Redaktionen

I løpet av de siste par ukene har det blitt fremmet en rekke spørsmål og påstander om hvilke folkerettslige konsekvenser det vil kunne få at Norge har sendt militært utstyr til Ukraina for å støtte deres selvforsvar mot Russlands militære invasjon. Noen av disse påstandene er feil, og det er på plass med noen klargjøringer.

I henhold til FN-pakten kan en stat kun bruke makt mot en annen stat dersom det skjer på grunnlag av et mandat fra FNs sikkerhetsråd, eller dersom en stat er utsatt for et væpnet angrep.

Russlands væpnede angrep på Ukraina er et åpenbart brudd på FN-pakten, som gir Ukraina rett til å utøve selvforsvar i henhold til FN-paktens artikkel 51. Denne selvforsvarsretten innebærer også en rett til å be om salg eller donasjoner av våpen fra andre land.

Salg eller donasjon av våpen til Ukraina, etter deres anmodning og som ledd i deres selvforsvar mot et folkerettsstridig angrep, utgjør heller ikke et folkerettsbrudd for den staten som bidrar med støtte. Det kan heller ikke anses som et væpnet angrep mot Russland i den forstand at det utløser rett til selvforsvar etter FN-paktens artikkel 51 mot Norge. Denne forståelsen av folkeretten er bekreftet av Den internasjonale domstolen i Haag.

Våpenstøtten vi har sendt til Ukraina fører ikke til at vi blir en part til krigen
For at Norge skal kunne anses part til krigen, må vi delta aktivt i militære operasjoner i Ukraina med norske militære styrker eller ved norsk utøvelse av styring eller kontroll av styrkers maktanvendelse. Den våpenstøtten vi nå bidrar med, kan ikke anses som slik deltakelse. Til det skal det vesentlig mer til.

Fører våpenstøtten til at Norge ikke kan anses nøytrale i krigen mellom Russland og Ukraina? […]
Ettersom Ukraina er under et åpenbart folkerettsstridig angrep fra Russland og har en utvilsom rett til å utøve selvforsvar mot angrepet ifølge FN-pakten artikkel 51, er salg eller donasjon av våpen til Ukraina i en slik situasjon heller ikke på annen måte i strid med folkeretten. De kan heller ikke gi grunnlag for væpnede mottiltak mot Norge. Å hevde at de eldre nøytralitetsreglene fra 1907 er til hinder for salg eller donasjon av våpen i denne situasjonen ved at de vil utløse mottiltak, innebærer i realiteten at man underminerer de faktiske muligheter en stat har til å utøve selvforsvar i henhold til FN-pakten. Det harmonerer ikke med FN-paktens system, ikke minst i en situasjon der Sikkerhetsrådets handleevne hindres nettopp av den staten som fører en angrepskrig. Läs redogörelsen

We are living in uncertain times with the unjustifiable Russian aggression on Ukraine undermining European security. In this situation, it is important that we can draw upon the collective strength that comes from being members of the European Union. We welcome the opportunity to meet and send a strong and united message towards the end of this week.
The transatlantic relationship and EU-NATO cooperation are key to our overall security. A stronger and more capable EU in the field of security and defence will contribute positively to global and transatlantic security and is complementary to NATO. At this difficult juncture, we find it appropriate that we, as EU leaders, make it manifestly clear that we consider EU membership to be an important source of security, with a mutual obligation on Member States to provide aid and assistance as set out in Article 42.7 TEU. It is important to highlight our common resolve in our collective message from the meeting in Versailles. Läs brevet

Sättet som nu historien används för att motivera en anslutning till Nato är häpnadsväckande. De borgerliga vill inte ens ta ansvar för egna politiska insatser. Beslut som innebär kursbyte i säkerhetspolitiken ska ske med största möjliga demokratiska förankring och inte styras av elitens agenda. Kortsiktighet och förnekelse av erfarenheter följer av nyliberalers värld.
Väljarna ska ha möjlighet att rösta för den inriktning de vill ha av välfärden samt av säkerhetspolitiken utan att ett riksdagsval enbart handlar om Nato. […]

Statsminister Magdalena Andersson (S) säger i Göteborgsposten den 4:e mars: ”Det är väldigt oklart vad ett Natomedlemskap skulle få för effekter i det här läget. Det är inte säkert att det skulle gynna den svenska säkerheten.”
Med det uttalandet knyter Andersson an till hur folkrättsjuristen Östen Undén (S), utrikesminister under många år, tänkte under tidigt 40-tal. En svensk intervention i det finsk-ryska kriget skulle medföra att Sverige blev, ”en tummelplats” för ”stormaktsintressen.” Läs artikel

[…] Att fritt komma ut på världshaven har alltid varit viktigt för det instängda Ryssland. Här spelar Svarta havet (Krim) och Östersjön (Kaliningrad) en viktig roll. Skulle Sverige (och Finland) ansöka om medlemskap i Nato skulle Ryssland uppfatta detta som ett hot och vi skulle kunna hamna i samma situation som Ukraina. Vår säkerhet och stabiliteten i Norden skulle kraftigt försämras.

Jag vill påstå att jag har god insikt i hur USA och Nato tänker. Under min yrkesverksamhet deltog jag bland annat i ett antal årliga möten i Nato-högkvarteret i Bryssel inom ramen för Sveriges PFP (Partnership for Pease) samarbete. Genomgick Nato CJTF (Combined Joint Task Force) kurs i Brunssum Nederländerna. Var chef för det svenska deltagandet i Nato:s storövning Strong Resolv i Polen med mera.

Låt Sverige hålla fast vid doktrinen ”Alliansfrihet i fred syftande till neutrallitet i krig”. Det gynnar fred och stabilitet i vår del av världen bäst. Läs artikel

Anslaget till det svenska militära försvaret ska öka till två procent av BNP. Det meddelade statsminister Magdalena Andersson på en pressträff tillsammans med finansminister Mikael Damberg och försvarsminister Peter Hultqvist. […]

Statsministern konstaterade att Sverige är mitt uppe i den största militära upprustningen sedan 1950-talet, med återinförd värnplikt som en av åtgärderna.

– Mellan 2014 och 2025 kommer utgifterna för försvaret att ha ökat med 85 procent, med nuvarande försvarsbeslut, sade hon.

Till det kommer nu ytterligare förstärkningar, berättade statsministern. Redan innan Rysslands angrepp på Ukraina beslutade försvarsminister Peter Hultqvist om överläggningar med Försvarsberedningen för att stärka försvarets förmåga på kort sikt och regeringen kommer utöver detta ta beslut om ytterligare resurstillskott.

– Anslaget till det militära försvaret ska öka till två procent av BNP. Vi ska nå dit så fort det är praktiskt möjligt. Det vill säga när det är möjligt att på ett effektivt sätt omsätta ökningarna i stärkt försvarsförmåga. Läs pressmeddelande

Försvarsminister Antti Kaikkonen tog ställning i den svallande Natodebatten efter ett möte i Pentagon med sin amerikanska kollega Lloyd Austin. – Jag tror att man i Nato anser att det viktigaste nu är att hitta en lösning i Ukraina. Det är kanske inte rätt läge att skicka in en Natoansökan, sa Kaikkonen.

Germany and the US have both said sending Polish MiG fighters to Ukraine would be an escalatory step. Ukrainian President Zelenskyy has pleaded with NATO to provide more firepower.

German Chancellor Olaf Scholz on Wednesday said he did not support a proposal from Poland to deliver Soviet-era MiG-29 fighter jets to Ukraine via the US Ramstein Air Base in Germany.

Speaking at a press conference in Berlin alongside Canadian Prime Minister Justin Trudeau, Scholz said Germany had already sent defensive weapons and ”significant” financial support and humanitarian aid to Ukraine.

”Apart from that, we have to think very carefully about what we are doing, and this certainly does not include fighter jets,” the chancellor said. Läs artikel

Når Russlands angrep mot Ukraina nå virker å ha gått inn i en enda mer brutal fase, har frustrasjonen hos ukrainske ledere økt. Presidenten, Volodymyr Zelenskyj, har vært det fremste symbolet på Ukrainas motstandskraft og heltemot – og på dets tragedie.

Zelenskyj, og mange ukrainere med ham, bønnfaller Vesten og Nato om å opprette en flyforbudssone som skal stenge luftrommet over Ukraina for russiske fly og derigjennom beskytte uskyldige sivile. […]

For Vestens ledere har de siste dagene vært hektiske. Man har innført et eksepsjonelt tøft sanksjonsregime overfor Russland, man har akselerert våpenleveransene til Ukraina, man har signalisert en felles vestlig front som for noen få uker siden virket tilnærmet utenkelig, og man har ikke gått av veien for å gratulere seg selv nettopp for å ha brukt disse verktøyene.

Men man har ikke opprettet, og man kommer heller ikke til å opprette, noen flyforbudssone. Signalene fra Det hvite hus, fra Pentagon, fra Natos generalsekretær, fra den britiske statsministeren og fra mange andre (endog inkludert statsministeren i Litauen, ett av få land som begripeligvis nærer en eksistensiell angst for Moskvas ambisjoner) er foreløpig krystallklare: opprettelsen av en flyforbudssone vil bringe NATO i væpnet konflikt med Russland.

Det er et scenario som øker risikoen betraktelig for at Ukraina-krigen blir regional – kanskje også global. En flyforbudssone har atomkrig som plausibelt endepunkt. […]

Zelenskyjs bønner må altså ignoreres. Ukraina står på egenhånd, og slik må det også være. I Zelenskyjs øyne representerer Ukrainas tragedie også en moralsk fallitterklæring fra Vestens side.

Nato har i praksis gitt Russland «grønt lys» til å invadere. Russlands hender er dynket i blod, men også Vestens hender er røde. Dette er ikke en urimelig anklage. Men det er ikke den manglende entusiasmen for en flyforbudssone i seg selv som kommer til å avgjøre Vestens ettermæle i denne tragedien. Läs artikel