Det är inte möjligt att läsa den före detta EU-parlamentarikern Gunnar Hökmarks senaste debattartikel (Svenska Dagbladet 16/8) om svensk säkerhetspolitik utan att småle. Är det verkligen en politiker från Sverige som har skrivit detta? tänker jag. Han vill, skriver han, att vi ska frigöra oss från en ”förhoppningspolitik” – och med det menar han ”för länge sedan krusade [sic] förhoppningar om en fredlig omvärld”. Fred står inte längre på dagordningen, militära allianser gör det. ”För Sveriges del”, hävdar han i en slutkläm, ”kräver det omedelbarhet”. Vilket inte går att förstå. Omedelbarhet betyder, om man googlar på saken, ”spontanitet”, ”naturlighet”, ”omedelbar närhet”, och enligt Svenska Akademiens Ordbok är den första betydelsen av ordet omedelbar: ”som utan mellanled är förbunden l. har samband med ngt; som sker […] utan förmedling av ngn l. ngt l. utan omvägar l. mellanhänder o. d.”.
Chinese missiles likely to cripple Asia-based US forces in event of conflict, scmp.com
and Japan to overhaul military investment and deployment plans, or face the prospect of American “military primacy” being undermined by the Asian power.
The 104-page report by the United States Studies Centre at the University of Sydney assessed US military strategy, spending and alliances in the region. Läs artikel
En ursäkt
Raimo Jakola har gjort oss uppmärksamma på att en av honom skriven artikel, ”Nya hot kräver omstrukturering av försvaret”, publicerad bland annat av Skaraborgs Läns Allehanda (30/7) och återgiven på denna sajt, senare även förekom i Vimmerby Tidning (12/8), men där under annan rubrik och med annan undertecknare. Tyvärr noterade vi inte att det rörde sig om ett plagiat och återgav därför Jakolas artikel på nytt, men under falsk signatur. För detta ber utgivarna honom oförbehållsamt om ursäkt. Vi avlägsnar också plagiatpubliceringen på vår sajt.
Utgivarna
Ge inte upp om kärnvapenstopp, dagensarena.se
De borgerliga partierna, förstärkta av Sverigedemokraterna, sätter ett medlemskap i Nato framför ett kärnvapenförbud. Men nu är det viktigt att inte ge upp nedrustningsarbetet.
Sveriges regering har valt att inte underteckna FN-konventionen om ett förbud mot kärnvapen. Oklarheter i konventionstexten och en hänvisning till motstånd från en politisk majoritet i riksdagen anges som skäl. Så är det onekligen. Men minst lika viktigt var att Socialdemokraterna var oeniga internt: försvarsintressena under Peter Hultqvist stod mot nedrustningsintressena under Margot Wallström. […]
Majoriteten i riksdagen liksom Hultqvistfalangen borde noggrant ta till sig slutsatserna från den internationella kommissionen om massförstörelsevapen, som leddes av Hans Blix och som presenterades 2006.
Där föreslås att kärnvapen på sikt bör förbjudas på samma sätt som skett med biologiska och kemiska vapen. Och där skisseras steg på vägen dit. Alla kärnvapenstater bör utlova att inte vara först med att använda kärnvapen. Alla bör avstå från fortsatt tillverkning. De särskilt riskabla taktiska kärnvapen bör dras tillbaka från Europa och dess närområden till centrala lager i Ryssland och USA. Läs artikel
Svar till akademiledamoten Claes Arvidsson!
Akademiledamoten Claes Arvidsson frågar på akademisajten den 12 augusti: ”Varför är Sverige inte medlem i Nato?”
Svaret kan ges enkelt och tydligt: medborgarna vill försvara freden!
Medborgarna är kloka och vet att USA/Nato är världens – alltjämt stridande – starkaste militärmakt.
Medborgarna inser att medlemskap i den ena stormakten innebär fiendskap i den andra.
Medborgarna ställer upp på ett motståndsförsvar som värnar Sveriges självständighet och frihet.
Medborgarna vet att båda stormakterna är positionerade i Norden och att ett insatsförsvar kan slås ut inom några timmar.
Medborgarna inser att i militär duell kan Sverige inte hålla USA och Ryssland utanför våra gränser om de går till anfall.
Medborgarna vill att Sverige i fred ska förhålla sig med fasthet och välvilja till både USA:s och Rysslands fredskultur och deklarera självständighet och suveränitet med ett starkt motståndsförsvar.
Anmärkning: Författaren är överste 1 gr. och ledamot i Kungl. Krigsvetenskapsakademien. Artikeln skrevs för Akademiens blogg men avvisades av redaktionen: ”Texten innehåller ingen diskussion, ingen analys och påståendena staplas på varandra utan att vara underbyggda.” Per Blomquist anser att detsamma kunde sägas om Arvidssons artikel.
Det er faktisk ikke til grin, at Trump vil købe Grønland. Det handler om verdensherredømmet, raeson.dk
Donald Trumps tanker om at købe Grønland har vakt furore i den danske offentlighed. Udtryk som ”manden er jo gal” og ”nu rabler det for Trump” har prydet medier af forskellig slags. Meget forudsigelige reaktioner i den danske offentlighed – men lad os lige læne os lidt tilbage og se på idéen i et strategisk og storpolitisk perspektiv.
Kampen om verdensherredømmet lyder som en tegneserie eller en ufattelig dårlig film, men det er efter min mening den allerbedste beskrivelse af den situation, som USA føler, at det står midt i – og føler er her et langt bedre analytisk greb end så meget andet. For det ER en følelse, vi her taler om, og kun delvist realiteter. Men det var dét, Trump blev valgt på: En følelse af at USA var ved at tabe førstepladsen i det internationale system – med andre ord: verdensherredømmet. Läs artikel
The myth of american military dominance, warontherocks.com
It is now popular to talk about grand strategy. A variety of media outlets regularly publish articles about it. Think tank panels and papers frequently address it. People even talk about it on television. Loren DeJonge Schulman memorably said that it has become cool to talk about grand strategy at parties and happy hours over $8 PBR. As conversations about America’s strategic choices become more frequent, and hopefully start to have more of an impact, practitioners and academics alike need to begin to question the assumptions they make about the tools at America’s disposal.
One commonly made assumption is that the United States has for decades enjoyed conventional military dominance, the ability to defeat any other actor in a conventional fight. The assumption of historic military dominance, often understood as fact, is almost entirely unsupported by meaningful evidence. While the U.S. military is unquestionably powerful, dominance cannot be measured by defense spending or even training. Dominance can only be measured through performance, and the United States’ history does not support a narrative of conventional military dominance. Because American conventional military dominance is an assumption rather than a fact, strategists need to question its validity and its importance for policy and strategy. If the common narrative proves to be unsupported, it will change America’s strategic variables. Läs artikel
Sommarrepris: Svensk suveränitet över territoriet, Lars-Gunnar Liljestrand
Vi återpublicerar här en artikel för sommarläsning (Utgivarna)
Vi har publicerat en diskussion om Sverige hade rätt att borda den ryska ubåten U 137 som gått på grund långt inne på svenskt inre vatten 1981 eller om ubåten hade immunitet. Folkrättsprofessor Said Mahmoudi ansåg att immuniteten gällde ”mot svensk jurisdiktion även om den olovligen hade kommit in i svenskt inre vatten”. Mahmoudi refererar till en dom 2012 i Internationella tribunalen för havsrätt. Målet gällde om Ghana hade rätt att beslagta ett argentinskt örlogsfartyg som befann sig i hamn i Ghana. Man ville få ut ersättning för de skulder Argentina hade till olika länder. Argentina angav immunitet genom hänvisning till ”the right of innocent passage in territorial waters and freedom of navigation on the high seas”. Tribunalen dömde till Argentinas förmån och slog fast att immuniteten gällde.
Läs merSommarrepris: Svensk suveränitet över territoriet, Lars-Gunnar Liljestrand
Dypt bekymret over redusert overvåking, aldrimer.no
Flaggkommandør Jacob Børresen (p) er dypt bekymret over nedbyggingen av den norske marinen og Forsvarets reduserte evne til maritim patruljering av nordområdene. Han mener Norge ikke lenger har en fullgod evne til overvåking av egne nærområder.
Han reagerer på at Norge i stadig større grad må ha alliert hjelp til å gjøre det som tidligere var Norges jobb på vegne av NATO i nord. […]
Den pensjonerte flaggkommandøren, som tidligere var stabssjef i Sjøforsvaret, peker spesielt på redusert evne til patruljering med maritime patruljefly (MPA), Forsvarets P-3 Orion-fly, som driftes av 333 Skvadron og 133 Luftving på Andøya flystasjon. Läs artikel
Vil tvinge Solberg til åpenhet om militær deltagelse i Persiabukta, vg.no
Stortinget har avvist Rødts krav om at statsminister Erna Solberg må møte i Stortinget og redegjøre for et eventuelt norsk bidrag til en militær koalisjon, men Bjørnar Moxnes jobber med en plan B.
– Om noen partier på Stortinget vil gi klarsignal til å sende norske krigsskip til Persiabukta under Donald Trumps kommando, men ikke støtter åpen stortingsbehandling, så vil det nærmest se ut som en innrømmelse av at standpunktet deres ikke tåler dagens lys. Da har de satt det å adlyde Trump høyere enn behovet for den reell demokratisk debatt om en beslutning som er avgjørende for Norges sikkerhetsinteresser, sier Moxnes til VG.
Stortingets presidentskap har i et brev datert 9. august avslått Rødts forslag om at statsminister Erna Solberg må komme til Stortinget og redegjøre for en eventuell deltagelse i en militær operasjon i Persiabukta, som Klassekampen tidligere har omtalt. […]
SV krevde et åpent møte allerede i juni, sier Audun Lysbakken til VG. Han er med andre ord helt på linje med Moxnes.
– Det er helt åpenbart at dette er altfor alvorlig til å diskuteres bak lukkede dører. Norge har ingenting i en USA-koalisjon å gjøre, når USA aktivt har hisset til konflikt i regionen. Jeg har også varslet av vi i en slik situasjon ikke bare vil kreve møte, men fremme forslag som gjør at det blir en votering i Stortinget om saken, sier Lysbakken til VG. Läs artikel
Robert Mood om norsk sikkerhet: – Russisk etterretning kjenner bedre våre svakheter enn de fleste på Stortinget, highnorthnews.com
[…] Han mener det er den norske totale avhengigheten av Nato og USA som eventuelt kan dra Norge inn i en større konflikt.
Mood advarer mot å tro på at avskrekking vil fungere på Russland, og viser til at hybridscenarioer blir mer aktuelle til større en avskrekkelse kan synes å være.
– Det interessante er at Russland, som en langt mindre militær størrelse enn USA og Nato, ikke har blitt avskrekket fra å bruke grønne små menn på Krim, eller kjøre proxy-operasjoner i Midtøsten. Det sentrale poenget er at selv når den overordnede avskrekkingen virker, og selv når vi er 100 prosent avhengig av USA og Nato, og vi stoler helt på at artikkel fem i Nato vil slå inn, så vil det gjøre rommet for å operere i moderne hybridscenarioer mer aktuelt. Vi har sett både i Ukraina og Midtøsten at det ikke finnes noen grenser for hva man der kan gjøre på taktisk nivå.
– Du advarer i grunn Norge mot Russland?
– Jeg tilhører ikke dem som går rundt og er redd for Russland. Jeg tilhører dem som hyller det gode naboskap med Svalbard-traktaten og frigjøringen av Øst-Finnmark i 1944. Jeg liker å minne om at Norge er det eneste nabolandet Russland aldri har vært i krig med. Russland har vært eksistensielt truet to ganger, av Frankrike og Tyskland. Og det er nå offentliggjort papirer i USA som viser at det er mer hold i de løftene Gorbatsjov mente han hadde fått i 1991 etter Sovjetunionens sammenbrudd om at Nato og EU ikke skulle ekspandere østover i vakuumet enn det vestlige politikere har påstått fram til nå, sier Mood og legger til:
– Jeg argumenterer for at vi må forstå at verden ser annerledes ut fra Moskva. Vi må forstå at det er veldig mange gode grunner til at den kollektive stemningen, både i lederskapet og i andre deler av samfunnet er som den er nå. Läs intervjun
Uppseendeväckande övertramp, kkrva.se
[…] En av sensommarens mer egendomliga händelser i nyhetsflödet måste anses vara när president Trump försökte intervenera i det svenska rättssystemet när en amerikansk medborgare häktades och åtalades för ett våldsbrott begånget i Sverige.
Att utöva påtryckningar mot statsministern och genom USA:s ambassad och genom ett särskilt sändebud (påstods vara expert på gisslansituationer!) söka förmå regeringen, åklagare och domstol, delvis under hot om försämrade relationer med USA, att frige nämnda person, torde vara unikt i relationerna mellan två rättsstater.
Händelsen förtjänar kanske att snarast försjunka i historiens dunkel eller bli en pikant fotnot i någon diplomatisk relatering, om det inte vore så att den har en mer allvarlig sida än diplomatisk etikett mellan civiliserade stater. Trumps övertramp kan nämligen komma att tjäna som exempel för stater som har mer långtgående och för vår säkerhet mer farliga ambitioner än USA, enligt devisen ”kan USA, kan vi”. Frågan berör nämligen inte främst diplomatisk etikett utan vårt lands suveränitet och Trumpadministrationens inhopp i vårt lands oberoende rättsprocess är mot denna bakgrund uppseendeväckande och oroande om den får efterföljd. Läs artikel