Redaktionen

Nato kom till efter andra världskriget den 4 april 1949. Det var tänkt som en militärallians och hade enbart till en början tolv medlemmar. I dag består alliansen av 30 medlemmar, 28 europeiska länder och två nordatlantiska. Utöver utökandet av medlemmar har alliansen även blivit en mer politisk sammanslutning med åren. Något som öppnar upp för Nato att bli mer än en militärallians.[…]

Alliansen är i nuläget väldigt lukrativ med många medlemmar sedan tidigare. Därför blir en politiskt utveckling ett naturligt steg för Nato. Detta skulle således innebära att ett Natomedlemskap inte bara medför militära obligationer, utan även politiska. Exakt hur dessa skulle se ut går inte att säga, men politiska och ekonomiska bindelser är en självklarhet.

Nato är tilltalande i nuläget. Finland lutar mot att ansluta sig och allt fler i Sverige vill att man gör detsamma. Det är dock viktigt att inte ta beslut i stundens hetta. Ett medlemskap i Nato innebär inte bara ett skydd, utan det tillkommer även skyldigheter.

Framförallt kan det komma i framtiden att innebära ännu större skyldigheter som sträcker sig bortom den militära dimensionen. Nato är inte bara en militärallians, utan även en starkt uppkommande politisk. Således väntar även framtida politiska bindelser. Vill vi verkligen gå med i ytterligare ett EU. Läs artikel

Den første myten: «Verneplikt er gammeldags».

Ukraina har gjennom verneplikt et stort stående forsvar, som har fått bred erfaring etter å ha vært i krig i åtte år. Nå har de også mobilisert reservister og hele sivilsamfunnet i en eksistensiell krig for egen frihet. Ukraina fremstår med en enestående forsvarsvilje. Jeg er overbevist om at verneplikten er en av årsakene til den tette koblingen mellom det ukrainske folket og den militære innsatsen.

Verneplikten i Norge gir oss et stående forsvar som hver dag gjennom tilstedeværelse og operativ aktivitet bevarer norsk frihet. Den sikrer at vi har tilgjengelige reservestyrker, som i en krise gir oss økt utholdenhet og kampkraft. Verneplikten skaper en tett kobling mellom det norske folket og den norske militærmakten – det er Norge som forsvarer Norge.

Stortinget besluttet høsten 2020 en videreutvikling av dagens verneplikt, inkludert økt antall som avtjener verneplikten. Dette er høyst nødvendig og vil gi økt evne og vilje til å forsvare Norge. Våre soldater inne til førstegangstjeneste får oppdatert utdannelse og trening. Soldatene inngår i avdelinger som løser operative oppdrag. De som ikke tjenestegjør videre etter fullført verneplikt er reservister som kan kalles tilbake i kriser og krig. Å lede vernepliktige fordrer kompetente befal og offiserer. Det har vi i dag, og antallet befal og offiserer i de operative avdelingene vil måtte øke i takt med at antallet inne til førstegangstjeneste øker.

Nei, verneplikt er ikke gammeldags, verneplikt er både forsvarsevne og forsvarsvilje. Viljen til å kjempe for det vi har kjært er viktig, noe som leder meg til neste myte. Läs artikel

Sverige är på väg huvudstupa in i militäralliansen Nato. Allt pekar på att Magdalena Andersson står inför Jens Stoltenberg med ansökan artigt i hand redan i slutet av maj. En process som i så fall kommer att ha skett med bekymrande lite debatt.

Det framstår som lite märkligt i vårt grälsjuka land, där allt från litteraturkritikens framtid till koranbränningar för upp varenda person med en mobiltelefon på barrikaderna.[…]

Men det håller inte. Sverige är på väg att avsäga sig en alliansfrihet som präglat vårt lands identitet och roll i den globala politiken under generationer. En hörnsten i den svenska exceptionalismen som ställt oss utanför stormakternas spel under både andra världskriget och det efterföljande kalla kriget. Kanske är det rätt och riktigt att nu spola bort denna unika utanförposition. Jag vet faktiskt inte. Men jag vet att det är ett beslut som är minst lika ödesmättat för oss som nation som EU-valet var 1994 – och verkligen viktigare än EMU-valet 2003. Det ändrar ju i grunden vad innebar att vara svensk i världen. Läs artikel

Leif Pagrotsky, en av socialdemokratins tidigare frontfigurer, går nu ut och varnar för en alltför bristfällig debatt när det gäller Sveriges ställningstagande om ett medlemskap i Nato. Han varnar dessutom för ett allt för hastigt beslut i frågan.

– Jag är helt öppen för att stödja ett Nato-medlemskap. Jag ser det som ett mycket konkret och seriöst alternativ i den situation som vi nu befinner oss i, men jag är inte i mål med att säga att det slår ut alternativen, säger Leif Pagrotsky (S) till SVT. […]

– Jag saknar en bättre förståelse för vad ett Nato-medlemskap betyder i form av garanti och trygghet. En annan sak som jag inte riktigt förstår är argumentet att vi måste göra som Finland. Vari det argumentet består är en sak som jag inte har sett belyst ordentligt i diskussionen så här långt, säger Leif Pagrotsky. […]

– Vi har haft en säkerhetsordning i 30 år, innan dess en annan i omkring 50 år. Nu har den fallit och nu ska vi göra något nytt. Då skräms jag av att fatta beslut under stress. Som politiker måste man ta ett mycket mer långsiktig och stabilt perspektiv på de här frågorna istället för att agera plötsligt under press. Och jag upplever inte att det som nu sker i Ukraina har blivit så akut att det kräver beslut inom några veckor, säger Leif Pagrotsky. Läs artikel

[…] Vi har redan missiler som skjuter från Hornets till marken med en räckvidd på cirka 370 km. De når Rysslands eurostrategiska missilgarnisonsplatser. De nya F-35 stridsflygplanen finns även med missiler med en räckvidd på mer än 925 km. De nya missilerna skulle nå så långt som bortom Moskva.

Enligt 1992 års statsfördrag mellan Finland och Ryssland ska ”de avtalsslutande parterna inte använda eller tillåta användningen av sitt territorium för ett väpnat angrepp mot den andra avtalsslutande parten.” Ryssland kan se Natos styrkor eller deras baser i vår region som fientliga förberedelser.

Om Ryssland har anledning att frukta att Finland kan vara med att förlama dess strategiska system, kan Ryssland slå till först. Vi skaffar nya luftvärnsmissiler med hög räckvidd. Det finns inga kända sätt att bekämpa alla befintliga missiler av Ryssland. Läs artikel

[…] Argumenten för att säga nej till att avgöra Nato-frågan i en folkomröstning är både ihåliga och irrelevanta:

1. Vi måste ligga jämsides med Finland; därför hinns en folkomröstning inte med. Naturligtvis är det ett bluffargument. Samma politiker som nu vill att Sverige ska ligga jämsides med Finland sa för två månader sedan att ”vi själva avgör vår säkerhetspolitik”. Men nu har de ändrat sig, och tycker vi ska synkronisera oss med Finland = låta Finland avgöra.
2. 2Frågan är för komplex för en folkomröstning. Argumentet är en oförskämdhet mot oss som inte har en riksdagsplats. Frågan är precis lika komplex för dem som vill besluta utan att höra folket, som den är för folket.
3. 3Ryssland skulle manipulera och desinformera. Ja, bland annat det landet har gjort så under lång tid, och mot ett flertal demokratier. Så kommer också att ske inför riksdagsvalet i höst. Ska valet för den skull ställas in med det argumentet? Det har länge pågått desinformation om till exempel klimatförändringar och coronapandemin. Men i ett demokratiskt land ökar kompetensen successivt att motstå konspirationsteorier. Faller vi undan för detta pseudoargument, är demokratin på ett sluttande plan. Läs artikel

Utgivarna: I dagens ETC finns tunga namn som argumenterar emot en svensk ansökan om medlemskap i Nato. Pierre Schoris  och Carl Thams åsikter har vi tidigare uppmärksammat på sajten. Nu har även den tidigare folkpartistiske utrikesministern, tillika juris doctor i folkrätt och tidigare generaldirektör för Internationella atomen­ergi­organet IAEA  (1981–1997) Hans Blix uttalat sig. Här är utdrag ur intervjun i ETC:

En majoritet av svenskarna är nu för att söka medlemskap i Nato. Hur ser du på det?

Opinionen i Sverige uppfattar vårt säkerhetsläge som allvarligare än vad det är. Och det är Putins brutala agerande snarare än de svenska partiernas argumenterade som har lett opinionen för anslutning.  Partierna är nu angelägna om att snabbt följa en opinion som är onödigt ängslig.

Hur ser du på ett svenskt Nato-medlemskap?

Jag tycker en Nato-anslutning vore olycklig.  Enligt president Zelinskyj vore Ukraina berett på att i en uppgörelse deklarera sig alliansfritt för att få fred med Ryssland. Det är det enda villkor som legat fast i fredsförhandlingarna. Paradoxalt nog tycks vi gå i motsatt riktning. Rysslands handlande visar att de var ett hot mot Ukraina. Men är Ryssland ett hot mot Polen, Ungern eller Rumänien?  Nej. Och inte heller mot Finland eller Sverige. Möjligtvis mot Moldavien.  De borgerliga partierna hänvisar till artikel 5 i Nato-stadgan som avgörande för vår säkerhet. Men det finns en viss flexibilitet i den.  Om det blir ett skarpt läge kommer Washington göra en helhetsbedömning av säkerhetsläget.  Vad som då sätts in och när det sätts in avgörs inte av artikel 5.

Läs mer

Nu pågår inom socialdemokratin en så kallad dialog om Nato. Hittills i debatten har argumenten för ett medlemskap varit helt dominerande och vare sig riskerna eller svagheterna i Nato-förespråkarnas argumentation har kommit fram i tillräcklig utsträckning.

Som en följd har opinionsstödet för Nato-medlemskap ökat snabbt. Men det är osannolikt att stödet skulle bestå om riskerna med Nato diskuteras mer. Socialdemokraterna måste hålla fast vid sitt kongressbeslut.

Följande bör lokalorganisationerna svara den socialdemokratiska partistyrelsen i den kommande dialogen.

1.     Fattat kongressbeslut gäller. Rysslands angrepp på Ukraina förändrar den säkerhetspolitiska ordning som byggts i Europa efter Kalla krigets slut. Men vår alliansfrihet är två sekel gammal och den är byggd för att hantera situationer som denna.

Ryssland/Sovjetunionen har angripit andra stater vid ett stort antal tillfällen. Sverige har då hållit fast vid alliansfriheten. Det har varit bra för vår säkerhet och för stabiliteten kring Östersjön.

Rysslands angreppskrig på Ukraina, hur fruktansvärt det än är, ger lika lite som tidigare krig skäl till en annan hållning. Kongressbeslutet från i höstas måste därför ligga fast: ”Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa – också kring Östersjön.”[…]

7.     Väpnad alliansfrihet är vårt alternativ. Sveriges huvudproblem är inte att vi står utanför Nato, utan att vi är militärt svaga. Under kalla kriget kunde Sverige hävda sin alliansfrihet genom att samtidigt ha ett mycket stort försvar.

Vi måste återgå till en sådan ordning, där vi kan försvara oss själva. Det kräver stora anslagsökningar till försvarsmakten, invasionsförsvar och värnplikt.  Läs artikel

Det finns tre viktiga slutsatser för Sverige att dra av kriget i Ukraina.

För det första behöver vi inte oroa oss för att Vladimir Putins Ryssland vill erövra ett västligt land. Om vi ser till en tumregel för invasioner och ockupationer i amerikansk militärteori har Ryssland gått in med mindre än en femtedel av de styrkor som hade varit nödvändigt. De borde ha gått in med minst en miljon man för att lyckas.

Ryssland hade kunnat gå in med en mycket större styrka, men gjorde det inte. Vi kan därför säga med säkerhet att Ryssland inte ville erövra Ukraina, och om man inte vill ta Ukraina kommer man inte att ta ett nordiskt land. […]

För det tredje lär oss kriget i Ukraina att Ryssland kan slå ut vitala militära baser. Ryssarna kan sätta in missiler som den hypersoniska Kinzjal med en räckvidd på 2 000 kilometer för att slå ut alla USA-baser i Norden under de första minuterna av ett eventuellt framtida krig.

Mot det finns inga motmedel. Ett Natomedlemskap ger därför knappast någon fördel.

I praktiken kan dessa USA-baser användas för ett angrepp på Ryssland, men bara i de första minuterna av ett krig innan ryssarna slår tillbaka. Sedan skulle dessa baser bli utplånade.

Ett medlemskap i Nato innebär kort sagt att vi bygger upp en destabiliserande militär struktur. Allt handlar om vem som slår till först. I stället för stabilitet skulle ett Natomedlemskap för Sverige och Finland skapa en instabil värld. Läs artikel