A study of the outcome of major wars fought over the past 125 years strongly suggests that U.S. military involvement in these conflicts has resulted in tragic and unforeseen consequences. Not only has U.S. involvement led to millions of unnecessary deaths but it has also served to create new enemies, thus making the U.S. much less safe and secure. Here is a list of major wars, that in retrospect, the United States never should have fought in order to produce a far more successful outcome from the standpoint of U.S. national security. Läs artikel
Söndagsskola: Svensk säkerhetspolitik, del 1, sydostran.se
På sistone har det låtit som om den svenska säkerhetspolitiska linjen länge legat fast, men att den nu måste förändras eftersom Ryssland plötsligt börjat uppträda aggressivt och invaderar andra länder. Vilket indikerar att vi i Sverige också kan komma att råka illa ut. Därför måste vi nu kasta om rodret, helst innan sommaren, för annars vet vi inte vad som händer.
Detta är fel. I själva verket har den svenska säkerhetspolitiken ändrats mycket mer radikalt efter murens fall, än vad ett Natomedlemskap skulle innebära.
Men låt oss ta detta från början.
Traditionellt har säkerhetspolitik i första hand syftat till att säkra nationens fortbestånd, försvara nationens autonomi (självbestämmande), eller ytterst rikets överlevnad. Och medlen för att klara detta har handlat om försvarspolitik (försvar mot angrepp), utrikespolitik, att bevaka intressen gentemot andra aktörer som kan ha betydelse. Detta har kallats för ”den yttre säkerheten”. Därtill har kommit ”den inre säkerheten”, exempelvis poliser och annan rättsvårdande verksamhet. Läs ledaren
The Dilemma at the Heart of Finland’s and Sweden’s NATO Membership Bids, carnegieendowment.org
[…] Washington needs to press pause and avoid rushing headlong into commitments that it might later regret. It should conduct a serious study of the conventional and unconventional requirements for the defense of Finland’s border, and it needs strong commitments from both countries—not only to fund the defense of their own territories but also to make real contributions to defending weaker allies along NATO’s eastern flank. It should also recognize that neither country will add anything meaningful to U.S. security policy in Asia, at least as long as that policy focuses on competition with China. Sweden was one of the first European countries to heed U.S. warnings about the risks posed by Chinese telecoms firms Huawei and ZTE, but its powerful business community remains laser focused on the Chinese market. Volvo Cars, a Swedish firm, is owned by the Chinese conglomerate Geely. Although recently critical of Beijing, Helsinki also has a long history of warm relations with China. Läs artikel
Zelenskyj inför Estlands parlament: ”Ingen kan vara säker på att Nato hjälper om Ryssland anfaller på bred front”, svenska.yle.fi
Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj tackade esterna för att de snabbt förstod krigets betydelse för hela Europa. Han varnade samtidigt för att västerländska institutioner, i synnerhet Nato, inte nödvändigtvis kommer till undsättning mot Ryssland.
– Internationella organisationer klarar inte av att stoppa Rysslands aggression trots att det finns en organisation som skapades för det, Nato, sa Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj inför en full sal i Riigikogu, Estlands parlament.
Enligt Zelenskyj är det här ingen lätt realitet att hantera för någon.
– Det finns ingen garanti att man på riktigt börjar försvara sina egna medlemmar mot en storskalig rysk invasion. Det kan gå som för Ukraina. Läs artikel
Finland – neutralitet eller allianser
År 1961 påpekade president John F. Kennedy för den finske diplomaten Max Jakobson: ”Det som förbryllar oss amerikaner är varför Sovjetunionen tillät Finland att bibehålla sin självständighet.” I boken Finlands väg 1899–1999. Från kampen mot tsarväldet till EU-medlemskap (Atlantis, 1999) gör Jakobson den kommentaren, vilken ännu har sin riktighet, att ”Kennedys fråga avslöjade den konventionella synen på internationella förhållanden som en spelplan för stormakternas intressen och förhoppningar. Mindre länder betraktas som utrikespolitiska objekt, statistiska enheter […] spelpjäser som kan vinnas eller förloras i konflikterna eller uppgörelser mellan de stora.”
I kapitlet ”Neutralitet” framhåller författaren J. K. Paasikivis syn att Sovjetunionen eftersträvade att staden Sankt Petersburg skulle vara ohotad av en attack via Finland, vilket enligt honom var ett ”legitimt intresse”. Och genom detta realistiska synsätt kunde finländarna ”trygga sin egen självständighet och sin levnadsstil” (sidan 84). I linje härmed sade Urho Kekkonen 1943 att som ”en utpost för en västlig allians skulle Finland alltid stå först i tur att bli invaderat eller offrat i en konflikt och ändå för svagt för att påverka beslut om krig och fred” Kekkonen drog slutsatsen att Finland måste tillämpa en neutralitetspolitik. Max Jakobson, som under lång tid var bland annat Kekkonens ”nyhetsfrisör (spin doctor”), kallar denne ”en formidabel personlighet”. På sidan 111 skriver författaren intressant om de neutrala staterna i Europa, bland annat Österrike, och erinrar om Machiavellis ord: ”Den som inte är din vän hoppas att du förblir neutral, medan den som är din vän kommer att kräva att du tar ståndpunkt genom att gripa till vapen.” Vid Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (KSSE) 1975 erkändes rätten för en stat att vara neutral (sid 123), då man förstod att neutrala stater har en avkylande effekt på säkerhetsläget i Europa.
Redogörelse om förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön, julkaisut.valtioneuvosto.fi
Finska utrikesministeriets säkerhetspolitiska rapport.
Rysslands invasion av Ukraina har inneburit en grundläggande förändring Finlands och Europas omvärld och säkerhetspolitiska miljö. I statsrådets redogörelse till riksdagen granskas förändringarna i Finlands omvärld och säkerhet och hur det förändrade säkerhetsläget påverkar ekonomin, resiliensen, försörjningsberedskapen, den inre säkerheten, cybersäkerheten, hybridpåverkan och den kritiska infrastrukturen.
Redogörelsen kompletterar statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse, försvarsredogörelse, redogörelsen om den inre säkerheten och redogörelsen om EUpolitiken. Till grunderna för Finlands utrikespolitik, säkerhets- och försvarspolitik hör även i fortsättningen en nationell rörelsefrihet och valmöjligheter.
Finland bevarar möjligheten att alliera sig militärt och ansöka om medlemskap i Nato. Finland fortsätter konsekvent bedriva sin utrikes- och säkerhetspolitik med rättighetsperspektiv och framhåller betydelsen av en regelbaserad internationell ordning och respekt för internationell rätt.
I redogörelsen utreds olika åtgärder för att utveckla den nationella försvarsförmågan, EU:s roll som säkerhetspolitisk aktör samt möjligheterna att fördjupa det bilaterala samarbetet med Sverige, Norge och de andra nordiska länderna och med USA och Storbritannien samt försvarssamarbetet med multilaterala partner.
I redogörelsen görs också en bedömning av ett intensifierat samarbete med Nato samt av konsekvenserna av ett eventuellt Natomedlemskap.
Som en reaktion på det förändrade säkerhetsläget fortsätter Finland bedriva en aktiv och förutseende diplomati samtidigt som landet stärker sin försvarsförmåga och fördjupar sitt samarbete med sina centrala partner. Upprätthållandet av samhällets resiliens, den nationella försvarsförmågan och den inre säkerheten får ökad betydelse för säkerheten i Finland. Läs rapporten
Ett perspektiv som inte förekommer i den normalsvenska debatten
Var hör vi hemma? Det reflexmässiga svaret är: i Väst. Men ”Väst” var en skapelse av kalla kriget. Då fanns det också ett östblock av stater, som idag anser sig tillhöra ”Väst”. Det naturliga svaret är, att Sverige tillhör Europa. Det hade vi gjort, långt innan landet anslöt sig till Unionen av europeiska stater. Det var främst frenetiska EU-förespråkare som hävdade, att Sverige inte var ett europeiskt land, utan skulle bli.
Sverige som politisk entitet har traditionellt inte orienterat sig på en skala öst-väst, utan snarare nord-syd. Även om svenska vikingar for i österled och danska och norska gärna i västerled, så hamnade de flesta av dem söderöver. De svenska uppsökte ofta Miklagård och passade under färderna på att civilisera ryska stammar. Sådana förflyttningar i rummet kan ses som tidiga europeiska samlingsrörelser. Fast ingen pratade om Europa då.
V: Nato riskerar att dra in Sverige i konflikter, svd.se
[…] Det var ett misstag av flera regeringar att banta ner Försvarsmakten från ett invasionsförsvar till ett smalt, utlandsinsatsinriktat insatsförsvar. Den tidigare alliansregeringen drev också igenom, med tre rösters marginal, att värnplikten i praktiken avskaffades.
Nu vill Moderaterna göra samma sak igen. Med minsta möjliga riksdagsmarginal vill partiet avskaffa alliansfriheten, en säkerhetspolitisk linje som tjänat Sverige väl genom decennier. […]
Ett Natomedlemskap riskerar att dra in oss i konflikter som vi annars inte skulle valt att delta i. De säkerhetspolitiska utmaningarna kan förändras snabbt, som vi nu ser, och vi vet inte hur de kommer se ut nästa decennium. Att bibehålla nationell handlingsfrihet och egen beslutsmakt är det tryggaste alternativet i en snabbt föränderlig värld. […]
Vi måste återuppbygga en stark, men också flexibel försvarsmakt. Det finns en rad viktiga vägval att göra. Högteknologiska vapensystem har sin plats – men är också dyra och binder upp stora personella resurser. De bygger även in ett mått av svaghet eftersom de kräver att långa logistikkedjor fungerar. Motpolen är ett mycket decentraliserat system, där fokus ligger på territorialförsvar och basen utgörs av relativt självgående grupper med stor lokalkännedom. Vänsterpartiet menar att båda pusselbitarna behövs. Vi vill se en försvarsmakt som har tillräckliga resurser i form av officerare, anställda soldater och utbildningsorganisation för att snabbt kunna utbilda fler värnpliktiga. Läs artikel
Äng(s)lig partiledning i Natofrågan, dalademokraten.se
Tecknen hoparsig i skyn på att den socialdemokratiska partiledningen nu gör sig beredd att säga Ja till ett svenskt Natomedlemskap. Tyvärr. Ingen nu aktiv, ledande socialdemokrat har på mycket länge vågat ställa sig upp och argumentera för de fördelar, för Sverige och för omvärlden, som alliansfriheten ger. De som yppat något sådant är de som lämnat den dagliga politiken och all dess ängslighet, såsom Göran Persson och Stefan Löfven.
Det som därmed skett när ingen ingen ledande socialdemokratisk politiker ens fört fram alliansfriheten som ideal, det är att opinionen helt lämnats till att formas av borgerliga Natoförespråkare, partiledare eller borgerliga ledarsidor. Man kan också uttrycka det som så att någon Nato-debatt egentligen inte finns i detta land. Det hela liknar snarare en fullskalig offensiv för Nato på alla plan, i alla offentliga rum. […]
Alliansfriheten är en lång tradition i Sverige och den är inte bara socialdemokratisk. Men den har genom historien gett stort utrymme för progressivt arbete för fred och nedrustning och kritik av förtyck runtom i världen när Sverige i alla fall formellt stått utanför de stora militärblocken. Möjligheterna till det skulle minska om Sverige kliver in i Nato. Läs ledaren
Ledare: Sverige ska inte stressas in i en militärallians, vf.se
”Den ’säkerhetspolitiska dialog’ som Socialdemokraterna aviserade på måndagen liknar väldigt mycket en förberedelse för att svänga i Natofrågan”, skriver DN:s ledarskribent Arvid Åhlund i en kommentar på det socialdemokratiska beskedet på måndagen. […]
Ingenting på partikongressen i november gav partistyrelsen signaler om en vändning i partimedlemmarnas inställning till svenskt Natomedlemskap.
Sen kom februari och en rysk invasion av Ukraina – och på det en upphetsad, bombastisk retorik i Natodebatten. I en mätning kort efter invasionen ställde sig för första gången en majoritet av de tillfrågade svenskarna sig bakom ett Natomedlemskap. Konstigt vore det väl annars.
De som propagerat för ett sånt närmande länge, vet också att snabba uppgångar i stöd ofta följs av nedgång. Därav krav på omedelbara beslut. De har inget intresse av problematisering. […]
Socialdemokraternas partiledning har inte heller en partikongress att vända sig till för att debattera frågan. Partistadgarna ger partistyrelsen rätten att fatta avgöranden i viktiga frågor mellan kongresser, men ”gå med i en militärallians” blir väl magstarkt även för sossestadgar. Därav en aviserad ”säkerhetspolitisk dialog” i partiet.
Det ska bli intressant att se med vilket allvar partiordföranden och hennes verkställande utskott låter medlemmarnas åsikter väga in. Läs ledaren
McCarthyism re-emerging stronger than ever in Ukraine policy debates, responsiblestatecraft.org
A troubling pattern has developed over the decades in which foreign policy hawks smear their opponents and thereby seek to foreclose discussion of questionable U.S. policy initiatives.
The late Sen. Joseph McCarthy and his followers used that tactic to perfection during the Cold War. They branded anyone who suggested that Washington should consider adopting a less confrontational policy toward the Soviet Union or the People’s Republic of China as communist sympathizers or even outright traitors. Journalists and educators found themselves on blacklists, and dissenting officials found themselves in the ranks of the unemployed.
It was not until the late 1960s, when street protests erupted over the Vietnam War, that the atmosphere of intimidation began to weaken. When Richard Nixon’s administration pursued détente with Moscow and began to establish a normal relationship with China in the early 1970s, Americans could once again challenge U.S. policies without automatically being labeled as traitors. Läs artikel
Geopolitik
Den tidigare brittiske Labour-ledaren Jeremy Corbyn uppgav enligt Financial Times den 19 augusti 2015, att ”Nato’s attempt to encircle Russia is one of the big threats of our time”. (Paul D’Anieri, Ukraine and Russia. Cambridge University Press, 2019, s. 277) Denna varning bör påminnas om när Finland nu överväger att bidra till att cirkeln sluts.
Många i Finland ser Nato och EU som garanter för att Corbyns varning ska komma på skam. Men för att dessa organisationer ska kunna verka krävs enhällighet i medlemsleden. Och i båda organisationerna finns en medlem som möjligen kan agera som gossen Ruda . Nämligen Ungern.
Professor Klaus Dodds Border Wars. The Conflicts That Will Define Our Future (Penguin Press, 2021) skriver att i ”Ungern är det inte ovanligt att se visuella skildringar av ett ’Stor-Ungern’ […] ett regionalt område som inte sammanfaller med de formella gränserna för det samtida Ungern”. 1920 slet Trianon-fördraget isär den ungerska delen av det österrikisk-ungerska imperiet. Ungerns gränser efter 1920 omdefinierades så att landet krympte till ungefär en tredjedel av sin ursprungliga storlek. Områden av det ursprungliga territoriet omfördelades till andra stater.