Steg för steg och utan vare sig debatt eller direkt inflytande från svenska folket håller vi på att överge en säkerhetspolitisk ”Grand Strategy” som tjänat oss väl i över 200 år.Detta trots att redan ett allt intimare samarbete med Nato höjer spänningsnivån i vårt närområde, hjälper Putinregimen med den yttre fiende en allt mer trängd auktoritär regim behöver, föser in oss under ett kärnvapenparaply, gör oss till vapenbröder med ett land som bombar sin egen befolkning och minskar ytterligare vår möjlighet att vara en röst i världen som pläderar för fred och avspänning. Ett fullt medlemskap innebär allt detta. Men dessutom, då vi brukar följa våra förpliktelser, skulle ett medlemskap innebära nära en fördubbling av försvarsutgifterna; en ökning med hisnande 40 miljarder kronor per år. Hur kunde vi hamna här? Läs artikel
Länkar
”Förenklad och ohistorisk syn på säkerhetspolitiken”, Sven Hirdman svarar de ”25 musketörerna” på DN Debatt
Sveriges säkerhetspolitik syftar till att trygga Sveriges säkerhet i vid bemärkelse. Det innebar inte bara att vi skall ha ett ändamålsenligt och trovärdigt försvar mot eventuell aggression utan även att vi bör föra en politik som minskar och helst undanröjer riskerna för att vi blir indragna i konflikter som hotar vår säkerhet. Det är således ett starkt svenskt intresse, att det råder fred och avspänning i vårt område här i Nordeuropa och i synnerhet i stormaktsrelationerna.
De 25 ”musketörerna” har två grundläggande argument för sitt ställningstagande att Sverige bör gå med i Nato:
1. Att Ryssland är en aggressiv stormakt som hotar andra länder, inklusive i Östersjöregionen, och att Sverige skulle få skydd från sådan aggression genom medlemskap i Nato.
2. Att de baltiska staterna är särskilt utsatta för rysk aggression, och att för att de skall kunna försvaras av Nato krävs svensk medverkan i samarbete med Nato, dvs. medlemskap.
Låt oss granska dessa argument närmare. Läs artikel
Soldatens dannelse, Andreas Masvie i Morgenbladet
Andreas Masvie , student vid Norges Handelshögskola, skriver om varför han anser allmän värnplikt betydelsefull:
”Den første lærdommen er at alle er like. På tross av kapitalmessige – det være seg fysisk, finansiell, sosial eller intellektuell kapital – stilles alle likt. I rekruttperioden var jeg i samme tropp som sønnen til forsvarssjef Bruun-Hanssen. Det var ikke slik at sjefens sønn fikk noen fordeler i forhold til oss andre. De samme kravene ble stilt til klipping av hår, tellekanter, pussing, materiellkontroll, lydighet og så videre. Uavhengig hvilken bakgrunn man kommer fra, behandles alle likt. Dette skaper et naturlig vennskap, et innenforskap på tvers av sosiokulturelle og -økonomiske forskjeller.” Läs artikel
Lumpen lärde för livet, Lars Linder i Dagens Nyheter
I lumpen på 60-talet lärde jag mig två saker. Den ena var att bädda sängen så att man kunde studsa en gammaldags femöring på den, den andra att behärska en monstertruck lastad med grovkalibrig artilleriammunition, fantastisk att köra i djupsnö med.
Jag lärde mig en del annat också, men det hade inte så mycket med utbildningen att göra. Dit hörde en inte helt oanvändbar livskunskap i form av ett slags inövat tålamod inför prövande omständigheter och utdragen väntan – det där att bara skjuta, köra och bädda hade vi lätt kunnat träna in på en bråkdel av utmätt tid. Läs artikel (publicerad i DN 9 maj 2015)
Sverige mer sårbart utan värnplikt, Wilhelm Agrell
Vi återger här artikel från 2011 som Wilhelm Agrell skrev om värnplikten. Frågan är i högsta grad aktuell idag.
Med beslutet av vårriksdagen 2010 att låta värnplikten och civilplikten vara vilande togs det sista steget i en lång process för att modifiera och till sist i grunden förändra principerna för försvarets personalförsörjning. Värnplikten som institution var därmed i praktiken borta och ersattes av ett system med anställda soldater och sjömän.
Från regeringen betonades visserligen gång på gång att det inte var fråga om en övergång till ett yrkesförsvar utan om en effektivisering och liberalisering där plikt ersattes av frivillighet, men detta handlade mera om politisk retorik än om en adekvat beskrivning.
De huvudsakliga skälen bakom det som med rätta beskrevs som ett systemskifte var att värnplikten, på samma sätt som tidigare alliansfriheten och invasionsförsvaret, ansågs ha tjänat ut. Med den stora omläggning av försvaret som inleddes 1999–2000 minskade mängden förband drastiskt. Denna process fortsatte i försvarsbeslutet 2004 då den avsedda insatsorganisationen i stort sett halverades och alla enheter för nationellt försvar utom hemvärnet ströks bort av budgetskäl. Läs artikel
Reinfeldts försvar finns bara i teorin, Linnéa Swedenmark i Aftonbladet
Med tre rösters övervikt blev värnplikten vilandeförklarad av riksdagen 2009. Varför kalla in människor för att rengöra vapen och sparka grus på någon kaserngård när vi ändå aldrig är i krig? Spetskompetens och frivillighet skulle styra, och försvaret bli smalare men vassare.
I stället saknas nu ungefär 7 500 soldater, sjömän och gruppbefäl, enligt Dagens Nyheter. Det är halva krigsorganisationen. Fredrik Reinfeldts nya försvar finns i bästa fall i teorin. Det är uppenbart att systemet med ett frivilligt försvar inte fungerar. Läs ledaren
Värnpliktsförsvaret ger oss bästa kompetensen – därav opinionsstödet!
Håller det på att ske en omsvängning nu? Många som för litet sedan stödde övergången till det professionella militära försvaret – ett så kallat insatsförsvar, som rymmer mindre verkligt professionell kompetens än den tidigare värnpliktsarmén – börjar propagera för en återgång till folkförsvaret. Det är bra att detta sker så pass tidigt, innan yrkeshären har hunnit sätta sig.
Samtidigt kan man notera en viss tvehågsenhet på högsta ort. Man ville ha yrkessoldater och värnpliktssoldater i en och samma organisation. Hur kommer detta att fungera psykologiskt? Vilket folkligt stöd kommer en sådan ordning att ha? Svenska folket önskar ju värnplikten åter. Ett litet land måste tillvarata alla sina mänskliga resurser. Kvinnor som män. Det kan inte lägga ut fosterlandet på entreprenad. Det har inte råd med krisutryckningar i utlandet.
Stefan Olssons reflektioner om det nuvarande tillståndet bygger på sakkunskap. Sådana experter måste man lyssna till. Läs Stefan Olssons artikel
Allmän värnplikt – ja tack! Olov Abrahamsson ledare i NSD
Den 16 juni 2009 drev den dåvarande borgerliga regeringen igenom beslutet att skrota den allmänna värnplikten i fredstid. Det var ett beslut som fattades med knapp majoritet i riksdagen. Bara tre röster skiljde. Röstsiffrorna var 153-150. Socialdemokraterna var emot.
Man kan i och för sig diskutera hur allmän värnplikten var i realiteten. Den gamla folkförsvarstanken hade urholkats rejält i början av 2000-talet – och även tidigare S-regeringar hade sitt ansvar för utvecklingen. Visserligen var alla män mellan 18 och 24 år skyldiga att mönstra. Men allt färre blev kallade. Åren innan skrotandet av den allmänna värnplikten var det bara 10 procent av de unga männen som gjorde lumpen. Många borgerliga ledarsidor hyllade avskaffandet av värnplikten. ”Äntligen”, skrev till exempel det liberala flaggskeppet Dagens Nyheter i sin huvudledare dagen efter riksdagsbeslutet 2009.Värnplikten beskrevs som både ”gammalmodig och ineffektiv”. Läs ledaren
Ett försvar för värnplikt, ledare av Joakim Carlsson i Östra Småland
Den nakna allianspistolen, ett hemmabygge med knallpulver som får en tillsats av Nato. Det har varit är ännu mer nu de borgerliga partiernas lösning för det svenska försvaret. Men både verkligheten och opinionen pekar på andra lösningar.
Låt oss dock konstatera att avskaffandet av värnplikten 2010 möjligen var förankrat hos riksdagspartierna, men inte hos opinionen. Ett yrkesförsvar var det kostnadseffektiva svaret på de problem man då hade formulerat för det svenska försvaret. Men som vanligt hade man glömt alla andra aspekter på ett politiskt problem än just kostnaderna. Det har samtliga regeringar de senaste 25 åren gjort sig skyldiga till. Därför stod Sverige handfallet när det säkerhetspolitiska läget kring Östersjön skärptes. Rysslands uppträdande mot Ukraina och Krimkrisen och den ökade spänningen mellan stormakterna vid flera av världens konflikthärdar, ändrade återigen förutsättningarna för det svenska försvaret. Läs ledaren
Starkt stöd att införa värnplikt för båda könen, Dagens Nyheter 4 januari
Sju av tio svenskar vill återinföra värnplikten, visar en mätning av DN/Ipsos. Hela 87 procent anser att plikten i så fall ska gälla både kvinnor och män.
– Det finns ett stort folkligt engagemang för idén om värnplikt, säger David Ahlin, opinionschef på Ipsos.
För snart sex år sedan, 2010, avskaffades värnplikten för att ersättas av ett yrkesförsvar. Men det nya systemet med hel- och deltidsanställda soldater haltar betänkligt. I dag saknas 7.500 soldater, sjömän och gruppbefäl, vilket motsvarar halva krigsorganisationen. Läs artikel
Nato-inträde skulle motverka avspänning, intervju med Hans Blix
Han har varit folkpartistisk -utrikesminister och chef för FN:s vapeninspektörer. NU har fikat med Hans Blix och pratat om militära interventioner, Nato-medlemskap och kärnkraft.
Hans Blix tar emot i sin lägenhet. Han är vid 87 års ålder fortfarande upptagen med många skiftande uppdrag. Veckan innan har han varit i London för ett möte med Tjernobylfondens givarländer. Fonden, som han är ordförande för, arbetar med att bygga en säkrare inkapsling av den havererade reaktorn som ska kunna hålla fram till det blir möjligt att demontera den och sanera radioaktiviteten.
– Att vara pensionär innebär inte att vara sysslolös. Tvärtom, det är svårt att få tiden att räcka till.
Du har lång erfarenhet av -internationell politik och -diplomati och har uttryckt -skepsis mot bland annat USA:s roll som världspolis, inte minst mot -invasionen av Irak, varför?
– Hur pass meningsfulla är interventioner? Det är få som ifrågasätter lagligheten i att USA gick in i Afghanistan, i alla fall gör inte jag det. Det fanns ett säkerhetsrådsbeslut för det. Men var det så klokt? Var det så klokt att gå vidare för att avsätta regimen i Irak? Hela den här serien av händelser, Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, har lett till ganska stora dubier om hur rimligt det är. Det går att gå in och skapa anarki, men inte demokrati. Läs intervjun
Hultqvist vill se ett starkare militärt Sverige, intervju i Dalarnas Tidning
I en intervju i DT säger försvarsminister Peter Hultqvist att han vill ha ett bredare och starkare nationellt försvar. Det är bra att han förklarar sig vilja fokusera mer på försvaret av Sverige. När det gäller hur detta ska åstadkommas är han emellertid inte särskilt tydlig.
Han framhåller med rätta att de farhågor som kom till uttryck när värnplikten avskaffades har besannats. Hultqvist talar om att det eventuellt kan bli aktuellt med någon form av återinförd värnplikt, men att det står klart att det inte kan bli som tidigare svensk värnplikt. Frågan är under utredning och det finns all anledning för värnpliktsförsvarets vänner att följa den utredningen observant.
Samarbete med Nato ska enligt Hultqvist inte förväxlas med Natomedlemskap. Det är inte aktuellt. Det är bra att regeringens linje bekräftas. Men när det gäller beslut som behövs för att fortsätta stärka Sveriges säkerhet tar han upp att det bland annat handlar om värdlandsavtalet med Nato. Avtalet handlar enligt Hultqvist inte om att vi ska tvingas husera några Nato-baser eller kärnvapen i Sverige. Allt kommer bottna i egna svenska beslut. Det vi vill med avtalet är att underlätta övningsverksamheten med Nato – som i sin tur stärker vårt eget försvar och säkerhet enligt Hultqvist. Som torde ha framgått för den som följer alliansfriheten.se delar vi inte bedömningen att avtalet stärker Sveriges säkerhet. Läs intervjun