Texter

Att undvika nederlagsdoktrin

av

Major David Bergmark skriver i senaste häftet av Kungl Krigsvetenskapsakademiens tidskrift, nr 1 2018, under rubriken Att undvika nederlagsdoktrin om defaitism, pessimism, övermod och hybris. Han berör där den svenska Försvarsmaktens Militärstrategisk Doktrin 2016.

”I den ena ändläget kan underlägsenhet i numerär framkalla en omedvetet pessimistisk eller till och med defaitistisk hållning där man inte besitter någon tilltro, inte ens till organisationens faktiska förmåga, utan redan före en konflikt resignerat för nederlag. I den svenska doktrinen är målsättningen ”undvika att förlora” ett exempel på en formulering som kan bidra till denna typ av tolkning.”

Vi har tidigare på denna sajt kommenterat Militärstrategisk Doktrin 2016 .

Planering en bristvara, Anders Björnsson

av

Det försvarspoliska lättsinnet och den nyliberala frammarschen har gått hand i hand. Nu talar vi inte om marknadsekonomi i sig. Den ser i verkligheten ut på olika sätt. Jämför Singapore med Italien, Ryssland med Storbritannien! Men det nyliberala trängde in på andra områden än det ekonomiska. Och kvartalskapitalismen blev ledstjärna också där långsiktighet är av nöden.

Krigsplanering och fosterlandsförsvar är sådana verksamheter som måste utgå från den riktigt långa sikten. Men de statliga försvarsutredningarna under flera decennier kom att styras av ostyrbara internationella konjunkturer. Läget i världen blev viktigare än läget i landet. Det skedde en väldig omallokering av disponibla resurser och även en förstörelse av materiellt kapital och humant kapital. Lågskattepolitiken och den privata förmögenhetstillväxten skördade sina offer.

Läs mer

Ryssland och Nato ökar spänningarna i Östersjöområdet

av

Svenska Dagbladets försvarspolitiska kommentator Jonas Gummesson uppmärksammar den militära underrättelsetjänsten MUST:s konstaterande att spänningarna i Östersjöområdet har ökat och att både Ryssland och Nato bidragit till situationen.

I rapporten  Årsöversikt 2017 skriver chefen för MUST i inledningen att ”den militära aktiviteten i Sveriges närområde har ökat under senare tid och Östersjöregionen är alltjämt en friktionsyta mellan öst och väst”.

I beskrivningen av aktiviteter i Sveriges närområde skriver MUST:

”Under 2017 präglades relationerna mellan huvudaktörerna Ryssland och Nato av misstro. Detta gällde inte minst i fråga om utvecklingen i Östersjöregionen, som under en längre tid varit en friktionsyta mellan öst och väst. Huvudaktörerna definierar och verkar för sina säkerhetsintressen på sådana sätt att motsättningar förstärks och samarbetslösningar blir svåra att hitta. Politiska utspel och militära markeringar, till exempel övningar och beredskapskontroller, är vanligt förekommande. Dessa är integrerade delar av aktörernas strategiska kommunikation, vilket tenderar att framkalla ömsesidigt negativa reaktioner.”

Läs mer

Björn Körlof om allmän värnplikt och försvarsvilja

av

”En annan faktor av betydelse är att befolkningens direktkontakt med totalförsvaret praktiskt taget har upphört. Erfarenheten visar att plikttjänstgöring inom totalförsvaret innebär en viktig länk till försvarsvilja och motståndsanda, vilka i hög grad är förutsättningar för den mentala beredskapen i stort.

Beslutet 2008 att låta värnpliktssystemet vila torde därför vara ett beslut som starkt påverkat vår mentala beredskap negativt. Beslutet medförde att den stora andel av befolkningen som på olika sätt ingick i och deltog i totalförsvarets utbildnings- och övningsverksamhet minskats till en bråkdel. Allteftersom nya generationer växer upp kommer den del av befolkningen som har egen erfarenhet av sådan utbildning och övning snabbt att ytterligare minska. Detta gör att det blir svårare att nå ut med säkerhetspolitisk information som kan uppfattas och förankras i en självupplevd verklighet.”

Björn Körlof, tidigare riksdagsman (M)  och generaldirektör för bl a Styrelsens för Psykologiskt försvar, i boken Sverige – värt att skydda, Kungl Krigsvenskapsakademien, 2017

Boken Bevara alliansfriheten – Nej till Nato-medlemskap! Finns nu för nedladdnning

av

Utan att Sverige är militärt hotat från något håll har det uppstått en yvig debatt om Sveriges ställning som alliansfritt land. Steg för steg har politiska beslutsfattare och militärer ökat samverkan med den västliga militäralliansen Nato – utan att det finns några militära hot mot Sverige och utan att varje steg prövats mot bakgrund av Sveriges traditionella ställning som neutralt och fredssinnat.

Författarna: Anders Björnsson och Sven Hirdman har varit redaktörer, förordet har författas av Thage G Peterson och för texterna svarar Mats Bergquist, Carl Björeman, Anders Björnsson, Hans Blix, Hans Corell, Rolf Ekéus, Anders Ferm, Sven Hirdman, Katrine Marçal, Leif Pagrotsky, Pierre Schori, Sören Sommelius, Maj Britt Theorin, Erkki Tuomioja och Lennart Uller. Ladda ned boken här: Bevara alliansfriheten_med omslag

Från Erlander till Wictorin, generallöjtnant Carl Björeman

av

Generallöjtnant Carl Björeman sammanfattar en tes som han driver i sin senaste bok Sex överbefälhavare söker en roll:

Statsminister Tage Erlander startade 1949 nedbbrytningen av det nationella svenska försvaret. ÖB Owe Wictorin gav i mitten på 1990-talet statsmakterna argument för att oåterkalleligen fullfölja förstörelsen.

  1. I samband med att statsministern 1949 gav direktiv till 1949 års försvarsutredning angav han att flygvapnet vore vår första försvarslinje. Hans tydliga avsikt var att sätta makt bakom sina ord. Men Koreakriget hindrade detta. Först 40 år senare var tiden mogen för att öppet frånta det territoriella försvaret– byggt på markförsvar och värnplikt – dess tidigare dominans.
  2. ÖB Owe Wiktorins extrema argument fick statsmakternas stöd:

”Lägg ner territorialförsvaret, minska markstridskrafterna. satsa på flygvapnet och JAS.”

Statsmakterna har enligt min mening med ödesdigra konsekvenser genomdrivit statsminister Tage Erlanders oprövade hugskott.

Angående hybrid- och cyberhoten, Anders Björnsson

av

Hybridkrigföring som en form av icke-konventionellt angrepp på en stat och dess befolkning är ett populärt tema i de säkerhets- och försvarspolitiska miljöerna. Här handlar det om att sätta ett fiendeland ur spel genom andra medel än rent militära eller genom en kombination av militära och icke-militära. Man tänker sig att det moderna samhällets sårbarhet är sådan att detta går att manipulera och sabotera utifrån, till sammanbrottets gräns. För en angripare skulle förloppet kunna te sig som en billigare lösning än en fullskalig insats av uteslutande invasionstrupper. Landets infrastruktur kan bryta samman utan att det behöver bombas sönder, och politiska vinster kan nås med förhållandevis mindre fasa och förödelse. Kanske det angripna landets befolkning helt enkelt svälter ihjäl, medan mycket annat – natur och byggnader, vägar och broar – förblir vid det gamla.

Läs mer

Reaktioner och likvidationer, Anders Björnsson

av

Det verkar vara en förhastad åtgärd som USA, Kanada, Australien och ett större antal EU-stater (nitton av tjugoåtta), innefattande Sverige, nu har enats om, nämligen att bestraffa Ryssland för ett dåd kring vilket omständigheterna ännu är oklara, genom massiva och samordnade diplomatutvisningar. Den förutskickade utredningen rörande händelserna i brittiska Salisbury är inte slutförd; den måste säkert få ta sin tid. Rättsstatsgrundsatsen i brottmål, ”bortom varje rimligt tvivel”, har uppenbarligen inte iakttagits i det här fallet.

Vad som har förekommit är antaganden och spekulationer. I dessa döljs också annars förkättrade konspirationsteorier, som att styret i Moskva skulle ha beordrat ett illdåd utomlands för att få den egna befolkningen på bättre humör: den väntar ännu på materiella standardförbättringar, men med de västliga motreaktionerna mot Ryssland kan Vladimir Putin och hans regering argumentera inåt för att statens säkerhet går före allt annat. Ryssland är utsatt för västlig aggression.

Läs mer

Turkiets agerande i Afrin, riksdagen.se

av

Kommentar: Utrikesminister Margot Wallström säger helt riktigt att Turkiets hänvisning till självförsvarsrätten inte gäller. Men skälet är inte i första hand att Turkiet använder oproportionellt våld, som Wallström påstår. Frågan är mer principiell än så. Självförsvarsrätten gäller inte i det här fallet. Turkiet hävdar att man går in i Afrin för att försvara sig mot kurdiska terrorister. Därmed begår Turkiet en aggression mot Syrien. Syrien är inte ansvarigt för eventuella terroristhandlingar i Turkiet av kurdiska terrorister (om nu alls terroristattacker skett över gränsen). Endast om Syrien aktivt stött och deltagit i planeringen av sådana attacker mot Turkiet och om man sänt terrorister över gränsen, har Turkiet rätt att slå tillbaka på syriskt område mot terrorister. Inget som rapporterats om konflikten pekar på att Syrien har stött terrorister på det sättet.

Vi har på den här  sajten lagt ut en artikel som belyser de här frågorna folkrättsligt.

Utrikesminister Margot Wallström i riksdagen: Både i Stockholm och i Ankara har Sverige framfört till turkiska företrädare att kraven på eldupphör och humanitärt tillträde i säkerhetsrådsresolution 2401 omfattar hela Syrien, inklusive Afrin. Vi har också betonat vikten av omedelbar deeskalering, respekt för folkrätten och skydd av civila. Även om Turkiet kan hänvisa till säkerhetsintressen är det som sker i Afrin oacceptabelt. Det finns uppgifter om plundring och att människor tvingas på flykt. Detta agerande, som drabbar civila, fördömer vi. Alla stater har ett ansvar för att följa säkerhetsrådsresolution 2401.[…]

Turkiet har åberopat olika skäl för att intervenera militärt i norra Syrien. Bland annat har de hänvisat till rätten till självförsvar i enlighet med FN-stadgans artikel
51. Men denna självförsvarsrätt i FN-stadgan åtföljs av en rad villkor. Ett sådant villkor är att våldet ska vara nödvändigt och proportionerligt och att det ska finnas tydliga och rättsligt fastställda krav. Mot bakgrund av vad vi vet är vår bedömning att Turkiets agerande gentemot den turkiska gruppen YPG inte kan rättfärdigas genom en referens till självförsvarsrätten. Det är viktigt att säga att vi inte tiger still; det gör vi inte. Vi har verkligen uttalat oss, och vi agerar i de internationella
relationerna. Läs riksdagsprotokollet

Realpolitik – ett begrepp som bör utmönstras, Mats Björkenfeldt

av

Doktoranden vid Försvarshögskolan Magnus Christianssons artikel ”Den missförstådda realpolitiken” publicerades på denna sajt den 22 mars 2018. Artikeln är en recension av John Bews bok Realpolitik (Oxford University Press 2015).

Bew förespråkar en återgång till ”realpolitik” i dess ursprungliga betydelse, det vill säga såsom den framställs i två böcker från mitten av 1800-talet av August Ludwig von Rochaus, varvid Christensson påpekar att en ”[a]llt för stor begreppsförvirring försvagar sammanhållningen i säkerhetspolitiken”. Men finns det verkligen behov av detta begrepp i diskussioner om säkerhetspolitik? Bew noterar i boken på sidan 257 att ”realpolitik is a label that Kissinger himself regards as unhelpful”.

Intressant är att Christensson verkar dela Bews åsikt, att begreppet har nytta i dess ursprungliga form. Och Bew skriver på sidan 290 och följande sidor, under rubriken ”Intervention and Non-Intervention”, att begreppet i den formen åberopades av dem som var motståndare till en intervention i Irak i början av 1990-talet.

Läs mer

Locket på om svensk militär i Irak, Lars-Gunnar Liljestrand

av

Den USA-ledda koalitionen Inherent Resolve i Irak och Syrien leds från US Central Command  (US Centcom) i Tampa, Florida. En amerikansk general för befälet över insatserna i både Irak och Syrien.

Sverige deltar sedan år 2015 i koalitionen, men regeringen framställer den svenska insatsen som något slags lokal verksamhet i norra Irak, till synes utan andra kopplingar till koalitionen.

I Norge däremot har man tydligt talat om att det är USA som styr och ställer över koalitionens styrkor. Sommaren 2017 flyttades den norska styrkan från det kurdiska självstyresområdet till Anbarprovinsen på USA:s begäran och påskyndades förläggning av en task team ur Telemarksbataljonen, som skulle gå in i främre linjen för att stödja irakiska brigader som omlokaliserades mot gränsen till Syrien.

Läs mer

Veckans citat

av

– Om alla gör värnplikt skulle det bli en samhällsutbildning som är nyttig för alla. Personligen tycker jag att det skulle vara en bra väg att integrera utlandsfödda som kommer till Sverige. Nu när bara vissa ska göra plikttjänst blir det tyvärr inte den naturliga folkförankring som man skulle önska sig.

Laura Swaan Wrede första kvinnliga chef för Livgardet.