Enligt USA:s krigsminister Henry Stimson var den ”mest chockerande enskilda händelsen” under andra världskriget inte den japanska attacken på Pearl Harbor, utan Frankrikes fall våren 1940.
Historieprofessorn Michael S. Neiberg har nu skrivit den intressanta boken When France Fell. The Vichy Crisis and the Fate of the Anglo-American Alliance (Harvard University Press, 2021).
I boken ges en dramatisk historia om amerikanska politik präglad av panik, vilken placerade USA i förbund med fascismen.
Tysklands invasion av Frankrike var något de amerikanska strategerna inte hade räknat med. USA kom att samarbeta med Vichy-regeringen trots dess pronazistiska tendenser. Amerikanska ledare trodde naivt att de kunde hindra Frankrike från att bli en tysk allierad. Britterna förstod dock att Vichy var underordnad Nazityskland och stödde istället motståndspersoner som Charles de Gaulle. USA:s val att stödja Vichy kom att skada relationerna mellan USA och Frankrike för lång tid. I en recension av boken påpekas att den “sheds light on an embarrassing period in American diplomacy”.
“État français” med marsalken Philippe Pétain i spetsen kom att få följande utseende:
Britterna hade räknat med den franska armén nästan lika mycket som amerikanerna. Lord Halifax skrev i sin dagbok att ”den enda fasta klippa som alla hade varit villiga att bygga på under hans tid som utrikesminister från 1938 till 1940 var den franska armén”. 1937 hade Winston Churchill kallat den franska armén ”den enda garanten för internationell fred” och i början av 1940 uppgivit att den var ”ojämförligt den starkaste militära styrkan i Europa”. Ingen hade planerat för dess omedelbara kollaps. Och i USA såg man faran: Om tyskarna eller italienarna fick kontroll över den franska flottan eller tvingade Frankrike att ge dem tillgång till hamnar i det franska imperiet över hela världen, så skulle USA kunna hamna i en oförsvarlig position.