Putin praises China and paves way for stronger Arctic energy deal, thebarentsobserver.com

In his greetings to the Third Russian-Chinese Energy Business Forum on Monday, President Vladimir Putin started by praising the good relations Moscow has with Beijing.

“The relations of comprehensive partnership and strategic interaction between the Russian Federation and the People’s Republic of China are at an unprecedented high level,” the president said according to the text of the statement published on Kremlin’s portal.

Putin highlighted the energy cooperation and said it “has developed significantly in recent years.” […]

With operation from December 2017, the Yamal LNG in Sabetta on the coast to the Ob bay is partly owned by China National Petroleum Corporation (CNPC) and China’s Silk and Road Fund together with Russia’s private Novatek and French Total. China is also a major buyer of the gas shipped out from Yamal LNG along the Northern Sea Route. […]

A few hours later on Monday afternoon, Russia’s Deputy Prime Minister Aleksandr Novak said to Reuters that he expects Chinese banks soon to sign financing deals for Novatek’s Arctic LNG 2 project, the production plant for liquid natural gas from the Utrenneye field in the Gydan Peninsula, across the Ob bay from Sabetta.

The Arctic LNG 2 will have three LNG trains, with construction is being supported by Novatek’s huge Kola Yard north of Murmansk where assembly and installation of topside modules on large barges happen before being towed north to the port on the coast of the Gydan Peninsula. Capital expenditure to launch the project at full capacity is estimated at $21,3 billion equivalent, according to Novatek. Läs artikel

Atombråk i vente for Huitfeldt, forsvaretsforum.no

Den nye regjeringen i Tyskland vil slå følge med Norge og gå inn som observatør til FN-traktaten om atomvåpenforbud. Nå blir saken tema i Nato.

– Jeg venter at også forbudstraktaten vil bli adressert.

Det bekrefter Natos generalsekretær Jens Stoltenberg i forkant av alliansens utenriksministermøte i Riga tirsdag og onsdag neste uke.

Ifølge Stoltenberg vil saken trolig komme opp som del av en bredere diskusjon om rustningskontroll som er planlagt under ministermøtets første dag.

NTB er kjent med at både Norge og Tyskland kan vente hard medfart fra atomvåpenmakter på møtet. Det er utenriksminister Anniken Huitfeldt (Ap) som representerer Norge, mens Tyskland sender utenriksminister Heiko Maas. Han representerer den avtroppende storkoalisjonen i Tyskland, men tilhører det sosialdemokratiske partiet SPD og ventes også å få en rolle i den påtroppende regjeringen. Läs artikel

OSCE condemns systematic obstruction of its mission’s work in Donbass — statement, tass.com

OSCE Chairperson-in-Office, Swedish Foreign Minister Ann Linde and OSCE Secretary General Helga Maria Schmid ”expressed concern over the systematic and unacceptable freedom of movement impediments that the OSCE Special Monitoring Mission to Ukraine (SMM) is currently facing in non-government-controlled areas of Ukraine, particularly in the Luhansk region,” according to the statement released by the OSCE Chairmanship on Saturday.

”They called for the immediate removal of the restrictions, which have escalated to a new level, effectively preventing SMM’s operations,” it said.

According to the statement, in the past week ”the OSCE SMM patrols’ movement across the contact line was blocked by armed formations in multiple locations in the Luhansk region” and ”on two occasions in the Donetsk region.” Läs artikel

Norsk rolle i egen sikkerhet, vl.no

Oberstløytnant Tormod Heier hevder i sin ferske bok at må Norge ta en del av ansvaret for at Russland ruster opp i våre nærområder på grunn av økt amerikansk tilstedeværelse. I boka «En randstat på avveie? Norges vei inn i den nye kalde krigen 2014–2021» skriver Heier at manglende satsing på et større forsvar fra Solberg-regjeringen, har gjort Norge mer avhengig av styrker fra USA til å avskrekke Russland i nordområdene. Dermed er også den norske handlefriheten overfor Russland svekket, mener Heier. Ikke alle deler Heiers syn, men det er ingen tvil om at spenningsnivået i nord er økende.

Til VG sier Heier dette om hvorfor det er problematisk med økt amerikansk tilstedeværelse i nord: «Da inviterer vi en stormakt som bærer med seg en annen kultur for hvordan man håndterer spente situasjoner. Norske myndigheter er opptatt av å avverge krise. Mens USA er mer opptatt av å vinne en krise med Russland, som USA anser som en strategisk konkurrent». […]

Stormaktsrivaliseringen vil neppe dempes av norsk opprustning, men vi bør bruke betydelig mer penger på vårt eget forsvar. Da står vi friere til å ivareta egen sikkerhet. Det er trolig den beste måten å ivareta den rollen som sikrer Norges interesser: Å være en god alliert av USA, men samtidig opprettholde et best mulig naboskap til Russland. Begge deler er vi helt avhengige av. Läs ledaren

Vill socialdemokraterna splittra Syrien? proletaren.se

I den turbulenta politiska utvecklingen förra veckan försvann en viktig fråga i mediebevakningen. I sitt anförande i riksdagen inför statsministeromröstningen den 24 november avslöjade V-avhopparen Amineh Kakabaveh att hon slutit ett avtal med Socialdemokraterna om att stödja det kurdiska partiet PYD och det så kallade självstyret i nordöstra Syrien, även kallat Rojava.

Avtalet var ett krav från Kakabavehs sida för att lägga sin röst på Magdalena Andersson.

Socialdemokraterna harpublicerat texten från överenskommelsen på sin hemsida. Det är ett märkligt politiskt uttalande i flera avseenden.

I uttalandet sägs att det PYD-ledda självstyret är viktigt i Mellanöstern och därför ska få fortsatt stöd. Inte med ett ord nämns att området formellt är en del av den suveräna staten Syrien. Betyder ställningstagandet för självstyret att Socialdemokraterna stödjer en uppsplittring av Syrien? Det är inte en väg som leder till fred och avspänning. Läs artikel

US Uses “Humanitarian Intervention” to Advance Economic and Strategic Interests, Dan Kovalik´s  book, orinocotribune.com

Roger D. Harris, board member for the anti-imperialist human rights organization Task Force on the Americas.

“No More War” focuses on the one nation in recent times that has been continuously engaged in wars of aggression. In fact, that nation has been engaged in wars or military occupations in all but five years since its founding in 1776. Author and professor of human rights law at the University of Pittsburgh, Dan Kovalik, contrasts international law designed to keep the peace to the contravening ideology of “humanitarian intervention” used to excuse the US imperial project.

Besides being a compelling exposition on US imperial adventures and its epigones, No More War is also a primer for law students and the general public on international law. The two most seminal documents of international law, the Charter of the United Nations and the Statute of the International Court of Justice, are included as appendices. […]

Kovalik explains that the UN Charter and associated human rights covenants are intended to provide the legal basis to end wars of aggression. In the words of the Nuremberg Justices:

To initiate a war of aggression, therefore, is not only an international crime; it is the supreme international crime differing only from other crimes in that it contains within itself the accumulated evil of the whole.

The UN Charter only allows states to use of force for self-defense, and then it must be pursuant to a UN Security Council resolution and with the consent of the host state. Citing numerous examples – Nicaragua, Vietnam, Libya, Syria, Iraq, etc. – Kovalik shows that “nearly every war the US fights is a war of choice, meaning that the US fights because it wants to, not because it must do so in order to defend the homeland.” […]

The billionaire-funded so-called human rights groups are also exposed for their ideological service to the US imperial project. Amnesty International has the distinction of being the only major human rights organization failing to condemn apartheid in South Africa or to protest the US designation of Nelson Mandela as a terrorist.

Likewise, Human Rights Watch and especially its director Kenneth Roth are criticized for promotion of the “responsibility to protect” pretext for US aggression. According to Kovalik, Roth believes “the US, by definition, simply does not commit mass war crimes or genocide. It is only people of the undeveloped world who do such things.” Ajamu Baraka with the Black Alliance for Peace observes, “The ‘responsibility to protect’ is a white supremacist construction – the 21st-century ‘white man’s burden.’ Läs presentationen

Will the Chinese Civil War End with a Bang or with a Whimper? chasfreeman.net

[…] For most Americans, Taiwan has no past.  It is a democratic country that, for some inexplicable reason, the Chinese Communist Party wants to swallow.  We Americans are famously amnesiac.  We have forgotten how differently we portrayed Taiwan in the 1950s and ‘60s.  Back then, we asserted that, despite its defeat on the mainland, the Chinese regime that had retreated to Taiwan was still the lawful government of China, including the mainland and outer Mongolia as well as Taiwan.  And we insisted on the right of the defeated Chinese authorities in Taipei to continue to represent China internationally. […]

In 1979, Beijing normalized relations with Washington.  Without giving up its right to use force against Taipei, it adopted a strategy of peaceful reunification premised on formal undertakings from the United States to sever official relations with Taipei, withdraw U.S. military forces and installations from Taiwan, and annul its previous defense commitment to the island, even as it continued to sell weapons to Taiwan.  In the 1980s, U.S. compliance with these conditions – memorialized in three joint communiqués – incentivized Beijing to pursue a peaceful settlement with Taipei even as it encouraged Taipei to seek a modus vivendi with Beijing. […]

The circumstances that would justify Beijing’s using force against Taiwan are clearly spelled out in Article 8 of the 2005 Chinese Anti-Secession law.  They are:

  1. if “Taiwan independence” forces, under whatever name and method, accomplish the fact of Taiwan’s separation from China,
  2. or if a major event occurs which would lead to Taiwan’s separation from China,
  3. or if all possibility of peaceful unification is lost.

A majority in Beijing believe that changes in Taiwan’s stance, U.S. backing for these, and Washington’s accelerating abandonment of the previously agreed framework for managing the Taiwan issue have now combined to meet these criteria. Läs artikel

Forsker og offiser i ny bok: USA-styrker i Norge kan bety økt risiko, vg.no

Norske myndigheter må ta en del av ansvaret for at Russland har rustet opp militært i Norges nærområder i nord, hevder forsvarsforsker og oberstløytnant Tormod Heier i en ny bok.

Heier skriver at manglende satsing på et større forsvar fra Solberg-regjeringen har gjort Norge mer avhengig av styrker fra USA til å avskrekke Russland i nordområdene. Dermed er også den norske handlefriheten i forhold til Russland svekket, mener han.

«Russerne frykter ikke Norge. Russerne frykter bare USA», skriver Heier i sin nye bok «En randstat på avveie? Norges vei inn i den nye kalde krigen 2014–2021».

«Mer avhengighet til USA og Nato betyr også at det norske handlingsrommet blir mindre. Dermed øker risikoen for at kriser i norske nærområder kan gå i en retning som ikke nødvendigvis er i norsk interesse», skriver han.

– Hva er problemet med å invitere USA inn, Heier?

– Da inviterer vi en stormakt som bærer med seg en annen kultur for hvordan man håndterer spente situasjoner. Norske myndigheter er opptatt av å avverge krise. Mens USA er mer opptatt av å vinne en krise med Russland, som USA anser som en strategisk konkurrent. Norge, derimot anser Russland som en legitim aktør i de norsk-russiske grenseområdene, sier han til VG.

Tormod Heier viser i boken til at regjeringen til Erna Solberg fikk tydelige signaler fra tidligere forsvarssjef Haakon Bruun-Hanssen om at en langtidsplan uten betydelig satsing på Forsvaret, ville gjøre Norge mer avhengig av militær hjelp fra Nato og USA. Läs artikel

Läs också presentation av Heiers bok Et farligere Norge? av Mats Björkenfeldt

Står riksdagen i givakt inför jaktplansbeslutet? hbl.fi

Gustav Wickström, Åbo

Det förefaller som om riksdagen lydigt ämnar ställa sig i givakt inför försvarsmaktens framställning om inköp av nya jaktplan. Våra folkvalda ser ut att avsvära sig ansvaret för det kommande jaktplansbeslutet genom att konstatera att försvarsmakten säkert vet bäst när det gäller militära frågor och kvittera förslaget om anskaffande av de dyraste planen i föreslagen form, trots att fjärrstyrda missiler redan i många avseenden lämnat jaktplanen bakom sig. […]

Juho Paasikivi och Urho Kekkonen betonade på sin tid vikten av att alltid upprätthålla förtroendefulla relationer med vårt östra grannland och ambassadör René Nyberg underströk också nyligen i en artikel (HBL Bakgrund 12.11) att Finland inte kan vända ryggen mot Ryssland. Med tanke på att Förenta staterna i dag ser både Ryssland och Kina som sina motståndare i kampen om makten i världen och just nu bygger upp en ny försvarsallians med länder kring Stilla havet är det allt viktigare att Finland håller sig utanför konflikter som uppstår fjärran från våra gränser. Läs insändaren

Boktips 1: Tre titlar i julboksfloden

Anders Björnsson

Årets kanske viktigaste bok, översatt till svenska, är schweizaren Nils Melzers undersökning Fallet Julian Assange. En historia om förföljelse (Karneval). Det är en detaljerad granskning av olika judiciella myndigheters försök att stämpla journalistik som spioneri. Det svenska åklagarväsendet råkar mycket illa ut för sin ådalagda servilitet gentemot främmande makt. Folkrättsexperten och FN-rapportören Melzers otvetydiga slutsats är att Assange har utsatts för grym och tortyrliknande behandling under den utdragna process som pågått mot honom, sedan han och Wikileaks, efter att ha fått material av visselblåsare, avslöjade allvarliga krigsbrott från den amerikanska regeringens sida i Irak och annorstädes.

Kent Zetterbergs bok Sverige och Hitler 1939–1945 (Carlssons) bringar balans i historieskrivningen om vårt land under andra världskriget. Vi var inte ett folk av feglingar, och våra valda ombud lyckades framgångsrikt hålla det omringade Sverige utanför krigshändelserna. Hitler & Co avstod från att försöka inta Sverige, eftersom de visste att de skulle stöta på motstånd, trots uppenbara Tysklandssympatier inom den svenska officerskåren. Eftergifter behövde göras åt olika håll, men den svenska samlingsregeringens pragmatiska utrikespolitik hade stark uppslutning inom befolkningen. Den svenska krigsmakten förstärktes metodiskt, och efter krigets slut bidrog den effektivt till stabiliteten i Nordeuropa.

Dante Alighieri var den kanske första moderna författaren i Europa, som Anders Cullhed har velat visa i ett nyutkommet arbete. Nu föreligger också en cirka hundra år gammal översättning från latinet av avhandlingen Om monarkien (Engelsbergs Akademi, med fyllig introduktion jämte kommentarer av Peter Luthersson), där Dante ser en väg ut ur medeltidens statssplittring i det universella världskejsardömet, såsom det framgick ur senantikens Rom. Det är en skrift som i hög grad riktar sig mot papismens och det katolska prästerskapets profana intriger och penningbegär. Översättaren Arnold Norlind (1883–1929) ansluter sig till Dantes längtan efter harmoni och enhet som en grundval för varaktig fred. Naturligtvis blev skriften satt på index av inkvisitionen och kurian i Rom.

 

 

Folkrätt och historia

Mats Björkenfeldt

I Andens fenomenologi (1807) hävdade Georg Wilhelm Friedrich Hegel att historien går framåt med hjälp av dialektiska sammandrabbningar, det vill säga, mötet mellan en tes och en antites vars motsägelse så småningom övergår till en syntes dikterad av förnuftet. Här skulle tesen vara att folkrätten är en vektor för ordning. Motsatsen skulle vara att krig pågår och syntesen är då uppkomsten av ett nytt system av internationella relationer efter varje större konflikt. Man har lärt sig av bristerna från den föregående perioden, vilket gör det möjligt för systemet att fortsätta i en annan, bättre form.

1648 markerar fördraget i Westfalen och upprättandet av ett system baserat på existensen av suveräna stater. 1815 är det Wienkongressen och starten av den europeiska konserten , 1919 föddes Nationernas förbund och 1945 antogs Förenta nationernas stadga. Hegels filosofi passar väl in i denna historiska utveckling. Något Agatha Verdebout skildrar i Rewriting Histories of the Use of Force (Cambridge University Press 2021): hur förbudet mot användning av våld blev en tvingande lagnorm som inskrivits i FN- stadgan, efter att ha blivit ofullständigt uttalad i Nationernas förbunds aktstycken 1919 och senare i Briand-Kellogg-pakten 1928. I boken ifrågasätter författaren inte bara relevansen av den gängse berättelsen om ”likgiltighet”, det vill säga att våldsanvändning skulle ha varit varken förbjuden eller tillåten enligt internationell lag utan hon förklarar också förbudets uppkomst och framgång.

Enligt den gängse berättelsen skulle stater under 1800- och början av 1900-talet aldrig ha medgett en laglig begränsning av sin yttersta suveräna rättighet att föra krig, vilket därför var en fråga om fakta och makt, men inte om lag. Ingen text innehöll en sådan begränsning, och inte heller kunde något sådant härledas ur sedvanan. Med stöd av en djupgående studie av praktiken avvisar författaren bestämt detta argument. Hon visar hur angripande stater lade fram motiveringar baserade på internationell rätt; ibland åberopandes hänsyn till kollektiv säkerhet som följde av tillämpliga fördrag, ibland mer humanitära hänsyn men alltid kopplat till rättsregler. Genom att noggrant dissekera arkivdokument belyser Agatha Verdebout hur juridiken kom att åberopas, vid sidan av politik och moral.

Läs mer

Stoltenberg: Makt mot Ukraina vil ha en kostnad for Russland, vg.no

Nato er usikker på Russlands intensjon med å samle store militære styrker langs grensen mot Ukraina. Men Nato-sjef Jens Stoltenberg sier at dersom Russland igjen bruker militær makt mot Ukraina, vil det ha en kostnad og konsekvenser for Russland.

– Vi vet ikke med sikkerhet hva Russlands hensikt med dette er. Men vi vet hva Russland har gjort tidligere, og gjør fortsatt, gjennom å okkupere Krim og destabilisere Donbass. De har også rettet cyberangrep mot Ukrainas lovlig valgte regjering, sier Stoltenberg til VG fredag ettermiddag. […]

Men han presiserte på VGs spørsmål om Nato da vil komme Ukraina til unnsetning:

– Ukraina er partnerland med Nato, og ikke medlem. Så får garanti om felles forsvar for medlemslandene gjelder ikke for Ukraina.

Det tolkes som en tydelig måte å signalisere til myndighetene i Kiev at Nato ikke vil komme Ukraina til direkte militær unnsetning, dersom de russiske styrkene krysser grensen. Läs  intervjun