President Wilson och Östeuropa

Mats Björkenfeldt

Mellan 1919 och 1923 förändras mycket i de östra och sydöstra delarna av Europa. Fredsfördrag slöts i St Germain, Neuille, Trianon, Sèvres och i Lausanne. De sades bygga på principen om folkens självbestämmanderätt, en princip som hade lanserats av USA:s president Woodrow Wilson i hans Fjorton punkter i januari 1918. Alla Europas folk hade en rätt att skapa sin egen stat (nation) och bilda sin egen regim. I Sydosteuropa innebar det oförenliga krav från olika håll. Och principen stod även i vägen för ”rättmätiga krav” från segrarna i världskriget.

Under kriget hade västmakterna – dock inte USA, som länge stod utanför kriget – lovat Italien Sydtyrolen, Trieste, Istrien och Dalmatien samt Rumänien Bukovina, Transsylvanien, och Banat – om dessa länder gick med i kriget.

Läs merPresident Wilson och Östeuropa

Sikkerhets­dynamikken rundt oss, prosjektutsyn.no

Gjert Lage Dyndal, fagprofil i UTSYN

Norge som småstat påvirkes sterkt av sikkerhetsdynamikkene utenfor våre grenser. Hvilke potensielle trusler bør vi i Norge være forberedt på?

Denne artikkelen er i hovedsak en gjengivelse av kapittel 2, bakgrunnskapittelet til den nye boken: Strategisk ledelse i krise og krig, utgitt av Universitetsforlaget sommeren 2020. Godkjent av Universitetsforlaget og redaktørene (Larssen & Dyndal). […]

Med Norges tette tilknytning til NATO og bilaterale forhold til USA, Storbritannia og Tyskland – så er det vanskelig å isolere seg fra den dominerende stormaktsdynamikken. Vår strategiske posisjon ligger dessverre i skjæringspunktet mellom to av de mest sentrale globale sikkerhetspolitiske aktørene, Russland og USA. Det er stor sannsynlighet for at vi blir del av spenningsfeltet eller slagfeltet om det skulle komme til konflikt. Norge kan derimot selv delvis velge eller påvirke i hvilken grad vi og vårt territorium skal oppfattes som en trussel for Russland. Derfor er selvstendig geopolitisk og strategisk tenkning og selvstendige valg om balansegang så viktig for oss. Videre, i dette nye dynamiske multipolare verdenssystemet er det ikke gitt hvordan fremtidens sikkerhetsstrukturer og politiske samarbeid vil være, så vi bør tenke både nytt og bredere om nasjonal sikkerhet. Läs artikel

The Great Game has resumed, and it requires Finland to act, tuni.fi

Competition between the great powers has returned to the global political scene in a way that requires situational awareness and initiative from Finland.

Hiski Haukkala, professor of international relations at Tampere University, warns that small states are threatened by the transfer of key issues away from multilateral arenas to smaller circles formed by the great powers.

“Finland’s challenge is to act in such a way that it avoids being used as a pawn in the great power game,” Haukkala writes in his new book, Suuren pelin paluu [The Great Game Returns]. […]

According to Haukkala, competition between the great powers could at worst result in Finland being presented as the West’s support area in a conflict against Russia. This in turn would force Finland to build its security and position only on weapons.

“This would significantly reduce Finland’s room for manoeuvre and weaken its international position, as it would make Finland completely dependent on
the countries from which it receives military support. However, that would not necessarily eliminate the threat of major political agreements being made over our heads,” Haukkala argues.

Haukkala considers the return of the great power games to be a bad development for Finland, and he believes this trajectory will be potentially difficult and even dangerous for all small countries. Nevertheless, it is a fact that must be acknowledged. […]

Haukkala considers both a speedy accession to NATO and the renouncement of the current NATO option – and thus voluntarily settling into Russia’s sphere of interest – to be bad alternatives. NATO membership would ensure a degree of safety, but it would activate a wider threat against Finland from Russia. For its part, giving up the NATO option would narrow Finland’s independent room for manoeuvre. […]

Haukkala considers ‘the Nordic balance’ familiar from the Cold War a better solution than joining NATO, but in a new way so that Finland and Sweden together would remain outside NATO but be an integral part of the wider Western European area that develops close co-operation in security and defence. Läs artikel

Hiski Haukkala: Suuren pelin paluu. Suomen tulevaisuus kriisien maailmassa. Otava 2020.

Konsten att starta krig

Mats Björkenfeldt

Journalisten Robert Draper har djuplodande beskrivit hur ett olagligt krig kom att inledas: To Start a War. How the Bush Administration took America into Iraq (Penguin Publishing Group 2020).

I centrum återfinns president George W. Bush, mycket impopulär när han lämnade Vita huset i januari 2009. Det var hans eget beslut att starta kriget och ingen i hans närhet rådde honom att avstå. De ville alla finna fred genom krig.

Läs merKonsten att starta krig

Politisk korrekt analyse, forsvaretsforum.no

Jacob Børresen, pensionert flaggkommendør

Siste tilskudd til den etter hvert omfangsrike litteraturen om forsvars- og sikkerhetspolitiske emner her i landet, er boka «Strategisk ledelse i krise og krig − det norske systemet», Universitetsforlaget.

Redaktører er sjef operasjoner ved NAOC (National Air Operations Centre), oberst Gjert Lage Dyndal, med akademisk bakgrunn som doktor i historie og master i krigsstudier, og statsviter og førstelektor ved Luftkrigsskolen, Ann Karin Larssen. Dette er den tredje boka på ti år, og Dyndals andre, om krisestyring på norsk. […]

Formålet med boka er å informere, problematisere og bidra til opplyst debatt om det norske krisehåndteringssystemet. Og den gir en god og fyllestgjørende redegjørelse for dette systemet, hvordan det er organisert, de forskjellige aktørenes roller, og ansvars- og arbeidsfordelingen mellom dem. Et tilbakevendende tema i boka er utfordringene for effektiv tverrsektoriell krisestyring som følge av det norske statsapparatets strenge sektorinndeling. Et annet tilbakevendende tema er begrensningene på bruk av Forsvarets under ikke-militære kriser, i lys av Grunnlovens paragraf 101 (tidligere 99), og basert på erfaringene fra det såkalte «Menstad-slaget i 1931, og fra Alta-konflikten 1979-1981. […]

Det er i det hele tatt, etter mitt skjønn, en gjennomgående svakhet ved trusselvurderingene og valg av scenarier i denne boka at de er så politisk korrekte, i den forstand at drøftingen av sikkerhetspolitiske kriser er så entydig knyttet til en konflikt med Russland, og at scenarier med andre motparter er så godt som helt fraværende. En løsning hadde kanskje vært å skygge unna konkrete trusselvurderinger helt og holdent, og gjøre beskrivelsen av krisehåndteringssystemet helt generisk. Läs bokrecensionen

 

FOTNOT. Menstadslaget ägde rum under den halvårslånga arbetsmarknadskonflikten i Norge 1931 – i Sverige ”Ådalsåret”. Dåvarande försvarsministern Vidkun Quisling sände militär trupp för att skydda strejkbrytare. Efter en kortare sammandrabbning utan dödlig utgång dömdes flera strejkledare till fängelsestraff. Se vidare: no.wikipedia.org/wiki/Menstadslaget.

Konsten att starta ett krig, opulens.se

Robert Draper inleder sin bok To Start a War med att konstatera att den 11 september 2001 blev USA oprovocerat attackerat. Det var en attack som orsakade nära 3 000 döda. 18 månader senare attackerade USA Irak, en nation som varken hotat USA eller var på något som helst sätt inblandad i attacken den 11 september.

Kriget i Irak skulle orsaka mer än 100 gånger så många döda som den första attacken. Det andra huvudargumentet, att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen, visade sig också vara falskt. Han hade förstört dem redan 1991. Läs bokpresentationen

USA:s maktutövande

Mats Björkenfeldt

Robert Michael Gates var mellan 2006 och 2011 USA:s försvarsminister, det vill säga han tjänstgjorde för både president George W. Bush och president Barack Obama. Mellan 1991 och 1993 hade han varit CIA-chef. Gates har nu skrivit en intressant bokExercise of Power: American Failures, Successes, and a New Path Forward in the Post-Cold War World  (Knopf 2020).

 Gates är starkt kritisk till USA:s tidigare politik som gått ut på att infoga Ukraina och Georgien i Nato. Samtidigt är Ukrainas självständighet viktig för USA och Väst. Han är inte imponerad av USA:s (bristfälliga) diplomatiska ansträngningar.

Gates verkar mer bländad av det faktum att bara tre veckor efter det att den saudiske journalisten Jamal Khashoggi mördades, beslöt en saudisk fond att investera 10 miljarder US-dollar i Ryssland samtidigt som Ryssland skulle bygga en petrokemisk anläggning i Saudiarabien.  Han noterar även att Ryssland vill ha en roll när det gäller att forma Libyens framtid och få en bit av dess oljeindustri. Gates finner det även remarkabelt att två av USA:s närmaste allierade, Israel och Turkiet, gjort pilgrimsfärder till Moskva och öppnat kanaler för militära operationer i Syrien.

Läs merUSA:s maktutövande

Krigen i Finland 1939-45

Mats Björkenfeldt

Moskva slöt en nonaggressionspakt med Berlin den 23 augusti 1939. I ett hemligt tilläggsprotokoll föll Baltikum, Finland och östra Polen inom Sovjetunionens intressesfär.

Varför anföll då Sovjet det neutrala Finland den 30 november samma år? Skälet påstods vara att Stalin befarade att Hitler skulle anfalla Leningrad och norra Sovjetunionen via finskt territorium och det oberoende av vad finnarna sade och gjorde. Vinterkriget inleddes. Redan under andra krigsveckan lyckades de finska trupperna stoppa den sovjetiska framryckningen på Karelska näset. Stalin insåg att man hade fått ett problem och kom att skrota sin plan att ockupera hela Finland. I februari 1940 startade dock Röda armén en storoffensiv på Näset, och i början av mars hade Röda armén nått Viborgs östliga förstad. Den 13 mars 1940 ingicks ett freds­fördrag och den nya gränsen kom att följa i stort sett samma linjer som vid freden i Nystad 1721. Karelen var förlorat.

Läs merKrigen i Finland 1939-45

Sommarrepris: Et farligere Norge?

Mats Björenfeldt

Vi återpublicerar här en presentation från 28 augusti 2019 av Tormod Heiers bok.

***

Tormod Heier är en norsk officer (oberstløytnant i Hæren), verksam vid Forsvarets stabsskole. 2017 tilldelades han Ossietzky-priset. Han har nu skrivit boken Et farligere Norge? (Fagbokforlaget 2019).

Ryssland genomför i dessa dagar sin största militärövning på många år utanför Norges norra kust. Norges försvarsminister Haakon Bruun-Hanssen uppger att övningen är den största under de senaste 40 åren. Tormod Heier menar att Putin här ger besked till statsminister Erna Solberg och Nato, att Ryssland inte accepterar att USA blir alltmer militärt involverat i Norge och Rysslands närområde.

Läs merSommarrepris: Et farligere Norge?

Clear, Inclusive, and Lasting, nybooks.com

Mark Mazower, professor of History at Columbia

Eric Hobsbawm: A Life in History by Richard J. Evans Oxford University Press,

When Eric Hobsbawm died in 2012 at the age of ninety-five, he was probably the best-known historian in the English-speaking world. His books have been translated into every major language (and numerous minor ones), and many of them have remained continuously in print since their first appearance. Though his work centered on the history of labor, he wrote with equal fluency about the crisis of the seventeenth century and the bandits of Eritrea, the standard of living during the industrial revolution and Billie Holiday’s blues. For range and accessibility, there was no one to touch him. What he gave his readers was above all the sense of being intellectually alive, of the sheer excitement of a fresh idea and a bold, unsentimental argument. The works themselves are his memorial. What is there to learn from his biography?  Läs recensionen

Den kalejdoskopiske Meinander

Anders Björnsson

Lagom till sin 60-årsdag i maj gav Helsingforsprofessorn Henrik Meinander ut en samling historiografiska essäer, Kalejdoskopet. Studier i Finlands historia (Schildts & Söderströms, 345 s.). Meinander får sägas vara sitt lands ledande modernhistoriker, och det är han som mer än någon annan genom flera magistrala arbeten har präglat bilden av Finlands 1900-tal. Han kallar seklet ”det långa 1900-talet”, i en implicit polemik med den brittiske historikern Eric J. Hobsbawms tes om ”det korta 1900-talet” (1917–1991). För Finlands och även för Sveriges del sträcker sig det långa seklet, enligt Meinander, från 1890 ungefär, då elektrifieringen sätter fart på ett antal dynamiska utvecklingsblock i bägge länderna, fram till 2010-talet, när digitaliseringen har kommit att styra eller understödja praktiskt taget all samhällelig verksamhet.

Läs merDen kalejdoskopiske Meinander

Writer who caught the reality of war, thecritic.co.uk

From August 1941 until 1945, Vasily Grossman was a correspondent for Red Star, a daily military newspaper as important during those years as Pravda and Izvestia, the official newspapers of the Communist Party and the Supreme Soviet. Many of the best writers of the time wrote for Red Star and it was read by both soldiers and civilians.

According to David Ortenberg, its chief editor, Grossman’s 12 long articles about the Battle of Stalingrad not only won him personal acclaim but also helped to make Red Star itself more popular. Red Army soldiers saw Grossman as one of them — someone who chose to share their lives rather than merely to praise Stalin’s military strategy from the safety of an army headquarters far from the front line.

Grossman’s articles remain of interest for two reasons. First, they provide the basis for several sections of Stalingrad, the great novel that is the prequel to Life and Fate. Second, they are a model of vivid, thoughtful and truthful journalism. I am not aware of any English-language equivalent to them. Läs artikel