Norska storpolitikern Thorvald Stoltenberg har dött

Den norska politikern och diplomaten Thorvald Stoltenberg är död. Under sin långa karriär på Arbeiderpartiet innehade han en rad ministerposter.
Vi återpublicerar här en artikel om Thorvald Stoltenbergs bok  vi tidigare lagt ut sajten. (Utgivarna)
Anmärkning: Artikeln är publicerad i slutet av januari, innan president Donald Trumps nationella säkerhetsrådgivare tvingades avgå.
Thorvald Stoltenberg (85) tar et oppgjør med straffetiltakene mot Russland etter Ukraina-krisen, og frykter at de kan bidra til å drive Moskva lenger bort fra Vesten.
 Det går frem av boken «Frokost med Thorvald» som kommer ut torsdag. Her skriver den tidligere forsvars- og utenriksministeren for Arbeiderpartiet at Russlands president Vladimir Putin kan utnytte sanksjonene i sin propaganda:

«Vesten vil ydmyke oss, de vil ha oss i kne. Se bare på sanksjonene», skriver Stoltenberg.

Han viser til mislykte sanksjoner mot land som Cuba, Irak og Serbia, hvor økonomiske straffetiltak rammet befolkningen og ikke lederskapet.

I boken forsøker Stoltenberg senior å dempe de voksende motsetningene mellom Russland og NATO som hans sønn, NATO-generalsekretær Jens Stoltenberg, står midt oppe i.

Stoltenberg avviser inntrykket av at forholdet har utviklet seg til en ny, kald krig:

«Selv om Putin ruster kraftig opp, er det langt igjen til bevilgningsnivået i sovjettiden», skriver Stoltenberg.

«Til sammen bruker NATO-landene mange ganger mer på det militære enn Russland. Styrkeforholdet er derfor et helt annet enn under den kalde krigen», legger han til. Läs artikel

Sverige före den 9 april, kkrva.se

Olof Santesson

Recension av : Kriget kommer! Den hemliga svenska krigsplanläggningen under vinterkriget 1939–1940, författare: Arvid Cronenberg,
förlag: Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks förlag,

Nittiofyra år gammal har ledamoten Cronenberg levererat en beredskapsanalys från sin skrivmaskin. På litet mer än hundra sidor, inklusive ett generöst tilltaget bild och karturval, berättar han om den svenska krigsplanläggningen fram till och under de tre månader 1939–40 när med Finlands
vinterkrig andra världskrigets ofärd först drabbade Norden. På nytt får vi historien om hur ett litet land med stora brister i sitt försvar försökte förhålla sig när dess granne drogs angreps av en stormakt; kanske är det något som går igen tre kvarts sekel senare.

Det är inte att begära att läsaren ges en uppseendeväckande annorlunda version av vår säkerhets- och militärpolitik före tyskarnas anfall på Danmark och Norge den 9 april 1940 då Sverige blev inringat. Den påläste känner igen sig, det må gälla 1927 års försvarsplan, försvarsbeslutet 1936, 1937 års
provisoriska krigsorganisation, planeringsinsikten om det nya krigsfallet Tyskland, 1939 års allmänna försvarsplan, Ålandsfrågan, Stockholmsplanen, Finlandaktivismen och 2. armékårens uppmarsch vid Finlandsgränsen i norr, inledd dagarna före jul 1939. Andra kan med hjälp av vår störste militärhistoriske forskare på området ta till sig vad som är värt att känna till om centrala frågeställningar. På köpet får de glimtar av beredskapsandans födelse, personalvård och krigspermissioner när sådant var nytt. Läs recensionen

 

 

Gör historien statsmän, eller statsmän historia?

Mats Björkenfeldt

Professor Bruce W. JentlesonThe Peacemakers. Leadership Lessons from Twentieth-Century Statesmanship (W. W. Norton & Company 2018) skildrar hur “great leaders” under nittonhundratalet spelade en avgörande roll för att göra världen ”a fairer and more peaceful place”. Hur gjorde de det? Vilka lärdomar kan dras?

Boken lyfter fram Henry Kissinger, Zhou Enlai, Michail Gorbatjov, Dag Hammarskjöld, Nelson Mandela, Yitzhak Rabin, Mahatma Gandhi, Lech Walesa, Gro Harlem Brundtland och en del andra personer. Och presenterar respektive person, varför de gjorde vad de gjorde och hur de nådde sina mål. Författaren tydliggör hur svårt ”peacemaking” är men visar samtidigt att fred kan skipas.

Läs merGör historien statsmän, eller statsmän historia?

Ingen ny folkrätt på plats. Anmälan av tre nya böcker.

Mats Björkenfeldt

I den nyutkomna boken The Use of Force in International Law. A Case-Based Approach (red. Tom Ruys och Olivier Corten, Oxford 2018, 961 sidor) analyserar 76 framstående folkrättsexperter 66 olika internationella händelser efter andra världskriget (och dessutom ”Carolina Incident” som utspelade sig 1837 men som det fortfarande hänvisas till), där väpnat våld har kommit till användning. Några författare från de nordiska länderna finns inte med, vilket kanske beror på avsaknad av internationellt infly­tande hos våra folkrättsexperter.

Boken är uppdelad i tre delar.

Del 1 tar upp händelser under det kalla kriget (1945–1989)

Läs merIngen ny folkrätt på plats. Anmälan av tre nya böcker.

Gahrton om Georgien

Mats Björkenfeldt

Den 26 maj 2018 firades i Tblisi 100-årsjubileet av Georgien som demokratisk stat. Inbjudna var bland andra ordföranden för EU-kommissionen, Jean-Claude Juncker. Den som tog emot gästerna var Georgiens president, Giorgi Margvelasjvili. Lägligt till detta firande, har den kände miljöpartisten Per Gahrton kommit ut med en bok på närmare 400 sidor, Är Ryssland ett hot? Exemplet Georgien (Carlssons 2018).

Boken inleds med ett intressant förord av Hans Gunnar Aldén, som var Sveriges ambassadör i Georgien 2006–2009. Om Aldén skriver Gahrton på sidan 346 f., att en georgisk tidning uppmärksammat att svenska medier börjat undersöka samarbetet mellan den dåvarande georgiska regeringen och Carl Bildt. Enligt Aftonbladet besökte han Georgien elva gånger under 2008. Och efter valet 2008 informerade Aldén regeringen att det fanns tvivel om valresultatet, vilket gjorde Bildt missnöjd.  Senare berättade Aldén i en svensk tidning, att ”i Georgien är det allmänt känt att Bildt var nära bundsförvant med Saakasjvili och att PR-byrån Kreab arbetade åt Saakasjvili”. Carl Bildt var Kreabs ordförande fram till 2006, framhåller Gahrton. Aldén fick sedermera sparken, vilket inte gör hans förord mindre intressant.

Läs merGahrton om Georgien

En insider om Putin-Ryssland, bokrecension

Sven Hirdman

En av de mest framstående makthavarna i president Putins Ryssland, Vladimir Yakunin, har skrivit en intressant memoarbok, The Treacherous Path – an Insider’s account of Modern Russia (Biteback Publishing: London, 2018).

Yakunin var i tio år, 2005–2015, chef för det väldiga ryska järnvägsbolaget med en miljon anställda. Dessförinnan var han bland annat vice transportminister och affärsman i S:t Petersburg. Han stod nära Putin och var liksom denne ursprungligen KGB-officer med stationering vid sovjetiska FN-representationen i New York som diplomat och underrättelseagent. Han är medvetet vag om sina uppgifter inom KGB.

Läs merEn insider om Putin-Ryssland, bokrecension

Om den eviga freden – nyutgiven

Hösten 1795 utkom i Königsberg (i dag Kaliningrad) en liten skrift av stadens främste filosof, Immanuel Kant (1724-1804). Hans skrift hette Zum ewigen Frieden. Boken kan sägas vara en inspirationskälla till Kelloggpakten 1928, som genom sextiotvå staters påskrifter av traktatet kriminaliserade krigen och till FN-stadgans våldsförbud.

Fältmarskalken Helmuth von Moltke (1800-1891) var en som gick i polemik med Kant: ”Den eviga freden är en dröm och inte ens en vacker dröm. Kriget är en del av den gudomliga världsordningen.”

Boken har översatts till svenska av professor Alf W. Johansson och har nu kommit ut i en andra, reviderad utgåva: Om den eviga freden  (Daidalos 2018).

Boken inleds med en 38-sidig lång mycket läsvärd essay av Johansson: ”Fredstanken i Europa”. Han konstaterar bland annat dels att mellan 1945 och 1984 utspelades 159 krig, varav 150 i tredje världen, dels att den ”mellanstatliga konflikten har blivit allt mer sällsynt.”

På denna sajt har Kant tidigare uppmärksammats av Rolf Andersson och Mats Björkenfeldt

 

Allt dette kunne vaert unngått

Lars-Gunnar Liljestrand

Jan Eklund  skriver i Dagens Nyheter om boken “Kriget som inte har något slut” av Carsten Jensen och Anders Hammer, se nedan på denna sajt. Boken kom ut i Danmark 2014 med titeln Allt dette kunne vaert unngått (Forlaget Press 2014) och presenterades av Lars-Gunnar Liljestrand  i tidskriften Afghanistan.nu nr  2 2014. Vi återger här  den bokpresentationen:

Den danske författaren Carsten Jensen har flera gånger varit i Afghanistan och skrivit om sina iakttagelser. Anders Sömme Hammer är en norsk journalist som sedan 2007 bor i Afghanistan. Tillsammans har de gett ut boken Allt dette kunne vaert unngått (Forlaget Press 2014). De reser runt i landet 2013 och träffar talibanledare, krigsherrar, kvinnor som lever under hot och talar med familjer som drabbats av Nato:s bombningar. I bokens inledande kapitel ger de en översiktlig bild av landet efter 12 års krig. Nato är på väg ut ur landet men amerikanarna vill ha kvar en begränsad styrka på baser för att kunna fortsätta drönarattacker och flygbombningar mot talibanerna i så kallade kill or capture-operationer som i verkligheten inte är något annat än dödspatruller. “Nato är fortsatt anhängare av den egendomliga teorin att man för att få sin fiende att tala först skall skjuta huvudet av honom.”

Läs merAllt dette kunne vaert unngått

Slut på diplomati?

Mats Björkenfeldt

I Ronan Farrows bok War on Peace. The End of Diplomacy and the Decline of American Influnce (Norton & Company 2018) ges intrycket av att USA förde en fredspolitik genom normal diplomati, innan ”[t]he freefall of the Foreign Service […] continued through both the Obama and Trump eras”. Detta är något missvisande om vi erinrar oss Koreakriget 1950–1953, Vietnamkriget, USA:s intervention i Dominikanska republiken 1965, i Nicaragua 1981–1988, i Grenada 1983, luftangreppet mot Libyen 1986, interventionen i Panama 1989, flygangreppet mot Irak 1993, interven­tioner­na i Sudan och Afghanistan 1998, Kosovo 1999, interventionen i Afghanistan 2001–, Irakkriget 2003, interventionen i Libyen och Syrien nu senast.

Läs merSlut på diplomati?

Boken Försvaret främst – en antologi om hur Sverige kan och bör försvara sig, finns nu för nedladdning

I denna antologi utpekas en färdriktning – av politiker, historiker, militärer, publicister, diplomater, jurister, alla sakkunniga på sina områden. Med boken Försvaret främst lämnas ett viktigt bidrag till hur detta arbete bör bedrivas.

Medverkande: Rolf Andersson, Carl Björeman, Anders Björnsson, Per Blomquist, Arvid Cronenberg, Gunnar Fredriksson, Hans M. Gabrielsson, Lotta Gröning, Sven Hirdman, Peter Hultqvist, Gustav Hägglund, Gunnar Lassinantti, Lars-Gunnar Liljestrand, Bengt Loenbom, Lennart Palm, Thage G Peterson, Jan Wickbom, Ulf Wickbom och Kent Zetterberg. Ladda ned här: Forsvaret framst_med omslag

Rävar och igelkottar i militärt tänkande, Mats Björkenfeldt

Sedan slutet av kalla kriget har Amerikas Förenta Staters grand strategy, för både demokrater och republikaner, varit vad några kallat ”liberal hegemony”. Den innebar att USA dels med vid marginal skulle vara världens mäktigaste stat, dels skulle transformera andra stater till marknadsorienterade demokratier, vilka på ett fritt sätt skulle handla med varandra. President Donald Trump har nu ändrat denna grand strategi till en ”illiberal hegemony”. Det sagda påpekas av professor Barry R. Posen i april­numret 2018 av Foreign Affairs. Posen noterar dock att grand strategy är ett ”slippery concept”.

För att försöka få ett grepp om detta hala begrepp har nu John Lewis Gaddis skrivit boken On Grand Strategy (Allen Lane 2018).

Läs merRävar och igelkottar i militärt tänkande, Mats Björkenfeldt

En marin för Sverige, utgiven av Kungliga Örlogsmannasällskapet, 2018

I detta förslag till ett starkare marint försvar argumenterar vi för vår syn på behovet av åtgärder för att skydda vårt lands vitala intressen med utgångspunkt i den marina och maritima miljön. Texten är ett resultat av seminarier, skrivna artiklar och uttalanden under debatter vilka samtliga utgör delar av akademiens ordinarie verksamhet. KÖMS anser att behoven av att skydda vår sjöfart, värna vårt sjöterritorium och vår marina infrastruktur måste beaktas vid den strategiska utformningen av det svenska försvaret. Frågan har hittills inte fått den uppmärksamhet och det genomslag som den förtjänar. Det har i sin tur medfört att allvarliga brister förekommer i landets samlade försvarsförmåga.[…]

I och med 1972 års försvarsbeslut kom kraven på förmågor att med militära medel skydda sjöfarten att tonas ned. I sitt betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:75 angående försvarets fortsatta inriktning m.m. jämte motioner citerade Försvarsutskottet emellertid följande uttalande av 1970 års försvarsutredning: ”Frågan om export- och importsjöfart i ett avspärrningsläge bör enligt utredningens mening lösas med andra medel än militära. Kapaciteten för skydd av sådan sjöfart kan därför starkt minska eller t.o.m. utgå. Kustsjöfart och transporter till och från Gotland måste emellertid kunna skyddas”. Försvarsbeslutet innebar att uppgiften sjöfartsskydd togs bort och den prioriterade uppgiften för marinen (flottan och kustartilleriet) blev att förhindra en angripares trupp- och materiellastade fartyg att nå svensk kust (i dagligt tal att förhindra kustinvasion). Det var ett olyckligt beslut med långtgående negativa konsekvenser. Beslutet att invasionsförsvar är Försvarsmaktens främsta uppgift skapade en obalanserad marin med större offensiv förmåga än den defensiva förmågan att skydda sjötransporterna och det egna uppträdandet till sjöss och i basområdena. Beslutet förändrade i grunden sjöförsvarets operativa förmåga att hävda svensk territoriell integritet. Läs rapporten: En-marin-för-Sverige-webversion