Sju soldater från FN:s fredsbevarande styrkor i Mali har dödats av en improviserad sprängladdning i närheten av Bandiagara i landets centrala delar, skriver FN-insatsen Minusma på Twitter.
Tre soldater beskrivs som allvarligt skadade. Soldaterna, från Togo, färdades i en konvoj då explosionen skedde.
Sverige har fredsbevarande soldater i Mali men enligt svenska Försvarsmakten var inga svenskar inblandade. Läs artikel
Republikens president Sauli Niinistö träffade Sveriges statsminister Magdalena Andersson på Presidentens slott onsdagen den 8 december 2021.
Presidenten och statsministern diskuterade förutom den bilaterala relationen mellan Finland och Sverige också bland annat säkerhetsläget i närområdet och det transatlantiska samarbetet.
Besöket i Finland var statsminister Anderssons första utrikesresa som statsminister. Under sitt besök träffade statsminister Andersson också statsminister Sanna Marin. Läs pressmeddelande
Pentagon har fullført den militære konstruksjonen og skal begynne å teste en langtrekkende radar for et hjemlig rakettforsvarssystem som kan spore interkontinentale raketter så vel som neste generasjons trusler, som for eksempel hypersoniske våpen, uttalte Pentagon på mandag. […]
Pentagon holdt nylig en offisiell startseremoni for systemet, som har kostet 1,5 milliarder dollar så langt.
– Når den i full drift vil radaren gi enestående evne til å samtidig finne og spore flere små objekter på en gang, inkludert alle typer ballistiske missiler, sier The Pentagon Missile Defense Agency i en uttalelse. Läs artikel
Jan Öberg, docent och ledare av tankesmedjan Transnationella Stiftelsen för Fred- och Framtidsforskning (TFF), skriver på bokens baksida:
”Det är en faktaspäckad och trovärdig rapport, som jag varmt rekommenderar – också därför att den plockar sönder mångas tro på att kriget på något sätt var förenligt med folkrätten och FN:s stadga. Det var den inte. Eller att kriget syftade till att öka säkerheten för befolkningarna i ockupationsländerna. Det har den inte gjort – tvärtom.”
Boksläppet äger rum i Brantingrummet, ABF, Sveavägen 41, Stockholm lördagen den 18/12 kl. 14.00 – 16.00. Boken presenteras av författarna Lars-Gunnar Liljestrand och Stefan Lindgren och säljs till rabatterat pris. Arrangör: Oktoberförlaget.
Då Frankrike og Mali spurde om norsk bidrag til Takuba i januar i fjor, kom Solberg-regjeringa fram til at svaret blei nei. For det var ikkje fleirtal i Stortinget for å sende ein større norsk styrke, 100-120 soldatar, til Mali. Men då styrken blei kraftig redusert, og innlemma i det svenske bidraget til Takuba, snudde Ap og støtta Mali-oppdraget. […]
– Er det lurt av Norge å sende soldatar dit?
– Eg er i tvil, men utanlandske soldatar til Mali kan ha noko for seg, dei kan betre tryggleiken. Men løysinga er ikkje militær. Freden i Mali blir vunnen ved forhandlingsbordet, ikkje på slagmarka. Men så lenge Frankrike seier nei til forhandlingar med opprørarane, blir ikkje dette alternativet prøvd ut.
Frankrike har sidan opprøret starta i 2012 hatt store styrkar i Mali, men har ikkje evna å vinne militær kontroll. […]
I juli opplyste FD at dei norske soldatane skal «være på plass i Mali i løpet av høsten, og trekkes tilbake sammen med den svenske styrken i 2022». Hausten er bak oss og snart er det 2022 – og ingen norske soldatar har landa i Mali. FD forklarar i ein e-post til Vårt Land kvifor:
«I påvente av enighet med maliske myndigheter om en avtale som gir det norske personellet tilstrekkelig rettslig vern er det norske bidraget p.t. ikke deployert.» […]
– Kven er opprørarane, Benjaminsen?
– Dei er for det mest bønder og nomadar frå nord som kjenner seg urettvist handsama av ein korrupt elite i Bamako, medan leiarane er valdelege jihadistar. Läs artikel
Bengt Lindroth har i boken Vi som inte var med i kriget – om Sverige, Norden, Europa & Coronan (Carlsson Bokörlag) 2021) gett en mycket insiktsfull skildring av Sveriges förhållande till Norge, Danmark och Finland under andra världskriget och fram till idag. Bengt Lindroth har i decennier som journalist för olika medier bevakat de nordiska länderna och har i denna bok samlat sina erfarenheter av vad som förenar respektive skiljer oss åt.
Bengt Lindroths avgörande slutsats är att den stora skiljelinjen just går mellan dem som var med i kriget, det vill säga Norge, Danmark och Finland, och det land, Sverige, som inte var det. Han belyser hur krigserfarenheterna har präglat samhällsutvecklingen och kulturen långt in i våra dagar. Förutom på egna iakttagelser och intervjuer baserar han sig på en omfattande läsning av alla de berättelser som utkommit i de nordiska länderna och som behandlar erfarenheterna av kriget, av ockupation, av motståndsrörelse samt uppgörelserna efter krigsslutet, respektive hur vi Sverige förhöll oss till det som hände i grannländerna.
Bengt Lindroth visar hur heroiseringen av krigshjältarna och motståndskampen under de första decennierna av efterkrigstiden under senare år efterträtts av en mer nyanserad skildring i Norge, Danmark och Finland av även de mörkare sidorna i behandlingen av motståndarsidan. Arkebuseringar av kollaboratörer, förnedring av tysketöser och deras barn med mera. Vad tyskarna kallar Vergangenheitsbewältigung pågår fortfarande i viss omfattning.
Tidigt måndag morgon utsattes den multinationella militärbasen i Ménaka i Mali för en raketattack. På basen är bland annat svenska soldater ur specialförbandsinsatsen Task Force Takuba grupperad. Ingen blev skadad i attacken.
Dagen innan, söndag morgon, blev även den tyska FN-campen Camp Castor i Gao beskjuten med granatkastare. Ingen blev skadad. Inne på Camp Castor ligger den svenska FN-campen Camp Estelle, där merparten av den svenska FN-styrkan Minusma är grupperad. Läs pressmeddelande
Den nye forsvarsavtalen mellom USA og Noreg gjer at USA får tilgang til fire militærbasar der amerikanske interesser kan kome framfor norsk lov.
Denne veka går høyringsfristen ut på den nye tilleggsavtalen mellom USA og Noreg, som tidlegare forsvarsminister Frank Bakke-Jensen (H) signerte i april i år.
Avtalen blir rammeverket for det militære samarbeidet mellom Noreg og USA på norsk jord og legg mellom anna opp til at USA får tilgang til fire område der dei kan drive militær aktivitet på norsk jord: Rygge, Sola, Evenes og Ramsund.
Amerikanarane får høve til å disponere områda fritt og byggje om den infrastrukturen dei treng. I avtalen mellom dei to landa står det at norsk lov og suverenitet kan bli utfordra der det kjem i konflikt med amerikanske interesser.
«Det er understreket i avtalen at den inngås med full respekt for norsk suverenitet, norske lover og folkerettslige forpliktelser. I dette ligger en forpliktelse til å følge norsk regelverk, likevel slik at USA ikke anser denne forpliktelsen som gjeldende der det ikke er forenelig med amerikanske tjenstlige behov.» Läs artikel
Frøet til Heimevernet vart sådd i London ein dag i slutten av mars 1942, då verdas framtid ennå såg dyster ut. Dette var før Stalingrad og El-Alamein, dei to vendepunkta i Den andre verdskrigen.
Jamvel om det den gong berre var eit namn på eit papir, vitnar teksten levert av eit utval om ei viss framtidsoptimisme. Utvalet vart leia av kommandørkaptein Gunnar Hovdenak i Forsvarsdepartementet i London. Heimevernet dukkar med andre ord opp i norsk soge frå handa til ein marineoffiser.
Som med all militær planlegging var det ikkje sikkert at ideen ville flyta. Særskild ikkje så tidleg som i mars 1942. Inspirasjonen var utvilsamt henta frå syn rundt på dei britiske øyer, der det lokale Home Guard farta rundt i byar, landsbyar og marker i jakt på tyske fallskjermjegerar, femtekolonnistar og invasjonsfaren som hang over øyriket dei fyrste krigsåra. Läs arikel
So-called hybrid warfare has been the subject of much debate and doctrinal thinking in recent years, resulting in frenzied thinking within academia and government ministries and even the establishment of dedicated research centres.
The term is now used more or less interchangeably with variants such as ‘non-linear’ operations, ‘sub-threshold’ and ‘grey-zone’ warfare’ and traditional concepts such as ‘indirect’ warfare to describe offensive campaigns that are aimed at securing incremental strategic gains whilst calibrated to remain below the threshold of major war. The emphasis is placed on deniable activities such as subversion, cyberwarfare, interference in financial markets, disinformation, electoral tampering and other covert and indirect influencing methods, alongside traditional warfighting. Although conceptually appealing, there are however at least three issues that arise from the hybrid warfare debate. […]
Ultimately, the risk is that strategists and policy makers send themselves into a conceptual tailspin, devising detailed responses to highly hypothetical, or perceived scenarios. Illustrative of this problem was the speed with which Western commentators pointed to a speech by Russian General Valery Gerasimov in which he described how subversion and propaganda could turn “a perfectly thriving state […] into an arena of fierce armed conflict” as evidence of a new Russian doctrine.Speaking at the time of the Arab Spring, Gerasimov was in fact highlighting his own national security concerns, rather than revealing any kind of strategic intent. Läs artikel
Sveriges militära insatser i Mali är nu vår största internationella operation.
Sverige har sedan 2015 deltagit i Minusma som är en FN-insats med mandat från FN:s säkerhetsråd. I regeringens proposition om förlängning under 2022 föreslås att Sverige fortsättningsvis deltar med ett skyttekompani om 220 soldater.
Regeringen bedömer att insatsen skall börja avvecklas 2023 och vara avslutad vid halvårsskiftet 2024.
Sverige deltar också från början av 2021 i den franskledda insatsstyrkan Takuba som saknar mandat från FN:s säkerhetsråd. I regeringens nya proposition föreslås fortsatt deltagande med en specialförbandsstyrka om 150 soldater, den största Sverige haft utomlands under en längre tid, men med en gradvis nedtrappning efter första kvartalet 2022 för att vid årets slut omfatta 20 personer.
Regeringen hävdar att insatsen har folkrättslig grund genom att inbjudan finns från regeringarna i Mali och Niger.
Vi har tidigare visat att den folkrättsliga grunden är svag då inbjudan getts av regeringar som saknar kontroll över stora delar av territoriet och då det pågår konflikter i länderna som liknar inbördeskrig.
Med anledning av medieförfrågningar, kommentar av republikens president om Finlands relation till Nato:
”Att Ryssland förhåller sig kritiskt till Natos utvidgning och militära verksamhet är inget nytt. Finland anser att Nato är en faktor som ökar säkerheten och stabiliteten i Europa. Till grunderna för Finlands utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik hör att upprätthålla en nationell rörelsefrihet samt valmöjligheter. Detta inbegriper möjlighet att alliera sig militärt och ansöka om medlemskap i Nato. En viktig del av denna helhet är att Natos ”öppet-hus-politik” fortsätter, alltså att möjligheten till medlemskap förblir öppen för länder som uppfyller Natos kriterier. Denna princip upprepades senast för Finlands del då Nordatlantiska rådet besökte Helsingfors i slutet av oktober. Beslut om anslutning av nya medlemmar fattas mellan kandidatlandet och de 30 Natomedlemmarna och beslutet om medlemskap är en fråga för den sökande och Natos medlemsländer.” Läs uttalandet