Tack, Boris Johnson – ditt försvar stärker oss, kristianstadsbladet.se

Bo Pellnäs, överste, ledarskribent

[…] Det finns inget i nuvarande planer för den svenska marinen som tillåter den att spela någon större roll för försvaret av våra hamnar i väster. För denna uppgift och än mer för skyddet av alla hamnar av strategisk betydelse mellan Tromsö i norr till Göteborg i söder krävs en samlad Natoinsats, där USA:s nyupprättade Atlantkommando kan komma att spela en huvudroll.

Av Natoländerna är det tveksamt om Frankrike är villigt att avdela mer än obetydliga delar av sin flotta till insatser norr om Engelska kanalen. Tyskland har problem med att bestämma inriktningen av ett utökat försvar. En stark Nordsjöflotta tycks inte finnas med i bilden. När britterna nu säger sig vilja öka sina försvarskostnader med 70 miljarder kronor årligen och prioriterar marinens utbyggnad är detta därför ett uppmuntrande besked. Storbritannien blir den näst starkaste militärmakten inom Nato efter USA och därför kan man säkert förmå Nato att utöka sin marina närvaro i nordöstra Atlanten och i Arktis. Det kommer att ge en god fredsbevarande effekt på Nordkalotten vilket i sin tur påverkar läget i hela Östersjöområdet till det bättre. Läs artikel

Folkförsvar för hela territoriet!

Lars-Gunnar Liljestrand

Regeringens proposition för totalförsvaret 2021-2025 som skall beslutas av riksdagen den 15 december innebär ett steg ytterligare mot närmandet till USA och Nato. Ryssland pekas direkt ut som vår huvudfiende. Sverige skall samordna den nationella operationsplanläggningen inte bara med Finland utan också med Danmark, Norge, Storbritannien, USA och Nato.

Två nya regementen, Falun och Sollefteå, får uppgiften att skydda transport av Nato-styrkor från Norge in i Sverige.

Det är nödvändigt att försvaret återupprustas och att markstyrkorna ökas. Men det är en fortsatt inriktning mot på ett tröskelförsvar som om möjligt skall avhålla från angrepp i väntan på militär hjälp från Nato och USA.

Läs merFolkförsvar för hela territoriet!

Militär konflikt om Arktis berör vår säkerhet, forsvarsdebatten.blogspot.com

Raimo Jakola, arbetat med militärstrategiska frågor inom försvaret 1974-1995

[…] Den särskilda gruppen av stridskrafter är idag ett, med Rysslands fyra militärdistrikt jämställt, Atlantiskt/Arktiskt kommando med stab i Kola som har en av Rysslands större eller största koncentration av landets modernaste stridskrafter.

Försvarsminister Peter Hultqvist tecknade 2016 ett Värdlands/Samförståndsavtal med Nato vars betydelse för vår säkerhet kan och måste ifrågasättas och öppet debatteras. Nedan ett avsnitt ur avtalet (Not4)

”Syftet med samförståndsavtalet är att säkerställa att Sverige som värdland kan lämna ett effektivt stöd för militär verksamhet på svenskt territorium i samband med övningar, kriser eller militära operationer i Sverige och i vårt närområde. Avtalet bygger på frivillighet mellan parterna, vilket innebär att det blir tillämpligt endast i de fall Sverige först fattar ett nationellt beslut om militärt samarbete med Nato i något avseende. Genom att godkänna samförståndsavtalet etableras således ett ramregelverk som underlättar och ökar förutsättningarna för att effektivt, och utan avgörande tidsförluster, kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato vid kris eller krig i Sverige eller i närområdet.”

Med stor sannolikhet ser Rysslands stats- och krigsmaktens ledningar avtalet och i det speciellt ovan citerade avsnitt som ett ökat militärt hot mot Kola, och med hänsyn till Kolas avgörande betydelse för utgången av en militär konflikt med USA/Nato som även som ett hot mot Rysslands nationella säkerhet. Risken är därför stor att Ryssland, öppet eller dolt, svarar på värdlandsavtalet med större militär förmåga i Kola än den som säkerhetsrådet 2010 aviserade skulle finnas där 2020. I så fall ökar avtalet risken för ryska militära angrepp mot oss i stället för att minska den vilket torde vara avtalets syfte. Läs blogginlägg

Fler kärnvapen tas ur bruk – men moderniseringen fortsätter, demokraatti.fi

Antalet kärnstridsspetsar i världen minskade under förra året, främst beroende på att USA och Ryssland har tagit fler äldre kärnvapen ur bruk. Samtidigt fortsätter moderniseringen av de befintliga massförstörelsevapnen.

Enligt det svenska fredsforskningsinstitutet Sipri fanns det i början av året drygt 13 400 kärnvapenstridsspetsar i världen. Det innebar en minskning med drygt 465 av dessa vapen jämfört med ett år tidigare.

Över 90 procent av kärnvapnen innehas av USA och Ryssland, medan resten finns hos världens övriga sju kärnvapenmakter – Storbritannien, Frankrike, Kina, India, Pakistan, Israel samt Nordkorea. […]

Daryl Kimball, ordförande för organisationen Arms Control Association i Washington, säger till IPS att spänningarna mellan flera av världens kärnvapennationer har ökat, vilket också innebär en ökad risk för att vapnen ska komma till användning. Detta samtidigt som länderna fortsätter att satsa mångmiljardbelopp varje år för att byta ut eller uppgradera sina vapen. Läs artikel

Veckans citat

“Endast genom att agera självständigt kan vi stärka vår internationella ställning. Självständighet innebär förmåga att själv bära ansvaret för vår egen säkerhet. Det är inte det primära målet för någon annan än för oss själva.”

“I sitt allra sista tal som republikens president i mars 1956 fortsatte Paasikivi med samma tema och sade att hur än de yttre förhållandena och världshändelserna påverkar öden, kommer folkets och i synnerhet ett litet folks, framtid i sista hand att bero på dess sedliga och andliga kraft, dess lojalitet gentemot sig själv, dess egna ideal, dess egna grundläggande värderingar i livet. Utan dessa andliga krafter kan folket inte stå upp.”

President Sauli Niinistös tal vid huvudfesten under president J.K.Paasikivis 150-årsjubileum den 27 november 2020

Kina, Taiwan och folkrätten

Lars-Gunnar Liljestrand

Vi återpublicerar här en artikel om Kina, Taiwan och folkrätten från Tidskrift för Folkets Rättigheter 2001 nr 2. (Utgivarna)

 

Kina,  Taiwan och folkrätten

Lars-Gunnar Liljestrand

USA:s president Bush förklarade i våras i en amerikansk TV-intervju att hans regering skulle ingripa militärt för att försvara Taiwan. Uttalande väckte stor uppståndelse runt om i världen men även i USA.

Den amerikanska Kinapolitiken har visserligen sedan 1949 på olika sätt använt Taiwan mot Fastlandskina. Men sedan 70-talet har amerikanska presidenter undvikit att öppet ge några utfästelser om militärt stöd till Taiwan vid en eventuell konflikt med Kina.
Ett par dagar efter intervjun kom ett nytt uttalande från Vita Huset där det kategoriska uttalandet om militärt stöd togs tillbaka. Mer insiktsfulla tjänstemän i administrationen hade ryckt in och korrigerat presidenten.
Andra händelser som åter gjort frågan till en konflikt mellan USA och Kina är amerikanska regeringens beslut om ett nytt avtal om vapenleveranser och ett närmast officiellt mottagande i Washington av taiwanesiska ledare som förespråkar en “tvåkinalösning”.
Folkrättsligt är Taiwanfrågan klar. Taiwan är en del av Kina. Taiwan omnämns första gången i historien i 1700 år gamla dokument från den kinesiska staten Wu under de “Tre kungadömenas” period. Wu hade sänt flera expeditioner till ön och det fortsatte genom århundrandena. Under 1700-talet inflyttade fastlandskineser i en ökande ström till ön och var cirka 100 000 vid slutet av det århundradet. År 1893 var den kinesiska befolkningen uppe i 2.5 miljoner.

Läs merKina, Taiwan och folkrätten

Veckans citat

Forsvarets Forum 23 november

“For amerikansk etterretning er «America first» ikke først og fremst et slagord fra en utgående president, men en kjensgjerning og en rettesnor. Slik har det vært gjennom det meste av amerikansk historie, uavhengig av hvem som har vært president. Amerikansk etterretning setter amerikanske interesser først. Dersom disse ikke samsvarer med norske eller danske interesser, og vurderes som viktige nok, er prioriteringen fra Fort Meade gitt.”

Bjørn Svenungsen, høgskolelektor ved Forsvarets  Høgskole

Obamas drönarattacker var utomrättsligt dödande

Lars-Gunnar Liljestrand

Barack Obamas skriver i sin memoarbok A Promised Land om hur han beordrat drönarattacker mot både män och barn som han menade utgjorde ett hot eller skulle kunna utgöra ett hot.

Obama trappade upp drönarattackerna 10 gånger jämfört med  sin föregångare George W. Bush.

Drönarattackerna var utomrättsligt dödande som kommenteras i artikeln nedan från boken Lagen mot krig. Boken i sin helhet kan laddas ned.

Targeted killings – utomrättsligt dödande

Lars-Gunnar Liljestrand

Targeted killings kallas den nya form av krigföring, som börjat tillämpas under 2000-talet, främst av USA men även av Israel.
Begreppet innefattar olika sätt att döda motståndare i andra stater utan att man förklarat krig mot landet och utan någon rättslig prövning. USA-administrationen började 2009 och 2010 att styra om sina militära insatser i ockuperade länder från att använda stora markstyrkor till att koncentrera sig på targeted killings genom bombflyg, nattliga räder med specialstyrkor och drönarattacker utförda med obemannade flygfarkoster som kan bestyckas med missiler och avfyras och styras från en plats långt från målet för attacken.
Nattliga räder i Afghanistan, som genomförs av USA:s specialstyrkor, innebär att man nattetid bryter sig in i hus, där det antas finnas motståndsmän. Räderna slutar ofta med att människor, ibland helt oskyldiga, skjuts, såras eller förs bort. Reuters uppgav den 24 februari 2011 att 600 människor hade dödats i nattliga räder bara under en 3-månadersperiod.
Antalet nattliga räder har tredubblats sedan 2009 från i medeltal 5 till 17 per natt år 2011 (Hallinan 2011). Ökningen av antalet drönare är markant. Före 11 september hade USA 50 drönarfarkoster och man planerar att nå 9 500 år 2012 enligt Nick Turse, en amerikansk journalist som undersöker den nya krigföringen. Turse uppger också att USA har cirka 60 baser runt om i världen som kan skicka drönare (Turse 2012).

Läs merObamas drönarattacker var utomrättsligt dödande

Hultqvist landshövding

Anders Björnsson

Är neutralism liktydigt med isolationalism? Den påstridiga Nato-lobbyn vill få oss att tro det. Men det stämmer inte. Neutralism är strävan att stå utanför militära och även andra konfrontationer mellan stormakter eller stormaktsblock. Denna strävan förutsätter – eller åtminstone underlättas av – goda förbindelser med alla parter. Politiskt och militärt betyder det alliansfrihet.

Läs merHultqvist landshövding

Vad kan vi lära av krigsdeltagande i Afghanistan?

Lars-Gunnar LIljestrand

Deltagandet i kriget i Afghanistan är den största svenska militära insatsen sedan Napoleonkrigen i början av 1800-talet. Kriget har medfört att det alliansfria Sverige kommit att framstå som lojal militär partner till USA och Nato.

Det är ett krig som motiverats på olika sätt under åren. Från början lojalitet med USA efter 11 september och terroristbekämpning till att det var en slags FN-operation, och sedan anfördes humanitära skäl som kvinnors rättigheter och flickors rätt till skolor, för att slutligen åter landa i lojalitet med USA.

Några lärdomar av krigsdeltagandet kan listas.

Krigshysteri

Krigshysterin efter 11 september var en avgörande och farlig grund. USA:s president Bush deklarerade ”War on terror” och hotade att alla stater antingen var med USA eller emot. Sveriges dåvarande försvarsminister Björn von Sydow erkände senare att Sverige gick med i kriget, februari 2002, av solidaritet med USA efter 11 septemberattentaten.

Läs merVad kan vi lära av krigsdeltagande i Afghanistan?

Amerikanska specialförband på svenskt territorium

Utgivarna

Just nu är amerikanska förband och flygplan baserade på Skaraborgs flygflottilj. Försvarsmakten uppger att det sker inom ramen för svenskt värdlandsstöd och är medverkan i en svenskledd övning som äger rum längs östersjökusten.

Övningen anges som en del av det bilaterala samarbetet mellan Sverige och USA.

Dagens Nyheter skriver (1/11) att under två veckors tid ska 120 amerikaner ihop med svenska enheter öva flygning på låg höjd, luftlandsättning, angrepp och evakuering.

Försvarsminister Peter Hultqvist har fått motta kritik under senare år för att Sverige alltmer deltar i Nato- och USA-övningar och att Sverige har bjudit in Nato-länder och främst USA att delta i våra egna övningar.

Försvarsministern har bemött kritiken och understrukit att övningarna görs så att de stärker det egna svenska försvaret och att vi bjuder in utländska styrkor att uppträda som motståndare för att träna vårt eget försvar mot en angripare.

Även scenarier som gäller kollektivt självförsvar, då vi blivit angripna, är legitima syften för gemensamma övningar.

Den övning som nu pågår är av ett annat slag.

Läs merAmerikanska specialförband på svenskt territorium

Små utsikter till framgång i Mali

Lars-Gunnar LIljestrand

Sverige deltar sedan 2014 i FN-styrkan Minusma i Mali. Minusma består av drygt 13000 soldater från olika afrikanska och västländer och har ett mandat från FN:s säkerhetsråd för en fredsfrämjande insats att för skydda befolkningen och skapa förutsättningar för en stabil stat.

Förutom Minusma finns andra internationella styrkor på plats: EU:s utbildningsstyrka EUTM med 620 soldater, de regionala trupperna från Burkina Faso, Mali, Mauritanien, Niger och Tchad som benämns FC-G5S med 5000 soldater samt den helt franskbemannade styrkan Barkhane med 5100 soldater. Frankrike sätter dessutom upp en ny specialstyrka, Takuba, där Sverige kommer att delta med början nästa år.

Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI, har gjort en undersökning (FOI-R–4915—SE) av hur samarbetet mellan dessa styrkor fungerar, Synergies Between Military Missions in Mali, av Elin Hellquist and Tua Sandman.

Rapporten bygger på intervjuer med elva svenska militärer som deltagit i Minusma och EUTM och publicerades den 20 mars 2020, vilket var före militärkuppen i augusti och före riksdagsbeslutet i juni om Sveriges deltagande i Takuba.

Den fråga man vill få besvarad är: Does the coexistence of military missions in Mali translate into synergies? (Rapporten är på engelska.) Frågan har inget entydigt svar efter att intervjuerna sammanställts. Det finns områden där det gått att samarbeta, som när det gäller transporter, skydd av baser och samutnyttjande av sjukvårdsresurser.

Läs merSmå utsikter till framgång i Mali