Med ett hopp om rätt slags soldater, Olof Santesson, kkrva.se

Kungl Krigsvetenskapsakademiens symposium om “Värnplikten 100 år” den 4 september 2001. Referat av redaktör Olof Santesson

…Vad slags försvar kommer Sverige att få och vad betyder dess ändrade karaktär? Symposiets ordförande, riksarkivarien och Akademiens andre styresman Erik Norberg, tog i sina inledningsord upp frågan om vi stod vid en skiljelinje – eller om vi redan har tagit steget? Som exempel på tänkbara problem nämnde han vad professor Bengt Abrahamsson samma dag skrivit om officerskårens professionalisering. Denne såg risken för att “krigarrollen” skulle komma att renodlas på bekostnad av den demokratiska förankringen…

Som förespråkare för ett bibehållande av ett långsiktigt verkande pliktsystem framträdde näste talare, generaldirektören för Styrelsen för psykologiskt försvar, ledamoten Björn Körlof. I ett anförande under rubriken “Värnplikt, försvarsvilja och försvarsdebatt” redde han ut begreppet folkförankring. Det handlar ju om hur dels värnpliktsutbildningen sprider kunskap om och erfarenhet av försvaret, dels Försvarsmakten genom rekryterna tillförs erfarenheter och attityder som råder i samhället i stort…

Vad betyder det då för folkförankringen att numera endast en del unga män gör värnplikt? Körlof talade här om en förskjutning av synsättet på rättvisa. Många unga människor ser i dag inte längre det principiella kravet på att alla vapenföra ska tas ut och tjänstgöra som det mest väsentliga. Ett ökat inslag av frivillighet, kompenserat av bättre ersättning och/eller meritpoäng till högskolan förefaller också att kunna accepteras. Värnpliktssystemet föredras dock alltjämt framför ett yrkesförsvar av en stark folkmajoritet, även om militär utbildning och tjänstgöring kommit att te sig som mindre viktiga verksamheter i samhället.

I sin sammanfattning talade Körlof ändå om en svensk “grundläggande och långtgående säkerhetspolitisk ambition vad det gäller att kunna försvara landet”. Ett land med liten befolkning i förhållande till ytan, med en “viktig strategisk belägenhet” och förpliktelser på europeiskt och internationellt plan skulle med hans synsätt behöva ett politiskt fast förankrat system med medborgerlig generell plikt. Över tiden kan större eller mindre del av befolkningen tas i anspråk. Men ytterst kan försvaret av landet inte överlåtas till en speciell grupp människor. Det handlar om allas ansvar för landets överlevnad inför yttre hot.

Läs föredraget