Notbladens icke diskreta charm

av
Anders Björnsson

 

Sätter mig ned vid flygeln, med Sjostakovitjs preludier och fugor. De är ursvåra, hopplöst stora handgrepp. Det sägs, att han skrev dem, sedan han hade bevittnat förödelsen efter de västallierades terrorbombningar av Dresden under andra världskriget. Hur kan man veta? Förödelsen var stor. Också Bachs stad, Leipzig, bombades. 6000 människor dog. I Dresden omkom 25000. Oskyldiga.

Vem är skyldig till sin egen död?

Det var Emil Gilels som fick mig att lyssna in detta verk, igen och igen, från några knastriga LP:n. Sedan Keith Jarret. Då hade jag själv tagit mig an det, rad för rad. Ackord tunga som tegelstenar – dödsdanser, sorgetåg, reqvier. Det fanns en pianist som dog, när hon framförde dessa preludier och fugor, har man sagt mig. Är detta rysk musik? Det är berättelsen om en civilisation, som förstör sig själv.

Läs mer

”När förnuftet är på flykt.” Bomber blir inte fredsduvor, för att man målar dom vita

av

Tal första maj i Norberg av Arne Andersson

Vår regerings främsta uppgift.

att bevara freden för vårt land,

Folket har att ta sitt ansvar,

för, fred, välfärd och demokrati.

Ett folkförsvar skall värna,

vårt lands säkerhet,

med allmän värnplikt som grund.

 

Stormakterna kivas om makten,

de små staterna, köps, tvingas eller offras.

Stormakternas intressen kommer alltid först.

Så har det alltid varit, så kommer det förbli,

om inte, vi, de små staterna, sätter stopp.

Vi är de många, vi är de flesta, det får vi inte glömma.

Om vi står enade,

Förlorar de storas, ”veton” sitt värde.

Läs mer

Systemskifte på gång?

av
Anders Björnsson

Ett kuriöst argument mot en folkomröstning om en svensk Nato-ansökan är, att Ryssland skulle kunna intervenera och desinformera i kampanjen, oklart hur. Ständigt dessa ryssar! Andra intervenerar och desinformerar ju aldrig, inte sant? Annars har man trott, att den fria debatten och åsiktsbildningen, den kritiska journalistiken, den obestickliga ämbetsmannakulturen eller kort sagt: det personliga kuraget skulle utgöra ett värn mot sådana fasoner.

Men tydligen är den svenska demokratin, bergfast förankrad i det nationella medvetandet och i medborgarsamhällets praxis, som vi trodde, ändå så skröplig, att den inte är kapabel till självförsvar. Vi får tänka oss, att skribenter, byråkrater, förtroendevalda, tjänstemän, fackföreningsfolk med flera är så genuint korrupta eller genomkorkade, att de skulle vara beredda att gå främmande makt till handa i en vital politisk fråga. Det stämmer inte med empiri. Det stämmer inte heller med vår föreställning om att svenskar slåss för Sverige, inte för annat land.

Läs mer

Statsministern vilseleder svenska folket om Nato, dn.se

av
Lars-Gunnar Liljestrand, medutgivare av sajten alliansfriheten.se

I de punkter om Natomedlemskap som statsminister Magdalena Andersson (S) tog upp i sitt förstamajtal i söndags fanns både oklarheter och direkta felaktigheter. […]

Hon sade också i sitt tal: ”Man har ju säkerhetsgarantier, om Sverige blir attackerat då har vi bättre möjligheter att få stöd från andra länder, men man ger också säkerhetsgarantier.” Men artikel 5 i Natos stadga, som åberopas då det gäller militärt stöd, ger inte några garantier. Det är Natostaterna som själva avgör vilket stöd man vill ge, och i slutändan är det USA som bestämmer. Det står inte heller att stödet måste vara militärt.

Hon kom med en oroande passus om att Sverige vid ett medlem­skap förväntas ta ett större militärt ansvar i vårt närområde: ”För Sveriges del, om vi går med i Nato, handlar det om att vi har ett särskilt ansvar för Östersjön skulle jag tro.”

Här antyder Magdalena Andersson det som flera militärstrateger i Sverige och utomlands har tagit upp, nämligen betydelsen av att Nato kan använda främst svenskt flyg, svenska ubåtar och andra örlogsfartyg för att sättas in till de baltiska ländernas försvar. Även här har svenska folket rätt att få klara besked från regeringen. Vad kommer det svenska försvaret att användas till vid ett Natomedlemskap? Läs artikel

 

”Oansvarigt att stressa fram Natobeslutet”, svd.se

av
Annika Lillemets, före detta riksdags­ledamot (MP) Valter Mutt, före detta riksdags­ledamot och utrikes­politisk talesperson (MP)

En svensk ansökan om medlemskap i Nato innebär att sätta punkt för mer än 200 år av militär allians­frihet, som gett oss en unikt lång fredsperiod. En fråga av denna dignitet bör rimligen bli föremål för folk­omröstning alternativt ventileras inför ett riksdagsval. Rysslands folkrätts­vidriga angrepp på Ukraina och dess ohyggliga konsekvenser får inte driva oss att agera i panik. Vi ser därför med stor oro på den forcerade process som nu pågår. […]

Vad motiverar detta uppskruvade tempo? Ingen sakkunnig bedömare hävdar att Sverige skulle stå inför ett akut ryskt invasionshot. Den ryska krigsmakten lider stora förluster i Ukraina och har därmed rimligen mindre kapacitet än tidigare att agera offensivt på andra håll. Och när effekterna av de omfattande sanktionerna blir kännbara kommer Rysslands ekonomi inte att medge upprustning av samma omfång som flera västländer nu tagit beslut om. […]

Ett fördjupat militärt samarbete mellan europeiska demokratier som ger Europa strategisk autonomi – för att tala med den franske presidenten – skulle kunna vara ett alternativ till en kärnvapen­allians där Erdogans Turkiet ingår och vars mäktigaste medlem kanske snart på nytt styrs av en oberäknelig höger­populist. Läs artikel

Finlands sak är inte nödvändigtvis vår, dagensarena.se

av
Folke Schimanski, författare, journalist och historiker

Vi är på väg att åter bli det bäst rustade neutrala landet i Europa. Det talar för att behålla neutraliteten, även om Finland med sin långa gräns mot Ryssland kommer att ansluta sig till Nato. Finlands sak är inte nödvändigtvis vår, skriver Folke Schimanski.

Det är plötsligt väldigt brått att gå med i Nato. Och den följsamma opinionen hänger med, nu också inom socialdemokratin.

Hur ser det då ut i de andra neutrala staterna i Europa?  […]

I Österrike och Schweiz betonas att neutralitet i rättslig mening ingalunda betyder neutralitet i moralisk. I frågan om Ukraina har de tagit tydlig ställning mot den ryska aggressionen och tar del i sanktionerna gentemot Ryssland. Nehammer har rest till Moskva som medlare i Ukrainakriget men kritiserade samtidigt Putins krig. […]

Visst ligger vi närmare den ryska stormakten geografiskt sett än övriga neutrala länder. Det talar inte för att Natointräde utan tvärtom. Efter ett eventuellt Natointräde av Finland och Sverige kommer Ryssland att sätta extra fokus på Östersjöområdet. Sålunda kan vi  vänta oss en klart ökad spänning just hos oss. […]

Den utredning som ligger till grund för den finska regeringens eventuella inträde i Nato tar endast upp fördelarna men inte riskerna. Den torgför bara en sanning, fastslår public service-radiobolaget Svenska YLE:s politiske kommentator Magnus Swanljung. Vi kan ju vänta oss att vi understundom utsätts för påtryckningar av en annan stormakt utöver den ryska. Så varför binda oss vid någon av de nuvarande tre världsmakterna? Läs artikel

Partiet vill blanda bort korten om Nato, etc.se

av
Jan Svärd, ordförande i Socialdemokrater för reformer, Malmö

I den pågående Nato-debatten är vi kritiska till den socialdemokratiska partistyrelsens handläggning av denna fråga. Vår bestämda uppfattning är att det beslut som redan tagits vid två partikongresser ska respekteras. Allt annat måste ses som en attack på den interna demokratin i SAP, ett åsidosättande av medlemmarna och deras inställning.

Med en överdimensionerad diskussionsklubb, kallad dialog, förväntar man sig en signal om vilken väg man ska gå. För säkerhets skull bakar partistyrelsen i denna diskussionsrunda ihop diverse försvarspolitiska frågor. Att den valda metoden handlar om att blanda bort korten är bara alltför uppenbart. En diskussion om ett klart ja eller nej hade åtminstone varit ärlig. […]

Vi kräver att den socialdemokratiska partistyrelsen ger partiets medlemmar en allvarligt menad chans att diskutera för eller mot ett medlemskap i Nato – och ges god tid för detta. Läs artikel

Att stressa fram ett Natobeslut är ovärdigt, aftonbladet.se

av
Karin Pettersson, kulturredaktör

[…] Ett svenskt Nato-medlemskap ska nu hastas fram på några veckor. Det började med att Ulf Kristersson på ett totalt ansvarslöst sätt gav upp principen om att svensk säkerhetspolitik ska beslutas i bred enighet. Toppstyrda SD bytte fot utan att någon brydde sig. I Socialdemokraterna pågår en så kallad ”säkerhetspolitisk dialog”. Den 9, 10 och 11 maj ska det göras upp med alliansfriheten på tre zoom-möten med partimedlemmarna. I riksdagen tas det parallellt fram en ny analys som ska vara klar efter dialogen, och vars slutsatser alltså inte ens kan diskuteras på nämnda zoom-möten. Det hela är en skenprocess.

Det finns, enligt min mening, endast ett hållbart skäl till att Sverige skulle byta fot i Nato-frågan med denna hastighet, och det är att hotbilden mot Sverige ökat dramatiskt på kort sikt, och att ett Nato-medlemskap skulle göra Sverige avsevärt mer säkert på samma korta sikt.

Jag har hittills inte sett övertygande bevis för att dessa villkor är uppfyllda. Och med bevis menar jag inte ledartexter eller debattinlägg från gamla Nato-hökar. Om Magdalena Andersson och Peter Hultqvist anser att läget är så pass allvarligt att Sverige behöver agera i panik, då vill jag gärna höra det från dem.

Är villkoren inte uppfyllda så är det i allas intresse – Nato-motståndare liksom Nato-anhängare – att frågan får ta mer tid. Det beslut Sverige fattar nu ska vi leva med under mycket lång tid framöver och det behöver vara folkligt förankrat. Läs artikel

Maria Schottenius: Vill vi verkligen ha Nato som ny radioaktiv överrock? dn.se

av

Gamla klyschor om kartor som ritas om och världsbilder som förändras, upprepas nu överallt som mantran. Och används som argument för att Sverige huvudstupa och utan någon demokratisk process ska gå in i Nato.

Arkivera en lång och framgångsrik tradition av alliansfrihet. Glömma den stolta roll som Dag Hammarskjöld, Harald Edelstam, Alva Myrdal, Hans Blix, Rolf Ekéus och andra fredsförhandlare haft på världsscenen där Sverige kunnat agera i kraft av vår fria ställning. I stället anslutas till en sammanslutning där USA (kanske med Trump i spetsen om några år) och kärnvapen ska leda vårt land i säkerhetsfrågor.[…]

Det hade varit en annan sak om vi anslutit oss till ett gemensamt europeiskt försvar. Men nu är Nato styrt av USA, allt annat är önsketänkande. Läs artikel

Vad har förändrats, egentligen?

av
Mats Björkenfeldt

År 2016 skrevs i det finska centerpartiets tidning Suomenmaa, under rubriken “Alliansfrihet ger stabilitet runt Östersjön” följande:

”Finlands och Sveriges alliansfrihet är mycket rimlig och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Detta är sant och kan inte upprepas tillräckligt ofta. Situationen i Östersjöområdet har inte, som ofta hävdas, förändrats enbart på grund av Rysslands ökande militära styrka och verksamhet. Den har naturligtvis också påverkats av Natos expansion som följde av anslutningen av fyra länder som gränsar till Östersjön. Finlands och Sveriges alliansfrihet har en lugnande effekt i området.”

När denna analys gjordes, hade Ryssland redan två år tidigare brutit mot FN-stadgan genom militär aggression på Krim och i östra Ukraina. Därefter har Ryssland under drygt två månaders tid fört ett närmast fullskaligt krig i landets östra och södra delar. Och det står klart att den ryska ledningen fullständigt miss­bedömt den ukrainska motståndskraften och att Ryssland har visat betydande militär svaghet.

Den svenska och finska debatten de senaste månaderna har varit känslostyrd och saknat grund i kunskap och sunt förnuft. Det finns därför skäl att åter lyfta fram vad den tidigare folkpartistiska utrikesministern Hans Blix uttalat om fortsatt alliansfrihet och stabilitet runt Östersjön.

Det finska centerpartiets analys 2016 var korrekt då och är korrekt idag. Det är därför överraskande att man just svängt i frågan  utan att ange några övertygande argument för mindre ”stability in the Baltic region”.

Professorn hatad för Natokritik – vill ändå debattera, svt.se

av

Professorn Linus Hagström kritiserades hårt efter att han skrivit en debattartikel där han var kritisk till ett Natomedlemskap. På sociala medier var det hårda ord och han kallades allt från Putinkramare till landsförädare. Det startade intresset för att börja forska om Natodebatten.

– Säkerhetspolitik är enormt krångligt. Det är väl det som är mest frustrerande i dag för en sådan som mig – att debatten är så förenklad, säger han.

Efter Rysslands invasion i Ukraina har Natofrågan hamnat högt upp på agendan, och mycket talar nu för att Sverige snart kan vara på väg in i militäralliansen.

– Det är inte en fråga om vi ska gå med utan om när. Det genomsyrar analyser och man anar en viss förtjusning, man är lite exalterad över det – det är en stor politisk händelse att gå med, säger Linus Hagström, professor i statsvetenskap på Försvarshögskolan.

Han tycker att frågan om ett medlemskap både gått för fort och att den saknar en folklig förankring. Läs artikel