Litteratur

Nedanstående text ingår i Anders Björnssons nya essäsamling Sätta världen på fötter. Rapsodiskt om brytpunkter i Sverige och Europa under fem sekel (Bokförlaget Korpen) som utkommer om några månader. Den texten utgör en bearbetad och utvidgad version av Björnssons förord till Gustaf Jansons roman Lögnerna, som utgavs faksimilt år 2015 (Hägglunds).

Gustaf Janson (1866–1913) har, av litteraturforskaren Bo Bennich-Björkman, kallats ”Sveriges Jack London”, en ”primitivst”, fjärran från ”asfaltromantik”.[1] Han skrev för en bred publik. År 1889 inledde han sin skrivarbana på allvar, som journalist vid nystartade Stockholms-Tidningen, som tio år senare hade en daglig upplaga på 100.000 exemplar. Det var en småfolkets tidning. Hans bestseller Affären Costa Negra, en äventyrsroman med en yankee i huvudrollen, skulle gå som följetong där 1909–1910, innan den blev vida spridd i bokform.

Läs mer

Oxfordprofessorn Peter H. Wilsons bok Iron and Blood: A Military History of the German-Speaking Peoples since 1500 (Harvard University Press 2023) på knappt tusen sidor är omöjlig att göra rättvisa i en begränsad anmälan. I korthet är det en analytisk bok som i fem långa, kronologiskt uppdelade avsnitt behandlat utvecklingen av strategi och taktik, militär planering, finanser och resurser, soldaternas rekrytering och därmed förknippade sociala strukturer, vapen och utrustning, idéer om krig och mycket mer. Tyskland sedan 1945 visar enligt författaren att tysk historia, sett på lång sikt, består av mer än en oändlig serie av krig.

Läs mer

Den brittiske historieprofessorn Orlando Figes har nyligen givit ut den intressanta boken The Story of Russia (Bloomsbury Publishing 2022).

Klart läsvärda är kapitlen om mongolernas inflytande, tsarerna och gud, Ryssland närmar sig väst, Napoleons skugga, och ett imperium i kris. Därefter följer de likaså intressanta kapitlen ”Det revolutionära Ryssland”, ”Kriget i det gamla Ryssland” och ”Moderlandet”.

Men det är ändå det avslutande kapitlet ”Slutet” (”Ends”), som för dagen är det mest tankeväckande.

Författaren frågar: Hur långt kommer landets framtid att formas av dess förflutna? ”På många sätt verkar landet vara fångat i en återkommande cykel av dess historia. Två gånger under nittonhundratalet, 1917 och 1991, har den autokratiska staten brutit samman, bara för att återfödas i en annan form.” Han fortsätter: ”Ryssland ville vara en del av Europa, bli behandlat med respekt. Men om detta förkastades av västvärldens ledare, eller om de förödmjukade Ryssland, skulle landet tvingas beväpna sig mot väst. Nato och EU missade ett tillfälle att avsluta denna historiska cykel. I stället för att försöka få in Ryssland i nya säkerhets­arrangemang i Europa, höll Nato det isolerat. USA och dess nordatlantiska allierade agerade som om det kalla kriget hade ’vunnits’ av dem, och att Ryssland, den ’besegrade’ makten, inte behövde rådfrågas om konsekvenserna av den sovjetiska kollapsen i regioner där ryssarna hade historiska intressen.

Läs mer

Det har kommit ut ett antal böcker om Nato på svenska. Flera av dessa är av ringa eller intet värde för den som vill lära sig något om Nato utöver ständigt återkommande jargong, upprepade schabloner och gängse ytlighet.

1. Sverige & Nato, Hans Lindblad, Ekerlids 2023.

Folkpartisten (numera liberalen) Hans Lindblads bok håller låg nivå. Lindblad tillför knappast någon värdefull information eller kunskap om Nato. Boken är däremot full av godtyckliga historieskrivningar, påståenden och personomdömen. Den som är intresserad av vinklade ideologiska föreställningar av det slag som Lindblad torgför, kan kanske ha glädje av boken. För den som vill lära sig mer om Nato saknar den i stort sett värde. Men jag får medge att det åtminstone för stunden var rätt förnöjsamt att läsa om när Lindblad inte utan fog hamrar mot bland andra Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg samt Göran Persson som det en gång så starka svenska försvarets ödeläggare. Dåvarande statsrådet och Liberalernas ledare Jan Björklund, som deltog i beslutet att avveckla värnplikten, förskonas naturligtvis. Folkpartiledaren Sven Wedén blir i boken något av en hjälte.

2. Nato Historien om en försvarsallians i förändring, Ann-Sofie Dahl, Historiska Media 2019.

Docenten Ann-Sofie Dahls bok handlar om Nato. Men hennes ”värdegrund” och perspektiv ligger så nära den dominerande grundsynen hos etablissemangen i USA och Nato att det blir en propagandaskrift av det hela. Hon belyser knappast alls de frågeställningar om suveränitet och utrymme för eget nationellt försvar, som en småstat som Sverige på sin tilltänkta väg in i Nato har all anledning att kritiskt överväga och pröva. Den danska följsamheten gentemot USA blir hos Dahl föredömet. För folkrätten har hon föga intresse.

Läs mer

Det finns en mängd böcker om hur första världskriget startade, och det har getts ut åtskilliga om krigets sista dagar. Men professor Phillip Zelikow bok The Road Less Traveled: The Secret Battle to End the Great War, 1916-1917  (Public Affairs  2021) är den första som skildrar hur många under krigets gång sökte få ett slut på blodbadet. Boken kan möjligen ge inspiration till försök att genom medling avsluta Ukrainakriget.

I september 1916 var läge att låta den då neutrale presidenten Woodrow Wilson bli medlare i kriget, vilket han föreslagit: ”A peace without victory”. Han hade hämtat inspiration från den tidigare presidenten Theodore Roosevelts framgångsrika medling 1905 mellan Ryssland och Japan i kriget mellan länderna,  vilket gav honom Nobels fredspris.

Nu var ledare på båda sidor pessimistiska om sina utsikter i kriget och oroade över förmågan att fortsätta. Tyskarna hade formellt bett Wilson att agera och hade i hemlighet frivilligt accepterat ett återlämnande av Belgien för att visa sin vilja att nå en kompromissfred. Och den brittiska krigskommittén visste att Wilson var angelägen om att medla fram ett slut på kriget, som kom att pågå från augusti 1914 till november 1918, varunder nio miljoner soldater dödades.

Läs mer

1911 publicerade Alfred von Schlieffen – arkitekten bakom den tyska offensivplanen som den tyske överbefälhavaren Helmuth von Moltke Jr., skulle tillämpa mot Frankrike 1914 – en inflytelserik essä om den nya massarmén: Über die Millionenheere. Han hävdade att framtidens krig, deras längd och kvantitativa ökning av våldet var bortom mänsklig fattning. De kunde pågå ”sju” eller till och med ”trettio år”, och konsekvenserna var så oförutsägbara att grunderna för den tyska nationalstaten, själv ett resultat av krig, kunde plötsligt ifrågasättas. Framtida krig innehöll därför fröet för revolution. Schlieffens dystra förutsägelser hade gett anledning till tyska eftertankar, särskilt då framtida krig inte längre kunde begränsas. Insatserna skulle vara för ”rikets överlevnad”. Och Moltke hade redan fruktat beväpning av arbetare i värnpliktsarméer.

Före det stora kriget var läget att trippelalliansen förenade det tyska riket, Österrike-Ungern och Italien, medan alliansen mellan Frankrike och Ryssland, som utvidgades 1907 med Storbritannien, bildade trippelententen.

Läs mer

Den tidigare brittiske Moskvaambassadören Sir Rodric Braithwaite har skrivit boken Russia: Myths and Realities: The History of a Country with an Unpredictable Past (Pegasus Books 2022), en bok som ger en komprimerad redogörelse för Rysslands historia alltsedan Ryurik-dynastin (816–1596), de Romanovska tsarerna (1613–1918), och fram till dagens Vladimir Putin.

Läs mer