utvald

Norges statsminister Erna Solberg har hållit sitt viktigaste säkerhetspolitiska linjetal, den 6 juni, men inte som kunde förväntas i Stortinget, utan i Whitehall i London. Solberg underströk betydelsen av Norges medlemskap i Nato och den transatlantiska länken till USA som avgörande för landets säkerhet och pekade ut Ryssland som ett ökande hot i regionen runt Nordnorge, även om hon inte ansåg att det fanns någon direkt risk för angrepp.

Hon menade att det är nödvändigt för Norge (och de andra medlemsstaterna i Nato) att anpassa sin militär till Natos behov. Natos medlemmar måste vara överens om vad man skall leverera i form av militär kapacitet, och hon exemplifierar med hur Norge skall sätta upp ett Nato-anpassat försvar baserat på flyg och maritima styrkor utifrån alliansens behov:

Läs mer

Nationer och stora städer tävlar sedan länge om att få stora internationella evenemang tilldelade, såsom olympiska spel, fotbollsmästerskap och världsutställningar. Det sker av inrikes- och utrikespolitiska skäl, ibland också i from förhoppning om att man skall dra ekonomisk nytta av evenemangen. Sovjetunionen fick sin första olympiad i Moskva sommaren 1980.

Efter Sovjetunionens kollaps 1991 tävlade presidenterna Jeltsin och Putin och deras regeringar i många år om att få olympiska spel och världsutställningar till Ryssland men fick länge nej av urvalskommissionerna med motiveringen att Ryssland inte skulle klara av arrangemangen.

För Putin var det därför en politisk framgång när Internationella Olympiska Kommittén, IOC, i juli 2007 valde den ryska semesterorten Sotji vid Svarta havet för vinterolympiaden 2014; likaså när Internationella Fotbollsförbundet, FIFA, i december 2010 valde Ryssland för fotbolls VM 2018.

Läs mer

Det här är måndag eftermiddag. I morgon går färden till Baltikum. Överfart från Karlshamn till Klaipeda. På radionyheterna sägs att det litauiska försvarsdepartementet noterat ovanligt många ryska överflygningar i Östersjön förra veckan. Jag blickar upp från min läsning. Genom hela senaste numret av London Review of Books (vil. 40:11; 7/6 2018) löper en artikel av Andrew O’Hagan, om eldsvådan i Grenfell Towers vid den här tidpunkten förra året. Den är resultatet av en massiv journalistisk undersökning.

Läs mer

Den statliga riksbankskommittén, vari samtliga riksdagspartier är företrädda, presenterar idag ett delbetänkande på debattplats i Dagens Nyheter (11/6). Den föreslår bland annat att landets storbanker ska åläggas en skyldighet att tillhandahålla kontanta betalningsmedel och ta emot dagskassor i kontanter. En miljon svenska beräknas idag stå utanför de digitala betalsystemen, och Sverige uppges vara ett av de länder i världen som har gått längst i avvecklingen av kontanter i cirkulation och tillgodohavanden.

En viktig aspekt på denna utveckling är att den kan försvåra vår förmåga att skaffa förnödenheter i en situation då de digitala systemen av olika anledningar är utslagna. Frånvaro av kontanter försämrar vår beredskap i ett krisläge. Om inga kontanter då är i omlopp, kan alternativet bli bytesekonomi och naturahushållning, alltså svarta affärer – men för ett höggradigt urbaniserat samhälle som det svenska förefaller detta något verklighetsfrämmande. Krediter för löpande konsumtion kommer långt ifrån alla tillhandahållare att vara roade av, om landet råkar i olycka.

Läs mer

Utredningen om utlandsspionage, Förstärkt skydd för uppgifter av betydelse för ett internationellt samarbete för fred och säkerhet som Sverige deltar i(SOU 2017:70), är ute på remiss och om det skall ske förändringar i grundlagen krävs beslut av två riksdagar. Förslaget är kopplat till Sveriges militära insatser i utlandet.

Utredningen föreslår två nya brott som skall införas i brottsbalken: utlandsspionage (kan ge mellan fyra och åtta års fängelse) och obehörig befattning med hemlig uppgift. De skall också införas som nya brott i Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Därmed försvinner meddelarfriheten för sådana brott. Utlandsspionage definieras som att någon lämnar uppgifter som är hemliga och vars utlämnande kan leda till ”allvarligt men för Sveriges förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation”.

Tyngdpunkten i förslaget ligger inte på skada för Sveriges säkerhet utan på hur förtroendet för Sverige som militär partner kan komma uppfattas av andra stater som vi ingår tillsammans med i koalitioner för militära operationer.

Läs mer

I en vass kommentar till myndighetspublikationen Om krisen eller kriget kommer  reagerar professor Kristian Gerner mot att regeringen tilltalar mottagarna av broschyren inte som svenska medborgare utan som “Sveriges invånare”.

”The appeal to ’the population’ instead of to ’citizens’ makes the leaflet unoperative”, skriver Gerner. ”The profound challenge for contemporary Sweden is integration, to make the ’population’ into committed citizens who identify with the country. A leaflet won’t achieve that goal.”

Ja, det är onekligen någonting suspekt med att medborgarbegreppet sorteras ut ur den officiella retoriken. I medierna hör man oavbrutet referenser till ”civilsamhället”, nästan aldrig till medborgarsamhället. Civilsamhället är någonting som anses bli över när stat och marknad har tagit sitt. Man kan spela schack till exempel eller påta i trädgården eller gå på teater, eller man kan avstå. Med medborgarskapet är det annorlunda. Medborgaren står i en direkt relation till hur staten styrs och hur landet försvaras. Det gör inga andra som bor i Sverige. Endast den som är medborgare i landet har rösträtt till Sveriges riksdag. När vi hade en allomfattande värnplikt, var denna knuten till medborgarskapet.

Läs mer

Bakomliggande drivkrafter

1. Rysslands historia av auktoritärt styre, utländska invasioner och folkligt lidande.
2. Det sovjetiska arvet och mentaliteten, inklusive effekterna av det för folkets flertal förfärliga 1990-talet.
3. Omvärldens påverkan, inklusive Västs framträngande med EU och Nato efter Sovjets fall, samt globaliseringens genomslag hos befolkningen.

Läs mer

Efter första världskriget kom krigets segermakter i Versailles överens om att utpeka en stat, Tyskland, som skyldig till krigsutbrottet och utdömde ett skyhögt krigsskadestånd som inte på något sätt beaktade behovet av reparationer och återhämtning även på den förlorande sidan. Detta var en utstuderad förödmjukelse av en nation som hade slitits sönder inte bara på slagfältet utan också genom strider mellan revolutionära och kontrarevolutionära krafter i eget land. Vad man avstod från i Versailles var att ställa någon av de ”krigsansvariga”, främst den detroniserade tyske kejsaren, till svars för eventuell brottslighet.[1] England och framförallt Frankrike önskade säkra sin ställning som världsmakter genom att hålla sina kolonialvälden samman och se till att förlorarnas territorier föll i rätta händer – det var en hög prioritet.

Läs mer

Rubriken till mitt anförande är hämtad från statsministers ord i Dagens Nyheter den 17 januari 2017. Devisen låter enkel, men låsningarna är många beroende på en felaktig säkerhetspolitisk inriktning. Direktiv för denna säkerhetspolitik anvisades redan efter det andra världskriget. Man fortsätter att planlägga för frontalkrig i Östersjöområdet. Men politik kan ändras!

Läs mer

Moderaterna har i en motion till riksdagen sammanställt sina förslag om säkerhetspolitiken i 22 punkter.

Nr 1 är att öka försvarsutgifterna till 2 procent av BNP under den kommande 10-årsperioden och nr 2 en ”färdplan för medlemskap i Nato”.

Bakgrunden anges vara ett försämrat säkerhetsläge i Östersjöområdet efter Rysslands annektering av Krim och stödet till rebellerna i östra Ukraina.

Sverige kan inte klara sig på egen hand; därför krävs ett Nato-medlemskap.

Läs mer