[…] Beslut: S-studenter är för fortsatt militär alliansfrihet

S-studenter är fortsatt för militär alliansfrihet och därmed emot ett svenskt medlemskap i NATO. S-studenter ställer sig frågande till om Sverige med trovärdighet kan arbeta för global kärnvapennedrustning som medlem i en militärallians med kärnvapen som hörnsten. S-studenter vill att Sverige inte bidrar till militär upprustning. Sveriges röst i världen ska fortsatt vara stark och mänskliga rättigheter ska vara av högsta prioritet i den förda utrikes- och försvarspolitiken.

Vid det att partistyrelsen den 15 maj fattar beslut som möjliggör svenskt NATO-medlemskap kräver S-studenter följande.

1. Norden ska vara en kärnvapenfri zon.
   Ett NATO-medlemskap innebär också ett medlemskap i en kärnvapenallians. Socialdemokraterna ska upprätthålla sitt arbete för global kärnvapennedrustning. Inga kärnvapen ska tillåtas på svenskt territorium.

2. Inga utländska militärbaser på svenskt territorium.
   Svenskt territorium står under svenskt självbestämmande. Ingen permanent militär närvaro från utländsk makt bör tillåtas. Etablering av utländska militärbaser på svensk mark ska starkt avvisas. Läs uttalandet

Att gå med i Nato handlar om att definitivt och slutgiltigt byta identitet som svensk. Men först ska existerande medlemmar nu avgöra om Sverige och Finland faktiskt gör världen säkrare – och det kan bero på hur Ryssland reagerar. […]

Nu fylls amerikanska tidningar och militärtidskrifter av kurrande förtjusning över allt som Sverige och Finland ska bidra med till Nato. Stridspiloter som kan flyga i snöstorm och landa på is. Kamouflage-målade stridsberedda kvinnor på Gotland. Äntligen ska det nordiska hålet pluggas igen, och Nato-kartan bli komplett. Där Sverige och Finland kommer som ett paket, med presentsnöre runt.

Men det är två mycket olika nationella psyken som ska inlemmas i klubben. För Finland var en påtvingad variant av neutralitet nödvändig, genomsyrad av det ständigt närvarande hotet från öst. Det är därför de har nästan 300 000 soldater och en stark majoritet för att gå med i Nato. […]

En utökning av Nato just nu kan också ses som en provokation i stil med när forna Sovjet-stater togs in. Putin har länge anfört att det var ett svek från västmakterna, och något han vill fortsatt förhindra. Antalet medlemsländer har fördubblats sedan andra världskriget, och just Ukrainas strävan mot Nato fick ju effekt. Hur Putin nu reagerar på att få en dubbelt så lång gräns mot Nato – kanske med amerikanska baser i Norden så småningom – vet vi alltså inte än.[…]

Ibland hör jag missuppfattningen att säkerhetspolitik helt ska överlämnas till ”experter”. Att det är för svårt för vanliga medborgare att ens ta ställning till. Men det är fel.

För sanningen är att det är ingen som vet vad som kommer hända med Nato. Och kriget i Ukraina. Huruvida den amerikanska kongressens har fortsatt intresse av att finansiera Kiev. Vem som blir nästa amerikanska president. Eller vad Putin har för planer för Sverige. (Om han har några.) Det kan ingen fakta-religion eller expert svara på.

Det blir därför ett politiskt och känslomässigt beslut som tas av svenska regeringen om Nato. Så måste det vara ibland. Det är en chansning, som mycket annat.

Som tänkande medborgare i ett demokratiskt land som har lyckats hålla sig utanför krig länge kan det ändå vara värt att påminna sig om att ingen annan vet bättre, eller sitter på alla svaren. Hur högljutt många än pekar med hela handen och säger att det inte finns några alternativ, att det är bråttom och att det förresten redan är avgjort.

För det är aldrig färdigt innan det är färdigt. Läs artikel

There is a sad and rather pathetic irony about the expected application of Finland and Sweden to join NATO.

Throughout the Cold War, the Soviet Union was a military superpower, it occupied most of central Europe, its troops were stationed in the heart of Germany, and Soviet Communism— for a while at least  — seemed to be a genuine threat to Western capitalist democracy. Throughout those decades however, Finland and Sweden remained officially neutral. […]

Since the end of the Cold War, Russia retreated a thousand miles to the east while NATO and the EU expanded hugely. Today, Russia’s ground forces are in the process of demonstrating in Ukraine that they are incapable of posing any serious threat to NATO or Scandinavia. Nor did they really do so previously. To get at Sweden, Russia would have to cross either Finland or the Baltic Sea. And both during and after the Cold War, Moscow never threatened Finland. The Soviet Union strictly respected the terms of its treaty with Finland. It even withdrew from a military base there that by treaty it could have held for another forty years. […]

On the other hand, the complete expulsion of Russia from European structures — so long the open aim of America and NATO — may in the longer term make Russia completely strategically dependent on China and bring the Chinese superpower to the very eastern borders of Europe. That would be an ironic but not undeserved reward for European strategic fatuity. One might even find it amusing — if one were not a European. Läs artikel

Fiskaa er SVs utenriks- og forsvarspolitiske talsperson på Stortinget. Nå advarer hun svenskene mot konsekvensene av å gå inn i Nato.

«Sverige risikerer å miste handlingsrom når det kommer til egne sikkerhetspolitiske interesser, akkurat som Norge har gjort», skriver Fiskaa, som mener Norge utsettes for sterkt press fra USA.

I debattinnlegget fastholder hun også at det norske forsvaret er blitt uthult som følge av medlemskapet i Nato.

«Skritt for skritt forandres norsk utenriks- og forsvarspolitikk. Norge har gått fra å være en fredsnasjon med en selvstendig internasjonal stemme og et eget sterkt forsvar, til å bli et mer avhengig og uselvstendig Nato-land», skriver Fiskaa. […]

Statsminister Jonas Gahr Støre hadde fredag et 45 minutter langt møte med sin britiske statsministerkollega Boris Johnson, der europeisk sikkerhet raskt ble tema.

I etterkant av møtet kommer han med en kraftfull reaksjon på SV-politikerens utspill.

– Vi lever i land hvor alle er fri til å mene det de vil. Men jeg er grunnleggende uenig, sier Støre til VG.[…]

Også Venstre-nestleder Sveinung Rotevatn går ut mot SV-politikerens utspill.

– Det er opplagt i Norges sikkerhetspolitiske interesse å få Sverige inn i Nato, sier han.

– At SV nå forsøker å motarbeide dette, er kritikkverdig, og Fiskaas argumenter er dessuten feilaktige, foreldede eller dypt spekulative, sier han. […]

Fiskaas svar til kritikerne er at hun syns de ikke skal være så redde for debatt.

– Innlegget mitt i den svenske avisa Aftonbladet handler om den norske erfaringen med Nato, og den er at medlemskapet legger sterke føringer på vår forsvars- og utenrikspolitikk. Det har gjort at Norge har en mindre selvstendig stemme internasjonalt, og at forsvaret vårt har blitt bygd ned og tilpasset krigføring utenlands, sier Fiskaa.

– Denne politikken er i strid med norske interesser og har gjort Norge mer avhengig og sårbart. Läs artikel

Regeringen väntas ge besked om svenskt medlemskap i Nato på måndag.

På söndag väntas Socialdemokraterna säga ja eller nej till försvarsalliansen.

”Jag tycker att alliansfriheten och neutralitet har tjänat Sverige väldigt bra” säger Gunnar Barke, tidigare socialdemokratiskt regionråd i Dalarna. Läs artikel

Det Socialdemokraterna som parti bör göra nu när förutsättningarna för alliansfrihet ändrats är att kalla till en extra partikongress. Det skriver Krister Eduards, tidigare AK-ordförande samt ambassadråd i Moskva. […]

Partiets sedan länge väl förankrade alliansfria linje bekräftades på nytt av partikongressen i november 2021. Partistyrelsen har inte mandat att bryta med kongressbeslut, även om omständigheterna nu har förändrats. Ingen vet ännu vad som kommer att hända i Ryssland efter kriget, eller hur en kommande europeisk säkerhetsordning under kanske tysk-fransk ledning ser ut. En gedigen beredning behövs. Läs artikel

Toni Alaranta är äldre forskare vid Utrikespolitiska institutet och expert på Turkiets inrikes- och utrikespolitik och dess relationer med EU, USA och Ryssland. Han är inte förvånad över det uttalande Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan bjöd på under eftermiddagen.

– Det här har diskuterats i turkiska medier redan i en månad så man kunde dra slutsatsen att Turkiet kommer att ha sådan här inställning till en eventuell svensk- och finsk ansökan och att de kommer att utnyttja sin ställning och komma med egna krav, säger Alaranta.

De krav som Turkiet väntas komma med riktas bara delvis till Finland och Sverige. Alaranta säger att Turkiet snarare vill åt större Natoländer såsom USA. Den här typen av politiska utspel kommer vi se ju mer processen utvecklas. […]

– Man vill driva internationella intressen som till exempel att man vill ha en hårdare linje mot det kurdiska arbetarpartiet PKK. Det är allmänt känt att man anser att Sverige ställer sig för slappt mot PKK, säger Alaranta. PKK är terrorstämplat av Turkiet, EU och USA.

Där och då buntades Finland alltså ihop med Sverige, eftersom samma budskap riktades mot Finland. Läs artikel

Under två veckors tid befinner sig delar av det svenska försvarets fältarbetsförmåga i Polen, för att delta i övningen Defender Europe 22. Där kommer ingenjörkompaniet från Göta ingenjörregemente tillsammans med US Army, 74. MRBC (Multi Role Bridge Company), att bygga förbindelser över olika vattendrag i östra Polen. […]

Under de senaste dagarna har Försvarsmakten tillsammans med US Army, 74. MRBC skapat historia genom att återta den amerikanska enhetens förmåga att passera vattendrag på detta sätt, något som är grundläggande för att kunna lösa sina uppgifter. Det är också något som kräver hög grad av samordning och kompetens hos både befäl och soldater. Läs pressmeddelande

Norges försvar har de senaste åren urholkats och ombildats.

Det som en gång var ett territorialförsvar för Norges säkerhetsintressen är nu ett ”försvar” först och främst med nischkapaciteter, anpassat till en Natoarmé som kan användas där det behövs för USA:s och Natos offensiva militära styrkor.

Omorganiseringen av det norska försvaret har lett till stor obalans. Försvaret är nu på väg mot kritisk brist på personal och ensidig satsning på stora och dyra materiella investeringar har lett till att avgörande kompetens gått förlorat.

Den största felinvesteringen hittills är de amerikanska stridsflygplanen F-35 som utkonkurrerade svenska Jas Gripen i något som aldrig blev en ordentlig tävling. USA pressade Norge hårt. I stället för att handla med Sverige har därför Norge nu stridsflygplan väl ägnade om man vill attackera mål på marken i andra världsdelar, men dålig anpassade till ett för Norge viktigt säkerhetspolitiskt intresse – patrullering och handhavande av suveränitet över norska havsområden.

De här vägvalen gör Norge mycket sårbart och kan i förlängningen leda till ökad konfliktnivå i våra närområden. För när vårt norska försvar inte själv kan tillvarata sina grundläggande uppgifter, kommer USA och kanske också Storbritannien vilja ta över. Detta kommer att öka konfliktnivån i Arktis, helt i strid med Norges säkerhetsintressen.

Den gradvisa förändringen av norsk försvarspolitik tar i juni nästa steg med ett historiskt linjeskifte.

Allt pekar på att Norge då kommer att tillåta amerikanska militärbaser på norsk mark. Nu ska tidigare principer om att balansera medlemskapet med restriktioner för andra medlemsländers aktivitet i Norge överges. Detta sker genom ett bilateralt avtal med USA, så formellt har det inget med Nato att göra.

Men här finns något centralt för den som vill förstå hur Natomedlemskapet fungerar. Den gradvisa ändringen av baspolitiken som pågått över flera år gör linjeskiftet mindre chockartat och Norges medlemskap i Nato blir använt som argument av de som stödjer avtalet. Det ena leder till det andra och processen framstår som ofrånkomlig. Läs artikel