Veckans citat

Henry Kissinger om Kina 1972

” The Chinese people are obviously a great people. They have the longest unbroken record of government in one area of any of the existing civilizations; and secondly, 800 million people representing 25 percent of the human race are a factor that cannot be ignored. They will influence international affairs whatever we intend to do and declaratory policy we adopt. They are a reality. And their policy, for good or ill, will determine the possibilities for peace and progress. And that is irrespective of what we do.

… if it is true that the big problem of the immediate post‐World War II period was to avoid chaos, and if it is true that the big problem of the next 20 years is to build a more permanent peace, then it seems to us impossible to build a peace, which we would define as something other than just the avoidance of crisis, by simply ignoring these 800 million people.

Nor do we over‐estimate what we can do by unilateral actions towards them.

They will make their decisions on the basis of their conceptions of their needs, and of their ideology. But to the degree that their actions can be influenced by ours, we are prepared to engage in a dialogue with them.”

White House Years (1979)

Aftonbladets blunder

Anders Björnsson

Det är rätt besynnerligt att iaktta alla de svenska opinionsbildare och självutnämnda experter, så kallade pundits, som önskar, att spänningsnivåerna mellan Ryssland och de västliga makterna ska höjas. De oroar sig för att den nye amerikanske presidenten inte kommer att vara tillräckligt hård mot sin ryske motpart, att han inte ska läxa upp honom efter noter. Så mycket västerländsk civilisation och civilitet.

Man betonar, att dagens ryska härskare beter sig illa men glömmer, att det var sju resor värre under den sovjetiska – inklusive den poststalinska – epoken. Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg blundar ihärdigt för detta faktum. Han ältar, som så många, Georgien och Ukraina och beklagar att ”det aldrig [verkar] bli några verkligt negativa konsekvenser för Ryssland” (14/6). Sanktionspolitiken har undgått honom.

Lindberg tror också på fullt allvar, att dagens Ryssland är en enmansdiktatur: Putin, ”skurken”, håller alla trådar i sina händer. Så har envälden aldrig fungerat. Fursten, suveränen, stöder sig på ett gäng, en kamarilla, ett nätverk, som han i långa stycken är helt beroende av. Absolutistiska regimer kan därför vara väldigt fragila. Se hur det gick för Ceausescu. De flesta ryska tsarer var självhärskare bara till namnet. Och Putins eventuella palatsbygge kan inte mäta sig med den kejserliga aristokratins.

Läs merAftonbladets blunder

Allan Widman lämnar riksdagen

Utgivarna

Efter valet 2022 lämnar Liberalernas Allan Widman riksdagen efter 20 år. Ett skäl han uppger är det ökade hemlighetsmakeriet kring förvarets satsningar.

Allan Widman har under hela sin tid i politiken varit en ihärdig förespråkare för ett svenskt Nato-medlemskap. Därav följer dock inte att han ensidigt ställt sig bakom uppbyggnaden av ett insatsförsvar, avsett främst för internationella operationer.

Han är tvärtom en av de mest profilerade förespråkarna i riksdagen för ett territorialförsvar av hela landet, och därav kommer mycket av hans kritik av den sneda satsningen på ett dyrt tröskelförsvar. I motioner och i den försvarspolitiska debatten har Widman pekat på behovet av fler armébrigader, och han ångrade i efterhand beslutet 2009 om att avskaffa värnplikten.

Han har vid flera tillfällen pekat på att den massiva satsningen på nya egenutvecklade försvarssystem som JAS och ubåtar stjäl resurser från uppbyggnaden av marktrupper. Därmed är han ganska ensam inom det borgerliga blocket om att uppmärksamma något som liknar ett militär-industriellt komplex där försvarsindustrin är intimt sammankopplad med politiska beslutsfattare.

Till Svenska Dagbladet (14/6) säger Widman: ”Vi har också en väldigt stark försvarsindustri i vårt land med starka kopplingar till den politiska makten.”

Läs merAllan Widman lämnar riksdagen

Open letter from the American Committee for US- Russia Accord, usrussiaaccord.org

Introduction

The dangerous and in many ways unprecedented deterioration in relations between the United States and the Russian Federation must come to an end if we are to leave a safer world for future generations.

For many years now, relations between the US and Russia have been marked by sanctions and counter-sanctions; the passage of ”foreign agents” designations on media outlets and NGO’s; the curtailing of people-to-people exchange programs; and the end of cooperation in areas of mutual interest such as counter-terrorism, drug interdiction, and the environment.

The Trump era and Russiagate brought about an unprecedented credulity among the media and the Washington punditry — or perhaps more, a willingness to assign blame to Russia for the outcome of the 2016 election [this has now been discredited].  It has now in turn given birth to two much more dangerous phenomena: an escalating militarism reminiscent of the darkest days of the Cold War; and a dangerous erosion of the decades-long bilateral arms control regime negotiated even during that Great Power standoff.

Läs merOpen letter from the American Committee for US- Russia Accord, usrussiaaccord.org

Inbjudan från en regering bortom två militärkupper

Utgivarna

Den 25 maj genomförde militären i Mali den andra kuppen på lite mer än ett år.

Sverige och övriga länder i specialförbandsinsatsen Takuba går nu vidare utan Malis regering, och insatsen styrs hädanefter från Paris istället för som tidigare från Malis huvudstad Bamako. Sverige deltar i Takuba med 150 man.

Försvarsminister Peter Hultqvist svarade 2 juni på en fråga i riksdagen om den svenska insatsen efter kuppen: ”Regeringskansliet följer noga den mycket oroande utvecklingen i Mali.” Han menade att ”i grunden har inte skälen till Sveriges breda engagemang i Mali ändrats”.

Grunden Hultqvist talar om är en inbjudan för över två år sedan av den då sittande civila regeringen i Mali. Denna inbjudan har från början lyfts fram som en fullgod folkrättslig grund för Sveriges militära deltagande i Takuba-insatsen.

Läs merInbjudan från en regering bortom två militärkupper

Idag fyller den allmänna värnplikten 120 år

Med anledning av att den allmänna värnplikten fyller 120 år skriver Plikt- och prövningsverket  i ett pressmeddelande om bakgrunden:

I juli 1900 fick generalstabschefen Axel Rappe regeringens uppdrag att utarbeta ett förslag till ny härordning byggd på förutsättningen att indelningsverket skulle avskaffas och den allmänna värnplikten utökas.

I januari 1901 lade regeringen von Otter fram en proposition om en ny härordning som följdes av en intensiv debatt i andra kammaren under maj månad 1901. Den 2 juni 1901 beslutade riksdagen om den nya härordningen och Sverige fick allmän värnplikt.

Våren därpå rycker cirka 30 000 svenska män in i svenska försvaret. Det är den första kullen av värnpliktiga i ett system där grundutbildningen är 150 dagar med tre repetitionsövningar och omfattar alla män mellan 21-40 år. Läs pressmeddelandet

Vi återpublicerar här ett debattinlägg om den allmänna värnplikten  som också publicerades i Aftonbladet den 13 januari 2017.

Skydda gränsen – vi behöver värnplikten

Thage G Peterson och Lars-Gunnar Liljestrand

Utredningen om Försvarsmaktens personalbehov har sänts ut på remiss. Bristerna i personalförsörjningen är väl kända. De är en följd av riksdagsbeslutet 2009 att med voteringssiffrorna 153 mot 150 avveckla värnplikten. Rekryteringen till den yrkesarmé som skulle träda i stället har misslyckats.

Det förslag som nu ligger på bordet innebär ingen ändrad uppbyggnad av försvaret. Yrkesförsvaret ska kompletteras med pliktpersonal, men av varje årskull på cirka 100 000 av bägge könen ska endast 10 000 mönstra och av dem 4 000 tas ut för militär grundutbildning i syfte att fylla luckor i organisationen. De 4 000 ska vara särskilt motiverade för uppgiften.

Det rör sig med andra ord inte om ett på medborgerlig plikt baserat system där försvaret av det egna landet är en självklar medborgerlig skyldighet. Läs artikel

Finns Norden?

Anders Björnsson
Artikeln publicerad i FiB/K nr 5-2021

Antarktis, Sydpolen, finns – med finns det ett Norden? Arktis, Nordpolen finns, men det är ju inte ett landområde eller en kontinent, och nu håller packisen där på att smälta. Stormaktskonflikter tornar upp sig. Donald Trump gjorde ett försök att köpa Grönland – med vilka pengar? – för att få ett framskjutet uppland i konkurrensen om råvaror och geopolitisk status. Ryssland är det stora arktiska landet och ingår i vad som kunde kallas Nordeuropa. Kineserna vill också ha en del av kakan, det vill säga fyndigheter på havsbottnen och handelsleder. Danmark och Norge är inte roade. Mitt igenom Island löper kontinentalsprickan.

Läs merFinns Norden?

För frihet, säkerhet och den demokratiska livsstilen

Utgivarna

Malis valde president Ibrahim Boubacar Keïta störtades genom en militärkupp den 18 augusti förra året.

Utrikesminister Ann Linde skrev på twitter dagen efter kuppen att hon ”följer utvecklingen med oro”.

För Försvarsmakten var det dock business as usual:

”Vi följer utvecklingen noga på plats och som det ser ut nu kan vi fortsätta lösa våra uppgifter som vanligt. Det är inga svenska soldater som har påverkats av händelserna.” (Dagens Nyheter 19/8 2020))

Försvarsminister Peter Hultqvist sade ingenting. (Kuppen kommenterades på den här sajten.)

För mindre än en vecka sedan kom kupp nummer två.

Den 24 maj  avsatte militären landets president Ba N’Daou, premiärminister Moctar Ouane och försvarsminister Souleymane Doucourelandets och förde dem till en militärbas utanför huvudstaden Bamako.

När detta skrivs har inga kommentarer influtit från svenska regeringen om den nya kuppen. Försvarsmakten har kort meddelat: ”Vi håller oss informerade om vad som händer och är i kontakt med FN, EU och Frankrike om den senaste utvecklingen” (Dagens ETC 27/5)

Läs merFör frihet, säkerhet och den demokratiska livsstilen

Veckans citat

“Det maliske militær har lige kidnappet landets præsident, premierminister og forsvarsminister. Og dagen efter stemmer flertallet af Folketingets partier så for at sende danske soldater ned og træne selvsamme maliske militær. Vi har også dokumentation på, at man tidligere har trænet kupmagere fra militæret i Mali, og vi ved, at de maliske sikkerhedsstyrker gang på gang er kædet sammen med drab og overgreb på civile. Det burde åbenlyst give anledning til, at man i det mindste lige så situationen an. Jeg gik tirsdag på talerstolen i Folketinget og advarede om udviklingen. Men både forsvarsministeren, udenrigsministeren og de øvrige partier fra SF til DF, men med undtagelse af Kristeligt Folkeparti, var tavse som graven og trykkede bare på knappen.”

Eva Flyvhholm , Enhedslisten

En trøblete avtale

Tormod Heier, oberstløytnant i Hæren og professor ved Forsvarets høyskole.

Vi publicerar här med författarens tillstånd en text som varit publicerad i Klassekampen den 25 maj. (Utgivarna)

Selv verdens største militærmakt kan ikke være over alt alltid. USA står riktignok for mer enn 40 prosent av verdens militære utgifter. Men amerikanske styrker kan ikke lenger føre to kriger samtidig, mot Kina i sør og Russland i nord. Til det har de to rivalene blitt for sterke, etter flere års opprustning på 2000-tallet.

Kanskje er det slik vi må forstå den militære tilleggsavtalen fra april i år, mellom USA og Norge (Supplementary Defence Cooperation Agreement)? For siden 2018 har Pentagon fremforhandlet eksklusive rettigheter for bruk av NATOs territorium. Ikke med stormaktene Tyskland, Frankrike og Storbritannia. Men med de russiske randstatene, fra Norge i nord til Romania i sør. Med amerikanske flåtestyrker i Nord-Atlanteren og i Svartehavet (Andre og Sjettflåte) er dermed USA godt rustet til å demme opp for russiske fremstøt. Ikke ved å utplassere hundretusenvis av soldater, tanks og artillerienheter, som under den kalde krigen. Men ved å tilrettelegge for hurtige overføringer av styrker, som på kort varsel kan skyte ned russiske missiler, lamme strømnettet i Moskva, og slå ut kommandosystemene. For det er dette, ifølge den amerikanske forsvarsstrategien fra 2018, som skal avskrekke Russland: et uforutsigbart mønster av amerikansk synlighet og tilstedeværelse langs grensene.

Läs merEn trøblete avtale

Veckans citat

“Og der geografien gjør at Norge er i skuddlinja mellom de gamle kald-krigs-rivalene USA og Russland når det gjelder Arktis, så innretter regjeringen Solberg seg sånn at vi er midt i skuddlinja, vi er et eksplisitt militært mål. Med for alle praktiske formål å gjøre Norge til en base for USAs økende militære aktivitet i Arktis, så bidrar regjeringen til å skru konfliktnivået mellom USA og Russland opp. Tromsø som havn for amerikanske ubåter som etter alt å dømme er væpnet med kjernefysiske langdistanseraketter, og flybaser i Norge med amerikansk jurisdiksjon, er i strid med basepolitikken. Og det er i strid med Einar Gerhardsens perspektiv for Nato-medlemskap, nemlig at Norge skulle velge side for sikkerhet og demokrati, og mot sovjetisk diktatur. Men samtidig som vi valgte side, skulle vi også være en aktiv brubygger. Med endring av basepolitikken er vi dårligere brubyggere.”

Morten Strand, utenriksjournalist og -kommentator , Dagbladet den 24 maj

 

Källor: Malis president gripen av militär, svt.se

Flera diplomat- och regeringskällor säger till nyhetsbyrån Reuters att militären i Mali har gripit presidenten, premiärministern och försvarsministern.

President Bah Ndaw, premiärminister Moctar Ouane och försvarsminister Souleymane Doucoure har förts till en militärbas i Kati, strax norr om huvudstaden Bamako, skriver nyhetsbyrån Reuters. De greps av militären efter en ommöblering av övergångsregeringen, enligt diplomat- och regeringskällor. […]

FN, EU, Storbritannien, USA, Afrikanska unionen och de västafrikanska ländernas samarbetsorgan Ecowas fördömer i ett gemensamt uttalande militärens agerande och kräver nu att ledarna släpps.

– Vi är redo att vidta nödvändiga åtgärder, säger Charles Michel, EU:s rådsordförande, på presskonferensen efter måndagens EU-toppmöte. […]

De svenska styrkorna på plats har inte påverkats av händelsen.

– De påverkas inte för stunden, men vi följer händelseutvecklingen, säger Linus Ehn, vakthavande kommunikatör vid Försvarsmakten. Läs artikel

Läs även kommentar tidigare på den här sajten om militärkuppen för ett år sedan.