Konservativa politikern Marie Krarup lägger skulden på medierna för att folk inte känner till så värst mycket om Ryssland, det gör hon i en intervju med danska Berlingske. Dessutom menar hon att det var Ryssland som besegrade det kommunistiska Sovjetunionen – inte NATO.

Till skillnad från Sverige, har Danmark många klassiskt skolade högerpolitiker som får lov att synas och höras i etern. En av dessa är Marie Krarup, som representerar Dansk Folkeparti i Folketinget i Köpenhamn. Tidigare har hon varit språkofficer i ryska i danska försvaret och har kandidat-examen i öststatskunskap och statsvetenskap vid Köpenhamns och Aarhus universitet. Hon bott i tre år i Moskva.

Ingen kan ta miste på hennes starka engagemang och goda kunskaper i Ryssland och Sovjetunionens historia.[…]

I en uppmärksammad intervju – som publicerades på måndagen av den danska morgontidningen Berlingske – förklarar Marie Krarup att Sovjetunionen inte utgör något annat än en olycklig parentes i Rysslands historia. Hon uppfattar det som att dagens Ryssland missförstås i väst och slår fast att västerländska länder borde ägna mer kraft åt att bygga en allians med Ryssland innan Kina hinner före.

Enligt Marie Krarup är det, hon säger om Ryssland, inte nödvändigtvis ett ”försvar” av Ryssland, men mer en nyansering av en debatt, som hon menar är farlig och okvalificerad.[…]

Hon fördjupar sitt resonemang:

Det är en farlig situation, eftersom man inte försöker ha ett förnuftigt samtal med varandra. Det är ett a-vapen på bägge sidor. Om vi vill ha ett gott förhållande till Ryssland kan vi etablera det. Nu råder det ingen tvekan om, att Ryssland utgör en stor fara. Men det är också en fara som vi själva kan nedmontera, men det är ingen som vill göra det just nu. Läs artikel

För tillfället pågår marinens sjöstridsövning Silja. Samtidigt ordnas en gemensam övning för den finländska och den svenska amfibietruppen där Nylands brigad i allra högsta grad är inblandad.[…]

Kommendör Misa Kangasteär marinens beredskapschef och fungerar som övningsledare. Han säger att övningen dessutom är något av ett slutprov för en del av de finländska deltagarna.

– Övningens målsättning är att utveckla och förbättra marinens beredskap tillsammans med armén. Drygt 2 000 soldater deltar i Silja som är en taktisk och stridsteknisk övning. Under övningen genomförs bland annat sjöbevakning, sjöminering och landstigning.

Parallellt med övningen ordnas en gemensam övning för den finländska och svenska amfibietruppen SFATU. Nylands brigad deltar i övningen tillsammans med Amfibieregementet från Sverige. Överste Patrik Gardestenär chef för Amfibieregementet och han är nöjd med att få vara i Finland.[…]

Gardesten säger att det känns fantastiskt att övningen har kört i gång.

– Som sagt har vi samarbetat länge och i början var tanken att vi skulle kunna stödja eller delta i krishantering. Det har vi lyckats med och nu kan vi fokusera på nästa steg som är att agera tillsammans i en väpnad strid. Dessutom är det viktigt för sammansättningen att de gemensamma övningarna fortsätter kontinuerligt.[…]

En annan skillnad är att den svenska försvarsmakten länge har använt sig av yrkesmilitärer och även under övningen blandas de finländska beväringarna med svenska yrkesmilitärer. Trots det säger Patrik Gardesten att svenskarna kan lära sig av de finländska soldaterna.

– Under tio år hade vi egentligen endast yrkesmilitärer i Sverige, men nu har vi igen börjat med värnplikt. Däremot anser jag att våra yrkesmilitärer och de finländska beväringarna bildar en slagkraftig styrka och båda grupperna kan lära sig av varandra. Läs artikel

[…] Finland ska bedriva en utrikes- och säkerhetspolitik som syftar till att stärka Finlands internationella ställning, trygga vår självständighet och territoriella integritet, förbättra Finlands och finländarnas säkerhet och välfärd och till att upprätthålla ett fungerande samhälle. Det viktigaste målet för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik är att undvika att hamna i en militär konflikt. Finland ska utöva en aktiv stabiliseringspolitik för att förebygga militära hot och minska spänningen också överlag.[…]

Finland hör inte till någon militär allians och ser till att den egna försvarsförmågan är trovärdig. Finland deltar i sådant säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete som stärker detta syfte, i Europeiska unionen och inom ramen för Natopartnerskapet och det nordiska samarbetet. Också det bilaterala samarbetet ingår i helheten. Ett fördjupat försvarssamarbete mellan militärt alliansfria Finland och Sverige ger särskilda möjligheter att stärka våra länders försvar. Finlands försvarsförmåga ska stödja landets allmänna utrikes- och säkerhetspolitiska linje. Till grunderna för Finlands säkerhets- och försvarspolitik hör att det finns ett nationellt spelrum och valmöjligheter. Detta gör att möjligheten att ansöka om medlemskap i Nato kvarstår. Beslut ses alltid över i realtid med beaktande av förändringarna i den internationella säkerhetspolitiska miljön. Finland fortsätter det omfattande Natosamarbetet som grundar sig på ett partnerskap. Vi deltar i utbildnings- och övningsverksamhet på egna premisser. Ett väl fungerande samarbete mellan EU och Nato är i Finlands intresse. När det gäller yttre förbindelser är Europeiska unionen Finlands viktigaste referensram, kanal för påverkan och säkerhetsgemenskap. […]

Finland upprätthåller goda och konstruktiva förbindelser med Kina, Ryssland och Förenta staterna och strävar efter att agera så att de spänningar som kommer till synes i stormaktsförhållandena inte försvagar det regelbaserade multilaterala internationella samarbetet eller respekten för internationell rätt. Läs dokumentet

Den hårda svenska retoriken mot Ungern och den ungerske premiärministern Viktor Orban kommer få allvarliga och ej överskådliga konsekvenser för svensk industri. Ungern ser nu ut att överge tidigare inriktningsbeslut, att förvärva JAS 39 Gripen, och förvärvar istället amerikanska F-35. Allt beroende på de politiska friktioner med Ungern som skapats av regeringen tillsammans med bland annat moderaternas partiledare Ulf Kristersson.

Moderaterna initierade innan valet till EU-parlamentet tillsammans med andra partier inom EPP-gruppen en process för att sparka ut ungerska Fidesz. Det skrev Moderaternas partiledare Ulf Kristersson tillsammans med Finlands finansminister Petteri Orpo, Samlingspartiets ordförande, i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Som skäl för att utesluta Fidesz nämner man bland annat inskränkningar i pressfriheten och ”ovärdiga” anti-EU-kampanjer.

Kristersson och moderaterna anslöt sig därmed till regeringens linje att hårt och offentligt löpande kritisera Ungern i allmänhet och premiärminister Viktor Orban i synnerhet något som föranlett motkritik från Ungerns regering. Utrikesminister Margot Wallström kritiserades för ett Twitterinlägg där hon stöttar Frankrikes president Emmanuel Macron i en pågående osämja med den ungerske premiärministern Viktor Orbán angående den europeiska migrationspolitiken. “Bring it on (kom an)”, skrev den svenska utrikesministern som svar på ett tidigare utspel från Orbán och Italiens inrikesminister Matteo Salvini. […]

Ungern har nu vänt bort blickarna från Sverige och utreder andra alternativ, främst av politiska skäl rapporterar bland annat Military Watch med goda källor i den ungerska statsförvaltningen. Uppgifterna har dock funnits i Ungersk media under en längre tid. De system som utvärderas är amerikanska F35-A som anses vara inte bara ett mer kostnadseffektivt system utan även att en affär med USA skulle stärka banden länderna emellan. Sverige anses inte vara, trots det gemensamma medlemskapet i EU, en partner längre. Läs artikel

Trots att försvarsberedningen föreslår kraftigt höjda anslag så får försvaret inte ett enda nytt stridsflygplan, stridsfordon eller stridsfartyg. Beredningens interna beräkningar visar att pengarna inte räcker till att rusta upp enligt Försvarsmaktens planer.[…]

Armén är den försvarsgren som får en större numerär.

Dess anfallsförband, brigaderna, ökar från dagens två mekaniserade brigader till de tre man begärt. Men det innebär inte nya pansarköp. Istället ska alla de mer än 20 år gamla Leopardstridsvagnar och Stridsfordon 90 som i dag står i förråd moderniseras.

En brigad består normalt av 4.000-5.000 militärer. Men de brigader som beredningen föreslår blir mindre.

– De mekaniserade brigaderna utrustas med befintliga stridvagnar och stridsfordon 90. Det innebär att det blir mycket små brigader, säger Tommy Åkesson.

Dagens stridsvagnar och stridsfordon räcker nämligen inte till fullt ut bemannade brigader. Det innebär tre kompanier i ställer för fyra i en bataljon, och tre bataljoner i stället för fyra i en brigad. Numerären blir då cirka 3.000 militärer per brigad. Den fjärde reducerade brigad som sätts upp av I 1 i Kungsängen ska använda pansarterrängbilar som redan finns där och på P 7 utanför Lund. Först under 2030-talet ska armén enligt beredningen få nya stridsvagnar och stridsfordon. Läs artikel

US President Donald Trump has repeatedly complained that Europe’s Nato members are not spending enough on the alliance.

He believes the US should not have to bear the burden of funding the defence of the continent. Nato was set up 70 years ago as a collective defence system to guard against potential threats from the former Soviet Union. So with the US president visiting Europe in June, what does the US contribute towards maintaining Nato compared with the other 28 members?

The United States accounts for nearly 70% of the total spending on defence by all Nato members.

In terms of its GDP (gross domestic product, the total value of goods produced and services provided) it spent roughly 3.4% on defence in 2018, according to Nato estimates.

The point to remember is the US is a global military superpower, so has defence commitments not only in Europe but around the world.

One report by the London-based International Institute for Strategic Studies (IISS) estimated that direct spending by the US on European security accounted for less than 6% of its total defence outlay.

This includes money for running Nato as an organisation and for US defence activity in Europe – the costs of missile and other defence systems and military and civilian personnel stationed in the continent. This amount came to $35.8bn (£28.4bn) in 2018, says the IISS’s Lucie Beraud-Sudreau.

But she adds that in the event of a major crisis in Europe, the US may well draw on more of its $643bn total defence outlay to reinforce Nato. Läs artikel

Naturligtvis är jag glad över att Mats Parner i bokflödet har hittat min bok ”DOMARE i laglösa länder” och mycket tacksam för att han tagit sig tiden att recensera den, tillika i positiva ordalag! Jag ger honom helt rätt när han fått intrycket att jag misstror Natos motiv för Kosovo-kriget (eller snarare USA:s motiv). Han önskar att jag konkretiserar mitt resonemang. Jag förklarar min brist med att berättelsen inte var tänkt att bli bok när jag skrev.

När nu berättelsen lett till debatt tar jag tillfället – med uppenbar risk för att bli kraftigt ifrågasatt när jag inte kan bevisa mina påståenden – att berätta lite mera om varför mitt misstroende uppstått.

Under min tid i Kosovo åren 1999 till 2010 fick jag i möten med högre amerikanska officerare vid upprepade tillfällen höra att USA före år 1999 bistått den Kosovoalbanska befrielsearmén UCK med råd och materiel i syfte att Kosovo skulle skiljas från Serbien. Före Natos bombningar av Serbien hade USA via sin spionverksamhet också kartlagt målen för bombningarna. USA:s egentliga mål var att få en ny bas nära Mellanöstern eftersom dess baser i västra Tyskland var under avveckling. Med ett självständigt och lierat Kosovo skulle målet nås. Basen fick namnet Camp Bondsteel och är i dag befäst med cirka 7 000 amerikanska soldater! I basen finns ett fängelse typ Guantanamo och utbildar USA Kosovos militär.

Ett ytterligare litet skäl till mitt misstroende till Nato som sådant och dess funktion är när jag från brittiska officerare fått frågan hur följande situation skulle kunna beivras: Brittiska styrkor patrullerar gränsen mellan Serbien och Kosovo i Presevodalen och träfffar på en UCK-grupp väl utrustad med vapen och sprängämnen. Befolkningen i området består av serber och albaner. UCK vill fördriva serberna från området. Britterna beslutar sig för att avväpna och omhänderta UCK-gruppen. Plötsligt kommer amerikansk trupp till gruppens undsättning. De två Natoländerna står med vapen riktade mot varandra. Britterna viker undan och UCK-männen kan fullfölja sitt uppdrag.

Kort sagt, den starkaste medlemmen i Nato bestämmer när det ”bränner till”! Läs artikel

Se också Mats Björkenfeldts presentation av Christer Karphammars bok tidigare på denna sajten.

The US’s disruptive America First approach is not one Britain can support any longer.

As usual, Mike Pompeo was brutally frank. Speaking in London last month, the US secretary of state warned that future bilateral intelligence sharing would be at risk if Britain allowed the Chinese telecoms giant Huawei access to its new 5G rollout. “The US has an obligation to ensure the places where we operate [are] within trusted networks, and that is what we will do,” he said.

The issue might appear arcane. But Pompeo’s threat, which Donald Trump will reiterate during his state visit, beginning on Monday, sent a chill through the diplomatic, defence and security establishment. In an age of rapidly diminishing influence, Britain still prides itself on its intelligence gathering, counter-terrorism and counter-espionage capability, as well as agencies such as GCHQ and its new offshoot, the National Cyber Security Centre.

This capability is recognised and respected – and is a main reason why Washington maintains a close alliance. Britain brings something substantial to the top table – and that helps secure its place there. By publicly questioning this collaboration, Pompeo thrust a well-aimed dagger into the heart of the “special relationship”. […]

But that serious damage has already been done is not in dispute. “The US has taken a number of high-profile unilateral foreign policy decisions that are contrary to the interests of the UK,” the committee (från Överhuset , min anm red) said in a report, UK Foreign Policy in a Shifting World Order, debated in the Lords last month.

“US withdrawal from the Paris agreement on climate change, the Iran nuclear deal and the United Nations human rights council, and the imposition of trade tariffs on its allies, undermine efforts to tackle pressing global challenges of critical importance to the UK.” Läs artikel