USA vill att den ryska militärens kapacitet försvagas så mycket att den inte kan invadera igen, säger USA:s försvarsminister efter att ha mött Ukrainas president i Kiev. USA:s utrikesminister säger att Ryssland misslyckas med sina krigsmål och att Ukraina ”lyckas”.

I en rad avseenden domineras alliansen närmast totalt av USA. Andra medlemsländer har legat lågt inför grova felsteg i den amerikanska utrikespolitiken. Natomedlemmar i Europa har uppmuntrats att medverka i allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter.

Natos bärande syfte beskrivs i artikel 5 i alliansens stadga. Den säger att om någon av de numera trettio medlemsländerna utsätts för ett militärt angrepp så ska detta uppfattas som ett angrepp också mot alla de övriga 29 staterna.

Men det betyder inte säkert att dessa stater kommer att ingripa. Deras reaktioner får avgöras av de enskilda medlemsländerna själva. Den så kallade garantin är alltså inte absolut. Det är underförstått att agerande eller inte blir vad USA beslutar.

Artikel 5 har bara tillämpats en gång i alliansens historia. Då var det USA som självt sökte stöd från de andra medlemsländerna. Det handlade om det då inledda kriget mot terrorismen efter Nine Eleven. […]

Det var USA som bestämde vad som skulle göras, andra länder förväntades serva det amerikanska upplägget. Det gällde också infångandet av misstänkte personer som skulle fraktas till det amerikanska fånglägret i Guantanamo. […]

Detta var alltså vad som delvis hände den enda gång artikel 5 ställts på prov. Det förloppet reste frågor som alltjämt är relevanta – också i den pågående svenska debatten:

En av frågorna handlar om effekten av den långtgående dominansen av USA inom Nato.

Det har uppenbarligen gjort att europeiska länder helt eller delvis upplevt sig bundna av den amerikanska utrikespolitiken som i vissa fall präglats av svåra misstag, som till exempel kriget i Afghanistan. Den motvikt som Europa skulle ha kunnat prestera har varit påtagligt reducerad. Läs artikel

Framför FN:s huvudkvarter i New York står en skulptur som tycks vara den perfekta symbolen för organisationens syfte: en överdimensionerad reproduktion av en revolver, vars pipa slutar i en knorr. Verket skapades år 1980 av den svenske konstnären Carl Fredrik Reuterswärd, som ett minnesmärke över John Lennon.

Skulpturen skulle först placeras i Central Park, men Reuterswärd fick möjligheten att uppmana till icke-våld på en ännu mer framstående plats. 1988 ställdes den upp på United Nations Plaza och verket utvecklade en sådan global symbolkraft att avgjutningar eller kopior numera finns på mer än två dussin orter, däribland Chaoyangparken i Peking, förbundskanslerns kansli i Berlin och på kasernplanen i Landskrona. Läs artikel

Googleöversatt.

Frank Langfitt , en respekterad journalist för den amerikanska radiostationen NPR, besökte Helsingfors för att intervjua finska politiker från Nato. I sitt radiosamtal påpekade Langfitt att finländarnas starka stöd för NATO-medlemskap snarare kan bero på chocken från den ryska invasionen än på de verkliga riskerna. Enligt opinionsundersökningar är en klar majoritet redan för ett Nato-medlemskap.

Erkki Tuomioja , mångårig ledamot i Socialdemokraterna , säger i en intervju med Langfitt att det finns stora känslor i debatten. Tuomioja säger att finska medier till och med skulle ha varit inblandade i krigspsykos.

– Visst spelar opinionen stor roll. Men rädsla är ingrodd i våra sinnen, som i själva verket drivs av media. Jag skulle kunna säga att media är typ i krigspsykos, säger Tuomioja.

Langfitt undrar vad Tuomioja menar med sitt krigspsykospåstående. Tuomioja anser inte att det är realistiskt att Finland kan räkna med att bli attackerad en dag. Enligt Tuomioja kan ett Nato-medlemskap skapa spänningar med Ryssland.

Langfitt frågar slutligen Tuomioja om han är orolig för att Finland skulle fatta ett politiskt beslut baserat på rädsla och känslor.

– Jag är också bekymrad över nivån på samhällsdebatten. Den som ifrågasätter medlemskap föraktas som Putins agent, säger Tuomioja. Läs intervjun

För att stötta Ukraina och bidra till att säkra landets energiförsörjning har regeringen beslutat att Svenska kraftnät får överlåta materiel som kan användas för att reparera landets elnät.

– En säker elförsörjning är nödvändig för att upprätthålla samhällsviktig verksamhet i Ukraina. Sverige bidrar nu med materiel som kan användas för att reparera elnät som har förstörts under kriget. Rysslands invasion av Ukraina är oförsvarlig och regeringen agerar med sanktioner mot Ryssland och genom att stötta Ukraina och stärka Sverige, säger energi- och digitaliseringsminister Khashayar Farmanbar. Läs pressmeddelande

Ukraine’s President Volodymyr Zelensky says he will meet Sunday with US Secretary of State Antony Blinken and Secretary of Defence Lloyd Austin in Kyiv. The visit from the top US officials will come at a symbolic moment – on the day the Russian invasion enters its third month – and with fierce battles continuing in the country’s east. Follow our live blog for the latest developments. […]

US Secretary of State Antony Blinken will visit Kyiv Sunday, the day the Russian invasion of Ukraine enters its third month, President Volodymyr Zelensky said on Saturday.

År 1968 utgav poeten Göran Palm sin stridsskrift Indoktrineringen i Sverige. Den visade hur våra dominerande medier, radio, tv, tidningar, men även läroböcker och reklambudskap, hade en okritiskt västerländsk, amerikanistisk slagsida. Min generation, född runt 1950, gick in för motindoktrinering. Vi lutade oss mot de förändringar som skedde i tredje världen, den anti-koloniala frigörelsen.

Hjärntvätten började uppluckras, vi blev ganska framgångsrika. Efter en generation kom motattacken. Den var väl förberedd. Om 68-årsvänstern invaderade institutionerna, eftersom den var duktig på institutionsbyggande och en hel del annat, och även påverkade det statsbärande socialdemokratiska partiet, hade motståndarna kapitalet och den ekonomiska makten i ryggen. Deras ideologer invaderade till slut statsapparaten och det regerande partiet. […]

Brådskan och intensiteten, med vilka den pågående indoktrineringskampen bedrivs, sticker i ögonen. De flesta andra grundläggande skiften i svenskt samhällsbyggande och svenskt reformarbete i modern tid har tagit längre tid på sig. Bostadssociala utredningen, som skulle avskaffa bostadsnöden i landet, satt i tolv år, innan den lade fram sitt slutbetänkande 1947. Författningsutredningen tröskade i nio år fram till 1963, men den ledde inte till lagstiftning. Frågan om svenska kärnvapen bereddes under ett drygt decennium.

Frågan om svenskt Nato-medlemskap får några månader på sig att verka/värka. Den sköts sidokonstitutionellt, utan beredning. Statliga myndigheter, nyhetsmedier, forskningsinstitutioner ikläder sig rena propagandaroller. Om man ska vara uppriktig: det kuppas. Folkomröstning är inte på tapeten. Frågan är således av mindre vikt än spritförbud (1922) och högertrafik (1955). Läs artikel

Frågan om Nato är inte längre bara irriterande nålstick från högerkanten utan har som bekant ips vips blivit brinnande stoff för hela det politiska fältet. […]

Men hur är det med den där pistolen mot tinningen – egentligen? Betänk att grannen Finland (som mycket i debatten kretsar kring för närvarande) inom kort ensamt lämnar in en ansökan om medlemskap i Nato. Hur och på vilket sätt förändras säkerhetsläget för Sverige av detta? Jag vet att det är en självisk utgångspunkt men som tankeexperiment är den central. Är inte oviljan att fatta ett, gentemot Finland, motstridigt beslut i själva verket mer grundat i en reflex än av ett sunt geopolitiskt övervägande? Som en följd av sin långa landgräns mot den store grannen i öster har Finland under årtionden tvingats sicksacka mellan vilja och nödvändighet – något som Sverige till stora delar har kunnat undvika. Vi är helt enkelt två olika länder med två olika förutsättningar. Finland hade behövt följa Sverige men knappast vice versa. När Finland väl är medlem måste ryssen nöja sig med sjö- eller luftvägen om han ska nå Sverige (om han alltså vill undvika att gå genom ett Nato-land) – och hur pass troligt är det? Läs artikel

NATO must avoid a direct military confrontation with Russia that could lead to a third world war, German Chancellor Olaf Scholz said in an interview with Der Spiegel when asked about Germany’s failure to deliver heavy weapons to Ukraine.

Scholz is facing growing criticism at home and abroad for his government’s apparent reluctance to deliver heavy battlefield weapons, such as tanks and howitzers, to Ukraine to help it fend off Russian attacks, even as other Western allies step up shipments.

Asked in an extensive interview published on Friday why he thought delivering tanks could lead to nuclear war, he said there was no rule book that stated when Germany could be considered a party to the war in Ukraine.

”That’s why it is all the more important that we consider each step very carefully and coordinate closely with one another,” he was quoted as saying. ”To avoid an escalation towards NATO is a top priority for me. Läs artikel

The accession of these two nations — which would be rapidly granted as war rages between Ukraine and Russia — is being presented as strengthening the alliance. However, the U.S., alone or in conjunction with its 29 NATO allies, many of which appear to field militaries mostly for show, would handily defeat Moscow in any continental contest.

That was evident even before Russia’s botched invasion of Ukraine. Now, two months into a conflict that was supposed to have overrun the latter in a few days or weeks at most, no one imagines that Moscow retains more than a shadow of the Soviet Union’s conventional military capabilities.

In truth, NATO expansion has never been about American security. Rather, it was meant to expand Washington’s defense dole in the name of promoting regional stability. […]

Neither Finland nor Sweden is under threat. Both are well-armed and friendly with the West; neither has major disputes with Moscow. Indeed, Helsinki maintained its independence as a neutral against the Soviet Union. Even the most Russophobic analysts offer no evidence that Russian President Vladimir Putin plans to conquer the two states and add them to an expanded U.S.SR. And if he attempted to do so, Ukraine’s experience suggests that the two would exact a terrible price. Läs artikel

Om Socialdemokraterna svängertill ett ja i Nato-frågan är det klappat och klart. Då kommer Sverige att ansöka om medlemskap i försvarsalliansen, eventuellt tillsammans med Finland redan i maj.

Just nu pågår ett intensivt arbete i partiet för att förankra en eventuell historisk omsvängning. Under hela fredagen satt partistyrelsen, riksdagsgruppen samt distriktsordföranden i ett långt möte i riksdagens andrakammarsal för att diskutera frågan.

Redan under förmiddagen stod det klart att flera av partiets tungviktare kommer att användas i den interna dialog som nu i rask fart drar igång, där ett beslut ska förankras bredare via de 26 partidistriktens styrelser. […]

Tiden är knapp. Den 12 maj går partiet in i en ”beslutsprocess”, berättar Baudin. Senast den 24 maj ska partistyrelsen, som äger frågan, fatta beslut om Socialdemokraterna vill att Sverige går med i Nato eller inte. […]

Det hoppas Kristersson också.

– Det är den allra mest optimistiska tidshorisonten. Att vi ansöker i juni och att alla 30 länderna ratificerar på sex månader, det vore det bästa. Men jag tror inte vi ska räkna med att det kommer gå fullt så fort. Det snabbaste har varit fyra månader, vanligare är ungefär ett år. Inom ett år från beslutet har vi mycket goda chanser att vara medlemmar.

Kristersson säger också att han inte tycker att Sverige ska försöka få till undantag i sitt medlemskap, likt det Norge och Danmark har om kärnvapen, i ett ansökningsskede.

– När man går med så gör man det helhjärtat, avtalen ska vara rena. Sedan diskuterar man med Nato efteråt hur det ska utformas, exakt vad Sverige bidrar med och exakt vad som sker i Sverige. Det tycker jag är en fråga man tar efter medlemskapet. Läs artikel