Ett imperialistiskt Japan på väg in i krig under Tojos ledarskap

Rolf Andersson

Hideki Tojo (1884–1949) gjorde en fin karriär, som officer i den Kejserliga japanska armén och på andra viktiga ledande poster. Han avancerade och krönte banan som Japans premiärminister under det andra världskriget. Tojo var en central aktör i de beslutsprocesser, som ledde landet in i kriget. Under hans ledarskap hade Japan inledande militära framgångar, men de följdes snart av förlorade slag och det fullständiga nederlaget. Formad i det komplexa kejserliga Japans militaristiska system tog han sig upp till den högsta statsledningen och centraliserade maktbefogenheter för mobilisering och totalt krig genom att behärska den byråkratiska apparaten med slipad politisk taktik. Han dirigerade Japans aggressiva expansion av landets gränser och krigstida politik. Tojo besatt en särskild förmåga att – ibland återhållet, ibland mer drivande – utnyttja motsättningar i den högsta politiska ledningens trassliga beslutsordning, där kejsaren själv var en aktör, och han använde rivaliteten mellan armén och marinen för sina syften.

Hans bana slutade med att han förlorade makten, begick ett misslyckat självmordsförsök, ställdes inför en särskilt inrättad allierad ad hoc-krigstribunal för krigsbrott och brott mot freden samt avrättades genom hängning enligt beslut av tribunalen. Om Tojos faktiska ansvar för aggressionskrigen kan det inte råda någon tvekan. Han tog själv på sig allt ansvar för att skydda den kejserliga institutionen.

Läs mer

Arméns utveckling enligt försvarsberedningen, regeringen.se

[…] Arméns krigsorganisation genomgår en sekventiell uppbyggnad av beslutade fyra brigader och divisionsförband. Krigsförbanden
kommer att färdigställas efterhand. Enligt försvarsbeslutet 2024 ska samtliga krigsförband organiseras från 2025 för att i allt väsentligt
vara operativa senast 2030. […]
För armén är det särskilt tydligt att Natos förmågemål ställer högre krav på materiell uppfyllnad, kvalitativ förmåga och uthållighet än nuvarande planering och ekonomiska ramar möjliggör.
Krigsförbanden i armén med de mest kvalificerade uppgifterna benämns fältförband. Till fältförbanden räknas bland annat divisionsförbanden och brigaderna samt ett antal jägar-, luftvärns-ingenjör- och trängförband. Utöver fältförbanden har det i och med försvarsbeslutet 2024 påbörjats uppsättande av territorialförband.
De senare har uppgifter regionalt och är knutna till vissa geografiska områden. Territorialförbanden har bland annat viktiga
skyddsuppgifter inte minst kopplat till logistiknätverk, ledningsplatser med mera inom ramen för det svenska värdlandsstödet till allierade förband. Läs  rapporten

Skärpt läge – aktuell lägesbild i totalförsvaret och omvärlden Försvarsberedningens delrapport juni 2026, regeringen.se

[…] Svenska förband med värnpliktiga kommer att vara en del i Natos kollektiva försvar i enlighet med artikel 3 och 5 i nordatlantiska fördraget. […]
Förutsättningarna behöver belysas ytterligare för om och hur förband som helt eller delvis bemannas med värnpliktig personal skulle kunna användas i Natooperationer i hela konfliktskalan och därmed hur de skulle kunna utgöra en integrerad del av det kollektiva försvaret, inklusive den gemensamma operationsplaneringen.
Försvarsberedningen konstaterade detta 2024. Beredningen underströk också vikten av att nå en så bred politisk enighet som möjligt om dessa frågor och att riksdagens partier involveras under arbetets fortsättning, exempelvis genom en parlamentarisk referensgrupp.
Regeringen beslutade i mars 2026 att en särskild utredare ska analysera i vilken utsträckning värnpliktig personal kan och bör nyttjas i operationer och andra aktiviteter för Natos samlade avskräckning och försvar.

Carl Hamilton: Nato firar men Europa står utan USA, gp.se

[…] Problemet är att Natos huvudstrategi inte är vad vi i Sverige skulle kalla en strategi för försvarskamp, utan något annat. Natos strategi bygger på att trovärdigt förbereda ett anfall mot, och kanske också över, Rysslands gräns, för att därigenom avskräcka Ryssland från att anfalla ett Nato-land över samma linje.

I sig är detta en högriskstrategi. Mycket kan gå snett. I värsta fall kan man framkalla just det man ville undvika. Den höga fallhöjden är i och för sig inget starkt motargument i Sverige.

Denna generation svenska beslutsfattare har en påtaglig förkärlek för just chanstagningar och risk. Frågan är bara: en aktiv och aggressiv avskräckningsstrategi, men efter bördesskiftet – utan USA, världens starkaste militärmakt – går det verkligen ihop?

Har svenska folket blivit informerat om det avskräckningskrig som förestår under ledning av generalsekreterare Mark Rutte? Läs krönikan

Russia ‘not looking for conflict’, says Nato’s top US commander. ft.com

General Grynkewich’s remarks come as Washington withdraws key assets from Europe

The US general who commands Nato has said Russia is “not looking for a conflict”, despite concern among European allies about the potential security gaps left by Washington’s plans to withdraw key military assets. Asked on Thursday about the possibility of a Russian attack on the Baltic states, General Alexus G. Grynkewich said his role was to ensure Nato’s deterrence remained credible and that Moscow understood it could not succeed militarily against the alliance.

“I’ve watched the intelligence very closely,” the Supreme Allied Commander Europe (Saceur) said on a panel at the ILA Berlin Air Show. “Russia is not looking for a conflict . . . They do understand the term ‘defensive alliance’, and they do understand that we have a number of asymmetric advantages.” His comments come as the US is planning to reduce the military capabilities it assigns to the Nato Force Model, the alliance’s pool of forces and equipment that can be deployed within 10, 30 and 180 days in response to a crisis. The assessment contrasts with increasing concerns in the Baltic States that a reduced US military presence could weaken Nato’s deterrence and alter Moscow’s calculations. Läs  artikel

Försvarsutskottet backar upp att regeringen ska ges rätt att med Sverige som bas tillåta främmande makt att genomföra militära operationer riktade mot andra stater utan att Sverige är angripet

Utgivarna
Regeringen har lagt fram propositionen Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete. I den föreslås ändringar i lagen om operativt militärt samarbete.  Vi har på den här sajten gått emot dessa ändringsförslag.
Regeringen vill ha ett mandat att låta främmande makt få rätt att utnyttja svenskt territorium som bas för att genomföra militär verksamhet riktad mot en annan stat. Den rätten ska kunna ges till Nato, medlem av Nato eller EU. Rätten att använda svenskt territorium ska även kunna ges vid sidan av Nato och EU, till bland andra USA. Svenska baser skulle kunna användas för avskräckning eller för att attackera Ryssland med långräckviddiga vapen, bombflyg eller andra vapensystem. Sverige skulle inte ha mycket till kontroll över sådana operationer, vilka kan eskalera till konfrontationer och krigshandlingar. Med svenskt territorium som bas för operationerna skulle Sverige med automatik bli indraget. Allvaret understryks av att USA genom DCA-avtalet har tillgång till 17 baser i Sverige.
Försvarsutskottet har nu ställt sig bakom regeringens förslag. V och MP har framfört synpunkter på förslaget genom reservationer. Utskottets utlåtande med reservationerna finns att läsa här:
En debatt i riksdagen om förslaget är inplanerad till den 15 juni.
Läs mer om förslaget här:

Där värnpliktiga inte hör hemma

Utgivarna

Chefen för armén Jonny Lindfors skriver tillsammans med två kolleger på Kkrva.se om behovet av att använda också värnpliktiga till insatser utomlands. På samma sätt som anställda soldater måste värnpliktiga under grundutbildning kunna användas för utbildnings- och beredskapsinsatser både ”inom och utom Sverige i såväl fred som i krig”, skriver de. För att möjliggöra det vill man ändra pliktlagarna. 

Värnplikten regleras i lagen om totalförsvarsplikt. Där framgår att försvaret av Sverige är grunden för värnplikten.  

Om värnpliktiga kan komma att kommenderas till att sättas in utomlands skulle det sannolikt innebära att försvarsviljan och viljan att genomgå värnpliktsutbildning kraftigt försvagades. Förslaget från Lindfors med flera är ett tydligt exempel på den förändring steg för steg av det svenska försvaret som vissa nu vill genomföra. Försvaret av Sverige kommer i andra hand, medan försvaret av allierade inom Nato ska sättas först. Att även militärer nu trycker på för värnpliktiga utomlands beror sannolikt på att frågan är politiskt känslig. Det bekräftas av att regeringen har tillsatt en utredning, då frågan enligt försvarsminister Pål Jonson är ”komplex”. Är det den utredningen chefen för armén vill föregripa?

Lästips:

De små stegens lömska politik – BEVARA ALLIANSFRIHETEN

Kristdemokraternas förslag till allmän värnplikt

Kommentar: Kristdemokraterna har nu insett att allmän värnplikt behövs för att försvara Sverige – en insikt som detta parti aktivt var med om att utplåna. Men vad är det för sorts värnplikt de tänker sig?

Enligt partiets försvarspolitiske talesman Michael Oscarsson vill de ”återinföra en allmän värnplikt på riktigt, där alla unga efter gymnasiet genomgår en försvarsutbildning – civil eller militär”. Här finns en restriktion: den som inte har genomgått en gymnasieutbildning ska tydligen inte heller genomgå försvarsutbildning, i alla fall inte en obligatorisk sådan. Så bör man väl tolka skrivningen.

Den värnplikt som rådde under 1900-talet gällde utbildning till befattningar inom krigsorganisationen. Så kallad vapenfri tjänst fick den enskilde ansöka om, och det var långt ifrån säkert att den beviljades. Vapenvägran bestraffades på det ena eller andra sättet och kunde vara socialt demeriterande. Det är uppenbart inte det systemet som Krisdemokraterna nu förespråkar.

Alla ska inte bli soldater. Men alla behövs”, skriver Oscarsson. Här betyder ”alla”, om man har läst rätt, att envar ska få välja vad han eller hon ska ägna sig åt under ”försvarsutbildningen” och i en krigssituation:

Någon kan lära sig ge första hjälpen. Någon kan hjälpa äldre och barn i kris eller krig. Någon kan skydda elnät, transporter eller digital infrastruktur. Någon kan försvara Sverige med vapen i hand.”

Märk väl: Soldaten, ”med vapen i hand”, kommer i sista hand. Men behöver inte en militär sjukvårdare vara vapenövad? Behöver inte skyddet av strategisk infrastruktur vara väpnat i en krigssituation? Måste inte utrymning av städer och andra krigsmål organiseras på ett militärt säkert sätt? Det så kallade civilsamhällets strukturer räcker inte långt när landets och nationens överlevnad står på spel. Oscarsson talar om gemenskap: i strid fordras disciplin.

Oscarssons spridda tankar är i bästa fall välmenande, men gissningsvis helt enkelt ogenomtänkta. En folkarmé kan inte byggas på sådan lösan sand. En plikt kan inte vara valbar, den måste vara ett obligatorium. (Anders Björnsson)

Sverige är värt att försvara ,kristdemokraterna.se

Sverige är vårt hem och vi måste ta hand om och försvara det. Vi bor i ett land som finns där för dig när du behöver vård, utbildning och omsorg. Då behöver vi också ta hand om henne och skydda Sverige när hon behöver det. Vi presenterar ett nytt förslag idag: alla unga som går ur gymnasiet bör göra värnplikt – antingen civil eller militär i 2-5 månader.

En del behöver försvara Sverige med vapen i hand, andra kan hjälpa till genom att laga elnät, lära sig släcka bränder och lägga om förband. Vi behöver också fler som kan ta hand om våra äldre och i barn i kris eller krig. Läs artikel

 

Allt större fokus på kärnvapen ger ökad risk för eskalering – 2026 års SIPRI Yearbook, sipri.org

Resultaten i SIPRI Yearbook 2026 visar att länder alltmer förlitar sig på kärnvapen som verktyg för nationell makt, trots att riskerna för missdömningar och eskalering ökar. Ansträngningarna för att minska kärnvapnens antal och roll vrids tillbaka flera årtionden.

De nio kärnvapenstaterna (USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Kina, Indien, Pakistan, Nordkorea och Israel), fortsatte sina program för modernisering och utökning av sina kärnvapenarsenaler under 2025 och placerade under året ut flera nya vapensystem försedda med kärnvapen eller med kapacitet att bära kärnvapen.
I januari 2026 beräknades det totala antalet stridsspetsar vara 12 187, av dessa fanns 9745 i militära lager redo att användas . Omkring 4012 av dessa stridsspetsar var utplacerade med robotar och flygplan och resten fanns i centrala lager. Mellan 2100 och 2200 av de utplacerade stridsspetsarna hölls i högsta beredskap monterade på ballistiska robotar. Nästan alla dessa stridsspetsar var ryska eller amerikanska och i lägre grad franska och brittiska. Kina och Indien kan också placera ut ett mindre antal stridsspetsar på robotar under fredstid. Läs rapporten.

 

Finland prepared to down Ukrainian drones, defence minister warns, caliber.az

Finnish Defence Minister Antti Häkkänen has said that Finland must always be prepared to intercept drones that accidentally enter its airspace.

He noted that Russian strategic facilities are located near Finland’s border, making it impossible to rule out the possibility of Ukrainian drones entering Finnish airspace, Caliber.Az reports via Finnish media.

“We are primarily preparing for a situation in which, for some reason, one of the drones from a swarm launched from Ukraine goes off course. Such drones, if they enter our airspace, should be capable of being safely neutralised through the use of military force,” Häkkänen added. Läs artikel

Avspänning!

Anders Björnsson

Det är en seglivad myt att Sovjetunionen under senare delen av kalla kriget rustade sig till döds. Under 1960- och 70-talet fördes en avspänningspolitik mellan de motstående blocken, Öst och Väst, och på 80-talet ingick de båda supermakterna avtal om rustningsbegränsningar. Snarare är det troligt, som zoologen och dissidenten Zhores Medvedev framförde, att Sovjetunionen subventionerade sig till döds, genom konstlat låga priser på livsmedel (och långa brödköer) och på vodka (och höga alkoholrelaterade dödstal).

Avspänningen var på sitt sätt en offensiv politik. Den utmanade de militär-industriella komplexen på ömse håll. Det var inte fråga om avrustning, men om ett närmande i synen på utrikes- och säkerhetspolitik och om så kallade förtroendeskapande åtgärder. Kompromiss söktes istället för konfrontation.1 Washington hade fullt upp med kriget i Vietnam och oro i Latinamerika, Moskva med Maos Kina, Afghanistan och uppkäftiga vasaller. Den alliansfria rörelsen, med sin antikoloniala bas, blev en annan avspänningsfaktor.

När det kalla kriget var över, fick de varma krigen en renässans, märkvärdigt nog också i Europa där EU-projektet sålts in som en fredsbevarande kraft. Nya murar restes efter järnridåns demontering. Nya fiendebilder målades upp, andra dammades av. Avskräckning blev det nya föredragna verktyget. Och stormaktsdiplomatin förföll. Kina, som de gamla imperiemakterna försökt hålla nere under sekler, framträdde som ett nytt centrum för teknisk innovation och ekonomisk tillväxt. Men Kina är ingen krigarnation. Peking är smartare än så. Kina bygger inte militära allianser. Koreakriget blev dem en läxa.

Läs mer

Natos bidrag till försvaret av Sveriges territorium?

Utgivarna

Regeringen lämnade den 12 mars i år till riksdagen en redogörelse för verksamheten inom Nato under 2025. Skrivelsen ger anledning till ett par reflektioner om medlemskapets inverkan på Sveriges försvar.

Redogörelsen tar inte upp hur det är tänkt att Nato ska bidra till försvaret av det svenska territoriet. I skrivelsen ligger fokus på Sveriges integrering i Nato och på hur Sverige på olika sätt bidrar till Natos verksamhet för försvar av andra allierade. Redogörelsen återspeglar därmed den i ledande kretsar dominerande tankegången att det egentligen inte finna någon motsättning mellan nationellt svenskt försvar och deltagande i Natos operationer i utlandet; utan satsningen på det senare utgör ett fullgott substitut för bristerna i det förra. Men den föreställningen är knappast hållbar.

Genom anslutning till Nato har statsledningen med riksdagens stöd valt att i grunden förändra förutsättningarna för det svenska försvaret. Klarhet har dock knappast skapats om inriktningen:

Försvarsmaktens huvuduppgift är att försvara Sverige och allierade stater mot ett väpnat angrepp med utgångspunkt i det kollektiva försvaret inom Nato.”

Läs mer