70 undertecknare: Att bjuda in Pahlavi gör oss djupt oroade.

Med anledning av det fullskaliga och folkrättsstridiga kriget i Mellanöstern vill vi, som står bakom detta brev, uttrycka vår djupa oro över att riksdagsgrupper från Sverigedemokraterna (SD) och Kristdemokraterna (KD) har bjudit in Reza Pahlavi att tala i Sveriges riksdag. Han har inte bara förespråkat USA:s och Israels olagliga militära angrepp mot Iran, utan också framträtt som en central röst i detta sammanhang. Denna inbjudan kunde därför tolkas som ett stöd för ett pågående krig, i en tid då Trump hotade att ”döda en hel civilisation”. […]

Samtidigt måste en grundläggande princip slås fast: det iranska folkets rätt att själva forma sin framtid får inte kapas av bomber och yttre maktpolitik. Övergången från den islamiska republikens diktatoriska styre till ett demokratiskt system kommer att ske genom folkens egen kamp – inte som resultatet av militära interventioner från utländska makter. Läs artikel

[…] Article 5 of the Washington Treaty, which today is widely treated as a U.S. commitment to “defend every inch of NATO territory,” says nothing of the sort. Instead, it stipulates that an attack on one member shall be treated as an attack on all, and that in that event, each signatory will take “such action as it deems necessary, including the use of armed force, to restore and maintain the security of the North Atlantic area.”  As the historian Marc Trachtenberg has pointed out, the American policymakers who helped found NATO made clear, repeatedly and under oath, that Article 5 did not commit the United States to go to war for the allies. Secretary of State Dean Acheson testified in 1949 that Article 5 did “not mean that the United States would automatically be at war if one of the other signatory nations were the victim of an armed attack.” The United States could hold up its Article 5 legal commitment by sending flowers to the victims of aggression. Läs artikel

Statsministern tar emot DN i Rosenbad efter ännu en natt med vildsinta utspel från Washington DC. Donald Trump hotar att lämna Nato, varpå försvarsalliansens chef Mark Rutte sagt att han ”till fullo” förstår presidentens besvikelse. Vissa Natoländer har misslyckats med att ställa upp tillräckligt för USA under kriget i Mellanöstern, enligt Rutte.

Ulf Kristersson håller inte med – ”inte alls”.

– Så har Nato aldrig varit tänkt att fungera, säger han.

Sedan kriget startade i slutet av februari har Trump hotat med att bomba Iran ”tillbaka till stenåldern” och att döda en ”hel civilisation”.

– Så uttrycker man sig inte, tycker jag. Det finns en oförsiktighet just nu i hans politik som är riskabel på många sätt.

Ulf Kristerssons analys av kriget är att två intressen står mot varandra. Varken USA:s och Israels angrepp på Iran – eller den iranska regimens agerande gentemot omvärlden och sin egen befolkning – ryms inom ”traditionell folkrätt”.

Vad menar du med det? Finns det flera versioner av folkrätten?

– Nej, det är bara ett sätt att säga att det är uppenbart just nu att folkrättens krav inte respekteras från något håll. Jag är övertygad om att hur det här kriget slutar kommer att avgöra om man tycker att det var ett meningsfullt krig.

Är inte tanken med folkrätten att vi har kommit överens om vad som är principiellt rätt och fel, oavsett utfall?

– Jo, det man kan ju säga. Men då gör den iranska regimen som den vill. Ingen tycker ju att det ska vara på det sättet.

Samtidigt: Kristersson är ”lite trött” på frågan.

– Vi kan ha ett seminarium om folkrätten, men det kommer inte hjälpa någon.

Du kallar det för ”teoretiska saker”, men är det inte så att folkrätten är en grundbult i vår utrikespolitik?

– Vi står upp för folkrätten. Jag har aldrig sagt att det som USA nu gör är folkrättsförenligt. Läs intervju

The world has entered a dismaying and volatile period of renewed instability and accelerating risk. There has been no global conflagration for 80 years, yet several regions are now involved in, or at risk of, armed conflicts involving great powers. All governments claim to wish to avoid such conflicts, yet many appear convinced that the best – perhaps only – way to do so is by increasing their armed forces and deterrence capabilities. The world is presently engaged in a massive wave of rearmament, with NATO members, for example, agreeing to devote five percent of their GDP to military spending. Meanwhile, governments fail to find adequate resources to address environmental and climate degradation that threatens the very future of human civilisation. Läs artikel

Under rubriken ”Tryckfrihetsförordningen och juryrättegången i en föränderlig medievärld” berättar advokat Dag Wetterberg i Advokaten nr 1 att han höll ett föredrag på Kungliga Biblioteket den 2 december förra året, på vår äldsta tryckfrihetsförordnings (TF) från 1766 födelsedag. Artikeln är baserad på föredraget.

Tyvärr finns ett viktigt sakfel i artikeln. Wetterberg påstår att ”[D]et nuvarande systemet med jury i tryckfrihetsmål är inte en kvarleva från 1700-talet, utan en produkt av efterkrigstiden.” Det krig Wetterberg avser är det andra världskriget. Sanningen är emellertid att det var redan 1815 som juryn infördes i 1812 års TF.

Sakfelet får till följd att Wetterberg drar en alltför vittgående slutsats om skälen för att införa jury i tryckfrihetsprocessen. Han skriver: ”Juryn tänktes som en garant för att den ’lilla människan’ skulle skyddas mot en repressiv statsmakt, särskilt i mål rörande spioneri, högförräderi och andra brott mot rikets säkerhet.”

Men i 1947 års betänkande (SOU 1947:60) hittar jag inga spår av den tanken, när jag läser vad de tryckfrihetssakkunniga skriver om ”Juryn i tryckfrihetsmål” (s. 183 ff.). Där heter det fastmer bland annat:

”Vid tidpunkten för juryns införande [dvs. 1815] var ur folklig synpunkt huvudsyftet med juryn att denna skulle utgöra ett värn mot övergrepp från regeringsmakten och ämbetsmännen. Uppenbart har denna utgångspunkt genom den senare politiska utvecklingen förskjutits.” (A.a. s. 186, min kursivering.) Läs artikel

Den transatlantiske forsvarsalliancen er under USA’s præsident, Donald Trump, presset, selvom den består.

Det siger direktør i Det Udenrigspolitiske Selskab, Charlotte Flindt Pedersen, til TV 2.

– Den ligger i respirator, fordi tilliden til NATO’s artikel 5 på begge sider er helt enorm lav.

Meldingen kommer, efter at Trump gentagende gange har udtrykt utilfredshed med USA’s NATO-allieredes håndtering af krigen i Iran. Ifølge Flindt Petersen er det på det politiske plan, at NATO har et problem og ikke på det operationelle plan. Her fungerer alliancen stadig – der er amerikanske soldater i Europa, der afholdes øvelser, møder og der planlægges.

– Men der er ingen tvivl om, at NATO er ved at ændre enorm karakter, siger hun og tilføjer, at det vil den blive ved med under Trump. Läs  artikel

The Security Council today rejected a draft resolution submitted by several Gulf States that would have strongly encouraged countries to coordinate defensive efforts and deter attempts to interfere with international navigation through the Strait of Hormuz. […]

However, the representative of China, whose delegation voted against the text, said that the proposed draft “failed to capture the root causes and the full picture of the conflict in a comprehensive and balanced manner”.  Noting that it contained one-sided condemnations, he stressed that “this war should never have happened” and called on the United States and Israel to cease what he described as illegal military actions.  He also called on Iran to stop its attacks and noted that his delegation is currently working alongside Moscow on an alternative resolution to address the situation.

Beijing and Moscow announced plans to introduce an alternative text soon.  “Our draft will be concise, equitable and balanced,” said the representative of the Russian Federation, who also cast a veto today.  By contrast, he noted that today’s resolution — which “abounded with unbalanced, inaccurate and confrontational elements” — presented Iranian actions as the sole source of regional tensions.  Illegal attacks by the United States and Israel were “not mentioned at all”, he observed.  Moreover, he stressed that the implications of the text are “clear to us”, reminding Council members what the “loose and expansive interpretation” of resolution 1973 (2011) wrought in Libya.

“The objective of this draft is obvious,” stated Iran’s representative, as it seeks to “punish the victim for defending its sovereignty and vital national interests in the Persian Gulf and the Strait of Hormuz while providing political and legal cover for further unlawful acts by the aggressors”. Adding that “this was a United States draft” in substance, he welcomed that China and the Russian Federation demonstrated a “responsible” use of the veto and that Colombia and Pakistan abstained from voting on a text that would have normalized the use of force based on vague, unfounded allegations. Läs pressmeddelande