Mens det amerikanske marinekorpset (US Marine Corps) har fast tilstedeværelse i Norge, har også det amerikanske flyvåpenet (US Air Force) vært aktive i Norge den senere tid:

Samme dag som Luftforsvaret erklærte at deres F-35A-jagerfly er operative, var amerikanske B-52-bombefly i Nord-Norge og trente sammen med norske F-16. Samtidig har tiltrotorfly av typen CV-22 Osprey vært i Nord-Norge for å teste et nytt system for å kjøre snøskutere inn og ut av lasterommet. […]

I september var et B-2 Spirit-bombefly fra Whiteman-basen i Missouri i Nord-Norge for å trene på å operere så langt nord.

– Fra Forsvarets side er dette en unik anledning til å øve sammen med vår viktigste allierte. Både klimatisk og sambandsmessig byr vår nordligste landsdel på de mest krevende øvingsforholdene vi kan oppdrive her i landet. At vi er i stand til å operere sammen med våre allierte også i dette området er svært betryggende, sier generalmajor Lars Christian Aamodt, nestkommanderende ved Forsvarets operative hovedkvarter, i ei melding fra Forsvaret.  Läs artikel

[…] Actually, Russia, according to officials I mean President Putin, Lavrov and the others, they are defending the Russian interests in different ways. One aspect if they fight terrorism in another country, whether it is Syria or any other country in the region, that would defend the Russian people because terrorism and its ideology have no borders, they don’t see political borders. It’s one, let’s say, one arena, the whole world is one arena for terrorism. Secondly, they implement and they adopt the international law. According to their point of view, this international law, if it’s implemented, it’s in correlation with their interest, with their national interests. So, implementing the international law around the world will help the interest of the Russian people. So, what they’ve been doing is in accordance with their national interests, with the global stability and with the Syrian interest and the Syrian stability. Läs  intervjun

[…] Hvor lang skal våpenspiralen bli før Stoltenberg og generalene blir fornøyd? Stoltenberg og Nato ble overrasket da Russland annekterte Krimhalvøya. Vi hadde fått en situasjon sammenliknet med Cubakrisen i 1962 da Krustsjov ville etablere seg med raketter på Cuba. Det blusset opp en borgerkrig i Ukraina som ikke var ufarlig. Stoltenberg og Merkel inviterte Ukraina som medlem av Nato. Situasjonen var uoversiktlig. Det ble innført sanksjoner mot Russland og samtidig krav om en snarlig utrustning av Nato medregnet det norske forsvar. Saken var den at Cubakrisen i 1962 var langt farligere og på nippet til en atomkrig. President Kennedy satte hardt mot hardt og truet Krustsjov med atomraketter. Det ble innledet forhandlinger. Samtidig var flere russiske ubåter tett innpå kysten av USA under vann og så dypt at de ikke visste hva som foregikk mellom partene på begge sider. Disse hadde alle atomraketter klart innstilt på mål i USA. Kennedy visste heller ikke dette. […]

I Finnmark er holdningen det motsatte, jo lenger øst vi kommer i fylket. I Oslo tror man at russere kommer over Storskog med stridsvogner. Bare til og le av. Ved og fjerne amerikanerne fra Norge kan vi bli spart selv som et NATO-land. USA er Russlands fiende nummer en, og kan angripes gjennom sin korridor under vann med ubåter, akkurat som planlagt i 1962. Under Barentshavet, Norskehavet til Atlanterhavet. Generalene i Nato har sikkert mange strategier, og det samme har motparten. Om ingenting skjer er det aller beste for alle i vest som i øst. Feiringen av frigjøringen av Finnmark i 1944 var vellykket for begge land. Men uten tvil var det Russlands innsats for oss som fikk mest oppmerksomhet, og også berettiget i forhold til det offisielle Norge visste fra før, nemlig ingenting.

De som hadde forberedt denne feiringen skal ha en stor takk. Den brakte en helt ny krigshistorie fra Finnmark til det norske folk, og spesielt sørpå. Rune Rafaelsen og mange andre var gode ambassadører i så måte. Med andre ord en folkeopplysning av dimensjoner som det var på tide å gjøre kjent til alle hjem i Norge. Den norske utenriksministeren fikk sitt pass påskrevet med klare ordelag fra den russiske kollega Lavrov. Smilet fra Søreide fra Oslo ble redusert, men ikke nok. Det var fortsatt provoserende og virket falskt. Lavrov var en god erstatning av Putin som ikke ble invitert. Läs artikel

Kommenterad dagordning Diskussionens innehåll:

Kommissionen kommer att informera om läget i diskussionerna gällande modernisering av världshandelsorganisationen (WTO) samt om förberedelserna av WTO:s tolfte ministerkonferens i NurSultan i juni 2020. USA:s blockering av nya skiljepersoner till WTO:s överprövningsorgan innebär att det från och med den 10 december riskerar att stå utan tillräckligt antal skiljepersoner för att fungera. Därmed äventyras hela WTO:s tvistlösningssystem. EU-kommissionen arbetar tillsammans med Nya Zeelands WTO-ambassadör, som utsetts för att underlätta processen, för att finna en väg framåt. Vid rådsmötet väntas kommissionen informera om det pågående arbetet för att finna en lösning. Det pågår även förhandlingar inom ramen för WTO om bland annat inhemska regler för tjänster och fiskesubventioner. Dessutom inleddes plurilaterala förhandlingar om elektronisk handel under våren.

Förslag till svensk ståndpunkt: Regeringen värnar det multilaterala regelbaserade världshandelssystemet och en modernisering av WTO är av stor vikt för förtroendet för organisationen, inte minst mot bakgrund av pågående handelskonflikter och rådande protektionistiska strömningar. Problemet med blockeringen av överprövningsorganet är mycket oroväckande och behöver snarast finna en lösning. Regeringen verkar för att EU ska ha en fortsatt ledande roll i moderniseringsarbetet och stödjer de olika förslag som kommissionens har presenterat, inklusive avseende tvistlösningssystemet. EU bör även agera pådrivande och konstruktivt i pågående förhandlingar om t.ex. inhemska regleringar för tjänster, fiskesubventioner och elektronisk handel, med sikte på att uppnå resultat eller delresultat vid det kommande ministermötet i Nur-Sultan, Kazakstan, i juni 2020. Läs dokumentet

När EU:s utrikesministrar möttes i Bryssel på måndagen godkändes det formella ramverket för hur sanktioner kring Cypern-borrandet ska fungera.

Nästa steg kan bli förslag om att ta fram personer eller enheter för den här listan och så får vi se om och när det sker, säger utrikeschefen Federica Mogherini på sin presskonferens efter mötet.

Tanken är att personer eller enheter som är ansvariga för borrningsverksamhet i Cyperns territorialvatten, som inte godkänts av Cypern, ska kunna få sina eventuella tillgångar i EU frysta och dessutom vägras inresa till EU. Det gäller även personer som ger finansiellt, tekniskt eller materiellt stöd till verksamheten – eller till och med “har samröre med de ovannämnda”. Sanktionerna ska alltså enbart gälla de borrningar utanför det internationellt icke-erkända utbrytarområdet Nordcypern som det erkända Cypern länge irriterat sig på. Utrikesminister Ann Linde (S) tror inte att de styrande i Turkiet kommer att tolka oljesanktionerna som en kritik även mot landets agerande i Syrien. Läs artikel

Sveriges militära materielförsörjning står inför omfattande strukturella utmaningar och viktiga strategiska vägval under, såväl som bortom, den kommande inriktningsperioden 2021–2025. Det nuvarande säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde präglas av Rysslands ökade militära förmåga och den ryska ledningens ökade beredvillighet att använda denna förmåga för att uppnå sina politiska syften. En beredvillighet som inte minst visat sig genom Rysslands krig mot Georgien 2008, annektering av Krim och militära aggression mot Ukraina 2014 samt intervention i Syrien sedan 2015.
Samtidigt har oron för Kinas växande makt och politiska ambitioner gjort att USA:s fokus gradvis har förflyttats mot Asien. Läget i Europas södra grannskap, Nordafrika och Mellanöstern, är dessutom alltjämt instabilt med flera överlappande konfliktlinjer.3 Mot bakgrund av denna omvärldsutveckling ökar nu Sveriges försvarspolitiska behov och målsättningar. Det försvarspolitiska inriktningsbeslutet från 2015 tydliggjorde ett förnyat fokus på nationellt försvar och under innevarande inriktningsperiod har betydande ekonomiska resurser tillförts Försvarsmakten. […]

Sveriges nära försvarsindustriella relation till Storbritannien och USA kompliceras av den Europeiska kommissionens och flera större
medlemsländers strävan efter en ökad försvarsindustriell integration på EU-nivå, senast genom etableringen av den Europeiska försvarsfonden. Sveriges nyligen undertecknade samarbetsavtal kring utveckling av nytt stridsflygplan tillsammans med Storbritannien sker i ljuset av ett stundande Brexit. Samtidigt har Frankrike och Tyskland tagit initiativ till ett konkurrerande stridsflygsprojekt vars  utveckling med största sannolikhet åtminstone delvis kommer finansieras genom försvarsfonden. Därmed finns en överhängande risk att Sverige kommer behöva bidra finansiellt till teknologiutveckling av två stridsflygplan. Läs raporten

[…] Sedan flera år tillbaka utvecklar FOI:s forskare system till CTBTO, den organisation som ska övervaka att det globala provstopps¬avtalet efterlevs.

– Systemet kallas för SAUNA och vi är nu uppe i den tredje generationen. De finns placerade på hälften av de 40-tal platser runt om i världen som mäter ädelgas och ingår i det globala mätsystem som CTBTO driver, säger Mattias Aldener.

Dygnet runt kontrolleras inte bara halten av radioaktivt xenon i atmosfären utan även partikell prover tas, liksom mätningar av seismo¬logiska och hydroakustiska signaler samt infraljud för att avslöja kärnvapen¬prover. Resultaten skickas automatiskt till CTBTO i Wien som sedan vidarebefordrar informationen till de länder som undertecknat avtalet.

Den svenska spetstekniken är mycket en viktig pusselbit systemet.

– Vi är världsledande inom mätning och analys av xenon, orsaken är att vi arbetat länge inom området och koncentrerat oss på tillförlitliga system, säger Mattias Aldener. Läs artikel

Säkerhetspolitiska experter reagerar kraftigt på uppgiften om att president Donald Trump överväger att lämna avtalet Open Skies, som tillåter 34 länder att kontrollera varandras territorium med övervakningsflyg.
– Den största risken är att Ryssland följer efter, säger Ian Anthony på fredsforskningsinsitutet Sipri.

I norsk forsvarsdebatt vektlegges ofte nasjonal innsats inntil alliert forsterkning er på plass. Det er for så vidt helt i tråd med NATOs strategiske konsept som legger opp til at alle medlemsland skal kunne forsvare seg selv inntil alliansen kommer til unnsetning. Det er derimot to utfordringer knyttet til denne noe forenklede diskusjonen. Først så er det vanskelig å tidfeste når allierte kommer og hva de kommer med, fordi det avhenger av altfor mange faktorer. Dernest hopper vi ofte bukk over det faktum at det norske forsvaret må evne å delta i allierte operasjoner også i Norge. For eksempel i gjenerobring av tapt territorium. Struktur og kapasitet må også ta høyde for denne krevende oppgaven. […]

I krig kan ingenting garanteres og trusler vurderes kontinuerlig opp mot egne mottiltak. Restrisikoen veies opp mot gevinst eller konsekvens. Dersom Norge eller Europa blir utsatt for militært press i en eller annen form, og Russland tilkjennegjør vilje og evne til å ramme, kan man stille spørsmålstegn ved USA og NATOs risikovilje. Et hangarskip koster milliarder av dollar og har mannskap på flere tusen. Dersom risikoen blir vurdert for stor, vil sannsynligvis amerikanerne holde seg utenfor engasjementsområdene og føre krigen ved hjelp av andre midler. Det kan bety en kombinasjon av cyber, missiler og luftmakt. Dette vil fortsatt være alliert forsterkning, men på en annen måte enn det vi snakker om i Norge. Konsekvensen lokalt for oss er at vi må håndtere situasjonen i våre områder med egne ressurser.

Det er også tvilsomt om land som Tyskland, Frankrike og Storbritannia har muskelkraft og vilje til å prioritere Norge fremfor Sentral-Europa. Storbritannia konkluderte i tillegg nylig at et fiendtlig nektelseskonsept kan føre til et britisk operasjonskonsept med avstandsleverte våpen for å degradere, avskrekke og forstyrre en fiende for eventuelt å legge til rette for en JFEO på et senere tidspunkt. Läs artikel

It’s not just the North Koreans who are fed up with the glacial pace of their bilateral negotiations with President Trump over nuclear weapons and long-range missiles. Many South Koreans are too. And they are starting to make their voices known.

On November 5, 71 members of South Korea’s National Assembly signed on to legislation calling on the two Koreas and the United States and China to declare a formal end to the Korean War and sign a peace treaty. To many Koreans on both sides of the DMZ, that’s a necessary step to kick-start the denuclearization talks and, in the words of the bill’s sponsor, “help to usher in peace on the Korean Peninsula.”Läs artikel

Mens Donald Trump trækker tropper ud af Syrien og Afghanistan, må europæiske lande indstille sig på internationale missioner uden USAs enorme militære maskine i spidsen. Et bud på fremtidens europæiske missioner kan findes i en fransk klapjagt på terrorister i et af verdens farligste lande, som Danmark nu træder ind i. […]

Med Operation Barkhane træder Danmark imidlertid også ind i en kontroversiel mission, der flere gange har været genstand for kritik, og som er upopulær hos den lokale befolkning. Blandt andet fordi, Frankrig som tidligere kolonimagt har betydelige interesser i Mali, og fordi missionens mål er at bekæmpe terrorister snarere end at opretholde stabilitet og sikkerhed i området.

»[Franskmændene] insisterer på at fokusere deres mission snævert på terrorbekæmpelse, og de nægter at foretage sig noget, der lugter bare lidt af at opretholde lov og orden eller at mægle mellem de krigsførende grupper. Det overlader de til den maliske regering, som hverken kan eller vil gøre det på nogen meningsfuld måde,« som den amerikanske sikkerhedsforsker Michael Shurkin fortalte i Berlingske for nyligt. Spørgsmålet er samtidig, om Danmark bedst muligt forfølger egne interesser ved endnu en gang at følge en større militær magt i konflikt.

Det påpeger Louise Riis Andersen, seniorforsker ved Dansk Institut for Internationale Studier. »Vi skal tænke os om, inden vi bare går i krig med en anden stor nation i stedet for USA. Vi bliver nødt til at forholde os til, om vi bedst muligt varetager vores egne interesser ved at lægge os i slipstrømmen på en stat som Frankrig, som foruden fred og stabilitet også har økonomiske interesser i Mali. Vi ved fra Afghanistan, at der var en meget skarp opdeling mellem dem, der tegnede de overordnede linjer, og dem, der bare bidrog. Og spørgsmålet er, hvor meget indflydelse vi får i Paris,« siger Louise Riis Andersen. Det danske helikopterhold sætter kurs mod Mali og Operation Barkhane i løbet af december og skal de næste 12 måneder operere fra en fransk militærbase i det østlige Mali. Läs artikel

The Pentagon is facing tough questions about the US military’s role in Syria. Troops are now limited to a smaller, tougher to defend zone, and focused on protecting oil fields that legally belong to Damascus. The following is a look at the key factors in play:

– A retreat in name only –