Ukraine can use British weapons to hit Russian territory, says armed forces minister, thetimes.co.uk

av

The Kremlin threatened to launch retaliatory strikes on western targets yesterday as British support for attacks on Russian territory risked escalating the conflict outside Ukraine’s borders.

James Heappey, the armed forces minister, said it was “completely legitimate” for Ukraine to hunt targets in Russia to disrupt logistics, even if the weapons were British-supplied.

In an interview with Times Radio, he said that “of course” Britain backed what were said to be Ukrainian strikes on fuel depots in Russia this week. He said logistics that were not disrupted “would directly contribute to death and carnage on Ukrainian soil”. Läs artikel

Russia says it is ’engaged in war’ with NATO and tells the West to stop supplying weapons to Ukraine, news.sky.com

av

Moscow says it is effectively at war with NATO – and has warned that Western weapons are inflaming the conflict in Ukraine.

Speaking on the 61st day of the war, Russian Foreign Minister Sergei Lavrov said continual deliveries of supplies and weaponry to Ukraine means the NATO alliance has positioned itself as ”in essence engaged in war with Russia” and accused the organisation of ”pouring oil on the fire”.

The diplomat also warned against provoking a third world war and said the threat of a nuclear conflict ”should not be underestimated”.

Mr Lavrov said weapons supplied by Western countries ”will be a legitimate target”, adding that Russian forces had already hit weapons warehouses in western Ukraine. Läs artikel

Det finns bara ett nu

av
Anders Björnsson

Robin Häggblom ger i ett inlägg till Kungl. Krigsvetenskapsakademiens blogg  uttryck åt föreställningen, att Ryssland angrepp på Ukraina har förändrat allt. Den europeiska säkerhetsordningen har brutit samman. Det är ju inte sant. Europa efter kalla krigets slut har präglats av oordning. Och denna oordning har haft en del gott med sig. Länder och folk har frigjort sig från övermakter. Men den har också utlöst krig i Europa. Det storskaliga angreppet på Ukraina, som inleddes den 24 februari 2022, är inte det första.

Läs mer

Veckans citat

av

”But that same border is also a potential headache for NATO, which would have to develop and resource a credible plan to defend it against Russia. And herein lies the rub. It’s unrealistic and would be unwise to expect the United States to shoulder any major part of such a new commitment, given America’s domestic politics, other global defense priorities, and the fact that European allies should be capable of carrying the lion’s share of the burden on their own.

Washington needs to press pause and avoid rushing headlong into commitments that it might later regret.”

carnegieendowment.org 26 april

Schweiz stoppar tysk vapenexport till Ukraina, twnews.se

av

Alplandets finansmyndighet Seco avslår Tysklands ansökan om att få vidareexportera vapen och ammunition, och hänvisar till Schweiz neutrala status i kriget och dess regler mot vapenexport till konfliktområden.

“Seco fick två förfrågningar från Tyskland om att få skicka vidare ammunition de köpt från Schweiz till Ukraina”, uppger en talesperson för myndigheten till den schweiziska tidningen Sonntags Zeitung.

”Båda ansökningarna har avslagits med hänvisning till Schweiz neutralitet och lagstiftning om vapenexport”, heter det vidare.

Sverige har egentligen samma regler men har valt att göra undantag när det gäller Ukraina, och skickat bland annat 10.000 pansarskott till det krigförande landet. Läs artikel

Cirkel – Öppet samtal, möten

av

Första mötet Första maj kl:15.00 i Tingshuset i Norberg. Presentation och samtal kring alliansfrihet och dess innebörd.

Maj 15:e söndag kl: 15.00 ABF:s lokal i Norberg. Inledare Lars – Gunnar Liljestrand  ”Bevara alliansfriheten.”

Maj 18:e onsdag kl:18.30 ABF:s lokal i Norberg. NATO som organisation i olika politiska kontexter. Föredragande: Arita Holmberg, Docent i statsvetenskap, inriktning säkerhetspolitik på försvarshögskolan i Stockholm.

Maj 20:e Fredag kl: 18.00 Teaterbiografen. ” Ukraina, Nato och Sverige.” Pierre Schori.

Maj 22:a söndag kl:15.00 ABF:s lokal. FN:s roll i dagens kris. Helge Sontag.

Juni 1:a onsdag kl: 18.30 ABF:s lokal. Föreläsare Eva Jonsson ordförande nej till NATO.

Arrangörer: Norbergs arbetarekommun.  ABF. Folket i bild Bergslagen.

Kontakt person.  Arne Andersson Trättsbo 32. 73891 Norberg. Tel: 070-3739851. over-stock-och-sten@telia.com

The Russia-Ukraine war drives countries to consider NATO membership, npr.org

av

Vladimir Putin ordered the Russian invasion of Ukraine, in part, to prevent it from joining NATO. The war has so frightened Finland and Sweden that they are looking to join the military alliance. […]

LANGFITT: Of course, the redeployment of troops to Ukraine makes it much harder for Russia to threaten Finland in the short run. And Finland has a substantial army – 180,000 soldiers in wartime, plus 200 tanks and 800 artillery pieces. Some here say public support for NATO membership is driven more by shock over the invasion than an evaluation of risk.

ERKKI TUOMIOJA: I think there’s a huge degree of emotions involved.

LANGFITT: Erkki Tuomioja is a lawmaker with the Social Democratic Party, whose leader serves as prime minister.

TUOMIOJA: Public opinion plays a big role in this, but there is also this ingrained fear, which is actually fueled also by our media, which is in a state of, I would say, war psychosis in a sense (laughter) that…

LANGFITT: War psychosis.

TUOMIOJA: Yes. I mean, that Finland could any day expect to be attacked – I don’t think this is realistic.

LANGFITT: What do you think are the downsides of joining NATO?

TUOMIOJA: Well, it would create tensions with Russia, obviously. And we have had a very pragmatic relationship with Russia in terms of logistics, environment and regional cooperation.

LANGFITT: Are you concerned that the country could actually take a policy decision based on fear and emotion?

TUOMIOJA: I’m also concerned about the level of the public debate. Anybody who questions membership is being vilified as a Putin agent. Läs intervjun

Debatt: Sitt i båt! sydostran.se

av
Anders Björnsson

Neutralitetspolitiken var inte ett socialdemokratiskt påhitt, den hade en bred parlamentarisk uppslutning, skrev den förnämlige politiske reportern Torbjörn Nilsson i Svenska Dagbladet (10/3). Egentligen var den inte alls ett påhitt utan en nödvändighet (efter förlusten av Finland 1809), som med tiden blev en tradition. […]

Alla parlamentariska partier i vårt land har under 1900-talet varit utrikespolitiskt måttfulla och om nödvändigt hållit sina aktivister på mattan. Inte ens Vietnamrörelsen under 60- och 70-talet krävde, att Sverige skulle sända vapen till FNL under det amerikanska angreppskriget där. Extremister fanns förstås även då, och på alla kanter.

Men våren 2022 kom en omsvängning, med de svenska pansarskotten till Ukraina. Visserligen hade vapen och utrustning sänts till Finland under vinterkriget 1939–40, men det var ett sätt att desarmera svenska krigsivrare, som ville att vi skulle gå in med reguljärt manskap under striderna.

Och kort efter pansarskotten annonserades en socialdemokratisk säkerhetspolitisk omsvängning. Önskan om att ansluta vårt land till Nato-alliansen har emellertid inte på något sätt en nödvändighetens natur, den är närmast – ett önsketänkande. Statsminister Magdalena Andersson sade under förvåren, att ett svenskt Nato-medlemskap skulle ”destabilisera”: varför svängde hon strax?

Och varför ströks Hultqvistlinjen med ett pennstreck? Läs artikel

Alliansfrihet är inte utslag av feghet utan av klokskap, smp.se

av
Sven-Erik Månsson

Från Karl XIV Johan har ledande svenska statsmän värnat svensk alliansfrihet och neutralitet mellan stormakter. I modernare tid har den stötts av bland andra Thorbjörn Fälldin och Karin Söder (båda C), av Ola Ullsten och Hans Blix (båda FP/L). Först efter kalla krigets slut börjar den nationella samsynen spricka. Det ena partiet efter det andra byter fot och bryter med sitt förflutna. Det uppkommer en osäkerhet om vart Sverige ska ta vägen.

I dagens läge behöver Sveriges försvarskraft förstärkas; behovet har funnits länge. Men det måste ske på sådant sätt att vi inte ses som del av en anfallande part. Vår alliansfrihet är inte utslag av feghet utan av klokskap. Att den är av gammalt datum är ingen anledning att kasta den på sophögen.

Således: Vi ska ha ett försvar som är inriktat på att försvara vårt land och vårt territorium. Vi ska verka för att respekten för FN-stadgans förbud av våldsanvändning upprätthålls. Vi ska verka för fred och internationell avspänning. Dessa gamla svenska principer står i motsättning till ett svenskt Nato-medlemskap. Läs insändaren

Nato-anpassat försvar istället för eget territorialförsvar

av
Lars-Gunnar Liljestrand

I samband med att målet två procent av BNP för försvaret meddelades gav statsminister Magdalena Andersson sin vision av det framtida försvaret: ett folkförsvar baserat på ett stort inslag av värnpliktiga: ”Vi ska bygga ett folkförsvar av svenska folket, för svenska folket.”

Det var den 10 mars – innan en blixtprocess för att utreda svenskt Nato-medlemskap sparkades igång och där plötsligt ett medlemskap framställdes som självklart från många håll.

Vad som blir av statsministerns folkförsvar vid ett Nato-medlemskap återstår att se, men många krafter både inom landet och i vår  omvärld intecknar redan att Sverige har gått med och att  man får  det svenska försvaret på en bricka att laborera  med för syften  som är så långt ifrån ett  svenskt territorialförsvar man kan komma.

Litauens president intervjuades i Financial Times den 16 april och menade att Sverige och Finland som Nato-medlemmar skulle förbättra säkerheten ur militär synpunkt för de baltiska staterna genom att övervaka och kontrollera den baltiska regionen.

Estlands försvarsminister har på samma sätt ställt tydliga krav på Finland, att det med sitt nya stridsflyg skall skydda det baltiska luftrummet. Något som fick ett kallt mottagande av finska försvarsdepartementet. ”Finland kommer knappast att försvara ett annat land i händelse av krig. Utgångspunkten är att se till Finlands eget försvar först och ge stöd i den mån det finns kapacitet över”, förklarade Janne Kuusela från finska försvarsdepartementet. Samtidigt erkände han att Finland vid ett medlemskap troligen kommer att tvingas avsätta åtminstone en del resurser för Baltikum. (Finska försvarsdepartementet 25/4)

Den tidigare finske ambassadören René Nyberg kom den 14 april med förslaget att Norge, Finland och Sverige tillsammans skulle övervaka Nordkalotten, främst med gemensamma luftstridskrafter vilket vi tidigare kommenterat på den här sajten.

I Sverige har en del försvarsdebattörer tagit till orda när ett Nato-medlemskap nu verkar vara inom räckhåll.

Det handlar då inte om hur ett medlemskap skulle stärka Sveriges eget försvar utan hur vårt territorium skulle kunna användas som uppmarschområde för Nato-styrkor att sättas in på Nordkalotten och i Baltikum (se kommentar tidigare på sajten)

Läs mer

”Svenskt Natomedlemskap kräver folkomröstning”, dn.se

av
Sven Hirdman, Sven Hirdman, fd ambassadör i Moskva och tidigare statssekreterare i försvarsdepartementet

Att bli medlem i Nato är ett stort beslut för Sverige. Det innebär en oåterkallelig förändring av den alliansfria säkerhetspolitik vi fört i över 200 år. Det är en politik som bidragit till att vi kunde hålla oss utanför Krimkriget, två världskrig samt kalla kriget.

Nato fick först 1969 en utträdes­klausul. Ingen medlemsstat har dock ännu lämnat Nato. Medlemskap i Nato består oavsett förändringar i det geopolitiska läget. I utbyte mot en kollektiv säkerhetsgaranti innebär det flera fasta åtaganden såsom medverkan i Natos militära infrastruktur; delaktighet i Natos strategiska koncept, inklusive kärnvapenpolitiken; att underställa sig Natos militära ledning i händelse av krig; skyldighet att militärt bistå andra länder.

Ett medlemskap i Nato förutsätter ett omfattande opinionsstöd i landet i fråga för att man ska kunna lita på att den nya medlemsstaten menar allvar. En folkomröstning torde därvid enligt min mening ge ett klarare utslag än ett riksdagsbeslut med två tredjedels majoritet. […]

Vårt geopolitiska läge har i grund och botten inte förändrats under de senaste 200 åren. Vi ligger geopolitiskt mellan Ryssland och västmakterna. Låt oss därför hålla fast vid den politik som utformats av Karl XIV Johan, Hjalmar Branting, Per Albin Hansson, Tage Erlander, Östen Undén och Olof Palme. Läs artikel

Bevara alliansfriheten, vf.se

av
Hans Birger

De ryska krigsförbrytarna har varnat Sverige och Finland för att gå med i NATO. Det är, som jag ser det, det enda argumentet som finns för en svensk ansökan.

Men, jag är ändå motståndare till ett svenskt medlemskap i NATO. Ja, faktum är att jag är skeptisk till NATO över huvud taget, men inte av politiska eller ideologiska skäl och inte enbart för organisationens totala beroende av kärnvapen. Nej, jag är skeptisk därför att jag är historiker.

Det ryska angreppet på Ukraina har inte skapat ett nytt säkerhetspolitiskt läge i Europa. Angreppet var väntat och det har egentligen pågått i flera år. Det manifesterar en stormaktspolitik som alltid har funnits i samband med mer eller mindre ”kallt” eller ”hett” krig. Sovjetunionens upplösning blev inte ”fred för vår tid”. Den var ett ryskt nederlag och formade ett Ryssland med krav på återupprättat stormaktsanseende och förnyat imperiebyggande oavsett om det sker med tsaristiska, kommunistiska eller olikarkernas högerpopulistiska förtecken. Den som inte kunde se det vet ganska lite om Europas historia. […]

En svensk NATO-ansökan är kortsiktig och opportunistisk. Lika kortsiktig och vansinnig som slopandet av värnplikten, nedrustningen av det civila och militära försvaret och införandet av det som regering och riksdag kallade ”insatsförsvar”. Läs artikel