Texter

Ett resolutionsförslag om eldupphör i Syrien, framlagt inför FN:s säkerhetsråd av Belgien, Tyskland och Kuwait, stoppades på torsdagen genom veton från Ryssland och Kina.

De båda länderna lade istället fram ett eget förslag, enligt vilket det skulle vara tillåtet att anfalla vissa beväpnade grupper som är svartlistade av FN. Det förslaget fick inte stöd av övriga stater.

Stormaktspelet om Syrien fortsätter således.

Alla inblandade – USA, Ryssland, Turkiet, Iran, Frankrike och Storbritannien – agerar utifrån sina egna nationella intressen, och Syrien riskerar att styckas upp i intressesfärer.

Läs merSyrien riskerar att styckas upp

Når det gjelder de fremtidige utfordringene til Norge og det norske Forsvaret, handler det i særlig grad om usikkerheten vedrørende alliert støtte. «Den amerikanske sikkerhetsgarantien til Europa kan bli gradvis mer usikker på lang sikt». NATO kan i verste fall bli en «skinnallianse». På grunn av all usikkerhet om utviklingen noen år frem i tid, peker rapporten på følgende: «…både på kort og lang sikt kan det tenkes at Norden vil utvikle seg fra å være en region til å bli en mer samlet sikkerhetspolitisk aktør, som kan gjennomføre felles operasjoner eller danne en nordisk allianse». (-) «Det kan også tenkes at en nordisk allianse kan håndtere utfordringer som er for store for hvert enkelt land, men for små for NATO».

Oddvar Nygård, kommentator /Nordlys,  på nordnorskdebatt.no 13 september

Antoine Henri de Jomini (1779–1869) föddes i en fransk kanton i Schweiz. Efter att först ha varit inriktad på en karriär som bankman slog han redan i mycket unga år in på den militära banan, sökte sig till Frankrike och gjorde där snabb karriär i den napoleonska krigsmakten. Jomini utsågs till överste 1806 och deltog i flera franska fälttåg, bland annat till det av nederlag präglade i Spanien.

Läs merJomini och Clausewitz: om försvar och folkförsvar

I samband med att utrikesminister Margot Wallström meddelade sin avgång skrev Svenska Dagbladet på nyhetsplats (7/9) om den djupa spricka som sedan lång tid rått mellan utrikesdepartementet och försvarsdepartementet. Det uppges att tjänstemän på utrikesdepartementet kallar sina kolleger på försvarsdepartementet för krigshetsare.

Sveriges medborgare är verkligen att beklaga. Sverige saknar en grundläggande värdering av landets geostrategiska och militärstrategiska utgångsläge med kringliggande makters intressen och förutsättningar.

Läs merMargot Wallström

Dagen Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski menar att Hultqvist-linjen nu är i fara. Vad går den ut på? Att tillsammans med Förenta staterna strida mot Ryssland. Inget europeiskt land, möjligen med undantag av Polen och de baltiska staterna, har markerat så starkt mot Ryssland som Sverige. Förutsättningen för denna uppkäftighet har varit att den svenska statsledningen ansett sig kunna räkna med att ha USA i ryggen. Det skulle vara en minst lika stark försvarsgaranti som Atlantfördragets artikel fem. Men denna artikel garanterar platt ingenting. Den innehåller att löfte som i varje läge måste bli föremål för förhandlingar för att realiseras. Om detta har man börjat bli medveten i de europeiska Nato-länderna och nu också på DN:s ledarredaktion.

Läs merNytt säkerhetspolitiskt fokus?

I fredags meddelade regeringen på en pressträff tillsammans med liberalerna och centern att man kommit överens om ytterligare fem miljarder till försvaret från 2022 och därefter ytterligare fem miljarder årligen.

Partierna gick inte in närmare på vad pengarna skall användas till men hänvisningen till det tidigare framlagda förslaget från Försvarsberedningen tyder på att inriktningen fortsatt är tröskelförsvar.

Läs mer5 miljarder till fortsatt tröskelförsvar

I en debattartikel, publicerad på utrikesdepartementets hemsida och införd i en litauisk tidning med anledning av trettioårsjubileet av en händelse som kallas den baltiska vägen, påstår utrikesminister Margot Wallström att ”Sveriges regering [har] inlett en demokratioffensiv. Den innebär att vi ska öka stödet för demokrati världen över. Vi ska främja mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Vi ska stödja journalister, bekämpa korruption och främja jämställdhet och jämlikhet.”

Det sägs inte mera konkret vilka former denna ”demokratioffensiv” ska ta sig, och det klargörs inte heller i utrikesministerns artikel hur vårt lands nationella säkerhet – det som måste vara utrikespolitikens primära uppgift – kommer att tjäna på att vi går in för att ”öka stödet för demokrati världen över”. Det kan lika gärna vara precis tvärtom. Noga beaktat innebär Wallströms uttalande ett återfall – inte det första – i 1628 års politik, när den svenska statsmakten bestämde sig för att gå till offensiv för att säkra och sprida den sanna läran över den dåtida världen. Det beslutet förlängde ett redan långvarigt krig som pågick på den europeiska kontinenten.

Man kan faktiskt argumentera för att Sveriges rike och konung, ”Lejonet från Norden”, den gången representerade ett mera modernt och framstegsvänligt samhällssystem än man återfann på andra ställen i Europa. Den svenska allmogen var representerad i landets riksdag som sammankom tämligen ofta, livegenskap förekom ej, den svenska adeln var förhållandevis beskedlig till storlek och styrka, rudiment till en rättsstat var på plats, den svenska kronans intresse för koloniala äventyr var försumbart. Fursteabsolutism existerade ej. Stora reformer pågick på stadsväsendets, universitetsvärldens, den tidiga industrins områden. I det protestantiska Europa hälsades svenskarna som befriare.

Läs merDemokratioffensiv – nej tack!