dokument

Vi återger här en värdefull text av historieprofessorn Karl Molin, Östen Undén, the Soviet Peace Offensive and the Swedish Foreign Policy Debate. Texten ger många exempel på hur Sveriges dåvarande utrikesminister under Chrusjtjov-eran hanterade Sveriges grannlaga relationer till stormakterna, i synnerhet Sovjetunionen. Karl Molin har skrivit flera betydande verk om det kalla krigets period, bland annat Omstridd neutralitet. Experternas kritik av svensk utrikespolitik (1991) och (som medförfattare) Sveriges säkerhet och världens fred: Svensk utrikespolitik under kalla kriget (2008).

Östen Undén, the Soviet Peace Offensive and the Swedish Foreign Policy Debate av Karl Molin

Läs merUtrikesminister Östen Undén – realpolitikern!

Bakgrund

 När Ukraina deklarerade sin självständighet den 24 augusti 1991, inkluderades också halvön Krim, som blivit överförd till Ukraina 1954. Frågorna om var gränsen skulle gå mellan Ryska Federationen och Ukraina var svårlösta. Ukraina proklamerade 1999 ensidigt en havsgräns i Kertj-sundet som inkluderade den långsmala ön Tuzla som ukrainskt territorium. Ön ligger mitt i sundet och närmare den östra, ryska, sidan. Det smala Kertjsundet, cirka 45 kilometer långt och endast cirka 4 kilometer brett i smalaste delen, utgör den enda förbindelsen mellan Svarta havet och Azovska sjön. En kanal genom sundet byggdes 1877, och den är den enda möjliga passagevägen för större fartyg. Kanalen löper väster om Tuzla nära Krimsidan. Mindre fartyg har också kunnat passera öster om Tuzla, nära östra sidan av sundet fram till 2003, då Ryska Federationen anlade en vall med väg ut till Tuzla. Händelseutvecklingen utlöste en politisk kris. Parterna lyckades dock samma år ingå dels ett fördrag om gränser mellan nationerna, dels också Avtalet om Azovska sjön. (Se inofficiell översättning av sistnämnda på alliansfriheten.se.)

Läs merHavsrättskonventionen och Ryska Federationens beslag av tre ukrainska örlogsfartyg med mera

Avtalets artikel 1 och artikel 2 i svensk översättning av Ingemar Folke:

Artikel 1

Azovska sjön och Kertjsundet utgör historiskt den Ryska Federationens och Ukrainas inre vatten. Azovska sjön delas av den statsgränslinje som överenskommits mellan parterna. Regleringen av frågor, som hänför sig till Kertjsundets havsområde, sker genom överenskommelse mellan parterna.

Artikel 2

1. Handelsfartyg och örlogsfartyg, ävensom andra statsfartyg under den Ryska Federationens eller Ukrainas flagg och som utnyttjas för icke-kommersiella ändamål, åtnjuter sjöfartens frihet i Azovska sjön och Kertjsundet.
2. Handelsfartyg under en tredje stats flagg får gå in i Azovska sjön och passera genom Kertjsundet, om de är på väg till en rysk eller ukrainsk hamn eller återvänder därifrån.
3. Örlogsfartyg och andra statsfartyg tillhörande en tredje stat och som utnyttjas för icke-kommersiella ändamål, får gå in i Azovska sjön och passera genom Kertjsundet, om de med anledning av besök eller rutinbesök(bunkring, proviantering, reparationer, vila o. dyl.) är på väg till en hamn tillhörig den ena parten efter dennas inbjudan eller tillstånd och vartill den andra parten lämnat samtycke.

1.  Källa

Carl von Clausewitz (1780 – 1831) föreläste om ”det lilla kriget” under åren 1811 och 1812 vid Allmänna krigsskolan i Berlin. Han kom därvid in på frågor om partisankriget (eller gerillakriget, om man så vill). Hur skulle man se på sådana krig i relation till det större kriget, som typiskt sett utkämpades eller borde utkämpas samtidigt?

Gerillakriget hade under Clausewitz´ samtid sannerligen haft inverkan, kanske avgörande sådan, i samband med det spanska folkkriget (1808 – 1814), när Napoleon försökte göra sig till herre över Spanien. Kriget har grymt illustrerats av Goya i en rad av bilder, varav flertalet emellertid klart defatistiska. Men det spanska folket gjorde motstånd, kanske närmast ”totalt” sådant. Ordet ”guerilla” har antagligen sina rötter i detta försvarskrig, som bidrog till att driva ut Napoleons soldater ur landet.

Ett annat samtida exempel är de kontrarevolutionära bönderna i Vendée, som under åren 1778 – 1796 genom gerillakrigets former och metoder bekämpade revolutionärerna.

Läs merCarl von Clausewitz om folkbeväpning!

Vi återpublicerar under sommaren några tidigare inlägg till sajten. Här artikel från oktober 2017:

Nedanstående uppsats av översten, doktor Pekka Visuri ingår i en nyligen utgiven antologi, Vakaus Vaakalaudalla. Ajatuksia turvallisuuspolitiikkamme suunnasta (Stabiliteten i vågskålen. Tankar om vår säkerhetspolitiks riktning), med Timo Hakkarainen som redaktör. Andra medverkande i antologin är Arja Aalto, Mats Bergquist, Tytti Erästö, Maarit Feldt-Ranta, Gustav Hägglund, Markku Kivinen, Matti Klinge, Keijo Korhonen, Seppo Kääriäinen, Jaakko Laakso, Markku Nikkilä, Pentti Sainio, Esko Seppänen, Heikki Talvitie, Erkki Tuomioja, Jarmo Virmavirta, av vilka flera säkerligen är bekanta för en svensk läsekrets. Uppsatsen publiceras med tillstånd, och översättningen är gjord av Larserik Häggman, som också medverkar med ett bidrag i antologin.

Läs merSommarrepris: Rysslands rustningar och Finland, Pekka Visuri

Just 20 years lapsed between the First and the Second World War but since 1945 we have had more than 70 years without any global conflagration.  Which are the factors that help maintain peace and which lead to war? One simple and much cited answer is the Roman line: ‘If you want peace, prepare for war’ — ‘Si vis pacem, para bellum’. A better line, I submit, is ‘if you want peace, prepare for peace’ —‘si vis pacem, para pacem’.

Läs merSIPRI Annual Lecture. 28 May 2018 – Is the world on the road to peace or war? sipri.org

I anslutning till president Donald Trumphs ”ending United States Participation in an Unacceptable Iran Deal” den 9 maj får jag via PostNord den amerikanske professorn Nader Entessars och den amerikansk-iranske statsvetaren Kaveh L. Afrasiabis bok Iran Nuclear Accord and the Remaking of the Middle East (Rowman & Littlefield Publishers 2017). Det ska direkt sägas att den senare författaren under 2004–2005 var rådgivare åt det iranska förhand­lingsteamet, så det är fråga om två mycket initierade författare.

I bokens första kapitel finns en kronologisk redogörelse, som är av största intresse:

• Maj 1958: Iran ansluts till IAEA (International Atomic Energy Agency).
• November 1967: En USA-byggd kärnreaktor i Teheran tas i drift.
• Juli 1968: Iran signerar Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons (NPT).
• Februari 1970: Irans parlament ratificerar NPT.

Läs merIranavtalet om kärnenergi

Sajtredaktionen har fetmarkerat del av texten .

Det främsta målet för svensk utrikespolitik är att hålla vårt land utanför ett framtida krig med bibehållen frihet och självständighet. För att nå detta mål driver statsmakterna en politik som beskrivs som alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. Bakom denna politik står den överväldigande majoriteten av svenska folket. Neutraliteten i krig, liksom alliansfriheten i fred, är inte internationellt garanterad eller traktatbunden. Sverige har självt valt sin neutrala linje. Vid en avvägning mellan fördelar och olägenheter av medlemskap i militärallianser har vi kommit fram till, att Sverige bäst betjänas av att inte tillhöra någon allians och att härigenom möjligheten att hålla sig neutralt i krig är störst. Detta medför att trovärdigheten hos vår politik inte är avhängig av internationella garantier eller skyldigheter utan vilar på den politik som Sverige för. En väsentlig förutsättning för denna politik är att omvärlden hyser förtroende för vår vilja att orubbligt hålla fast vid den valda linjen. För att denna avsikt skall bli klart förstådd och respekterad krävs att politiken inte göres beroende av tillfälliga faktorer utan förs med konsekvens och fasthet. Man skall kunna lita på vår avsikt att i händelse av krig hävda neutraliteten och på att den handlingsfrihet som alliansfriheten i fred innebär tjänar samma syfte.

Läs merHuvudlinjer i svensk utrikespolitik , SOU 1972:4, Gunnar Lange, Torsten Gustafsson, Bengt Gustavsson, Olle Göransson, Allan Hernelius, Sven Wedén , 1972