dokument

Vitbok om Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan 2002-2021 av Lars-Gunnar Liljestrand och Stefan Lindgren, båda tidigare ordförande i Föreningen Afghanistansolidaritet.

Förord av Thage  G Peterson, tidigare försvarsminister och riksdagens talman.  Teolog.

Utgiven av allliansfriheten.se

Vitboken finns att läsa här : VITBOK AFGHANISTANKRIGET 2002 2021.

Den engelske professorn Nicholas Tsagourias m.fl bok, Regulating the Use of Force in International Law (Edvard Elgar Publishing  2021) har av den svenske folkrättsprofessorn Pål Wrange fått följande lovord:    “ This is a lively, readable and concise account of the regulation of the use of force, bursting with contemporary examples. The use of force is perhaps the most contentious area of international law, its terms being loaded with presuppositions about law, politics and social relations. The authors present the material clearly for our assessment, while their present voice reminds us that there can be no finite answers to these difficult questions.” I den lovprisade boken kan vi bland annat läsa:

“As the UK’s 2013 Legal Memorandum and 2018 Policy Paper demonstrate, humanitarian intervention is permissible only in those circumstances where the international community recognises that a dire humanitarian crisis is occurring, where the intervention is strictly limited to the protection of human rights and where all other means of resolving the crisis have proven unsuccessful.”

Här påstås alltså att så kallad humanitär intervention kan vara i enlighet med folkrätten, utan ett godkännande av FN:s säkerhetsråd. Och stödet är att finna i officiella handlingar från Storbritannien, i vilka man söker rättfärdiga Storbritanniens internationella våldsanvändning. Tilläggas kan att i Ove Brings med flera, däribland Pål Wrange, Sverige och folkrätten (Norstedts juridik 2020, s. 199), talas oklart om att ett ”potentiellt undantag från våldsförbudet, ehuru även det kontroversiellt, är humanitär intervention”.  Vad ”potentiellt undantag” avser är minst sagt oklart. Vi kan dock notera att författarna hänvisar bland annat till Olivier Corten, The Law Against War, i en upplaga från 2010.

Olivier Corten har nu kommit med en ny upplaga av The Law Against War. The Prohibition on the Use of Force in Contemporary International Law (Hart Publishing 2021).

Läs mer

23 juli 2021

Vi har tidigare lanserat tio programpunkter som skulle kunna samla anhängare till folkförsvaret och alliansfriheten till gemensamt uppträdande. Det är femte gången som vi publicerar detta uppdaterade dokument. Vår tanke har varit att dessa punkter skall kunna färga diskussionen om de försvars-, säkerhets- och utrikespolitiska frågorna också framöver, och vi menar att innehållet fortfarande i hög grad känns aktuellt och relevant.

Utgivarna presenterar nedan ett diskussionsunderlag för en plattform för bevarad militär alliansfrihet och självständig svensk försvars-, säkerhets- och utrikespolitik.

1. Sveriges folk vill fred. Fred är en förutsättning för nationell frihet. – Våra gränser får inte överskridas eller kränkas av någon.
2. Sverige strävar efter att stå utanför krig. Vi ska inte strida för andra. – Vi garanterar ingens säkerhet; den oförbindande men klibbiga ”solidaritetsförklaringen” återtas.
3. Vi allierar oss inte med militära makter. Vi har ett gott förhållande till dem. – Staten får heller inte upplåta baser åt främmande makt.
4. Sverige för en självständig politik. Den utformas av våra folkvalda. – Säkerhets- och utrikespolitiken styrs från Stockholm.
5. Sverige ska ha ett starkt nationellt försvar. Det ska vara defensivt till sin natur. – Det räcker inte med att hålla gränsen; försvaret ska vara uthålligt.
6. Hela Sveriges land ska värnas. Detta kräver ett folkförsvar. – Försvarsmaktens ryggrad ska utgöras av en värnpliktsarmé omfattande i princip alla i vapenför ålder, inte av yrkessoldater.
7. Försvarsmaktens uppgift är att vara krigsavhållande. – För det fordras ett totalförsvar, med fullgoda resurser till alla vapenslag jämte civilförsvar.
8. Inga svenska soldater deltar i anfallskrig. De övar för att skydda eget territorium. – Annars riskerar vi att dra på oss angrepp. Sverige intervenerar ej men deltar i fredsbevarande operationer under Förenta nationerna.

9. Alla angreppskrig är olagliga. Folkrättens regler måste upprätthållas. – En regelbaserad världsordning, baserad på respekt för FN-stadgan och andra brett förankrade internationella överenskommelser, är av central betydelse för en småstat som vår; den behöver hävdas mot stormakters angrepp och missbruk av godtyckliga sanktioner utan beslut av FN:s säkerhetsråd.
10. Ingen hotar Sverige eller gör anspråk på svensk mark. – Det är ett gynnsamt läge för dialog och samverkan mellan alla berörda, för avspänning. Vi ska inte låta oss dras in i äventyrligheter och avskräckning som kan rubba detta fördelaktiga läge.

Anförande vid Folk och Försvars konferens i Storlien den 2 februari 1970.

Läs  anförandet

Alliansfriheten.se är en sajt som har funnits i exakt sex och ett halvt år. Den vänder sig till experter och lekmän, till alla medborgare som intresserar sig för försvars-, säkerhets- och utrikespolitik. Utgivningen står helt och hållet på ideell grund. Några intäkter från annonser eller annan finansiering har vi inte. Av den anledningen kan originalbidrag, som vi välkomnar, inte honoreras.

Läs mer

Vi citerar här ur en text om försvarets hårda kärna (HK) av översten 1 gr Jan Wickbom, tidigare regementschef för I19/P5 i Boden och ledamot av Kungl. Krisgetenskapsakademien:

Sverige bör inte utöva militärt hot från svenskt territorium, varken mot Väst eller mot Öst. Men ett svagt försvarat svenskt territorium utgör ett hot för både Väst och Öst därför att båda dessa parter efter att ha ockuperat Sverige, skulle kunna hota den andra. Vår försvarsmakt måste vara så stark och uthållig att ingen stat, vare sig i Väst eller i Öst anser det mödan värt att söka ockupera oss.

Läs mer

Jag inleder med ett par citat ur Om långvarigt krig av Mao Zedong i syfte att väcka det intresse för dessa föreläsningar som texterna förtjänar:

”Här sysslar vi med det elementära ändamålet med krig, med krig såsom ’politik med blodsutgjutelse’, såsom ömsesidig slaktning av varandra bekämpande arméer. Syftet med kriget är specifikt ’att bevara sig själv och förinta fienden’. (Att förinta fienden innebär att avväpna honom eller ’beröva honom kraften att göra motstånd’, inte att fysiskt förinta varje medlem av hans styrkor.)”

Läs mer