Litteratur

«Saman har vi skånsamt teke hand om og pleidd russisk-kinesiske samband. No er tida inne til å hauste fruktene», sa Kinas president Xi Jinping etter eit møte med Vladimir Putin i Beijing i 2014. I kjølvatnet av annekteringa av Krim lata det til at Russland og Kina hadde funne tonen på fleire område.

NUPI-forskarane Helge Blakkisrud og Elana Wilson Rowe diskuterer i den nye boka si «Russia’s Turn to the East» mellom anna Russlands mykje omtalte dreiing mot aust handlar om det problematiske forholdet til Vesten.

Ukraina-krisa førte til at Russland blei råka av ei rekkje vestlege sanksjonar mot enkeltpersonar, banker og energiselskap. Kort tid etter kom vennskapet mellom Xi og Putin til uttrykk mellom anna gjennom inngåinga av ein gigantisk avtale om russiske gassleveransar til ein verdi av 400 milliardar dollar.

Rowe og Blakkisrud meiner likevel at det ikkje er ein direkte samanheng mellom det som verka som ei oppblomstring av varme kjensler til Austen og dei kjølige relasjonane til Vesten…

I «Russia’s Turn to East» kjem det fram at den påståtte vendinga mot aust i stor grad handlar om innanrikspolitiske forhold.

-Dette dreier seg meir om at russiske styresmakter ønskjer å utvikle den austlege delen av landet. Russlands fjerne Austen utgjer ein ekstrem periferi sett frå Moskva. Regionen er ressursrik, men den er underutvikla og har få innbyggarar. Ønsket har vore å stanse fråflyttinga og få oppsving i økonomien i regionen, og den beste løysinga har vore å opne opp forutanlandske investeringar og interaksjon med Aust-Asia, forklarer Blakkisrud. Läs artikel

Ur förordet av professor  Kent Zetterberg:

Generallöjtnant Carl Björeman har i denna bok från forskningsprojektet Försvaret och det kalla kriget (FOKK) följt försvarets ödesväg under beredskap och kallt krig.

Det är en initierad och skicklig strukturell analys av hur det stora svenska folkförsvaret byggdes upp under krigsårens  långa beredskap och under den första delen av det kalla kriget, för att sedan glida över i en lång  nedgångsperiod i fråga om anslag och möjligheter att klara ökade uppgifter inom allt snävare ramar. Läs boken

VITEN er en annerledes rapport fra Forsvarets forskningsinstitutt (FFI). Den er rettet mot et bredere publikum og er laget i et oversiktlig
tidsskriftformat. VITEN er et ledd i FFIs satsing på god forskningsformidling og -kommunikasjon.

…Dersom det skulle være behov for det, vil Russland raskt kunne trappe opp sitt land-, sjø- eller luftmilitære nærvær i nord for å oppnå en styrkemessig overlegenhet og «eskaleringsdominans». Det kan skje ved å overføre styrker fra andre deler av det vestlige militærdistriktet eller fra andre militærdistrikter. Fra russisk side kan eskaleringen skje både langs den horisontale aksen, ved at konflikt- eller operasjonsområdet utvides geografisk, og langs den vertikale aksen, ved at konfliktens intensitet eller voldsnivå trappes opp. Eventuelt kan det være tale om en kombinasjon av horisontal og vertikal eskalering.

Eksempelet ovenfor er snarere å betrakte som et «worst case»-scenario enn som en beskrivelse av sannsynlige hendelser i nordområdene. Selv om Russland har styrket den militær evnen sin og vist vilje til å bruke den i Georgia, Ukraina og Syria, er det på ingen måte gitt at landet vil forsøke å gjøre noe liknende mot Norge eller Norges allierte. Den historiske og geopolitiske konteksten i nord er en annen enn i Russlands sørlige randsone. Vi må dessuten anta at Russland ikke ønsker å havne i en væpnet konflikt med verdens sterkeste forsvarsallianse. Nato har fortsatt fire ganger så mange soldater som Russland, befolkningen er seks ganger så stor som Russlands og forsvarsbudsjettene er i sum 18 ganger så store som Russlands.
Samlet sett bruker de europeiske Nato-landene (det vil si uten USA og Canada) fem ganger så mye på forsvar som det Russland gjør, og deres BNP er i sum 12 ganger så stort som Russlands. Utfordringen, sett fra perspektivet til Natos østlige medlemsland og partnerlandene Sverige og Finland, er at Russland fortsatt har en styrkemessig overlegenhet på det regionale nivået.  Läs rapporten

En tidligere sjef for Hæren og nåværende Røde Kors-president, Robert Mood, går hardt ut i sin nye bok «Ansvar». Han mener norske politikere skjønnmaler og feilinformerer, blant annet om Forsvaret.

Robert Mood er ute med en ny bok om ledelse og ansvar. Tittelen på boka er «ANSVAR – Ledelse er ingen popularitetskonkurranse»

I boken, eller i debatten han har deltatt i i etterkant, kommer Mood inn på flere viktige poenger om Norges Forsvar:

• Norske politikere har systematisk underkommunisert at Forsvaret er lite og at forsvarsevnen er svak.
• Norske politikere forteller ikke om den egentlige grunnen til at Norge deltar i krigføring i utlandet. Det dreier seg først og fremst om å skaffe seg innflytelse hos Norges viktigste allierte, i følge Mood.
• Norge er fullt og helt avhengig av NATO.
• Norsk politikk er preget av «et spill om posisjoner», framfor at politikere tar tak i de viktigste spørsmålen

Läs artikel

Bokanmälan: Vakaus vaakalaudalla. Ajatuksia turvallisuuspolitiikkamme suunnasta.  toim. Timo Hakkarainen. Into kustannus, 2017. 287 sidor.

Nästan gång jag hör påståendet att Nato-motståndarna inte engagerar sig i den säkerhetspolitiska debatten viftar jag med denna pamflett och ber om kommentarer, skriver Folke Sundman om den nya antologin om stabilitet och säkerhetspolitik…

Denna höst nämligen utgivits  en pamflett med titeln VAKAUS VAAKALAUDALLA , Ajatuksia turvallisuuspolitiikkamme suunnasta (Stabiliteten i vågskålen. Tankar om vår säkerhetspolitisk riktning). Antologin är redigerad av journalisten Timo Hakkarainen, och innehåller bidrag av bl.a. Erkki Tuomioja, Seppo Kääriäinen, Gustav Hägglund, Matti Klinge, Heikki Talvitie och Esko Seppänen, för att nämna de mest kännspaka namnen bland skribenterna. Maarit Feldt-Ranta och Larserik Häggman, som skrivit en artikel om Nordens roll, inte att förglömma.

Med tanke på det konstanta gnället om brist på seriösa debattinlägg från den här åsiktsriktningen är det något förvånande att den här pamfletten åtminstone hittills nästan helt ignorerats i ledande media och den allmänna debatten…

Den svenska ambassadören Mats Bergquists inlägg hör till höjdpunkterna i pamfletten. Det är en uppdaterad version av Bergquists bidrag till den svenska pamfletten Bevara alliansfriheten som utkom 2014 och diskuterar hindren för svenska och finländskt medlemskap i Nato.

Det avslutande och mest övergripande bidraget till pamfletten står Erkki Tuomioja för. Han utgår från hur geopolitiken och realpolitiken historiskt har präglats Finlands säkerhetspolitiska val, och hur vi strävat till att anpassa detta arv till nya förhållanden, samt hur det ökande ömsesidiga beroendet stater emellan radikalt har påverkat politikens förutsättningar. Han redogör också ingående för de tankegångar som ligger bakom den fortsättningsvis oförändrade konklusionen, att  Finland har större fördelar av att stå utanför Nato än att ta det avgörande steget och ansöka om medlemskap. Läs presentationen

Kalla kriget varade i dryga 40 år. Sverige valde att under denna period inte ansluta sig till något av de två militärblock vilka dominerade världskonflikten. Istället utformades en neutralitetsdoktrin. Denna hindrade emellertid inte Sverige från att delta i den internationella politiken och opinionsbildningen.
Även om åsikterna om den svenska utrikespolitiken varierade i andra stater, så var neutralitetspolitiken föga ifrågasatt i Sverige. I och med kalla krigets slut förändrades emellertid debatten. Den invanda bilden av den svenska utrikespolitiken under kalla kriget föreföll inte längre stämma. Oavsett hur man såg på de ”avslöjanden” som gjordes, verkade bilden rämna. Förhållandet mellan den offentligt deklarerade neutralitetspolitiken och, delvis hemligt, militärt samarbete med väst, var svårtolkat. De ledande politikerna kunde till och med framstå som hycklare vilka hållit den svenska allmänheten, men knappast statsledningarna i stormakterna, okunniga om de ”verkliga” förhållandena. Läs rapporten