Idag den 13 december tar riksdagen ställning till en proposition från regeringen om fortsatt svensk trupp i Afghanistan.
Sverige har deltagit i den militära interventionen sedan 2002 med varierande förklaringar: bekämpa terrorism, kvinnors rättigheter, flickskolor, motverka korruption och droghandel, bygga ett rättssamhälle med mera. Sammantaget brukar detta benämnas ”statsuppbyggnad och utveckling”.
USA står och har stått för den avgjort största insatsen vad gäller både finansiering och antal soldater. USA är i Afghanistan av ett enda skäl: sin egen säkerhet.
Richard Holbrooke, som var USA:s specielle representant för Afghanistan och Pakistan, slog fast: ”Att omvandla det afghanska samhället är inte vårt uppdrag. Flickors skolgång kan vara en viktig fråga på många håll. Vi är i Afghanistan utifrån våra egna nationella säkerhetsintressen.”
Så är det och det har varit känt för alla någorlunda initierade under lång tid. President Obama definierade USA:s ”klara och fokuserade mål” som att bekämpa terrorismen och att avväpna och besegra al Qaeda, inget annat. I sitt stora programtal på hösten 2009, då han på militärskolan West Point meddelade upptrappning i Afghanistan med 30 000 soldater, var enda skälet USA:s egenintresse att bekämpa terrorism.
På Svenska Afghanistankommitténs stora internationella seminarium den 8–9 december den gångna veckan, ”Afghanistan’s Road to Self-Reliance”, framträdde en rad kända experter på Afghanistan. Bland dem var professor Barnett Rubin, rådgivare till USA:s administration särskilt för afghanska frågor. Med brutal öppenhet sade Rubin:
”Jag hoppas att jag inte kommer att göra er besvikna men de verkliga målen Afghanistan i är inte en insats för statsbyggnad och utveckling.