Boken Är Sverige säkert nu? saknar koncentration på det väsentliga och relevanta

Rolf Andersson

Tanken med boken Är Sverige säkert nu? (redaktör Linus Hagström, Carlssons 2024) verkar ha varit att ett antal akademiska forskare äntligen skulle få komma till tals när det gäller Sveriges säkerhetspolitik mot bakgrund av Nato-medlemskapet och DCA-avtalet med USA.

Efter att ha läst boken är det min uppfattning att boken inte har så mycket att bidra med. Ett undantag är Tomas Jonters och Emma Rosengrens artikel om Sverige, Nato och kärnvapen, som är en informativ text som ger historik och en genomgång av läget nu. Ett annat undantag är Frida Strannes intressanta artikel Sverige, USA och riskerna med en osjälvständig säkerhetspolitik, som behandlar USA:s interventionism, samordningen av den svenska säkerhetspolitiken med den amerikanska samt ”begreppet” den regelbaserade internationella världsordningen. Även Tua Sandmans artikel om Våldet som försvann är läsvärd, liksom Linus Hagströms Slutord.

I en aktuell bok om svensk säkerhetspolitik med bidrag av forskare hade jag förväntat mig en redovisning av konkreta undersökningsresultat och fördjupad analys som belyser vad framför allt medlemskapet i Nato respektive DCA-avtalet med USA kan medföra för svensk del. Det uteblir på det hela taget (utom i de redan nämnda artiklarna).

Det finns en del funderingar och spekulationer i boken om varför Sverige gick med i Nato och dessutom tecknade DCA-avtalet. Det kan man läsa om. Men nu är vi med och är avtalspart. Det är det Sveriges säkerhetspolitik har att förhålla sig till i ett läge där vi står under hårt tryck i en omgivning som i hög grad formas av stormakters agendor. DCA-avtalet som utgör en verkligt riktgivande omläggning av svensk ”grand strategy” och riskerar att medföra de mest långtgående förändringarna i svensk säkerhetspolitik över huvud taget nämns knappt i boken. Det är att gå vilse.

Läs mer

Gemensam stridsfordonsupphandling för 25 miljarder undertecknad, regeringen.se

Idag har Försvarets materielverk (FMV) och deras danska motsvarighet FMI (Forsvarsministeriets Materiel- og Indkøpsstyrelse) undertecknat kontrakt med BAE Systems Hägglunds om en samordnad upphandling av 205 Stridsfordon 90 av versionen CV9035MkIIIC.

Av dessa 205 stridsfordon kommer 115 att levereras till Danmark och 50 anskaffas till Sverige som ersättning för tidigare donationer till Ukraina. Resterande 40 fordon anskaffas för leverans till Ukraina och finansieras med medel som tidigare donerats av Danmark och Sverige. Det totala kontraktsbeloppet är 25 miljarder kronor. Läs pressmeddelande

Det är inte försent för Sverige att ändra kurs, parabol.press

Frida Stranne och Trita Parsi

Det har sedan Rysslands invasion av Ukraina 2022 funnits en föreställning bland svenska politiker att svensk säkerhet handlar om att omfamna en världsordning som bygger på amerikansk dominans. Det bygger på idén om att detta skulle vara det enda sättet att hindra rysk expansion och dominansanspråk. I takt med att denna syn snabbt anammades av det svenska etablissemanget blev det samtidigt nödvändigt att ägna sig åt historierevisionism för att framställa USA:s utrikespolitik som god och välvillig. För att blint kunna omfamna Washington och få svenska folket med sig på ett snabbt Natomedlemskap, krävdes att USA:s utrikespolitik beskrevs i ett nytt – och falskt – ljus. […]

Sverige valde, baserat på en farligt naiv idé, att göra sig helt beroende och nära sammanvävd med, till och med att bli en lydstat till USA. En strategi som vi menar nu kraftigt ökar osäkerheten och gör Sverige mer sårbart. Att vi valde en sådan väg byggt på en rad falska förespeglingar om det internationella systemets utveckling de senaste trettio åren, är särskilt allvarligt. […]

Beslut som fattas under de kommande åren kommer att avgöra om världen rör sig mot en konflikt mellan USA och Kina där alla inklusive Sverige förlorar, eller om en världsordning som möjliggör fredlig samexistens kan skapas. Sveriges tidigare erfarenhet av alliansfrihet och diplomati gör att vi har en möjlighet att arbeta för nedrustning, dialog och avspänning. Läs artikel

Nya svenska krigsplanen är klar: ”Vi ska dominera”, aftonbladet.se

Som neutralt och alliansfritt land planerade Sverige i decennier för att möta ett ryskt anfall här på hemmaplan. Som Nato-medlem duger de planerna inte längre.

Därför har Försvarsmakten under hösten skrivit en ny krigsplan, där den första skarpa delen idag lämnas in till Nato. Därmed börjar processen som integrerar Sverige i Natos regionala planer på allvar.

– Vår plan ligger inom ramen för Natos samlade plan för försvaret av norra Europa. Här reglerar vi vad armén ska göra, och var armén ska göra detta. Samma sak för flygvapnet och för marinen och alla andra delar, säger Fredrik Stålberg, Försvarsmaktens ställföreträdande operationschef.

Planen har lämnats till högkvarteret i Brunssum i Nederländerna, som samordnar försvaret av nordöstra Europa – eller ”Joint Operations Area Center” som det heter på Nato-språk. Utgångspunkten är scenarion som alliansen kan behöva möta i försvaret av Natos östra gräns. […]

Till exempel att Sverige förbereder en brigad för att kunna slåss i norra Finland, och markstyrkor i södra Sverige för att snabbt kunna förstärka den svenska bataljonen i Lettland. Fredrik Stålberg betonar att svenska förband är optimerade för två områden: Nordkalotten och Östersjöområdet. Läs artikel

Krigsmaterielutredningen föreslår ett regelverk anpassat till svenskt Natomedlemskap,regeringen.se

[…] Utredningen konstaterar att som medlem i Nato så utgör de kollektiva försvarsförpliktelserna i artikel 5 i det nordatlantiska fördraget en central del av den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Utredningen föreslår därför att det ska tydliggöras i riktlinjerna att samverkan med allierade stater i princip får anses stå i överensstämmelse med Sveriges säkerhets- och försvarspolitik. I händelse av väpnat angrepp mot en allierad stat bör därav Sveriges åtaganden enligt artikel 5 i nordatlantiska fördraget ha företräde vid tillståndsprövningen.

Utredningen föreslår dessutom ytterligare ändringar i krigsmaterielregelverket. Bland annat föreslår utredningen:

  • Att regeringen ska få meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillverkningstillstånd för tillverkning av delar av krigsmateriel som sker på uppdrag av en tillståndsinnehavare,
  • att Sverige bör ansluta till 2019 års avtal om exportkontroll, till vilket Frankrike, Spanien och Tyskland redan är parter, och
  • nya nivåer för de sanktionsavgifter som beslutas av Inspektionen för strategiska produkter. Läs pressmeddelande

Amerikanske, britiske og norske luftstyrker samtrener i nord, highnorthnews.com

Denne uka er norske, amerikanske og britiske luftstyrker i sving under den norskledede øvelsen Apex Buccaneer i nord – tett integrert med enheter fra Sjøforsvaret, Hæren og Forsvarets spesialstyrker.

I aksjon i lufta er norske F-35 jagerfly og P-8 Poseidon maritime patruljefly; fra amerikansk side et strategisk bombefly av typen B-52 Stratofortress, et KC-132 tankfly, et U-2 rekognoseringsfly og F-35 jagerfly – og fra britisk side jagerfly av typene F-35 og Eurofighter Typhoon, samt et RC-135 rekognoseringsfly.

Øvelsen handler overordnet om å drive avskrekking og beskytte nordområdene, ifølge Forsvaret. […]

USA sender nå årlig bombefly til Norge og nabolandene Sverige, Finland og Island gjennom «Bomber Task Force Mission» (BTF) for strategisk avskrekking i nordområdene.

Et amerikansk B-52 bombefly var sist i Norge i november, og fløy til Finland for øving med F/A-18 Hornet jagerfly. I februar opererte også amerikanske B-1 bombefly ut fra Nord-Sverige.

I 2023 trente norske styrker sammen med amerikanske bombefly minst tre ganger:

  • På vinteren opererte norske og britiske F-35 jagerfly sammen med amerikanske B-52 bombefly i luftrommet over Nordland.
  • På sommeren deltok B-1 bombefly på øvelsen Arctic Challenge Exercise på tvers av nordlige deler av Norge, Finland og Sverige.
  • På høsten var B-2 bombefly utplasserte på Island, hvorfra de blant annet trente sammen med norske styrker.

De amerikanske bombeflyene av typene B-52, B-1 og B-2 har alle lang rekkevidde og enorm nyttelast. Førstnevnte og sistnevnte kan bære atomvåpen.

– De kan ta av i USA og komme til Norskehavet og Barentshavet på bare noen timer, med en stor våpenlast. Da snakker vi egentlig om langtrekkende missiler som det er vanskelig å beskytte seg mot, sier oberst Morten Hanche, fagsjef for kampfly i Luftforsvaret. Läs artikel

Malmer Stenergard (M) på Natomöte: Finns ett antal länder som borde kliva fram, gp.se

I samband med ett utrikesministermöte med Nato i Bryssel har läget i Ukraina på nytt diskuterats. Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard anser att fler borde göra mer. Det framgår av en intervju med Sveriges radios P1 Morgon på onsdagen. […]
I intervjun med Sveriges radio säger Maria Malmer Stenergard också att det är upp till Ukraina om och när det är dags att inleda eventuella fredssamtal, samt att frågan om fredsbevarande styrkor från väst i Ukraina är för tidigt väckt.
Hon får också frågan om det kan bli aktuellt att skicka svenska soldater till Ukraina och svarar att Sverige inte vill bli part av detta krig, men att Sverige ämnar göra vad vi kan för att stötta Ukraina. Läs artikel

Hemligt försvarssamarbete – framtidens melodi?

Utgivarna
Regeringen meddelade  den 3 december att man tecknat en avsiktsförklaring om fördjupat försvarssamarbete mellan amerikanska och svenska specialförband. Avsiktsförklaringen är hemlig.
Varför avsiktsförklaringen skall vara hemligt till sitt innehåll anger inte regeringen utan skriver bara att den kommer att ”möjliggöra fördjupat operativt och förmågeutvecklande samarbete mellan specialförbanden.”
Specialförband kan användas för en rad olika insatser i fred såväl som i kris och krig skriver regeringen.

Det är känt att ibland är det operationer som man inte i onödan vill skylta med utåt. Till exempel användes svenska specialförband till att genomföra så kallade targeted killings i Afghanistan under Sveriges deltagande i Isaf-insatsen.

Försvarsminister Pål Jonson säger på regeringens hemsida att ”USA är en viktig partner för Sverige och specialförbanden utgör en viktig resurs för att kunna möta utvecklingen i vårt närområde”.
Men om det kommande samarbetet mellan specialstyrkorna är begränsat till ”vårt närområde” anges inte. Specialförbanden skall skydda svenska säkerhetspolitiska intressen nationellt men även internationellt skriver regeringen.
Det är illavarslande om försvarssamarbetsavtal inom ramen för Nato eller bilateralt med andra stater sekretessbeläggs rakt av utan att regeringen motiverar varför. Med den nya lagen om utlandsspioneri blir det dessutom svårt för journalister och engagerade medborgare att granska den här typen av överenskommelser då regeringen kan peka på att det gäller hänsyn till samarbete med andra stater.

FN:s generalförsamling kräver att en palestinsk stat grundas, yle.fi

I tisdags lade FN:s generalförsamling fram krav på grundandet av en palestinsk stat.

Rösterna föll 157 för och åtta emot. USA, Israel och Ungern röstade mot förslaget och sju länder lade ner sin röst. Finland röstade för förslaget.

FN:s generalförsamling visade starkt stöd för en tvåstatslösning, med ett självständigt Israel och en självständig palestinsk stat, för att lösa den långvariga konflikten.

Generalförsamlingen vill också att Israel drar sig ur de ockuperade palestinska territorierna.

Dessutom kom generalförsamlingen överens om att ordna en internationell konferens i New York i juni, där planerna på en tvåstatslösning ska föras vidare. Läs artikel

Om buffertstater som frontar och försvarslinjer som bör ligga utanför det egna landets gränser

Rolf Andersson

Under München krisen 1938, då Europa befann sig i en förkrigstid, intog USA under president Franklin D. Roosevelts ledning en neutral hållning. Det har diskuterats om han i denna kritiska tid var en försiktig främjare av fred; en taktiker som pressade dåtidens amerikanska isolationism tämligen hårt; en förslagen politiker som bollade med stridiga mål; eller en opportunist som var hårt trängd av dåtidens mäktiga krafter. Möjligen var han samtidigt något av allt detta. Roosevelt verkade för nedrustning men utan framgång. Han eftersträvade som exekutiva presidenter brukar göra en så fri hand som möjligt, men i dåtidens USA fanns det starka krafter som höll emot. Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain menade att från amerikanerna kom det stora ord men det blev inte så mycket mer. Men vad kunde han ha förväntat sig av ett land som var enigt om att föra en neutralitetspolitik, som verkade tillvarata USA:s intresse av att inte på nytt bli inblandat i ett europeiskt stormaktskrig och samtidigt bevarade landets växande ekonomiska styrka. För Roosevelt var det till skillnad mot president Woodrow Wilson aldrig aktuellt att ansluta sig till Nationernas förbund. Roosevelt var inte inställd på att försvara Versaillessystemet.

Roosevelt blev president 1933, samma år som Hitler kom till makten. Han kunde på distans från USA följa hur Tyskland steg för steg flyttade fram positionerna: det demilitariserade Rhenlandet besattes av tyska trupper 1936; Österrike införlivades med det tyska riket 1938; och Sudetenland i Tjeckoslovakien inlemmades i riket 1938. Roosevelt var också väl informerad om Japans aggression mot Kina som inleddes 1931 och Italiens erövringskrig mot Abessinien som tog sin början 1935. I ett övergripande perspektiv så förhöll sig USA passivt under hela perioden. Det gällde även det spanska inbördeskriget som inleddes 1936 och senare det finska vinterkriget.

Läs mer

Svenskt bidrag skapar trygghet längs alliansens östra flank, forsvarsmakten.se

Sverige har deltagit i Brilliant Vanguard, en Natoledd verksamhet för att snabbt förstärka övervakningen av luftrummet på den östra flanken i syfte att skapa trygghet för befolkningen. Flygvapnet bidrog med personal och radarspanings- och ledningsflygplan, ASC 890.

Försvarsmakten bidrar till alliansens kollektiva försvar, bland annat genom olika former av styrkebidrag där resurser ställs under Natobefäl genom ett beslut om Transfer of Authority (TOA). Sveriges bidrag i Brilliant Vanguard leds av Natos flygsstridsledning och utgör en del av det integrerade luft- och robotförsvaret. […]

Flyguppdragen som 74:e specialflygskvadronen genomförde var långa, varpå stödet i form av snabbtankning från allierades baser i Baltikum var en förutsättning. Det visar på alliansens sammanhållning i att lösa uppdragen. Läs pressmeddelande

Vi måste stanna i NATO – men vi bör riva upp DCA, parabol.press

Anders Björnsson

[…] Den här utrikes- och säkerhetspolitiska hållningen – att inte välja sida i stormaktspolitiken – hade, såvitt man vet, en stark politisk uppslutning under en följd av år i beslutande och icke-beslutande kretsar. Man har rent av talat om en lång linje, från det gamla svenska rikets försvagning och faktiska undergång i Napoleonkrigen, när den finska riksdelen med en tredjedel av territoriet och en fjärdedel av folkmassan förlorades, fram till Sveriges deltagande i expeditionskårsinsatser i Afghanistan och Libyen, då linjen förvisso skadades men ändå inte kapades. Kapningen skedde strax därpå. Det är ämnet för mitt anförande.

Samtidigt var linjen aldrig oantastad. Aktivister föreslog till och från att Sverige igen skulle bli en krigarnation. De ville att vi skulle ansluta oss till mäktiga stater för att få beskydd, för att återta förlorad mark, för att få stå på segrarens sida efter en militär kraftmätning, för att stå det onda emot. Motiven var således flerfaldiga. Läs artikel