Moderaterna har i en motion till riksdagen sammanställt sina förslag om säkerhetspolitiken i 22 punkter.
Nr 1 är att öka försvarsutgifterna till 2 procent av BNP under den kommande 10-årsperioden och nr 2 en ”färdplan för medlemskap i Nato”.
Bakgrunden anges vara ett försämrat säkerhetsläge i Östersjöområdet efter Rysslands annektering av Krim och stödet till rebellerna i östra Ukraina.
Sverige kan inte klara sig på egen hand; därför krävs ett Nato-medlemskap.
EU är viktigt för att stärka utrikespolitiken, och moderaterna vill att det försvarspolitiska samarbetet inom unionen skall stärkas. Sverige skall fortsätta att bidra regelbundet till EU:s stridsgrupper samt fortsatt verka för att stärka och utveckla EU:s partnersamarbete i säkerhets- och försvarsfrågor. Man säger dock nej till en EU-armé och menar att det är Nato som gäller.
Sverige skall verka inom EU för att stoppa gasledningen Nord Stream 2.
Udden i motionen är riktad mot Ryssland, och det finns knappast några konkreta förslag för att minska spänningarna i vårt närområde och få till stånd mer normala mellanstatliga relationer mellan oss och grannen i öst. Moderaterna sträcker sig så långt som att det behövs ett ”väl definierat förhållningssätt till Ryssland”. Det skall åstadkommas genom att vi använder de fora som finns, men då med syftet att ställa krav på Ryssland att fullfölja sina internationella förpliktelser och verka för att det har ett pris att undergräva den internationella rättsordningen och negligera sina förpliktelser. ”Vi ska tala med Ryssland, men då om centrala frågor.”
Moderaterna kräver ökade försvarsutgifter men anger inte vilken typ av försvar vi skall ha. Eftersom de deltagit i försvarsuppgörelserna får vi anta att moderaterna är för ett så kallat tröskelförsvar som bygger på begränsade markstyrkor och satsning på högteknologiska försvarssystem som flyg, ubåtar och anti-missilvapen.
De skriver att hela landet skall försvaras men preciserar endast med att lyfta fram Gotland och Göteborgsregionen. Ett territorialförsvar som skyddar hela landet kan aldrig klaras genom ett yrkesförsvar, inte ens med visst tillskott av pliktuttagna. Det fordras markstyrkor som endast kan bemannas genom en återinförd allmän värnplikt. Moderaterna vill emellertid behålla den rådande ordningen med yrkesförsvar och en mindre del pliktuttagna. Ett tillförande av en tredje brigad ändrar inte på det förhållandet att endast vissa orter i Sverige kommer att kunna försvaras.
Det tröskelförsvar som moderaterna vill ha kan inte användas för att försvara hela landet och hålla ut under en längre tid mot en angripare. Däremot är tröskelförsvar med flyg, ubåtar och missiler väl anpassat för Nato som önskar just sådana vapensystem hos sina medlemmar och partnerländer. Territorialförsvar byggt på allmän värnplikt som i Finland passar inte för Nato som vill ha rörliga styrkor som inte knyts till ett territorium utan skall kunna sättas in flexibelt på olika krigsscener.
Moderaterna lyfter också fram vikten av att i framtiden kunna delta i internationella operationer under Natos ledning. Lite mer i skymundan talar de om att det även är bra med att delta i FN-operationer: ”Det finns också ett värde i att bidra till FN-ledda insatser.”
Mycket hänger således på kopplingen till Nato och ett kommande Nato-medlemskap. Samtidigt är moderaterna väl medvetna om att det inte finns en majoritet vare sig bland svenska folket eller i riksdagen för ett sådant beslut. Partiet tassar därför försiktigt i fråga om hur ett medlemskap skulle komma till stånd. Det vill ha en ”färdplan”, diskutera med alla och hålla en nära dialog med Finland. Moderaterna säger också att detta förutsätter ett brett folkligt och parlamentariskt stöd för ett svenskt medlemskap hos dagens medlemsstater och att det militära och juridiska ramverket ska vara på plats.
Ingenting i den allmänna opinionen tyder dock på att moderaterna skulle få igenom sitt medlemskapskrav under nästa mandatperiod. Opinionsmätningar har visat ett starkt stöd för Sveriges alliansfria hållning och den traditionella säkerhetspolitiken.