The best books on the history of the Russo-Ukrainian war, shepherd.com

Putin,  Philip Short

The Russo-Ukrainian war is Putin’s war. Putin took the decision to invade Ukraine. He is the one who will decide how far the Russian army penetrates into Ukraine and how and when the war will end.

To understand the war’s causes, course, and consequences, we need to get inside Putin’s head. Philip Short’s is by far the best Putin biography. What impressed me most was Short’s dedication to avoiding stereotypes and telling Putin’s amazing story as truthfully as he could.

Frontline Ukraine: Crisis in the Borderlands, Richard Sakwa

The Ukraine crisis began in 2014 with the popular ”Maidan” uprising that toppled the country’s pro-Russian president. Russia’s seizure of the Crimean peninsula was followed by civil war and the takeover by pro-Russian rebels of Eastern Ukraine’s Donbas region.

Sakwa focuses on the international factors that exacerbated internal splits within Ukraine. Crucially, the crisis might have been avoided altogether if the United States, EU, and NATO had found a way to incorporate Russia into the post-Cold War order in Europe that emerged after the collapse of the USSR in 1991.

The Tragedy of Ukraine: What Classical Greek Tragedy Can Teach Us About Conflict Resolution, Nicolai N. Petro

Nicolai Petro uses classical Greek tragedy to analyse the internal Ukrainian divisions that eventually led to war with Russia. As Petro points out, Greek drama was a means of reconciliation as well as entertainment and was designed to foster civic dialogue about the roots of conflict situations and the dangers of disaster for all concerned.

Petro remains hopeful, if not optimistic, that all Ukrainians, freed from malevolent foreign influences, can ameliorate their deep differences about their country’s preferred identity and find a way to co-exist with each other. Läs presentationerna

Boklansering med Hans Blix, su.se

Den 7 februari anordnade HBC en boklansering inklusive samtal om Hans Blix’ senaste bok ”A Farewell to Wars. The Growing Restraints on the Interstate Use of Force” som utkom på Cambridge University Press i november 2023) mellan författaren och Thomas Jonter, professor i internationella relationer vid SU.

Boklanseringen inleddes med välkomstord från HBC:s föreståndare Aryo Makko som kort redogjorde för centrumets verksamhet och presenterade kvällens huvudtalare och hans samtalspartner.

I boken argumenterar Blix att trenden historiskt sett har gått mot färre krig och att den den ryska invasionen av Ukraina utgör en stor ”avvikelse”. Blix konstaterar att nya begränsningar av våldsanvändning har uppstått på grund av rädslan för kärnvapenkrig, ekonomiskt ömsesidigt beroende men också FN-stadgans regler, normer och en offentlig opinion som har fått påverkan på den internationella politiken. Med mindre intresse för att erövra territorium använder sig stater allt oftare av ekonomiska medel eller andra verktyg som till exempel cyberattacker för att bekämpa sina motståndare. Läs referatet

Blix-belysning av krigets motkrafter inger hopp, sandaren.se

En av Sveriges mest kända utrikespolitiska aktörer har skrivit en bok om att krig mellan stater är på väg att försvinna. Efter att ha läst den är jag klokare: sorgsen men också uppmuntrad.

I bokens första del görs en genomgång av alla större konfliktrelaterade händelser som berört stater (krig, hot om krig, avtal med mera) under tiden från 1945 till 2022. Detta är ett stort material (enbart förteckningen blir fyra trycksidor), men författaren missbrukar inte detta till svårläst detaljrikedom: tvärtom lyckas han ge huvuddragen av alla dessa ”fall” i koncis form. Här finns Kosovo, Kongo, kärnvapenavtal, internationella domstolsutslag och mycket annat.

Ett historiskt faktum är att stater ofta startat krig för att ta över ett annat lands territorium. Detta är numera ovanligt, men det finns undantag (Ryssland i Ukraina). […]

Det finns goda skäl att slå följe med Hans Blix, lära av honom och få uppleva hur cynismen ger vika för den goda viljan. Läs anmälan

En viktig bok om krig och fred

Lars-Gunnar Liljestrand

Hans Blix har själv i sin nya bok A Farewell to Wars (Cambridge University Press, 2023) betecknat krig som otidsenliga.

Budskapet kan tyckas vara ur fas med tiden då intensiva krig pågår i Ukraina och Gaza. Men Hans Blix som är vår internationellt mest kände och respekterade folkrättsexpert bygger sin argumentation på fakta.

Sedan andra världskriget har trenden gått mot färre krig, där den ryska invasionen av Ukraina utgör en stor avvikelse.

I boken går han systematiskt igenom krigen efter andra världskriget, världsdel efter världsdel, och belyser Bokens underrubrik The Growing Restraints on the Interstate Use of Force.

Hans Blix visar övertygande att krig för att erövra territorium blir alltmer ovanliga. Avkoloniseringen är genomförd efter andra världskriget, och det finns idag egentligen inga betydande gränstvister mellan stormakterna (Indien -Kina i Himalaya är möjligen ett undantag).

Havskonventionen har bidragit till att staterna kunnat undvika allvarligare konflikter, även om det kvarstår tvister om gränserna i Sydkinesiska sjön. Taiwan-frågan är dock fortsatt mycket känslig och kan leda till skarp konflikt.

Utan att Hans Blix direkt nämner det tar han avstånd från USA:s påstående att man står för en ny regelbaserad världsordning, i vilken bland annat ingår begrepp som preventivt självförsvar. Blix försvarar folkrätten och FN-stadgan inklusive självförsvarsrätten som den formuleras i FN-stadgans artikel 51.

Läs mer

Ryktet om kommande krig betydligt överdrivet, svd.se

Martin Kragh

Hans Blix ansluter sig till den så kallade realistiska skolan inom statskunskapen. Realister är primärt intresserade av hur stater, i synnerhet stormakter, försöker överleva eller vidmakthålla inflytande inom världspolitiken. En grundläggande syn är att nationella intressen tenderar att övertrumfa andra ideal, som folkrättsliga principer, respekt för ingångna avtal och konventioner, eller demokrati.

En realistisk ansats utesluter inte att staters agerande på den internationella arenan kan begränsas också av normer, etiska och rättsliga, även om regelefterlevnad i strikt hänseende inte enkelt kan framtvingas. […]

Likafullt ser Blix fördelar med FN-systemet. Det är den första genuint inkluderande samarbetsorganisation mellan stater som någonsin existerat. Vidare beskriver han systemet med fem permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd, som vardera utövar vetorätt, som en garant för dess legitimitet. Låsningar är legio, som över Syrien eller Ukraina, men FN har också visat sig vara en förvånansvärt hållbar skapelse. Inte minst har FN-stadgan, och därigenom ett internationellt förankrat regelsystem, utövat en viktig normerande kraft mot krig.

Men FN är en ofullständig skapelse. En återkommande tematik i boken är därför respekt för maktbalansen – ett erkännande av den omständigheten att världen är ojämlik, att vissa stater i kraft av sin storlek äger företräde framför andra. Det finns, enligt Blix, enbart tre ”militära stormakter”: USA, Kina och Ryssland. Att jämka dessa makters ofta oförenliga anspråk är en av det internationella samfundets centrala uppgifter. Diplomati och statsmannaskap, inte minst undvikandet av eskalation mellan kärnvapenmakterna, är källan till stabilitet. […]

En viktig lärdom framgår mellan raderna: stater tenderar, även när de bryter mot folkrätten, att betrakta sitt eget agerande som godartat. Få beslutsfattare i mänsklighetens historia har bedrivit en utrikespolitik på uttalat onda avsikter. Men det finns ingenting som tyder på att eventuella motparter nödvändigtvis betraktar saken på ett liknande sätt. Strategisk empati, en förmåga att anamma även motsatta perspektiv, är en nödvändig aspekt av framgångsrik diplomati.

Styrkan med Blix uttalat realistiska ansats är att antaganden och ansatser förtydligas. Helt klart har såväl demokratier (som USA och Storbritannien) som autokratier (som Ryssland och Kina) vid upprepade tillfällen visat sig motiveras primärt av makt och inflytande, även när det betytt att man inte respekterat folkrätten. Under strecket på SvD , bakom betalvägg

Hirdmann, Sven, 2023. De hemliga rapporterna från Moskva. Från Ryssland 1994 till kriget i Ukraina 2022, journals.lub.lu.se

Geir Flikke, professor i Russland-studier vid universitetet i Oslo

Diplomatiet har en særstilling i demokratier, og er et bindemiddel i det internasjonale systemet. Denne funksjonen er ikke mindre viktig i krig og konflikt. Det er imidlertid særlig viktig at det statssystemet som ble dannet i det nye Europa etter Sovjetunionens oppløsning forblir diplomatiets ramme og forutsetning. Hverken diplomater eller forskere kan eller bør relativisere gyldigheten av statssystemet. Samtidig utelukker ikke dette å drive deliberasjon gjennom det, med ett for øye – å bygge relasjoner, som over tid befester samarbeidsstrukturer og forsterker samarbeidsviljen mellom suverene stater.

Er samarbeid og samarbeidsviljeimidlertid underlagt historiske endringer? Sveriges mangeårige Moskva­ambassadør, Sven Hirdman, synes å erkjenne dette. I en omtale av Ukraina­krisen i 2014, et kapittel som ikke inngår som en särskild rapport fra utenriksstasjonen, skriver han: «vi lever inte i en perfekt värld styrd av en internationell rättsordning, även om vi måste sträva mot detta mål» (s. 289). Diplomatiets dyp­forståelse av persepsjoner og oppfatninger kan bidra til å dempe motsetninger, men stater navigerer også etter egne kartverk. Det internasjonale systemet kan bufre dette, til en viss grad. Sovjetunionens tidligere kjernestat, Russland, setter samtidig et avgjørende preg på systemet ved å aktivere dype historisk betingede handlingsmønstre. Det russiske fotav­trykket blir lett et stort et, og vanskelig å feie under teppet, selv med de mest balanserte, diplomatiske avveininger. Läs recensionen

Helgon och makt-spelare. Dag Hammarskjöld som politiker, journals.lub.lu.se

Anders Mellbourn , pensionerad journalist

Staffan Carlsson har velat skriva en annorlunda biografi om Dag Hammarskjöld. I intervjuer och presentationer har han talat om att ge en mer nyanserad, mindre idealiserad och mer realpolitisk bild av den mytomspunne generalse­kreteraren i Förenta Nationerna, en bok mindre om ett helgon och mer om en maktspelare. Det som förefaller mest irritera Staffan Carlsson är uppfattningen att Hammarskjöld skulle ha varit pacifist, stormaktskritiker i allmänhet och företrädare för en neutral alliansfrihet i kalla kriget.[…]

Det här är också en Hammarskjöldbild som passar väl i tiden 2023 när Sverige valt att överge den militär alliansfriheten och väntar på att släppas in i NATO, något som Staffan Carlsson med flera nu pensionerade generationskol­leger bland ambassadörer ivrigt tillskyndat och där han nu retroaktivt räknar in Hammarskjöld bland meningsfränderna. Läs presentationen

A Farewell to Wars, Introduction, cambridge.org

Hans Blix

A Farewell to Wars – The Growing Restraints on the Interstate Use of Force

Hans Morgenthau is perhaps the foremost representative of realist school of international relations. With great knowledge of diplomatic history and international relations, he identifies a ‘quest for power’ as the universal driving force in the international relations of states We may note that the US national security strategy presented by the Trump administration in 2017 read like an essay based on Morgenthau:

‘The strategy is guided by principled realism. It is realist because it acknowledges the central role of power in international politics, affirms that sovereign states are the best hope for a peaceful world. […]

Through power, material advantages can be sought, but also other gains like status. Morgenthau does not deny that a major part of the international legal rules function well even without courts and enforcement systems and that states’ quests for power may be inhibited by various factors, including ethical and international legal norms. However, like St Augustine (354–430) and Hobbes (1588–1679) before him, he believes that the root cause of the use of armed force is that man is aggressive and evil. He is concerned about the dangerous dimension brought into state relations by nuclear weapons and does not place much faith in the UN as a mechanism for peace. He sees no other plausible remedy to the risk of war and violence than balance of power and skilful diplomacy – by which he means statesmanship.

The distinguished American political scientist, Francis Fukuyama, is like Morgenthau allergic to high-sounding claims that international mechanisms can cope with the interstate use of force. He sympathizes with the realist school and its emphasis on balance of power and military strength but thinks it is not aware enough of the demand for ‘recognition’ – pride, prestige, wish to dominate – that he sees as the main driving force for war in a world of states competing with each other. Although this stressing of self-assertion highlights a highly relevant psychological dimension, in practical terms Fukuyama’s explanation of war may not be very different from the ‘quest for power’ that Morgenthau identifies as the source of conflict and war. Läs  introduktionen

Kissinger under sju decennier

Mats Björkenfeldt

Vi återpublicerar här en presentation av Kissinger från 17 november 2020. (Utgivarna)

Henry Kissinger, född 1923 i Tyskland, flydde till USA och kom att bli dess mest kände diplomat.  Efter att ha doktorerat i början av 1950-talet på bland annat Metternichs insatser för maktbalans mellan stormakterna blev han sedermera nationell säkerhetsrådgivare 1969–1973 och utrikesminister 1973–77. Han var alltså verksam under presidenterna Nixon och Ford men kom att som konsult ge råd till ett flertal senare presidenter, senast till Trump. Han tilldelades Nobels fredspris 1973, trots att hans givit Nixon sitt stöd för julbombningarna 1972 över Nordvietnam.

Året innan hade han öppnat dörren för Nixons besök i Kina.

Läs mer

A Farewell to Wars, Hans Blix, cambridge.org

Kommentarer:

‘Is the plague of war slowly becoming a thing of the past, despite its occasional outbreaks? Stepping back from the here and now, this colossal work shines a light on the big picture of all the armed conflicts that have taken place, but also the conflicts that have been settled without bloodshed, since the Second World War. A huge task, fulfilled successfully and argued plausibly, this is a ray of hope in these bleak times in international relations.’

Beatrice Heuser – University of Glasgow

‘For some seventy years, Hans Blix has contributed significantly to the study and practice – and practical application – of international law. For decades, he served as Sweden’s most senior international legal official in its Foreign Ministry, eventually as Foreign Minister, as Director-General of the International Atomic Energy Agency, and as the chief of the international inspectorate surveying Iraq’s armaments. A pre-eminent preoccupation has been substituting the rule of law for recourse to international warfare. His study, A Farewell to Wars, while hopefully entitled, comes as Europe has reverted to being the field of major aggression and embattled self-defence. Its timeliness is all the greater.’

Judge Stephen Schwebel

Boken avrundas med:

Role of the Public Mind to Strengthen the Restraints on the Interstate Use of Force? This study has sought to establish what is the role and what are the trends of interstate use of force in today’s world – not to look for ways of increasing restraints through reforms of the UN or otherwise, a subject on which there is a vast amount of knowledgeable analysis and proposals. Nevertheless, after the speculations about the future action of governments, it needs to be said that the public mind will continue to be of the greatest importance for what forms of competition between states will be accepted and practiced by the international community. It has been behind the positive changes in state conduct for nearly two hundred years. It helped to abolish the slave trade, and it waged successful public campaigns against particularly cruel and indiscriminate weapons and in favour of arbitration and other peaceful means of settling disputes. It was the force that after WWI stood behind President Wilson’s introduction in the League Covenant of the first legal ban on the use of force between states. That public mind, globally better connected than ever before, can and should now assert itself to demand diplomacy, disarmament and détente and the use of released resources to help defend and preserve an environment and develop an order that will sustain human civilization. 1 See above, Chapter 17, p. 256. Läs  presentationen

Gammel vin på gamle flasker, stratagem.no

Ole Jørgen Maaø, norsk historiker og førsteamanuensis ved Luftkrigsskolen i Trondheim

Anmeldelse: Sverre Diesen: Krig, konflikt og militærmakt. Norsk forsvar i en endret verden. Gyldendal, 2023.

Diesen tar gir leseren med på et sveip innom svært mange utviklingstrekk i verden, spesielt knyttet til krig og konflikt, og hva de betyr for utviklingen av Forsvaret, eller snarere hva de burde bety. […]

Bokens del IV er så viet «Konsekvenser for Norge», der Diesen kanskje er på sitt aller mest kontroversielle. Det er der han som oftest møter motstand – fordi han argumenterer for et nektelseskonsept i Finnmark som skal kunne etableres så og si uten varslingstid, noe som etter hans syn betyr at deler av det man tenker om et slikt konsept i dag – spesielt i Hæren – nærmest er meningsløst.
For de som har fulgt norsk forsvarsdebatt de siste 30 årene, der Sverre Diesen kanskje har vært den mest sentrale aktøren, så er det lite nytt å hente i denne boken. Diesen mener (fortsatt) det ikke er logisk sammenheng mellom trusselvurderingen, den mengden penger politikerne er villige til å bruke på Forsvaret og den innretningen man har valgt på Forsvaret. Han maler på med sine velkjente budskap. I mangt og mye er boken slik sett en tydelig oppsummering av hva han lenge har ment. Han mener fortsatt at det er altfor mange av oss som ikke er gode nok elever ved hans pult – vi forstår fortsatt ikke budskapet hans. Läs anmälan

Är det verkligen så stormakter tänker?

Rolf Andersson

Den berömde amerikanske statsvetarprofessorn John Mearsheimer talade förra månaden på ett möte i Australien under rubriken Will Ukraine and now Israel derail the pivot to contain China? Mearsheimer var bekymrad och han sparade inte på krutet när han fick tillfälle att upprepa några av sina nuvarande favoritteser:

USA:s politik att utvidga Nato österut var en katastrof. USA är nu indraget i ett fullmaktskrig med Ryssland, som ingendera sidan har råd att förlora; ett krig utan något slut i sikte; och ett krig med det enda säkra utfallet att Ukraina kommer att förstöras. Det var ett ”massivt misstag” av USA att 2008 försöka slussa Ukraina in i Nato. Kriget har dessutom drivit Ryssland in i armarna på Kina.

Det verkliga hotet mot USA är, enligt Mearsheimer, Kina. Men vad som de facto har hänt är att USA har förlorat fokus. Landet har låtit sig ledas in i kriget i Ukraina. Det håller nu på att låta sig ledas in i ett krig mellan Hamas och Israel och USA. USA saknar därmed förmåga att vända sig helt i riktning mot Asien. Det är enligt Mearsheimer ett stort misstag.

Läs mer