Kreml i krig

Mats Björkenfeldt

Kreml i krig. Ruslands brug af militær magt (red. Niels Bo Poulsen och Jørgen Staun, DJØF Forlag 2018) är en bok med bland annat följande innehåll:

  • De postsovjetiske stater og deres indre konfliktdynamikker
  • Russisk strategisk kultur under Putin
  • Russisk hybrid krigsførelse før og efter Ukraine 2014
  • Ruslands militære reformproces og kapacitetsudvikling
  • Hvor stærk er den russiske stat? Styrkebalancen ─ seks tilgange til vurdering af Ruslands og NATO’s militære styrkeforhold
  • Tjetjenienskrigene – katastrofen uden ende?
  • Krig i det postsovjetiske rum, Krigen i Georgien og Ruslands strategiske kultur
  • Krigen i Ukraine
  • Krigen i Syrien og Ruslands strategiske kultur
  • Baltikum og Østersøområdet
  • Ruslands politik i Arktis

Läs merKreml i krig

Boken Lagen mot krig- om FN-stadgans våldsförbud och aggressionskrigen. Finns nu för nedladdning

Thage G Peterson i förordet till boken:

“Denna bok är ett viktigt bidrag i fredsarbetet. Denna bok är också ett värdefullt och nödvändigt fredsdokument för alla som vill veta mer om folkrätten och om de viktiga principerna bakom den. Boken är skriven av väl ansedda och kunniga författare och jurister som under många år arbetat med folkrätten och som förtjänstfullt engagerat sig mot krig.”

Ladda ned boken här: Lagen mot krig

Bokrecension: Presidenten stryks medhårs, demokraatti.fi

Jacob Söderman

Sommarrepris: Två böcker för utrikesminister Wallström på det nya året, Mats Björkenfeldt

Mats Björkenfeldt

Vi återpublicerar under sommaren några tidigare inlägg till sajten. Här artikel från januari 2017. Om Libyenkriget 2011, läs också artikeln på denna sajt.

När nu vår utrikesminister tror sig kunna göra underverk med Sverige som medlem i FN:s säkerhetsråd, är det ett klokt råd att hon tar del av den indiska diplomaten Hardeep Singh Puris erfarenheter från säkerhetsrådet i boken Perilous Interventions. The Security Council and the Politics of Chaos (HarperCollins 2016).

Utgångspunkten i boken är att mycket är dolt i vad som pågår i Säkerhetsrådet, då beslutsfattandet ofta sker bakom stängda dörrar.  Självfallet har de fem permanenta medlemmarna – USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien och Kina – ett försteg när det gäller informationsspridningen om vad som försiggår, men historieskrivningen i västerländsk press är mest skapad av USA, Frankrike och Storbritannien.

Varför är det då av vikt att få kännedom om hur säkerhetsrådet når sina beslut, frågar författaren. Jo, stater kan endast legitimera krigshandlingar efter auktorisering av Säkerhetsrådet, om det nu inte är fråga om ett agerande i självförsvar. Vilka pågående krigshärdar är då legitima? Det är här författaren tar avstamp.

Läs merSommarrepris: Två böcker för utrikesminister Wallström på det nya året, Mats Björkenfeldt

En presidents aforismer, axess.se

Olle Abrahamsson

I en ny bok porträtteras den finske presidenten Mauno Koivisto, som satte punkt för Urho Kekkonens despotiska maktutövning.

Under ett besök i Sverige kring millennieskiftet ombads Finlands tidigare president Mauno Koivisto (1923–2017) att kommentera hur bittert det måste ha varit för det finska folket att Sveriges försvarsmakt inte slöt upp på Finlands sida när landet under andra världskriget stred för sin överlevnad. Koivisto förbluffade sina åhörare med svaret att han var tacksam över att Sverige avstod från att ingripa militärt: ”Om Sverige hade ingripit kunde historien ha varit en helt annan och inte alls till Finlands fördel.”Episoden återges i Kari Nars bok Mauno – optimistisk pessimist (Standpoint), som 2017 gavs ut på finska och nu föreligger på svenska.  […]

När Koivisto hösten 1997 besökte Stockholm konfronterades han med den än i dag pågående debatten om Sverige borde skämmas för Per Albin Hanssons eftergiftspolitik mot Tyskland. Koivisto gjorde frågeställarna besvikna med svaret att han inte kunde se något moraliskt fel i att ett lands regering gör sitt yttersta för att skona den egna befolkningen från krigets fasor. Koivisto talade utifrån egna erfarenheter. Under fortsättningskriget 1941–44 stred han vid fronten och deltog i slutstriderna på Karelska näset. I sina memoarer Ung soldat (2001) har Koivisto vittnat om hur det är att ”marschera till motanfall i främsta linjen, när hela himlaranden framför blixtrar och dundrar och man sveps in i ett litet helvete fyllt av rivande stål och eld”. Men som nyvald president förklarade han att heroismens tid var förbi: ”Det finns inget behov av hjältedåd, det räcker att läget hålls lugnt.” Läs recensionen

Karl von Clausewitz, snl.no

Jacob Børresen

Karl Philip Gottlieb von Clausewitz (1780–1831) var en prøyssisk offiser og, sammen med den sveitsisk-franske offiseren Jomini, tidenes antakelig mest betydelige militærteoretiker. Clausewitz utgjør i dag et felles referansepunkt for all strategisk tenkning.[…]

Skrevet i en tid hvor suverene stater hadde en ubestridt rett til å gå til krig når de anså det som hensiktsmessig, sier det ikke noe om folkerett. Og så er det fullt av selvmotsigelser, samtidig som det er en av verkets styrker og en årsak til at det fortsatt er relevant. Vom Kriege er et verk under utførelse. Clausewitz slutter aldri å stille spørsmål både til sine egne konklusjoner og til grunnlaget for dem. Clausewitz visste at politikk både kan utvide kriger og begrense dem; at total krig kan forekomme i virkeligheten samtidig som den er et rent teoretisk konsept; og at folket har like stor betydning for krigen som den politiske ledelse eller de væpnede styrker. Han trakk ikke bastante konklusjoner i noen av disse spørsmålene, men benyttet seg av dialektikkens metode med å belyse temaet ved å stille opp innbyrdes motsetninger. Läs artikel

Libyenkriget 2011

Mats Björkenfeldt

Den franske presidenten Nicolas Sarkozy hade intresse av att störta Libyens diktator Muammar Khaddafi för att öka Frankrikes inflytande i norra Afrika och komma åt Libyens olja. Han lyckades förena sig med Storbritanniens premiärminister David Cameron om detta. De sökte USA:s stöd för projektet och gjorde klart för president Obama att de skulle fullfölja uppdraget även utan USA:s stöd. Obama föll till föga då det annars ”would do grave damage to American leadership” (Obamas säkerhetsrådgivare Derek Chollet, The Long Game , PublicAffairs 2016). I samma bok framgår att Obama kom att ångra sig.

Läs merLibyenkriget 2011

USA på reträtt?

Mats Björkenfeldt

Om man tar del av massmedia efter Trumps och Putins möte i Helsingfors häromdagen, blir man något förvirrad. Spontant kan man tycka att det är en bra sak att företrädare för USA och Ryssland träffas för en öppenhjärtig diskussion om bland annat kärnvapen och Syrien. Men rapporteringen har hittills mest handlat om USA:s inrikespolitik – och att Trump på presskon­ferensen i Helsingfors inte tog upp frågan om Rysslands annektering av Krim, vilket Putin dock gjorde (”laglig annektering enligt folkrätten”, något som han nog är rätt ensam om att tycka).

För att försöka få ett grepp om framför allt USA:s utrikespolitik har undertecknad i sommarvärmen läst fyra nya böcker om denna:

Läs merUSA på reträtt?

Sommarrepris: Bergquist om Sveriges “Grand strategi”

Vi återpublicerar under sommaren några tidigare inlägg till sajten. Här artikel från december 2016.

I Kungl. Krigsvetenskapsakademiens tidskrift (4:2016) har Mats Bergquist publicerat en recensionsartikel som vi fått författarens tillstånd att lägga ut. Bergquist är docent i statskunskap och tidigare svensk ambassadör i Tel Aviv, Helsingfors och London.

 

Från Oskar I till Peter Hultqvist – kontinuitet och kursjusteringar i svensk säkerhetspolitik efter 1812

Av Mats Bergquist

I den pågående Nato-debatten brukar motståndarna alltid hänvisa till att den traditionella svenska alliansfriheten, som man då oftast daterar till 1812 eller 1814, är något man inte utan vidare bör byta ut mot medlemskap i en militärallians. Anhängarna å sin sida brukar då svara att denna tradition inte alls är så obruten som det påstås och särskilt hänvisa till det militära samarbetet med olika Nato-länder under det kalla kriget.

Bakom denna debatt döljer sig tyvärr i båda lägren okunskap särskilt om det svenska 1800-talet och egentligen mycket av den säkerhetspolitiska utvecklingen fram till det kalla kriget. Debatten vittnar ibland också om terminologisk osäkerhet, inte minst i bruket av begreppet ”strategi”, som ofta helt enkelt används som synonym till politik eller vägval. Man skiljer inte alltid på den grundläggande strategi, ”grand strategy”, på vilken en stat baserar sin politik för att säkra sin territoriella integritet och sitt oberoende, och sådana kursjusteringar inom ramen för denna strategi som betingats av nya politiska omständigheter.

Läs merSommarrepris: Bergquist om Sveriges “Grand strategi”

Norska storpolitikern Thorvald Stoltenberg har dött

Den norska politikern och diplomaten Thorvald Stoltenberg är död. Under sin långa karriär på Arbeiderpartiet innehade han en rad ministerposter.
Vi återpublicerar här en artikel om Thorvald Stoltenbergs bok  vi tidigare lagt ut sajten. (Utgivarna)
Anmärkning: Artikeln är publicerad i slutet av januari, innan president Donald Trumps nationella säkerhetsrådgivare tvingades avgå.
Thorvald Stoltenberg (85) tar et oppgjør med straffetiltakene mot Russland etter Ukraina-krisen, og frykter at de kan bidra til å drive Moskva lenger bort fra Vesten.
 Det går frem av boken «Frokost med Thorvald» som kommer ut torsdag. Her skriver den tidligere forsvars- og utenriksministeren for Arbeiderpartiet at Russlands president Vladimir Putin kan utnytte sanksjonene i sin propaganda:

«Vesten vil ydmyke oss, de vil ha oss i kne. Se bare på sanksjonene», skriver Stoltenberg.

Han viser til mislykte sanksjoner mot land som Cuba, Irak og Serbia, hvor økonomiske straffetiltak rammet befolkningen og ikke lederskapet.

I boken forsøker Stoltenberg senior å dempe de voksende motsetningene mellom Russland og NATO som hans sønn, NATO-generalsekretær Jens Stoltenberg, står midt oppe i.

Stoltenberg avviser inntrykket av at forholdet har utviklet seg til en ny, kald krig:

«Selv om Putin ruster kraftig opp, er det langt igjen til bevilgningsnivået i sovjettiden», skriver Stoltenberg.

«Til sammen bruker NATO-landene mange ganger mer på det militære enn Russland. Styrkeforholdet er derfor et helt annet enn under den kalde krigen», legger han til. Läs artikel

Sverige före den 9 april, kkrva.se

Olof Santesson

Recension av : Kriget kommer! Den hemliga svenska krigsplanläggningen under vinterkriget 1939–1940, författare: Arvid Cronenberg,
förlag: Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks förlag,

Nittiofyra år gammal har ledamoten Cronenberg levererat en beredskapsanalys från sin skrivmaskin. På litet mer än hundra sidor, inklusive ett generöst tilltaget bild och karturval, berättar han om den svenska krigsplanläggningen fram till och under de tre månader 1939–40 när med Finlands
vinterkrig andra världskrigets ofärd först drabbade Norden. På nytt får vi historien om hur ett litet land med stora brister i sitt försvar försökte förhålla sig när dess granne drogs angreps av en stormakt; kanske är det något som går igen tre kvarts sekel senare.

Det är inte att begära att läsaren ges en uppseendeväckande annorlunda version av vår säkerhets- och militärpolitik före tyskarnas anfall på Danmark och Norge den 9 april 1940 då Sverige blev inringat. Den påläste känner igen sig, det må gälla 1927 års försvarsplan, försvarsbeslutet 1936, 1937 års
provisoriska krigsorganisation, planeringsinsikten om det nya krigsfallet Tyskland, 1939 års allmänna försvarsplan, Ålandsfrågan, Stockholmsplanen, Finlandaktivismen och 2. armékårens uppmarsch vid Finlandsgränsen i norr, inledd dagarna före jul 1939. Andra kan med hjälp av vår störste militärhistoriske forskare på området ta till sig vad som är värt att känna till om centrala frågeställningar. På köpet får de glimtar av beredskapsandans födelse, personalvård och krigspermissioner när sådant var nytt. Läs recensionen

 

 

Gör historien statsmän, eller statsmän historia?

Mats Björkenfeldt

Professor Bruce W. JentlesonThe Peacemakers. Leadership Lessons from Twentieth-Century Statesmanship (W. W. Norton & Company 2018) skildrar hur “great leaders” under nittonhundratalet spelade en avgörande roll för att göra världen ”a fairer and more peaceful place”. Hur gjorde de det? Vilka lärdomar kan dras?

Boken lyfter fram Henry Kissinger, Zhou Enlai, Michail Gorbatjov, Dag Hammarskjöld, Nelson Mandela, Yitzhak Rabin, Mahatma Gandhi, Lech Walesa, Gro Harlem Brundtland och en del andra personer. Och presenterar respektive person, varför de gjorde vad de gjorde och hur de nådde sina mål. Författaren tydliggör hur svårt ”peacemaking” är men visar samtidigt att fred kan skipas.

Läs merGör historien statsmän, eller statsmän historia?