Från ung soldat till erfaren statsman

Rolf Andersson

Socialdemokraten Mauno Koivisto (1923 – 2017), son till en timmerman, var Finlands president från 1982 till 1994. Han tog över efter Urho Kekkonen, som vid det laget nog hade gjort sitt.  Före tillträdet som president hade han varit finansminister, statsminister samt chef för Finlands riksbank.

Hans bana beskriver en fascinerade väg till landets högsta säkerhets- och utrikespolitiska position.

I memoarboken Ung soldat, som på svenska gavs ut 2001, får man följa hans uppväxt och erfarenheter fram till 1945. Bokens undertitel, Från skolbänken till skyttegraven, säger en hel del om vad minnesbilderna handlar om. Det som gör skildringen särskilt intressant är att den löpande framställningen av krigshändelserna med jämna mellanrum avbryts av Koivistos egna reflektioner långt i efterhand som erfaren statsman.

När finska vinterkriget bryter ut är Koivisto 16 år gammal. Han deltar då i Åbo frivilliga brandkår och bidrar till att släcka bränder efter sovjetiska bombanfall.

Om vinterkrigets slutspel antecknar den mogne Koivisto:

”Västmakterna, Storbritannien och Frankrike, erbjöd hjälp. De var redo att sända trupper genom Norge och Sverige till Finland, också i det fall dessa länder skulle motsätta sig planerna, om bara Finland sände en begäran. Från finsk sida betecknade man hjälpen som otillräcklig och eftersträvade fred mellan Finland och Sovjetunionen. Finlands regering närde misstankar om att västmakterna skulle vara mer intresserade av att ockupera de nordsvenska malmfälten och stoppa malmleveranserna från Sverige till Tyskland än de var av att bistå Finland.

Numera har man på alla sätt dokumenterat att Finlands misstanke var befogad.”

Läs mer

Ukraina och kriget

Mats Björkenfeldt

Den norska folkrättsdoktorn Cecilie Hellestveit har skrivit den viktiga boken Dårligt nytt fra Østfronten. Krigen som endrer allt (Spartacus, 2022) som redan uppmärksammats på sajten.

I en recension påtalas:

”Der tar hun utgangspunkt i krigen i Ukraina og skriver om de geopolitiske følgene hun mener krigen får. Norge er aleine i Europa med naboforholdet til Russland. Skal vi da ruste oss til tennene? Hellestveit viser til at jo mer Russland svekkes, jo sterkere blir Kina. Det er også grunnen til at så mange halvstore stater ikke vil ta avstand fra Russlands krig og slutte opp om sanksjonene, mener Hellestveit. USA prioriterer kampen mot Kina, ikke Russland, hevder hun. At USA vil gå til krig for Taiwan, men ikke for Ukraina, mener hun beviser det […] Det som dokumenteres i Hellestveits bok, er at resten av verdens folk ikke vil være med på særlig Europas dobbeltmoral, det hun kaller Europas eksepsjonalisme, krav om unntak for sine handlinger. Mens vi i Norge ser oss blinde på Europa og vår gode moral, er jo resten av verden veldig godt vant med Europas og USAs utallige angrepskriger gjennom flere århundrer. Så de kan lett si at dette er jo dagligdags for oss, hvorfor bråker dere? Fortsatt tyder mye på at en stor omfattende krig i verden vil bli nødvendig for å løse rivaliseringa om råvarer og markeder. Og skjer det, er ’lagoppstillinga’ alt klar: Det blir USA og Europa mot Resten av verden. […] Ei bok som det er viktig at mange leser.” Se även

Läs mer

Ideologier och utrikespolitik

Mats björkenfeldt

Professorerna Christopher McKnight Nichols och David Milne har editerat boken Ideology in U.S. Foreign Relations: New Histories (Columbia University Press, 2022).

Flera av bidragen till denna bok är klart läsvärda. Som exempel vill jag särskilt nämna Benjamin A. Coates, American Presidents and the Ideology of Civilization, Marc-William Palens, Competing Free Trade Traditions in U.S. Foreign Policy from the American Revolution to the “American Century”, Nicholas Guyatts, The Righteous Cause: John Quincy Adams and the Limits of American Exceptionalism och Daniel Steinmetz-Jenkins and Michael Franczak, Cold War Liberals, Neoconservatives, and the Rediscovery of  Ideology.

Men som läsare bör man nog hålla sig lätt kallsinnig till överdrifter om ideologiers inverkan på Förenta staternas och andra staters utrikespolitiska linjer.

President Joe Biden hållning bekräftar att skepsis är på sin plats. Han tog som ett moment i sin utrikespolitik initiativ till internationella ”summits”, med demokratiska slagord, för att försöka isolera stater som inte fann sig i amerikanska påbud om vilken internationell ordning som skulle gälla. Hit hörde naturligtvis Ryssland och Kina. Dessa korståg, som Sverige hängde på, har inte varit någon stor framgång. Och att den demokratiska fernissan var tunn framgick när Biden reste till Saudi Arabien och mötte:

Läs mer

Mark Twain – anti-imperialisten

Mats Björkenfeldt

Vi publicerar här en artikel om Mark Twain från 4 augusti 2021.

Läs också ”Grover Cleveland: One of the great anti-imperialist presidents” av Daniel Larison .

1896 blev William McKinley (1843–1901) USA:s president. Han omvaldes fyra år senare för att kort tid därefter mördas. McKinley kom att bedriva en imperialistisk utrikespolitik. Han startade krig mot Spanien och Kuba. Vid freden i Paris 1898 tillföll Puerto Rico och Filippinerna USA; Kuba ställdes under amerikansk jurisdiktion. Samma år annekterades ögruppen Hawaii. Amerikanska trupper deltog också militärt i Kina 1900.

Amerika hade glatt sig åt freden som varat sedan inbördeskrigets dagar, samtidigt som McKinleys kommande vicepresident Theodor Roosevelt sökte finna en lämplig fiende. “”Jag välkomnar nästan alla krig, för jag tror att detta land behöver ett”, skrev han 1895.

Två år senare fick han sitt krig. På Kuba pågick uppror mot den spanska kolonialmakten. Med stöd av den så kallade Monroe-doktrinen från 1823 ansåg sig presidenten ha legitima intressen på Kuba och att USA inte kunde stillatigande se på när spanjorerna inte ägnade sig åt “civiliserad krigföring men utrotning.”.  Presidenten skickade således den över 6 tusen ton tunga nybyggda kryssaren Maine in i Havannas hamn. Plötsligt hördes en påstådd bomb explodera och fartyget gick till botten. Presidenten förespråkade en “neutral intervention” och ett ultimatum skickades till Madrid, som förklarade USA krig. I freden i Paris 1898 erhöll USA kolonialstyre över Filippinerna, Puerto Rico och Guam, medan Kuba förvandlades till en nominellt självständig stat, i praktiken dock en amerikansk lydstat under ockupation. Bakgrunden till freden var denna:

Läs mer

Pax Suecia, 1814–2020

Mats Björkenfeldt

Tre historiker verksamma i Sverige, Nevra Biltekin, vid Hans Blix Center for the History of International Relations, professorerna Leos Müller och Magnus Petersson, alla vid Stockholms universitet, har editerat en bok som en recensent ansåg att den ”deserves international attention”: 200 Years of Peace: New Perspectives on Modern Swedish Foreign Policy (Berghahn Books, 2022).  Boken ger en tydlig översikt över svensk utrikespolitik och diplomati sedan 1814.

Läs mer

Läsvärt om färgstark och stridbar politiker, folkbladet.nu

Gunnar Lassinantti

Från fattig barndom i Göteborg, realexamen, sekreterarjobb, tidigt medlemskap i SSU, familj med älskade maken Rolf och fyra barn till ett politiskt liv som nämndeman, kommunalt, i riksdagen, Europaparlamentet, och som nedrustningsambassadör skildras i Maj Britt Theorins (1932-2021) postumt utgivna ”Vägra kröka rygg”.

Från mitt 40-åriga samarbete med Theorin minns jag hennes oförtröttliga energi, rakryggade hållning och som karismatisk talare, påläst och ständigt beredd att medverka i möten runt om i landet och internationellt.

Hon var unik i sitt arbete för fred och nedrustning och för solidariska socialdemokratiska värderingar:

– Människors liv är inte en marknad.

Socialdemokratin förlorade kampen mot nyliberalismen inom vård, skola och omsorg, och därmed sin själ, som det är dags att vinna tillbaks, menade hon. […]

Olof Palme insåg Theorins förtjänster och gjorde henne till ansvarig för nedrustningspolitiken efter Alva Myrdal och Inga Thorsson, då socialdemokraterna återtog regeringsmakten 1982. Hon behöll posten till valförlusten 1991.

En stor del av boken upptar arbetet för fred och nedrustning i FN, där hon ledde en kärnvapenstudie och ”Gender and the agenda for Peace”, som ordförande i världens äldsta fredsorganisation IPB och aktiv i World Women Parliamentarians.

Hon agiterade ständigt för gemensam säkerhet och kvinnors deltagande i allt fredsarbete, som uttrycks i FNs säkerhetsråds resolution 1325. I Canberrakommissionen verkade hon för konkreta steg för avskaffande av kärnvapen.

Maj Britt Theorin var emot svenskt medlemskap i Nato och för att Sverige skulle ansluta sig till FN:s kärnvapenförbud. Hon menar att nedrustning aldrig engagerat Carl Bildt som följde USA:s inställning. Läs recensionen

En annorlunda bok om Putin

Sven Hirdman

Philip Short Putin: His Life and Times, 864 sidor, Bodley Heat, London.

Den brittiske journalisten Philip Short, som tidigare arbetat för BBC, Economist och Times of London, har skrivit en ny, omfångsrik biografi om Vladimir Putin. Short är bland annat känd för sina tidigare biografier om Pol Pot, Mao Zedong och Mitterrand.

Short har arbetat med boken i åtta år. Den publicerades i våras just när kriget i Ukraina hade börjat. Shorts föresats har varit att skriva en så objektiv skildring av Putin som möjligt med utgångspunkt från dennes eget liv och erfarenheter. Boken skiljer sig därigenom fördelaktigt från flera andra mera demoniska skildringar av Putin. Författaren har gjort omfattande intervjuer med många personer som har haft med Putin att göra; han har bl. a intervjuat mig om mina intryck av Putin under min tid som Sveriges ambassadör i Moskva 1994 – 2004.

Anatol Lieven framhåller i Responsible Statecraft den 24 augusti att Short skrivit ”a fair and, balanced and insightsful biography of Vladimir Putin”. Han beskriver samtidigt den ryske ledaren som “a man with strong and violent emotions which are most of the times rigidly suppressed but occasionally break out with intense force”. Det kan jag instämma i. Som andra författare framhåller Short Putins lojalitet gentemot sina medarbetare men också att han med åren kommit att identifiera sig själv alltmer med den ryska staten. En annan recensent, Peter Baker i New York Times, framhåller att ”The Putin of Short’s book is not someone you would invite to dinner; he is crude and cold, arrogant and heartless”. Det kan jag också hålla med om.

Utrikespolitiskt ger Short Putin “the benefit of doubt” och menar att västmakterna genom en felaktig politik stärkt Putin i hans rigida nationalism. Lite oturligt för Short kom hans bok ut just när kriget i Ukraina bröt ut, vilket fått flera opinionsmakare att kritisera honom för att undervärdera Putins aggressiva och hänsynslösa sidor.

Beträffande framtiden är Short pessimistisk och lägger huvudskulden på USA:s beslutsamhet att fortsatt genomdriva sitt ensidiga globala ledarskap, vilket kommer att leda till en bestående konfrontation med Ryssland med eller utan Putin.

Läs mer: Putin fairly deconstructed: a man, a myth, the state – Responsible Statecraft

Indien firar idag

Mats Björkenfeldt

Indien firar idag sin 75 självständighetsdag, till minne av befrielsen från Storbritannien 1947. Samtidigt som den indiske diplomaten Rajiv Dogra publicerat boken War Time: The World in Danger (2022).

Här två längre citat, som målar upp en mörk framtid:

” Instead, many clashes may take place within Europe. After the failure, or near failure, of communism, capitalism and liberalism, the world’s new mantra of ‘ism’ will be authoritarianism and nationalism. The big wars of the future are more likely to have roots in ‘clash of egos’ rather than in ‘clash of civilizations’. The future conflicts will also be fought over bread-and-butter issues like climate change, transnational rivers, freedom of seas, trade and epidemics. China will fight one or possibly two major wars before 2035. The first of these could involve either Taiwan or India. If the result of the first war favours China, the second could soon follow. A prolonged conflict may see other countries joining in. A major US–China war may take place before 2035.

Läs mer

Singapore Thrived by Seeing the World Henry Kissinger’s Way,

Christopher Vassallo, contributing writer on Asia for The National Interest

The fact that Singapore survived and thrived is less a miracle of free market economics than a triumph of selfish geopolitics as Henry Kissinger’s latest book, Leadership: Six Studies in World Strategy, makes eloquently clear. The island nation experienced explosive economic growth in the face of geopolitical insecurity—a feat that is increasingly relevant today as great power competition intrudes on the functioning of the global economy.

Kissinger’s nineteenth book profiles six leaders across six chapters and includes stories from the ninety-nine-year-old former secretary of state’s encounters with each of them. His chapter on Lee Kuan Yew, the Singaporean statesman who died in 2015, is the book’s most engaging and provocative effort. Historian Margaret MacMillan in the Financial Times and Adm. James Stavridis in the Wall Street Journal both praise Kissinger’s lively portrayal of Lee, the father of independent Singapore. […]

In Kissinger’s eyes, one of Lee’s greatest economic accomplishments was “closely linking individual economic prosperity to the state’s well-being.” Lee did this by establishing “parapolitical institutions,” a term used to refer to Singapore’s town councils and community centers, renowned for their responsiveness to citizens’ everyday economic well-being. Temasek, the Singaporean public-private investment vehicle, could be considered another of these “parapolitical institutions.” Lee’s keen geopolitical sense meant that “he understood that the global balance of power was a product not only of anonymous forces but of living political entities,” which needed support and nurturing. Läs artikel

Läs även presentation på den här sajten av Kissingers bok.

Meet the veterans who chose ‘paths of dissent’, responsiblestatecraft.org

Dan McKnight,13-year veteran of the military, including service in the United States Marine Corps

One of my heroes, Major General Smedley Butler, said “We Americans who will protect our flag should have a voice in where it is flown.” The two-time Medal of Honor recipient and author of War is a Racket exemplifies the model of a dissident soldier.

Voices of today’s soldiers, all veterans of the Global War on Terror, have been collected in a new anthology, Paths of Dissent: Soldiers Speak Out Against America’s Misguided Wars, edited by (Ret.) Maj. Danny Sjursen and (Ret.) Col. Andrew Bacevich, President of the Quincy Institute. […]

Paths of Dissent is addressed explicitly to that respectful but indifferent public. The book is not just an account of the Global War on Terror, but a plea for its immediate end. But for veterans, reforming American society may prove as difficult as trying to win in Afghanistan.

Several of the contributors lament how the connection between citizenship and public service has been severed by the elimination of the draft and the creation of an all volunteer force. In a country where less than 1percent of adults are on active duty and debt-spending replaces taxes, what incentive do most Americans have for caring about our wars? About the lives of our soldiers? Läs presentationen

Kissinger om ledarskap

Mats Björkenfeldt

Henry Kissingers senaste bok, Leadership. Six Studies in World Strategy  (Allen Lane, 2022) innehåller sju kapitel:

  1. Konrad Adenauer: The Strategy of Humility,
  2. Charles de Gaulle: The Strategy of Will,
  3. Richard Nixon: The Strategy of Equilibrium,
  4. Anwar Sadat: The Strategy of Transcendence,
  5. Lee Kuan Yew: The Strategy of Excellence,
  6. Margaret Thatcher: The Strategy of Conviction,
  7. Conclusion: The Evolution of Leadership.

För denna anmälare är nog kapitlet om Charles de Gaulle det mest intressanta, där författaren har haft hjälp av historikern Julian Jackson, vars bok De Gaulle är anmäld på sajten.

”His {de Gaulle] first words to me were a challenge: ‘Why don’t you leave Vietnam?’ – an odd question considering that he had preceded his own decision to leave Algeria only seven years earlier with nearly three years of intensified military efforts. When I responded, ‘Because a sudden withdrawal would damage American international credibility,’ he replied with a curt ‘For example, where?’ (Par exemple, où?)”

I ett möte med president Kennedy i maj 1961 varnade de Gaulle den unge amerikanske presidenten för inblandning i Indokina: ”As recorded in an official memorandum, President de Gaulle recalled the war France waged in Indochina. He stated his feeling that a new war could not lead anywhere even if waged by the U.S. If the U.S. feels that its security or honor compelled it to intervene, the French will not oppose such an intervention but will not participate in it, except of course if it were to lead to a worldwide war, in which case France would always be at the side of the U.S.”

Vad gäller Algerietkriget , noterar Kissinger, att Mao Zedong ”predicted to FLN leader Ferhat Abbas that France would not be able to sustain a military commitment to the conflict at its current scale: ‘You will see that they face many difficulties. France needs to support an 800,000-strong military and spend three billion francs a day. If that continues for a long time, they will collapse.’”

Läs mer

Brott mot freden

Mats Björkenfeldt

Efter de två världskrigen önskade segrarna skipa ”rättvisa”. Vid Versaillesfreden 1919  blev det en” karthagisk fred”, som många i Tyskland under Weimar-tiden ansåg vara allt annat än rättvis.

Även efter det andra världskriget önskade segrarna rättvisa, något den engelske juristen Philippe Sand skildrar på ett fint sätt i Vägen till Nürnberg (Albert Bonniers Förlag, 2016).

Den amerikanske juristen Telford Taylor, som var en av åklagarna i Nürnberg, ger sin mästerliga skildring av rättegången i The Anatomy of the Nuremberg Trials (Bloomsbury, 1993).

Nyligen fick vi en skildring av processen ur ett sovjetiskt perspektiv av Francine Hirsch, Soviet Judgment at Nuremberg (Oxford University Press, 2020). Här framgår att den sovjetiske folkrättsjuristen Aron Trainins, Andrej Vysjinskijs  skyddsling, hade stor betydelse för utvecklingen av begreppet “brott mot freden”.

Francine Hirsch skriver att de som förberedde Nürnbergrättegången citerade tidigare internationella fördrag, inklusive Kellogg-Briand-pakten . De noterade också att den polsk-brittiske juridikprofessorn Hersch Lauterpacht, som får ett eget kapitel i Philippe Sands bok, och USA:s krigsminister Henry L. Stimson  båda hade i olika sammanhang hänvisat till idén om olagliga krig.

Läs mer