Slut på operation Barkhane i Mali, myt eller verklighet? lepoint.fr

Boubacar Haidara , forskare vid University of Bordeaux-Montaign och Sékou Amadou Traoré, forskare vid University of Ségou

Google-översatt

[…] Flera maliska orter har utsatts för blockader av samma jihadistgrupper med de konsekvenser som vi känner för befolkningen. Men militär styrka har inte gjort det möjligt att befria en enda från dessa radikala gruppers ok. Därför uppstår frågan: ska vi förbjuda dialog genom ideologi, även om det på sina ställen fortfarande är det enda sättet att lindra tortyr av civilbefolkningen?

Samtidigt kan vi på annat håll, särskilt i Afghanistan , helt klart se  gränserna för  militära insatser . Långt ifrån att sätta de afghanska och maliska fallen på samma nivå skulle vi åtminstone kunna fastställa två paralleller: 1. misslyckande för all militär; 2. intrycket av en fiktiv maktökning hos arméerna i de två länderna, så  drabbade av korruption .

När diskussion är det enda (eller det enda) resultatet, varför förneka det? Många malianer försöker förstå varför Frankrike är emot att de maliska myndigheterna för dialog. […]

Den franska ståndpunkten är desto mer obegriplig eftersom att tala till alla intressenter, inklusive jihadister, är en rekommendation som härrör från den  inkluderande nationella dialogen , som samlade alla de maliska krafterna (religiösa, politiska och civila samhällsaktörer) i december 2019. Fransmännen verkar därför gå emot malianernas vilja, som fortfarande är de första som oroas av säkerhetsfrågorna i deras land. […]

Innebär slutet av Operation Barkhane slutet på den franska militära närvaron i Mali? Verkligheten är att Emmanuel Macrons tillkännagivande långt ifrån innebär ett direkt tillbakadragande av franska styrkor, utan snarare en utveckling mot inrättandet av en europeisk styrka, i detta fall den europeiska insatsstyrkan Takuba., Som redan var konstituerad och 600 stark, varav hälften franska , liksom ester, tjecker, svenskar och italienare. Frankrike bör därför förbli ryggraden. […]

Takuba -styrkan   är en koalition av europeiska specialstyrkor som bildades i juli 2020. Nya europeiska kontingenter förväntas utöka det redan befintliga systemet.

Antalet franska soldater i regionen bör för sin del  på sikt minskas  till 2 500–3 000 man, mot 5 100 idag, och kommer att kretsa kring den europeiska insatsstyrkan Takuba. Två huvuduppdrag tillskrivs denna: ”neutraliseringen och disorganiseringen av de två fiendeorganisationernas överkommando” samt ”stödet till maktökningen för arméerna i regionen”.

Denna omorientering är något förbryllande. Utöver en symbolisk närvaro kan man undra om européerna kommer att ”kasta sig” i den Saheliska kärren vid sidan av Frankrike, vars stagnation inte längre är tveksam. Läs artikel

 

Norsk fregatt fullintegreres med amerikansk skipsstyrke for første gang, forsvaretsforum.no

KNM Fridtjof Nansen seiler mot USA, der hun skal inn under amerikansk kommando og delta i deres operasjoner, som første norske fartøy noensinne. […]

Norske marinefartøy er vant til å øve sammen med USA og andre allierte, men det er første gang en norsk fregatt blir fullt integrert i en hangarskipsstyrke.

– Det som er spesielt denne gangen er at dette ikke er Nato. Det er USA som inviterer utvalgte allierte til å være en integrert del av styrken. Dette er første gang Norge gjør det. Vi har vært med på sertifiseringsøvelsen før, men vi har aldri vært med på selve deployeringen, forklarer Grepne-Takle. Läs artikel

A major oil exploration is going on in Russia’s East Arctic waters, thebarentsobserver.com

The Bavenit on the 22nd of August set out from Murmansk with course for remote east Arctic waters. The ship, one of Russia’s most advanced vessels of the kind, is due to drill the first ever wells in the Laptev Sea.

According to Rosneft, there has never before been drilled a well in the shallow waters of the area. Drill cores from several wells will now help create a geological model of the region and determine the oil and gas potential, the company informs.

Rosneft controls four major license areas in the Laptev Sea; the Khatangsky, Ust-Uleneksky, Pritaymyrsky and Ust-Lensky areas. In addition comes a major license area that stretches north of the New Siberian Islands and into the East Siberian Sea. Läs artikel

Putins mareritt kan gjenoppstå i Afghanistan, nupi.no

Julie Wilhelmsen, seniorforsker

[…] I tråd med denne ambisjonen har Kreml de siste årene hatt jevnlig kontakt med Taliban og presset for en overgangsregjering som «inkluderer alle». De har hatt Kina og Pakistan som støttespillere, ikke USA. Den afghanske presidenten Ashraf Ghani er blitt tilsidesatt i disse forhandlingene.

Russland har forholdt seg til Taliban som en pålitelig aktør. De har forsøkt å få forsikringer om at russiske interesser vil bli tatt hensyn til, og at grenser i Sentral-Asia blir respektert ved en eventuell maktovertagelse.

I dagene etter overtagelsen har Russland prøvd å «normalisere» Taliban, blant annet ved å si at de vil anerkjenne Taliban som Afghanistans legitime statsledere så fort FN gjør det. Samtidig spiller de rollen som ansvarlig leder – ved å påpeke at verdenssamfunnets øyne vil være rettet mot Taliban når det gjelder respekt for menneskerettighetene. […]

Russlands grenser er langt tettere i dag enn på slutten av 90-tallet, og Kreml kontrollerer Tsjetsjenia gjennom Ramzan Kadyrovs jernhånd. Likevel er det ideer og legitimitet som avgjør når undertrykte etniske og religiøse grupper mobiliserer.

Man skal merke seg at mange tsjetsjenere, inkludert Kadyrovs rådgiver for religiøse spørsmål, feiret Talibans overtagelse av Kabul. De så på det som en manifestasjon på frihet fra kolonial overmakt og kontroll over eget territorium. IS tiltrakk seg mange nord-kaukasiske krigere, nettopp fordi det fremsto som en stat der muslimer hadde selvråderett. Läs artikel

Ökad rysk aktivitet i Östersjön – extra förband till Gotland, sverigesradio.se

På grund av ökad rysk aktivitet i Östersjön har Försvarsmakten gjort en så kallad beredskapsanpassning där extra förband tillförts Gotland från både armén och marinen.

”Bedömningen är fortfarande att hotbilden är oförändrad och sannolikheten för ett väpnat angrepp på Sverige är låg”, säger Tomas Ängshammar, kommunikationschef vid Försvarsmakten Gotland. Läs artikel

Veckans citat

”Folkeretten forplikter oss som stat til å etter beste evne forsvare vårt eget territorium og holde orden i vår eksklusive økonomiske sone. Dette er regjeringens fremste folkerettslige forpliktelse. Det er først når dette er oppfylt at vi har krav på andres anerkjennelse som selvstendig stat. Ved å prioritere internasjonale operasjoner på bekostning av forsvaret av egne grenser, har vi ikke lenger kapasitet til å oppfylle våre folkerettslige forpliktelser som selvstendig stat. Dette har våre politikere valgt å neglisjere til fordel for internasjonale operasjoner med tvilsomt rettsgrunnlag som bombingen av Libya, invasjonen i Irak og okkupasjonen av Afghanistan.

Her hjemme gjør et svekket forsvar oss mer utsatt i et stadig mer ustabilt Europa. Det øker faren for å bli en brikke på stormaktenes sjakkbrett. Når regningen gjøres opp for denne uansvarlige eventyrpolitikken må vi legge til kostnadene ved å gjenoppbygge vårt eget forsvar. Ansvaret ligger først og fremst hos de to statsbærende partiene i Norge, Arbeiderpartiet og Høyre, sammen med militære rådgivere som tidligere forsvarssjef Sverre Diesen.” Øystein Steiro Sr. resett.no

For France’s Sahel Mission, Echoes of Afghanistan, voanews.com

Lisa Bryant, reports for VOA from Paris

[…] As the United States continued to evacuate thousands of citizens and allies at Kabul’s airport this week, dozens of civilians and soldiers were killed in several Islamist attacks across a vast and dangerous three-border region that straddles Niger, Burkina Faso and Mali. It was just another marker in a protracted fight that has killed thousands, displaced 2 million and — like Afghanistan — is considered by some as unwinnable.  […]

“If there’s any lesson to draw, it’s that indefinite military solutions aren’t sustainable,” said Bakary Sambe,  Senegal-based director of the Timbuktu Institute think tank.

“Sooner or later, there’s got to be an exit,” he said.  […]

Macron announced in July France’s Barkhane operation would formally end early next year, with troops shrinking to up to half their current numbers and shifted to other anti-terrorist missions — notably forming backbone of the European Union’s fledgling Takuba force, currently aimed at helping Mali fight terrorism in the Sahel region. […]

Not under French consideration, though, is any dialogue with extremists — an effort controversially tried with the Taliban that is earning support among some Sahel authorities, at least when it comes to homegrown groups.

“The French have considered this a red line,” Guichaoua said. “Because that would mean somewhat that French soldiers died for nothing. But it is on the agenda for Malian authorities.”

Local-level negotiations with jihadi groups have long taken place, he said — to gain access to markets, for example, or get hostages released — but not high-level ones, “and the main reason is France.” Läs artikel

Specialövningar i hamnarna i Sankt Petersburg och Leningradregionen, function.mil.ru

Googleöversatt

I hamnarna i S: t Petersburg och Leningradregionen kommer logistikspecialister (MTO) i Western Military District (ZVO), som en del av en särskild övning för att tillhandahålla trupper, att utföra ett antal träningsuppgifter.

I synnerhet i hamnarna i Viborg och Ust-Luga, lastning av vapen och militär utrustning på ett civilt fartygs ägarfartyg med hjälp av en mobilkran på ett pneumatiskt körningsutrustning och en portaljärnvägskran, lastning av en militär nivå på egen hand på färjor, evakuering de skadade med flyg och transport av mer än två tusen ton kommer att övas i hamnarna i Viborg och Ust-Luga. dieselbränsle från järnvägstankar till tankfartyg. Läs artikel

 

Debacle in Afghanistan, newleftreview.org

Tariq Ali, writer, journalist, historian

The fall of Kabul to the Taliban on 15 August 2021 is a major political and ideological defeat for the American Empire. The crowded helicopters carrying US Embassy staff to Kabul airport were startlingly reminiscent of the scenes in Saigon – now Ho Chi Minh City – in April 1975.

The speed with which Taliban forces stormed the country was astonishing; their strategic acumen remarkable. A week-long offensive ended triumphantly in Kabul. The 300,000-strong Afghan army crumbled. Many refused to fight. In fact, thousands of them went over to the Taliban, who immediately demanded the unconditional surrender of the puppet government. President Ashraf Ghani, a favourite of the US media, fled the country and sought refuge in Oman.

The flag of the revived Emirate is now fluttering over his Presidential palace. In some respects, the closest analogy is not Saigon but nineteenth-century Sudan, when the forces of the Mahdi swept into Khartoum and martyred General Gordon. William Morris celebrated the Mahdi’s victory as a setback for the British Empire. Yet while the Sudanese insurgents killed an entire garrison, Kabul changed hands with little bloodshed. The Taliban did not even attempt to take the US embassy, let alone target American personnel.  Läs artikel

Ett krig som präglade afghanerna

Lars-Gunnar Liljestrand

William Dalrymple har skrivit en väldokumenterad bok om det första brittisk-afghanska kriget (1839–42),Return of a King (Bloomsbury 2013). Många har tidigare skrivit om kriget men Dalrymple har tagit del av nya ögonvittnesskildringar och i väst opublicerade uppteckningar om kriget av afghaner som på olika sätt deltog.

Jan Myrdal skrev om boken i Folket i Bild/Kulturfront 3:2013:

”Detta är, åtminstone i den sydasiatiska underkontinenten och den engelsktalande världen, en av denna säsongs viktigaste böcker. Den i Indien bosatte skotske historikern William Dalrymple har nämligen skrivit den hittills bästa och kunnigaste sammanfattningen om det Första Afghankriget 1839–1842. Han redovisar med vilka drag ’det stora spelet’ om Asien den gången öppnades och tydliggör med hittills i väst okända dokument den ohyggliga parallelliteten mellan det första Afghankriget och det nuvarande femte Afghankriget.”

Kriget var det första av de tre brittisk-afghanska krigen på 1800-talet och början på The Great Game, stormaktspelet mellan Ryssland och Storbritannien om inflytandet över Centralasien.

Som motdrag mot Rysslands och Persiens ökande inflytande bestämde sig britterna för att återinsätta den landsflyktige kungen Shah Shuja som fördrivits från Kabul av sin rival Dost Mohammad Khan. Åsikterna var delade inom de styrande bland britter­na om vem av de två man skulle satsa på, men det blev Shah Shuja.

Tre hundra kameler med vin

Den brittiska armén sattes upp i Indien och utgjordes av 1 000 britter och 14 000 sepoyer (beteckningen på indiska soldater i kolonialarmén) från Ostindiska kompaniet. Till det kom 6 000 soldater rekryterade av kungen och inte mindre än 38 000 indiska så kallade Camp Followers, familjer, tjänare, hantverkare och andra som följde med armén som tross. För att klara transporten krävdes 30 000 kameler för den långa marschen upp genom Indusdalen och över bergspassen in i Afghanistan. De brittiska officerarna färdades ståndsmässigt. Trehundra kameler var öronmärkta för vinförrådet. Högre officerare behövde 50–250 kameler vardera för sin personliga utrustning.

Läs mer

”Utländska soldater var mer hatade än de förstod”, svd.se

Jesper Huor, författare och journalist.

Jag landade i Kabul 2009 när drömmen om ett demokratiskt, marknadsliberalt och modernt Afghanistan nådde sin kulmen.

Intrycken var överväldigande.

Det var byggboom. Kapitalet flödade. Staden som ligger som i botten av en kittel, omgiven av berg, insvept i smog, stod i snabb förvandling. Biståndskontor poppade upp som svampar ur jorden, drogbaroner byggde palatslika residens i den gräsliga stil som fick namnet narkotektur.

I Kabulbubblan minglade det internationella folket med inhemsk elit; på klubben L’Atmosphère, bevakad av kulsprutenästen, flödade alkoholen, i poolen simmade västerländska biståndskvinnor i minimala bikinis medan afghanska tjänsteandar passade upp. Några stenkast därifrån låg myndigheten för religiösa affärer, i flyktinglägren någon stadsdel bort dog småbarn av sjukdom och undernäring. Läs artikel

Rather than focus on how the U.S. got out of Afghanistan, focus on how it got in, washingtonpost.com

Katrina vanden Heuvel, columnist

While politicians and pundits debate “who lost Afghanistan,” that question will likely seem very distant from many Americans’ lives. Indeed, more than two-thirds supported the decision to withdraw. If anything, most Americans might wonder how the United States came to be in the position to “lose” Afghanistan in the first place?

There should be a serious accounting for the Afghanistan debacle. The United States waged its longest war in a distant, impoverished country of only minimal strategic importance. After two decades, more than 775,000 troops deployed, far more than $1 trillion spent, more than 2,300 U.S. deaths and 20,500 wounded in action, tens of thousands of Afghani civilian deaths, the United States managed to create little more than a kleptocracy, whose swift collapse culminated in the death and panic seen at the Kabul airport on Monday.

Rather than focusing on how we got out, it would be far wiser to focus on how we got in.

Under President George W. Bush, the early mission — to defeat al-Qaeda and get Osama bin Laden in response to the terrorist attacks of Sept. 11, 2001 — quickly turned to nation-building. The United States would seek to build a democratic state in an impoverished country with entrenched divisions and cultural, language and religious traditions of which U.S. national security managers and military officials remained utterly ignorant. […]

We also need accountability and truth-telling in Congress. As Rep. Ro Khanna (D-Calif.) has proposed, it’s time for public hearings to probe the bureaucracy about its pattern of lying, while strengthening the War Powers Act and congressional oversight. Läs artikel