Tretton punkter om utvecklingen i Ryssland

Sven Hirdman

Bakomliggande drivkrafter

  1. Rysslands historia av auktoritärt styre, utländska invasioner och folkligt lidande.
  2. Det sovjetiska arvet och mentaliteten, inklusive effekterna av det för folkets flertal förfärliga 1990-talet.
  3. Omvärldens påverkan, inklusive Västs framträngande med EU och Nato efter Sovjets fall, samt globaliseringens genomslag hos befolkningen.

Nuläget

1.Inrikespolitisk stabilitet på Putins villkor. Stabilitet förblir honnörsordet för Putin, därför stor prioritet för välfärdspolitik för det stora flertalet.

  1. En ekonomi som slagit i botten flera gånger men som är på väg att återhämta sig under makroekonomisk ledning av centralbankschefen Nabiullina och finansminister Siluanov. Den nya Medvedev-regeringen är mer sammanhållen och bättre än den gamla.
  2. En Putin som gör sin sista period och planerar sitt eftermäle. Alla håller på och förbereder sig för vad som kan komma efter Putin. Som den ryska politologen Tatiana Stanovaja har påpekat leder det till en viss diffusering av maktförhållandena i Ryssland med bland annat mer makt för lokala guvernörer.
  3. En försiktigare utrikespolitik än tidigare i insikt om att flera ryska Alleingänge slagit fel och om att Ryssland är beroende av ekonomiskt och teknologiskt samarbete med EU och USA.

Efter Putin

  1. Putinregimen kommer att fasas ut senast 2024. Putin försöker förbereda sin efterträdarregim men den blir sannolikt mer kollektiv, såsom efter Lenin, Stalin, Chrusjtjov och Brezjnev. Nya generationer kommer efter hand att ta över. Det är omöjligt att idag säga vilka de nya ledarna kommer att bli.
  2. Den inrikespolitiska stabiliteten kommer sannolikt att bestå. Det finns starka sammanhållande krafter i Ryssland. Ryssland kommer att förbli ett europeiskt samhälle men inte ett västeuropeiskt med så kallade europeiska värderingar post 1968.
  3. Moderniseringen av den ryska ekonomin kommer att fortsätta, vilket är nödvändigt inte minst av demografiska skäl. Ryssland har tillräckliga resurser och intellektuell kapacitet för en sådan modernisering och de infrastruktursatsningar som behövs.
  4. Det centrala utrikespolitiska problemet för Ryssland är hur man skall komma ur motsättningen till Väst och sanktionspolitiken. Viktigast är att lösa Ukrainaproblematiken, ergo Donbass. Jag skulle tro att man kommer att lyckas med detta inom något eller några år och kunna återupprätta relationerna med Väst. Det kräver en fortsatt återhållsam rysk utrikespolitik, vilken nu framstår i bättre ljus i jämförelse med Trumps amerikanska politik.
  5. Geopolitiskt kommer Ryssland att försöka bevara sin ställning som en egen pol i en multipolär värld, med bevarande av så goda relationer som möjligt till alla ledande makter – inte bara USA och EU utan även Kina, Japan, Indien, Iran, Turkiet, Saudiarabien, Israel och Egypten med flera.
  6. Om den ryska politiken återhämtar sig till det bättre inom några år, på det sätt som jag beskrivit, är det viktigt att Sverige är med på tåget och inte förblir sist i kön av rysslandskritiska länder. Finland och Norge är efterföljansvärda exempel för Sverige.

 

Anmärkning. – Ambassadör Sven Hirdman höll den 30 maj ett kortare anförande vid ett seminarium om utvecklingen i Ryssland, och ovanstående punkter låg till grund för hans anförande.

 

Facebook
Twitter
Google+
https://www.alliansfriheten.se/tretton-punkter-om-utvecklingen-i-ryssland/
RSS