Litteratur

Hans Blix har ägnat livet åt internationella frågor och ofta varit på resande fot. I dag är tillvaron lugnare men snart ger han ut en ny bok. Och sedan kanske en till. […]

Hans Blix låter ofta optimistisk när han pratar. Titeln på den bok han ger ut i höst lär inte förändra det intrycket: ”A farewell to wars”.

– Titeln är naturligtvis provokativ och jag kommer väl stämplas som naiv. Men hellre det än att verka cynisk.

Han har skrivit på den i mer än tio år och innehållet baseras på tankar och erfarenheter från ett långt liv. I boken argumenterar han för att väpnade konflikter mellan stater blir alltmer sällsynta och att de krig som ändå bryter ut, som till exempel Rysslands angrepp på Ukraina, är undantag från en större trend.

Detta är också ett av få krig under senare decennier där angriparen försöker vinna nytt territorium, något som var betydligt vanligare fram till och med andra världskriget, menar Hans Blix. Läs artikel

Forsvaret mangler mer enn 30 milliarder kroner på å nå de allerede politisk vedtatte mål i langtidsplanen for sektoren – og det er mål som ble vedtatt før krigen i Ukraina. Norge mangler en realitetsorientering om alvoret i situasjonen i verden i dag, blant politikere og i samfunnet. Realiteten er at Norge er dypt involvert i en krig med verdens største atommakt. Dette er et gjennomgangstema i den boken professor i statsvitenskap, Janne Haaland Matlary slipper i morgen. Boken er høyaktuell.

I boken, som har fått tittelen «Verden blir ikke den samme» peker Matlary på at den pågående konflikten mellom Ukraina og Russland har større implikasjoner enn bare territoriell strid. […]

Angrepet på Ukraina ga våre nordiske naboer Finland og Sverige et så stort sjokk at de meldte seg inn i NATO. Dette radikale steget sier mye, mener Haaland Matlary, for begge land har holdt på nøytraliteten som sin beste sikkerhetsstrategi – inntil nå.

– Men i Norge er det stort sett som før. Et lite øyeblikk, i desember 2022 holdt regjeringen pressekonferanse om høynet beredskapsnivå i Forsvaret og andre etater. Droneflyvninger fra ukjente operatører var et stort tema. Så dabbet interessen av. Krigen i Ukraina blir raskt en sak blant mange andre, selv om den er i nyhetene hver dag. Läs artikel

George F. Kennan blev urgammal. Det torde ha förvånat honom själv. Han plågades under hela sitt vuxna liv av sjukdomar och bräcklig hälsa: dålig mage och utmattningssymptom, med långa vistelser på sjukhus och sanatorier. Han slets mellan erotik och civilisation, mellan ett kreativt förhållningssätt till livets utmaningar och en disciplinerad, nästan militärisk ordningsamhet.

Det är den röda tråden i Frank Costigliolas voluminösa enbandsbiografi, Kennan: A Life between Worlds, över den amerikanske diplomaten och statsmannen, som fick tillbringa den större delen av sin aktiva tid i disponibilitet. […]

Chocken kom 1937, när många av hans förbindelser i den sovjetiska hierarkin blev offer för Stalins hänsynslösa utrensningspolitik. Han ansåg inte att anklagelserna som framfördes under skådeprocesserna var helt och hållet grundlösa men fann tillvägagångssättet monstruöst. Kennan skapade, menar Costigliola, också ett monster av dessa erfarenheter, som sedan skulle ligga till grund för Kennans roll som kalla krigets huvudarkitekt. I slutet av fyrtiotalet var han tillbaka i den amerikanska huvudstaden, som den förmodligen mest inflytelserike tjänstemannen i State Department, närmast utrikesministern. Läs presentationen

Läs också artikel om Kennan tidigare på den här  sajten.

Ståle Ulriksen er forsker og lærer ved Forsvarets høgskole/Sjøkrigsskolen. Han er én av bidragsyterne til boken «Krigen i Ukraina» som ble lansert i forrige uke.

Ulriksen skriver i kapittelet «Hva betyr Ukraina-krigen for det norske forsvaret?» at ingen riktig vet med sikkerhet hvilke lærdommer Russland vil trekke fra angrepskrigen i Ukraina. Men Ulriksen påpeker at hele Norge kan være potensielle mål for russiske presisjonsvåpen i en tenkt krigssituasjon.

Han viser til russernes avanserte og langtrekkende missilsystemer på kampfly, overflateskip og ubåter i Nordflåten.

– Alt i Norge er innenfor rekkevidde. Noen russiske missiler har en rekkevidde på 2500 kilometer. De kan ligge i Murmanskfjorden og treffe mål i Oslo, sier Ulriksen til Nettavisen […]

Ulriksen omtaler strategiske ubåter og basekompleksene på Kolahalvøya som Russlands «livsforsikring». Et russisk angrep på Norge i en tenkt konflikt vil derfor kunne være av «defensiv karakter» for å beskytte landets kritiske sårbarheter i nord. Läs artikel

Annenslagsevne er et lands evne til å overleve et første angrep med nok ressurser bevart til å kunne slå tilbake igjen med tilstrekkelig kraft.

I vår moderne tid betyr det å ha nok atomraketter bevart til å kunne besvare et atomangrep med samme mynt. Annenslagsevnen var en sentral del av sovjetisk militær strategi og er det i like stor grad av russisk. For den er den sikreste garanti mot at USA angriper først; det vil nemlig innebære en garantert ødeleggelse av amerikanske storbyer også. Pr. nå har Russland tilgang til rundt 1.600 utplasserte og avfyringsklare, strategiske atomraketter; slike som kan nå USA.

Ifølge The Bulletin of the Atomic Scientists befinner 812 av disse seg i atomsiloer på land, 576 på strategiske atomubåter og rundt 200 på flybaser brukt av strategiske bombefly. […]

For svært mange av disse ubåtene har sine baser på Kola-halvøya og må passere norskekysten på vei ut i internasjonalt farvann. Kolahalvøya er også raskeste vei ut til internasjonalt luftrom for de strategiske bombeflyene som har baser i europeisk Russland. Dette er hovedgrunnen til at Russland har bygget opp en gigantisk militær kapasitet rett over grensa til Norge. Det har svært lite med oss å gjøre; det er for å beskytte denne annenslagsevnen.

Men disse ubåtene og flyene er ikke utelukkende defensive, de kan like godt benyttes til et overaskende førsteangrep med atomvåpen mot USA. Dersom Russland skulles ønske det.

Det er derfor svært viktig for USA å vite hvor de til enhver tid befinner seg, og hva de planlegges brukt til.

Dette dannet grunnlaget for det tette etterretningssamarbeidet mellom Norge og USA under den kalde krigen. […]

Dette samarbeidet er tema for boka ”Spionkrigen” som NRK-journalist Bård Wormdal nylig ga ut. […]

Boka viser også fram den svært store geopolitiske betydningen av Nord-Norge. Den vil neppe synke framover, i takt med at både Russland og USA gir Arktis økt militær og sikkerhetspolitisk betydning.

Så lær deg begrepet ”annenslagsevne” jo før jo heller. For det vil bestemme vår rolle i Nato, og vårt forhold til både vår mektige nabo og vår viktigste allierte så lenge atomvåpen finnes. Läs artikel

När kalla kriget tog slut blev USA världens enda stormakt. De senaste åren har fler länder aspirerat på att bli supermakter. I boken Illusionen om den amerikanska freden beskriver USA-kännarna Frida Stranne (forskare och universitetslektor) och Trita Parsi (statsvetare och ansedd expert på amerikansk utrikespolitik) ett annorlunda perspektiv på världsläget, där de ifrågasätter Europas relation med USA.

— Det här är en bok om USA och vad vi har kommit att se som grundläggande problem i amerikansk utrikespolitik, de idéer som styrt Washington och vilka medel man rättfärdigat för att nå sina mål. Det som presenteras är slutsatser som vi anser utgör grundläggande problem för konfliktbilden i världen och på vilka sätt USA:s agerande har varit en bidragande orsak till instabiliteten vi ser. Vår förhoppning är att den här boken ska bidra till en bredare diskussion om vår framtida säkerhet och Sveriges roll i världen, säger Frida Stranne.

Europa har länge förlitat sig på USA:s dominans på världsscenen, men den senaste tiden har tillförlitligheten ifrågasatts. Sedan Rysslands militära överfall på Ukraina i februari 2022 har världen förändrats. I medierna beskrivs världen med allt mer svart-vita färger. Demokrati mot diktatur, Ryssland och Kina mot USA och Europa. […]

“Trita Parsi och Frida Stranne, två kunniga och klarsynta skribenter, gör i denna bok välbehövliga korrigeringar av vår bild av USA:s utrikespolitik.”
– Hans Blix

“Denna bok tar upp många helt avgörande problem och är viktig läsning för var och en som söker efter vägar mot en mera fredlig framtid.”
– Daniel Ellsberg                             Läs presentationen

Red Arctic: Russian Strategy Under Putin, by Elizabeth Buchanan, Brookings Institution Press, 224 pages.

Vladimir Putin’s approach to the Arctic has long been a source of worry and conjecture. In Red Arctic: Russian Strategy Under Putin, Elizabeth Buchanan, head of navy research at the Royal Australian Navy’s Sea Power Centre, contends that Russia is not a growing geopolitical threat in the north but instead seeks cooperation with the other members of the Arctic Five: the United States, Canada, Denmark, and Norway. […]

Much of the media attention paid to the Arctic great game portrays Russia as an aggressor, and Buchanan notes how news outlets use clickbait titles to entice readers to read extreme and incorrect Arctic analyses. Buchanan writes, “The misreading of Russian Arctic strategy has a lot to do with residual Cold War geopolitical storylines.” Indeed, one of the most pervasive myths about the region north of the Arctic Circle is that countries are attempting to militarize and rule the area. Buchanan refutes this: “Maintaining conflict-free Arctic transit routes such as the Northern Sea Route (NSR) is crucial to delivering energy exports to Asian and European markets” for Russia and the rest of the Arctic Five. The majority of the refurbished military outposts in the Arctic serve as dual-use locations for local search-and-rescue operations. Russia’s military aspirations in the region are limited, primarily driven by three objectives: establishing its sovereignty over the continental shelf, […]

It is crucial to recognize instead that much of Russia’s activities in the Arctic is the legitimate business of governing. Rather than a desire for geopolitical dominance, Russia’s Arctic strategy is driven by economic considerations. The Arctic region is thought to hold 20 percent of the world’s untapped oil and gas reserves, and Russia is the world’s largest producer of natural gas. Other natural resources, such as fish and minerals, are also abundant in the area. Russia has substantial economic interests in the Arctic as a result, and an interest in supervising and managing them. As Buchanan notes, “The Kremlin hopes to create a new Arctic economy focused on shipping, infrastructure, and resource extraction, all of which could create jobs and promote economic development in the country’s northern regions.” Läs presentationen