med en sådan existentiell och given utgångspunkt för det egna landets värnkraft är farligt.

En tudelad uppgift för Försvarsmakten skapar förvirring med inbyggda tolkningsfrågor och risk för splittrande motsättningar. En sådan tvetydig strategi gör det omöjligt att på allvar följa upp i vad mån Försvarsmakten infriar sin verkliga uppgift eller har en egen agenda.

Läs mer

En norsk långtidsplan för försvaret med spetsen riktad mot norr

Utgivarna

Den norska regeringen har lagt fram en ny långtidsplan för det norska försvaret, som ska behandlas i Stortinget. I förslaget är betydelsen av de nordliga områdena ett genomgående tema. Några uttryckliga hänvisningar till den traditionella och försiktiga norska baspolitiken görs inte. Om behovet av att reducera spänningar mellan staterna talas det inte. Inte heller säger regeringen något om hur det är tänkt att de baser, som amerikanska militära styrkor har tillgång till i Norge och som nu ska adderas med ytterligare fyra, ska synkroniseras med norska strategiska överväganden.

Det norska försvaret ska gå från en till tre brigader: en brigad i Finnmark, en i Troms och en i södra delen av landet. Försvaret i Finnmark ska förstärkas med bland annat luftvärn och en artilleribataljon. Finnmark gränsar mot Ryssland och ligger nära Kolahalvön, där Ryssland har ubåtar med kärnvapenbestyckning. Den nordligaste brigaden är placerad bara fem kilometer från den ryska gränsen.

Norge kommer enligt förslaget att satsa 600 miljarder norska kronor på försvaret under de närmaste tolv åren. Statsminister Jonas Gahr Støre framhöll då planen presenterades: ”Norge hotar ingen och Nato hotar ingen, men vi måste kunna försvara oss …Vi måste förhålla oss till en farligare och alltmer oförutsägbar granne under många år framöver.”

Statsministern lyfte särskilt fram betydelsen av områdena i norr: ”Vårt viktigaste strategiska intresseområde får större geopolitisk och militär betydelse för oss och för många andra länder. Vi behöver ett försvar som förmår att vara på plats för att förebygga, förstå och forma våra omgivningar.”

Läs mer

Baltops 24, forsvarsmakten.se

Mellan den 5-20 juni genomförs den årligen återkommande marinövningen Baltic Operations (Baltops). Årets upplaga av övningen kommer att äga rum i Östersjön, Gotska sjön, Rigabukten och Bottenhavet samt på markområden i Sverige, Polen, Tyskland och Litauen. Baltops 24 blir den första med Sverige som Natoallierad.

Deltar gör ett 50-tal fartyg, cirka 25 stridsflygplan, 60 helikoptrar och totalt omkring 12000 personer. Från Sverige deltar delar ur de två amfibiebataljonerna, tre Visbykorvetter, en korvett av Gälveklass samt tre minröjningsfartyg och tre sonarspaningsbåtar. Deltar gör även stödfartygen HMS Trossö och HMS Carlskrona.
Sverige deltar med cirka 1500 medarbetare från, Tredje sjöstridsflottiljen, Fjärde sjöstridsflottiljen, Marinbasen, Sjöstridsskolan, Marinstaben, Stockholms amfibieregemente, Älvsborgs amfibieregemente, P18, F7, Helikopterflottiljen samt Hemvärnet. Läs pressmeddelande

Amerikanska B-1B bombplan möter ryska Mig-31 stridsflyg från Murmansk

Lars-Gunnar Liljestrand

Hur kommer det säkerhetspolitiska läget i norr att påverkas i framtiden av de 44 baser USA nu kan få tillgång till genom DCA-avtal med Norge, Sverige och Finland?

Under de stora militärövningar som genomförs årligen på Nordkalotten av både Nato/USA och Ryssland finns alltid risker för incidenter som kan vara oavsiktliga eller en följd av medvetna provokationer från någon av sidorna.

En föraning av hur det kan bli, då USA får tillgång till baser som ligger nära Arktis och den ryska gränsen, får man av agerandet i samband med avslutningen av den stora norskledda Nato-övningen Nordic Response 24 där 20 000 soldater deltog och där 50 ubåtar, olika örlogsfartyg inklusive hangarfartyg var involverade.

På övningens sista dag den 24 mars genomförde USA plötsligt en som det förefaller oväntad manöver genom att skicka två strategiska bombplan av typen B-1B mot Kolahalvön där Ryssland har sina viktigaste kärnvapenbaser.

Ryssland sände upp en MiG-31 från en flygbas i Murmansk för att möta bombplanen. Enligt det ryska försvarsministeriet närmade sig planen men vände bort då de möttes av det ryska flyget.

Det har inte från den norska försvarsmaktens sida meddelats vad syftet var med bombplanens uppträdande. För Barents Observer uppgav övningens norske talespersonen att planen styrde ut från norskt territorium för att sedan flyga över internationellt luftrum mot Kolahalvön. Talespersonen kunde inte uppge syftet och säger till Barents Observer att det var USA som styrde manövern men att den var godkänd av norska försvarsministeriet.

Sverige deltog i Nordic Response 24, och Kallax-basen vid Luleå (ett av de 17 svenska baser USA får tillgång till genom DCA) användes av USA både för tankningsflyg som servade bombplanen och för stationering av de två B-1B-planen.

Läs mer

Då försvarsminister Pål Jonson bidrog till att skapa klarhet i innebörden av artikel 5 i Natos stadga

Utgivarna

Vi publicerar här en text från mars 2023 som har samma relevans idag. (Utgivarna)

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg försäkrade den 8 mars att det är ”inconceivable that there will be any military threat against…Sweden without NATO reacting.”

Mot denna rimliga bedömning har vi ingen invändning i och för sig. Det är, som Stoltenberg understryker, ”svårt att föreställa sig” att Nato i en sådan situation inte skulle reagera alls. Sverige kan uppenbarligen åtminstone räkna med en protest från Natos sida i ett dylikt läge. Men inget bindande löfte ges och kan inte heller ges. Vad Stoltenberg klargör är att Natos reaktion i en sådan, för närvarande högst osannolik situation skulle komma att avgöras baserat på en politisk bedömning i det konkreta fallet av respektive medlemsstat. Inget nytt eller konstigt med det, utöver möjligen att ingen ansvarig politiker klargör att det faktiskt förhåller sig så.

Vår nuvarande försvarsminister Pål Jonson publicerade i maj 2010 ”Research Paper” nummer 58 i raden av publikationer från ”Nato Defense College”. Han var vid den tidpunkten enligt rapporten ”foreign policy adviser at the Swedish parliament.” Jonson skrev den medan han var en ”Partnership for Peace Fellow”. Rapporten handlar bland annat om artikel 5 i Natos stadga (”the Washington Treaty”). Vi citerar här Jonsons analys av denna artikel:

Läs mer

Remissvar avseende avtal om försvarssamarbete med USA, Ds 2024:2 (DCA-avtalet)

Per Boström, tidigare advokat och bolagsjurist

DCA-avtalet är behäftat med oklarheter, motsägelser och brister som öppnar för skilda tolkningar och tillämpningar i för svensk suveränitet helt centrala frågor.

Regeringen bör besked om vad de för svenskt självbestämmande mest kritiska bestämmelserna i DCA-avtalet innebär enligt följande:

  • Vilken är innebörden när det i artikel 1 anges att all verksamhet som omfattas av avtalet ska bedrivas med full respekt för Sveriges suveränitet, lagstiftning och internationella rättsliga förpliktelser? Förklara med konkreta exempel vad denna bestämmelse förhindrar USA från att göra på svenskt territorium.
  • Försvars- och utrikesministern har i en artikel i Göteborgs-Postenförklarat att avtalet bygger på ”nationellt samtycke”. Men detta eller motsvarande uttryck förekommer inte i avtalet. Varför framgår det inte att avtalet bygger på ”nationellt samtycke”? Och för beslut i vilka frågor krävs sådant samtycke, trots att det inte explicit anges?
  • För vilka ändamål får USA använda de 17 baser som USA enligt artikel 3 ges obehindrad rätt att utnyttja?
  • För vilka ändamål får USA använda de utbyggnader av baserna som enligt artikel 3 kan komma till stånd på USA:s begäran och efter Sverige medgivande och som får användas obehindrat och exklusivt av USA?
  • När och under vilka förutsättningar får svensk stridsledning överlåtas till USA och för vilka ändamål och vilka slags militära operationer får USA rätt att utnyttja sådan stridsledning?

Läs mer

ÖB Micael Bydén vill ha fria händer

Utgivarna

I en artikel på DN Debatt den 2 april skriver ÖB Micael Bydén att han vill ha fria händer att anpassa Försvarsmakten till att vara verksam ”vid fronten” för insatser ”utanför Sveriges gränser”.

Enligt Bydén ska politikerna inte blanda sig i utformningen av ”de kommande militära förmågemålen”.

Som vi tidigare klargjort handlar det om en satsning på utlandsinsatser på bekostnad av det nationella försvaret, där den militära professionen ska styra inom ”sitt” område.

Konkret innebär det att ÖB till och med gått emot det politiskt fastställda målet att bygga två brigader. Det kallar han för att lägga sig i ”detaljer”.

ÖB kräver handlingsfrihet och understryker att militären skall fatta besluten:

”Jag inledde med behov av tydlighet. Mitt militära råd våren 2024 är följande: Arbetsfördela mellan politik och profession.

Nato är en politisk organisation. Sveriges roll som allierad och den gemensamma allianspolitiken med dess strategiska frågor är en uppgift för den politiska nivån och demokratiska processer.

Nato är också en militär allians. Försvarsmakten behöver ha handlingsfrihet såväl med tilldelad ekonomi som i utformning av vår organisation för att i tid kunna möta upp de kommande militära förmågemålen. Ett stelopererat försvarsbeslut som låser oss i detaljer tjänar vare sig nationell eller kollektiv försvarsförmåga väl.”

ÖB talar inte om svenskt territorialförsvar. Vårt territorium skall istället nyttjas för att ta emot värdlandsstöd och vara ” ett allierat basområde för operationer med armé-, marin- och flygstridskrafter”. Svenskt territorium är till för andra länders militära förband som ”försörjs, genomför operationer eller transiteras genom vårt territorium”.

Läs mer

Värdefullt och klargörande remissyttrande över DCA-avtalet med USA från Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet

Utgivarna

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har skrivit ett omfattande remissvar om försvarssamarbetsavtalet mellan USA och Sverige.

Nämnden tar upp behovet av att svenska regeringen i underlaget för det kommande ställningstagandet till avtalet gör tydliga klarlägganden på flera områden.

Några av de frågor nämnden lyfter är:

Avtalet är komplicerat och omfattar många rättsområden. Den centrala aspekten är dock det ”obehindrade” amerikanska tillträdet till svenska anläggningar och till svenskt territorium. Nämnden jämför med Sofa-avtalet med Nato men anger samtidigt att DCA-avtalet går betydligt längre och ger: ”USA närmast obegränsad rätt till tillträde till svenskt territorium och till 17 basområden, vilka kan användas också för aktiviteter utanför Natosamarbetet.” Vidare säger nämnden att amerikanska luftfartyg, fartyg och fordon, som används av de amerikanska styrkorna, ges tillträde till Sverige så länge avtalet är i kraft och som följd av det förefaller det som om Sverige inte har möjlighet att vägra sådant tillträde och användning.

Denna helt centrala aspekt av avtalet bör klargöras av den svenska regeringen och den bör beskriva hur den föreställer sig att den amerikanska närvaron kommer att se ut mer konkret.

Beträffande den svenska självbestämmanderätten att kunna säga nej till tillträde för USA:s styrkor för det fall att det strider mot svenska intressen anger nämnden att detta måste utredas av den svenska regeringen. Ett svenskt veto skulle eventuellt kunna baseras på skrivningen i artikel 1, stycke 1, i avtalet: In accordance with international law and with Swedish consent, this Agreement sets forth the framework for enhanced defense and security cooperation between Sweden and the United States ….”, där folkrätten och svenskt samtycke sätter ramarna för samarbetet.

Läs mer

Varför begränsa tryckfriheten?

Margareta Zetterström

En grundlag ska inte kunna ändras med ett enkelt penndrag. Det ska vara svårt, mycket svårt, att inskränka eller upphäva våra svenska grundlagar. Just därför krävs det också två omröstningar i riksdagen med mellanliggande val för att försvaga den svenska tryckfrihetsförordningen (TF) som ju anses vara en av världens starkaste tryckfrihetsförordningar och någonting att, som svensk, verkligen känna stolthet över.

Ändå utsattes TF för två år sedan för ett ingrepp som innebär en mycket kraftig begränsning av tryckfriheten och informationsfriheten, ett ingrepp som urholkar meddelarfriheten, lägger munkavle på visselblåsare och försvårar för journalister och medier att som ”tredje statsmakt” fullgöra sin granskande uppgift. Detta skedde genom en ny lag om ”utlandsspioneri”, en lag som gör det möjligt att helt enkelt stämpla journalistik som spioneri, som obehörig befattning med hemliga uppgifter eller röjande av hemlig uppgift. Och de hemliga uppgifter som avses är då främst sådant som gäller Sveriges relationer till andra stater eller organisationer.

Den första omröstningen ägde rum i april 2022. Då röstade en majoritet i svenska riksdagen ja till denna lag. Endast Vänsterpartiet röstade mot. Liberalerna lade ner sina röster. Den andra omröstningen ägde rum i november samma år – efter beslutet i maj om att ansöka om svenskt Natomedlemskap och efter valet i september vilket förde den nuvarande, SD-stödda, regeringen till makten. Lagen antogs då med röstsiffrorna 270–37. Endast V och MP röstade mot. Miljöpartisterna hade nu svängt, liksom (fast i motsatt riktning) liberalerna som ”glömt” att de var liberaler och röstade för.

Läs mer

Nato:s bombkrig mot Jugoslavien

Utgivarna

Det är idag 25 år sedan kriget mot Jugoslavien startade med  Nato:s bombkrig  den 24 mars 1999.

Vi citerar här delar ur boken Lagen mot mot krig där ett kapitel handlar om kriget mot Jugoslavien.

[…] Bombkriget 1999 pågick oavbrutet i 78 dygn (24 mars till 10 juni) mot landet, inklusive huvudstaden Belgrad, och bostadsområden, fabriker, broar, och elverk förstördes. NATO satte in över 1 000 flyg och bombade från hög höjd (5 000–7 000 m) och använde bland annat tiotusentals klusterbomber, vilket ledde till många civila offer. Uppgifter om antalet dödade går något isär. Det var 4 000 dödade och 10 000 sårade enligt Jugoslaviens tidigare utrikesminister Zivadin Jovanovi medan Independent Commission of Inquiry bedömde att ”flera tusen” civila dödades. Över 6 000 skadades allvarligt, varav 40 % var barn, och omkring 900 000 människor i centrala Serbien tvingades lämna sina hem för att undkomma bombningarna enligt International Action Center. För första gången sedan andra världskriget hade huvudstaden i en europeisk suverän stat som var medlem i FN bombats.

Bombningarna saknade stöd i folkrätten och utgjorde ett öppet brott mot FN-stadgans våldsförbud. NATO intervenerade i ett inbördeskrig till stöd för ena parten. […]

Tidigare statsministern Ingvar Carlsson fördömde kriget som stridande mot folkrätten. Han och Shridath Rampahal, vilka tillsammans var ordförande i FN-kommissionen Commission on Global Governance, skrev i New York Times, 1 april 1999: ”NATO:s flygattacker mot Jugoslavien har inte bemyndigats av Förenta Nationerna. Det förekom inte ens ett försök att erhålla sådant bemyndigande. De utgör följaktligen angreppshandlingar mot ett suveränt land; och som sådana slår de mot själva hjärtat i den internationella rättsordningen och mot FN:s auktoritet. Då detta är handlingar utförda av världens militärt mäktigaste länder blir denna skada oöverskådlig.” (Carlsson 1999)

Veckans citat

”När Sverige nu fått försvarsgarantier väntar det dyra och mödosamma arbetet med att stärka försvarsförmågan och arbetet med att integrera Sverige i det försvarspolitiska arbetet inom Nato.

– Det blir nya försvarsplaner. Vi kommer inte endast att försvara Sverige i Sverige längre, utan längre österut. Det är bra att vi slipper få krigets farsoter på vårt eget territorium.

Dessa fasor har han själv fått uppleva under sina besök i krigets Ukraina och i samtal med president Zelenskyj och de sårade soldater som offrat allt för att Ryssland inte ska vinna detta krig.”

Försvarsminister Pål Jonson (M), tal i Bryssel 21 mars