After initial hesitation about the seriousness of Turkey’s objections, its president, Recep Tayyip Erdoğan, has doubled down on his threat to veto Finland’s and Sweden’s applications for membership of Nato, saying there is no point in either country sending delegations to Ankara to persuade him otherwise.

On Wednesday, he also extended his demands from the two he outlined on Monday to 10, leading to claims that he is using blackmail.

At his press conference on Monday, he made two key demands: that Finland and Sweden end their supposed support for the Kurdish Workers’ party (PKK), which Turkey regards as a terrorist organisation, and that they lift their ban on arms exports imposed in October 2019 after the Turkish incursion in northern Syria. Läs artikel

”Hans Blix har inte ändrat ståndpunkt beträffande Nato. Hoten mot Sverige har inte ändrats efter februari 2022. Inget talar för rysk expansion västerut. Natoexpansionen kan leda till att Ryssland drivs mot Kina. Hela Europa blir för kompakt. Österrike, Sverige och Finland som alliansfria för med sig avspänning. Avspänningszoner är viktiga. Blix föredrar avspänning. En trygg fyr när det stormar.”

Lyssna på intervjun.

Svensk og finsk medlemskap i NATO reiser øyeblikkelig viktige utfordringer for alliansen. Den viktigste er hvordan skal NATO bistå og unnsette spesielt Finland som ligger inneklemt med en 1300 km lang grense mot Russland. Et annet er det logistiske mareritt for de to nye NATO-land som ikke har kyst eller havner ut mot Nordsjøen eller Nord-Atlanteren. Hvordan skal alt de to nye medlemslandene trenger av forsyninger bringes inn til dem?

• NATO vil bygge ut Kallax-basen (Luleå) og Rovaniemi til hovedsentra for forsvaret av Nordkalotten.
• På norsk side blir Nordre Nordland, Troms og Vest-Finnmark oppgradert. De viktigste sentra her er Narvik, Setermoen, Tromsø og Skibotn – med Harstad og Alta deretter.
• Jernbanens vitale posisjon: Ofotbanen opprustes, parallelt med at det bygges en jernbane fra Tromsø via Skibotn til Finland. Skibotn må bli et jernbaneknutepunkt, med en baneforlengelse til Alta for å sikre NATOs nordlige grenser.
• Tromsbanen fra Tromsø til Narvik skal binde sammen regionen – men slik at Skibotn blir det viktigste sentra.
• Det må bygges ut sentrale havner i Nordre Nordland, i Troms og i Vest-Finnmark for å kunne betjene sjøtransport fra allierte land, som direkte fra USA til Nord-områdene. Det vil bli aktuelt med en ny sentralhavn i Ofoten, utbygging av Tønsvik havn i Tromsø og en ny havn i Skibotn, alle med jernbaneterminaler direkte til havneområdene. Läs artikel

Is the U.S. strategy of reducing Russian and (especially) Chinese influence in Southeast Asia working? If the recent summit with ASEAN (Association of Southeast Asian Nations) leaders in Washington is any indication, the answer has to be a no.

This speaks to the continued futility of a strategy of attempted exclusion in a time of greater autonomy and assertion in the region and the Global South more generally. For furthering American interests in the region, President Biden may be better served by a math lesson in addition rather than subtraction.

Much media attention after the summit was focused on the fact that the joint statement failed to condemn Russia for its illegal invasion of Ukraine. That should hardly have been a surprise. ASEAN states largely voted for the initial UN General Assembly resolution condemning the Russian invasion, but they balanced that with signals that indicated a desire for positive relations with Moscow. Singapore was the only ASEAN state that joined the United States in levying sanctions on Russia. Indonesia has made it clear that it is in no mood to exclude Russia from the G20 summit later this year (though it will also invite Ukraine). Läs artikel

One of the virtues of a good theory is that it makes sense of events that might otherwise seem surprising or at least somewhat puzzling. A case in point is the Swedish and Finnish decision to abandon long traditions of neutrality and apply for membership in NATO.

At first glance, the explanation for this decision seems blindingly obvious. Russia started the most destructive war in Europe since World War II and has waged that war with considerable brutality. As the war in Ukraine drags on and threatens to become a destructive stalemate, Sweden and Finland have concluded that their security environment is deteriorating and have opted for the greater protection that they believe NATO membership will provide. If you studied international relations in college, you might see this as a classic example of balance-of-power theory at work.

Still, that explanation leaves a couple of questions unanswered. Abandoning a long and successful policy of neutrality is a big step, and it could involve significant costs and risks down the road. This point is especially pertinent in the case of Sweden, which has cooperated closely with NATO for years and was already getting many of the benefits of membership with few of the burdens. So why change course now? […]

In the case of Sweden and Finland, the tipping point was clearly an altered view of Russian intentions. As Swedish Prime Minister Magdalena Andersson told reporters over the weekend, Sweden decided to apply to join NATO because it has changed its views on Russia’s willingness “to use violence” and “to take enormous risks.” Notice that Russia’s motivations for invading Ukraine aren’t the central issue for the Swedes—it doesn’t matter if Russian President Vladimir Putin is a dyed-in-the-wool expansionist or driven largely by a profound sense of insecurity. What matters is that he chose to go to war.

The Swedish and Finnish reaction (and the reaction of the West in general) tells you a lot about how states perceive and respond to threats. In general, states have more trouble figuring out how to react to countries whose power is increasing due to their own internal efforts, but who are not (yet) using that power to alter the status quo or trying to become stronger by taking territory from other states.

Läs artikel

[…] I sitt tal inför Sveriges riksdag på tisdagen gjorde Niinistö ändå det anmärkningsvärda valet att citera USA:s tidigare president Harry S. Truman som i ett tal 1948 sade: ”Det finns tider i världshistorien när det är mycket klokare att agera än att tveka.”

Det finns miljoner människor – politiker, författare, filosofer, kloka barn – Niinistö kunde ha valt att citera i ett historiskt ögonblick. Men då Finland ansöker om medlemskap i en kärnvapenallians väljer vår president alltså att citera den enda ledare i världshistorien som genomfört ett kärnvapenanfall. Det ”tveklösa agerande” vi bör minnas Truman för är atombomberna över Hiroshima och Nagasaki 1945.

Om det fanns något medvetet signalvärde i Niinistös referens till atombombaren Truman, är mer än jag kan bedöma. Om det finns ett sådant, är det smaklöst. Om det inte finns, är det klåpigt. Läs artikel

The North Atlantic Treaty Organization will soon conduct large-scale exercises in the Baltics, with thousands of troops from more than a dozen nations set to take part in war games just 40 miles from the nearest Russian military base.

Dubbed “Hedgehog,” the drills will kick off later this week in Estonia and run until June 3, meant to simulate a Russian invasion. They will involve 15,000 troops from 14 countries – including the United States, Britain, Denmark, Estonia, Iceland, Latvia, Lithuania, the Netherlands and Norway, as well as non-NATO members Ukraine, Georgia, Sweden and Finland.

According to Major General Veiko-Vello Palm, deputy commander of the Estonian Defence Forces, the exercise will take place just 40 miles from a Russian military base, a facility hosting Moscow’s 76th Guards Air Assault Division in the border city of Pskov.

The size of the war games – among the largest in the Baltics since the fall of the USSR – their proximity to the Russian border, and the inclusion of non-NATO states are likely to escalate tensions with Moscow. Though the exercises were planned before Russia’s invasion of Ukraine in February, they will no doubt serve as an additional show of force as NATO members flood the Ukrainian battlefield with billions of dollars in weapons and gear. Läs artikel

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel av kärnvapen till Sverige i både freds- och krigstid och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, i arbetet inom Nato, inte ska ingå i Nuclear Planning Group och tillkännager detta för regeringen.
3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, i arbetet inom Nato, inte ska vara del i nuclear sharing och tillkännager detta för regeringen.
4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, i arbetet inom Nato, ska verka för principen om ”No First Use” i Nato och tillkännager detta för regeringen.
5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara pådrivande för att öka respekten för demokratiska värderingar genom ett demokratikrav inom Nato och tillkännager detta för regeringen.
6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inte ska ha permanenta Natotrupper på svensk mark och tillkännager detta för regeringen.
7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nordiskt försvarssamarbete och säkerhetspolitiskt samarbete och tillkännager detta för regeringen. Läs motionen

Russian and Swedish diplomats met in Moscow on Wednesday to discuss Sweden’s admission to NATO.

According to a statement by the Russian Foreign Ministry, the meeting was requested by Swedish Ambassador in Moscow Malena Mard, who informed the Russian side about Stockholm’s application to NATO.

In response, Vladimir Titov, a senior Russian diplomat, said the choice of ways to ensure national security is the sovereign right of every state, but it should not create threats to the security of other countries.

”Our concrete reaction and possible retaliatory measures, including the military-technical side, will largely depend on the real consequences of Sweden’s integration into the North-Atlantic Alliance, including the deployment of foreign military bases and strike weapons systems on Swedish territory,” Titov said.

He also regretted that Russia’s northern European neighbors took a course on the destruction of structures of regional cooperation, including the Council of the Baltic Sea States and the Arctic Council, as it further aggravates the situation in the previously stable area of the world. Läs artikel

Gårdagens beslut är en jordbävning i svensk politisk historia, även om diskussionen mycket handlat om enbart ja eller nej till Nato.

Jag framförde de synpunkter som framkommit under de regionala dialogerna i Skåne. Beslutet om alliansfrihet från distriktskongressen, kritiken mot att partikongressen inte sammankallats och kraven på fortsatt nedrustning. Jag framförde också att det finns en förståelse för det nya säkerhetspolitiska läget och den tveksamhet, de frågor och funderingar som många medlemmar bär på.

De flesta vet att jag alltid varit Nato-skeptiker och den uppfattningen är djupt rotad. Samtidigt har jag som försvarspolitiker haft anledning att fundera kring säkerhetspolitiska frågor under flera år och därmed haft möjlighet att fördjupa mig i ämnet. Jag haft möjlighet att träffa forskare och experter, internationella politiker och genomföra värdefulla resor. Det vi vet är att vi har en verklighet att förhålla oss till – Rysslands invasion av ett demokratiskt grannland den 24 februari, Finlands beslut om att ansöka om Natomedlemskap vilket innebär att vi förlorar vår viktigaste samarbetspartner och dem som militärt har höjt vår förmåga, måste vi förhålla oss till. Alternativen är dessutom få. Militarisering av EU är orealistiskt och inte ens önskvärt, bygga upp det egna försvaret till de nivåer som vi hade under kalla kriget kostar enorma summor pengar och tar lång tid att göra. Har vi den tiden och är vi beredda att finansiera det? Kanske är det som Tage Danielsson säger; den som inte tvivlar är inte klok.

Partistyrelsen har fattat sitt beslut och det är utifrån det vi behöver jobba vidare. Socialdemokratin har en utmanande tid framför sig. En rejäl diskussion om vår internationella politik kommer krävas och jag är glad att det arbetet nu vidtar. Det är viktigt att vi håller ihop, visar respekt och ödmjukhet för varandras åsikter och slutsatser. Den vore en stor tjänst för borgerligheten och de krafter som ser annorlunda på människovärdet, på freden och friheten, på jämlikhet och solidaritet om vi tillåter oss att splittras av denna svåra fråga. Det kommer en tid också efter detta, och som de reformister vi är har vi mycket kvar att göra. Samhället blir aldrig färdigbyggt, det förändras och förbättras varje dag, men bara så länge vi själva tar ansvar för det.