dokument

Kriget slår extremt hårt mot människor och de akuta hjälpbehoven växer. Vi är på plats i Ukraina och vid gränserna för att rädda liv.

Swisha till 900 80 79

Läs om insamlingen

I memoarboken Minnen (andra upplagan, 1906) skildrar Louis de Geer hur Sverige under 1863 var på väg att dras in i Danmarks konflikt med Preussen, den som ledde till det dansk-tyska kriget. Vilka löften hade Sveriges kung Karl XV givit till den danske kungen Fredrik VII? Under den här tiden var Louis de Geer (1818–1896) justitiestatsminister (han blev senare Sveriges förste statsminister). Andra som nämns i texten är Georg Sibbern, norsk statsminister; Johan August Gripenstedt, svensk finansminister; Ludvig Manderström, svensk utrikesstatsminister; Carl Christian Hall, dansk statsminister; samt Henning Hamilton, svenskt sändebud i Köpenhamn. Texten nedan är hämtad från sajten Runeberg.org där verket Minnen kan läsas i dess helhet. Det kan nämnas att händelseförloppet behandlas utförligt i boken Union eller undergång, Del 2: Den revolutionära skandinavismen (Historiska Media, 2022), av Rasmus Glenthöj och Morten Nordhagen Ottosen. Även de Geers roll tas upp i den boken.

                                                            ……………

 Skandinavismen var ett arf från konung Oskar I, hvilket med all kärlek öfvertagits af Karl XV; och då hotande moln drogo sig tillsammans öfver Danmark, hade Manderström, såsom utrikesminister, i en flitig depeschväxling under flera års tid väldeligen kämpat till Danmarks förmån, till största delen i full öfverensstämmelse med danska ministären, för hvilken Hall vid denna tid stod i spetsen.

Tvifvelsutan hade Manderström i flera af dessa depescher fört ett språk, som icke var nog försiktigt, så framt det icke varit hans bestämda mening, att Sverige ville i alla händelser uppträda såsom Danmarks bundsförvant, därest det råkade i krig med Tyskland. Det vådligaste, som härunder förekommit, var, att svenska kabinettet hade rent af uppfordrat Danmark att afsöndra Holstein icke
blott från det egentliga Danmark utan ock från Slesvig, i den tron, att Tyskland skulle låta sig nöja med att få Holstein helt och hållet i tyska förbundet; men då Danmark den 30 mars 1863 utfärdade ett sådant patent, förklarade Tyskland detta innebära ett brott emot Holsteins traktatsenliga förbindelse med Slesvig och hotade med exekution.

Läs mer

Avtalet förändrar det geostrategiska läget på Nordkalotten

Avtalet ger USA ”obehindrad” tillgång till 17 överenskomna anläggningar och områden (baser) i Sverige och rätt att ”fritt” röra sig över hela det svenska territoriet.

Genom avtalen med Norge och Finland kommer USA att tillsammans med baserna i Sverige kunna nyttja sammanlagt 44 baser . Dessa har på USA:s begäran i de flesta fallen lokaliserats till norra delarna av de tre nordiska länderna. Därmed kommer USA att kunna flytta fram sina positioner så att man kan nå de ryska strategiska kärnvapenbaserna på Kolahalvön. Baserna (USA har även fått tre baser i Danmark) flyttar också fram USA:s  positioner i Östersjöområdet med de känsliga ryska områdena kring S:t Petersburg och enklaven Kaliningrad och därmed risken för ökade spänningar också i den regionen.

Läs mer

Regeringen i Konungariket Sverige (Sverige) och regeringen i Amerikas förenta stater
(Förenta staterna), nedan tillsammans kallade parterna och enskilt kallade part,
som är medvetna om de rättigheter och skyldigheter som följer av nordatlantiska
fördraget, upprättat i Washington den 4 april 1949, som inser behovet av att öka sin gemensamma säkerhet, bidra till internationell fred och stabilitet, fördjupa samarbetet på försvars- och säkerhetsområdet samt utveckla sin individuella och kollektiva förmåga att stå emot väpnade angrepp, i enlighet med folkrätten, med särskilt beaktande av Förenta nationernas stadga, upprättad i San Francisco den 26 juni 1945, och nordatlantiska fördraget, upprättat i Washington den 4 april 1949,
som beaktar att Förenta staternas (amerikanska) styrkor, anhöriga och amerikanska leverantörer befinner sig på svenskt territorium med Sveriges samtycke och att syftet med de amerikanska styrkornas närvaro är att stödja parternas ansträngningar att främja fred och säkerhet på områden av ömsesidigt intresse och ömsesidig nytta samt att delta i gemensamma försvarsinsatser, som konstaterar att amerikanska styrkors närvaro bidrar till att stärka Sveriges och regionens säkerhet och stabilitet,
som önskar dela ansvaret för stödet till de amerikanska styrkor som kan befinna sig på svenskt territorium på ett rättvist och hållbart sätt. Läs avtalet

Legitimt självförsvar och strävan efter en rättvis och varaktig fred står inte i motsättning till varandra. Här nedan ett förslag till förhandlingar om kriget i Ukraina.

Artikeln har nyligen återgivits av Deutsche Wirtschaftsnachrichten efter tidigare publicering i schweiziska tidningen Zeitgeschehen im Fokus. Dess författare är Peter Brandt, professor i historia vid Fernuniversität, Hagen, son till före detta förbundskanslern Willy Brandt; Hajo Funke, professor emeritus i statsvetenskap vid Freie Universität, Berlin; Harald Kujat, pensionerad general, tidigare generalinspektör för tyska Bundeswehr, ordförande för Nato/Rysslandsrådet och generalstabschefernas Nato/Ukraina-kommission samt som ordförande i Natos militärutskott den högst rankade Nato-generalen; Horst Teltschik, professor och nära förtrogen till förre förbundskanslern Helmut Kohl, mellan 1999 och 2008 chef för Säkerhetskonferensen i München.

*

Sedan det ryska angreppskriget inleddes den 24 februari 2022 för Ukraina ett legitimt försvarskrig, som handlar om statens överlevnad och om landets nationella oavhängighet och säkerhet. Detta konstaterande gäller oavsett vilken demokratisk och rättsstatlig standard och vilken konstitutionell realitet som råder där och även oavsett krigets mycket komplicerade förhistoria och dess likaså komplicerade världspolitiska sammanhang.

Det väpnade självförsvarets legitimitet enligt artikel 51 i Förenta nationernas stadga fritar emellertid inte regeringen i Kiev och de stater som stöder den från förpliktelsen, inte minst gentemot det egna folket, att uppträda med förnuft, att inte låta våldet och förödelsen spridas och att med politiska medel främja en rättvis och varaktig fred. Också under kriget – och i synnerhet då – får man inte ge avkall på de ständiga bemödandena om att nå en diplomatisk lösning.

Läs mer

Det här är utdrag ur en text som Östen Undén utarbetade 1952 för att användas vid undervisningen vid Försvarshögskolan. Uppsatsen i dess helhet publicerades i hans bok Tankar om utrikespolitik, som gavs ut 1963.

Undéns text tillkom för närmare 65 år sedan. De frågor han tacklar och de resonemang han för är av intresse för oss idag.

”Bland dem som erkänner som ett faktum, att svenska folket inte vill offra möjligheterna till fredens bevarande av solidaritet med oss närstående folk, finns det politiker som söker nedvärdera denna hållning såsom uttryck för egoism och isolationspolitik. Tankegången är att folket borde upplysas om att dess inställning är omoralisk och ägnad att nedsätta oss inför mer upplysta och mindre själviska nationer.

Samtidigt brukar emellertid dessa kritiker göra gällande, att en allianspolitik västerut är i vårt eget välförstådda intresse och att den främsta betydelsen av allianspolitiken skulle vara, att vi i farans stund kan få hjälp av mäktigare bundsförvanter. Skillnaderna mellan anhängarna av allianspolitiken och dem som håller på den alliansfria kursen skulle då knappast ligga på det moraliska planet utan  från kritikernas egna utgångspunkter gälla en mer upplyst eller en mer oupplyst nationell egoism.

Läs mer

När riksdagen tog ställning i Natofrågan den 22 mars gjorde den det genom två åtskilda beslut. Uppdelningen berodde på att olika röstregler var tillämpliga. Vi går här igenom besluten i tur och ordning.

Beslut nr 1: Riksdagen godkänner Sveriges anslutning till Nordatlantiska fördraget

Genom ett första beslut godkände riksdagen Sveriges anslutning till Natofördraget.

För beslutet röstade 269 ledamöter. 37 ledamöter röstade nej. 43 ledamöter var frånvarande, varav 14 socialdemokrater. Det kan konstateras att mer än tre fjärdedelar av riksdagens samtliga ledamöter (de frånvarande inräknade) röstade för förslaget.

Detta var ett beslut som enligt den förra och nuvarande regeringens bedömning, liksom utrikesutskottets uppfattning, inte krävde en särskild beslutsordning. Det var alltså ett beslut som kunde tas med enkel majoritet. Ingen från de partier, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som sade nej till förslaget gjorde några invändningar i den frågan. Inga andra seriösa röster har heller gjort några invändningar.

Det framstår onekligen som något överraskande och främmande att ett ”historiskt” och ”ödesdigert” beslut som detta kan forceras igenom så lättvindigt som nu skedde. Mer än 200 år av egen utrikes- och säkerhetspolitik, som strategiskt utgjort en grund för våra möjligheter att bevara freden, desavouerades godtyckligt och utan grundliga strategiska överväganden. Ett experimentellt steg togs in i det okända, såsom den nu pågående anslutningsprocessen med eftertryck belyst och alltjämt illustrerar. En folkomröstning, som skulle ha möjliggjort analyser och debatter för ett genomtänkt och förankrat ställningstagande, kom inte i fråga.

Läs mer

Den 21 februari 2022 erkände Moskva ”Donetsk- och Luhanskrepublikerna” som självständiga stater. Rätt omgående undertecknade dessa två ”stater” traktater om vänskap och ömsesidig assistans med Ryssland. De begärde rysk militär hjälp. Tre dagar senare inledde Ryssland sin ”särskilda militära operation” mot Ukraina. I slutet av september genomfördes ”folkomröstningar” i oblasten Donetsk, Kherson, Luhansk och Zaporizjzja. Den 30 september, medan kriget pågick, tillkännagav Moskva annekteringen av dessa områden.

Vi har på den här sajten utvecklat vår syn Rysslands ockupation av Krim 2014 och redovisat vår inställning till det efterföljande aggressionskriget mot Ukraina. Det finns dock anledning att utveckla den folkrättsliga synen på detta krig.

Ryssland har grovt brutit mot folkrättens principer. Men Moskva har inte underlåtit att komma med påståenden om att statsledningen agerat i enlighet med internationell rätt. Dessa påståenden förtjänar en granskning. Samma dag som Ryssland inledde sin ”särskilda militära operation” i Ukraina, den 24 februari, överlämnade Ryssland till FN:s generalsekreterare en deklaration från president Putin. Denna är huvudsakligen politiskt inriktad och utvecklar den ryska synen på hur landet känner sig hotat och inringat genom Natos expansion. Putin nämner också som en bakgrund Natos folkrättsstridiga bombkrig mot Serbien, den illegala användningen av våld mot Libyen, västs folkrättsstridiga interventioner i Syrien samt den illegala invasionen av Irak. Även om Putin i allt väsentligt argumenterar politiskt, går det dock att skönja vissa folkrättsliga referenser i deklarationen. Han hänvisar också explicit till två bestämmelser i FN-stadgan, dels till artikel 1 om folkens självbestämmanderätt, dels till artikel 51 om kollektivt självförsvar.

Läs mer

Detta klassiska brev från utrikesminister Albert Ehrensvärd till kung Gustaf V om alliansfriheten som hållbar strategi för en småstat i orostider återger vi nedan för begrundan och eftertanke:

Ministern för Utrikes Ärendena

Stockholm d. 30 Mars 1913

Eders Majestät

Jag har mottagit en skrifvelse från Grefve Taube rörande vissa af H. M. Kejsar Wilhelm till honom fällda yttranden. Af ett skrifvelsen bifogadt enskildt bref finner jag, att Eders Majestät själf genomsett densamma. Likaså framgår det att Kejsaren vid samma tillfälle haft ungefär enahanda yttranden till Eders Majestät.

Läs mer

Det finska försvarsutskottet har nu kommenterat den finska regeringens förslag att Finland ska bli medlem i Nato. Här återges de viktigaste punkterna (rubrikerna är våra, Utgivarna):

Om artikel 5 i Natofördraget

Åtagandet i artikel 5 förpliktar en medlemsstat att bistå en angripen medlem med ”de åtgärder som den anser nödvändiga, inklusive bruk av vapenmakt”. Det är i slutändan varje medlemsstat själv som bestämmer formen och omfattningen av sin insats. Ett beslut om att aktivera artikel 5 fattas av Nordatlantiska rådet, och Finland är då i egenskap av medlem med om att fatta beslutet, vilket sker genom konsensus bland medlemsstaterna.

Om det egna försvaret

Utskottet betonar att Finland inte under några omständigheter kan lägga ut sitt försvar till andra Natoländer, utan Finland ansvarar i första hand för sitt eget försvar, vid behov tillsammans med Natoallierade.

Utskottet betonar att också som medlem i Nato bör Finland upprätthålla och utveckla en stark egen försvarsförmåga och fortsätta med ett nära bilateralt och multilateralt försvarssamarbete. Finland beslutar också självt om realiseringsprinciperna för det militära försvaret. Också i Nato bör grunden för Finlands försvar förbli allmän värnplikt, en bred och utbildad reserv, försvar av hela landet, en hög försvarsvilja och försvarsförmåga.

Läs mer