Idag den 13 december tar riksdagen ställning till en proposition från regeringen om fortsatt svensk trupp i Afghanistan.
Sverige har deltagit i den militära interventionen sedan 2002 med varierande förklaringar: bekämpa terrorism, kvinnors rättigheter, flickskolor, motverka korruption och droghandel, bygga ett rättssamhälle med mera. Sammantaget brukar detta benämnas ”statsuppbyggnad och utveckling”.
USA står och har stått för den avgjort största insatsen vad gäller både finansiering och antal soldater. USA är i Afghanistan av ett enda skäl: sin egen säkerhet.
Richard Holbrooke, som var USA:s specielle representant för Afghanistan och Pakistan, slog fast: ”Att omvandla det afghanska samhället är inte vårt uppdrag. Flickors skolgång kan vara en viktig fråga på många håll. Vi är i Afghanistan utifrån våra egna nationella säkerhetsintressen.”
Så är det och det har varit känt för alla någorlunda initierade under lång tid. President Obama definierade USA:s ”klara och fokuserade mål” som att bekämpa terrorismen och att avväpna och besegra al Qaeda, inget annat. I sitt stora programtal på hösten 2009, då han på militärskolan West Point meddelade upptrappning i Afghanistan med 30 000 soldater, var enda skälet USA:s egenintresse att bekämpa terrorism.
På Svenska Afghanistankommitténs stora internationella seminarium den 8–9 december den gångna veckan, ”Afghanistan’s Road to Self-Reliance”, framträdde en rad kända experter på Afghanistan. Bland dem var professor Barnett Rubin, rådgivare till USA:s administration särskilt för afghanska frågor. Med brutal öppenhet sade Rubin:
”Jag hoppas att jag inte kommer att göra er besvikna men de verkliga målen Afghanistan i är inte en insats för statsbyggnad och utveckling.
Huvudmålet är terroristbekämpning. Ville man ha statsbyggnad och utveckling skulle man gjort det före 11 september. Men USA hade inget intresse av det. Afghanistan nämndes inte under den nyligen avslutade presidentvalskampanjen. Den enda relevanta frågan för USA är: har insatsen i Afghanistan gjort oss säkrare?”
Det är en illusion att tro att de övriga staterna i de Nato-ledda Isaf och senare RSM är i Afghanistan genom egna beslut, menar Rubin. De är där bara så länge den amerikanska kongressen ger fortsatt finansiering till Afghanistan och då först och främst till den afghanska armén.
De närmare 5 miljarder dollar per år som håller afghanska armén gående kommer från USA. Den dagen kongressen stoppar det flödet är det bara för Sverige och de andra länderna i den nya Nato-ledda RSM att packa ihop och åka hem.
Rubin sammanfattade helt kort med att de övriga staterna i RSM är i Afghanistan för att stödja USA, vare sig man vill det eller ej.
Men hur kom allt talet om att bygga en stat, kvinnors rättigheter, skolor och så vidare in i bilden?
Vid konferensen i Bonn den 6 december 2001 satte USA ihop en afghansk övergångsadministration med Karzai i spetsen. Samtidigt överlät USA på FN att ägna sig åt det som kallades statsbyggnad. Det var inget USA prioriterade, och i många stycken var därför besluten på Bonnkonferensen om statsuppbyggnad, demokrati med mera mest ett spel för gallerierna.
FN:s mission i Afghanistan, UNAMA, fick på sin lott att syssla med alla de fina humanitära mål som USA inte tog på sig.
Svenska regeringar har allt sedan de första svenska trupperna skickades till Afghanistan 2002 vilsefört allmänheten om grunden för insatsen. Även om man nu 14 år senare talar mindre om statsbyggnad och utveckling finns det ändå med i regeringens proposition. Regeringen säger om Natos operationsplan för RSM att den skall bidra till utveckling och att den också lyfter fram ”det fortsatta behovet av civil-militärt samarbete mellan Nato och det internationella samfundet (till exempel FN/UNAMA, EU och icke-statliga organisationer )”.
Den här påstådda kopplingen mellan utländsk militär i Afghanistan och det civila hjälparbetet har inget stöd hos Svenska Afghanistankommittén som istället betonar nödvändigheten av att inte förknippas med de främmande styrkorna.
Det är hög tid att en gång för alla avsluta Sveriges deltagande i detta katastrofala krig utan slut. Sverige skall inte fortsätta kriga för USA:s egenintressen.