På en presskonferens den 10 mars meddelade statsminister Magdalena Andersson att anslaget till det svenska militära försvaret ska öka kraftigt.
Statsministern klargjorde att i ett läge där spänningarna i vårt närområde är svårare än på flera decennier behöver vi fortsätta stärka försvarsförmågan.
Det besked Magdalena Andersson lämnade var att anslaget till det militära försvaret ska öka till två procent av BNP och att vi ska nå dit så fort det är praktiskt möjligt, det vill säga när det går att på ett effektivt sätt omsätta ökningarna i stärkt försvarsförmåga. Beskedet bör i praktiken handla om en ökning från dryga 60 miljarder till runt 110 miljarder per år i statsbudgeten.
Statsministern tillade att vi också måste se till att hitta en stabil, långsiktig och solidarisk finansiering av utbyggnaden. Utbyggnaden måste vila på en fast ekonomisk grund för att vi ska kunna ha ett starkt och tryggt försvar.
Vi välkomnar statsministerns besked.
Allt var naturligtvis långt ifrån klart i detta besked om ramarna för den kommande förstärkningen av försvaret, men den inriktning som statsministern angav kan vi bara helt instämma i:
”Vi måste alla ställa in oss på att vi alla måste göra vår del för att stärka Sverige. Jag vill tala klarspråk: Fler unga kommer att behöva bereda sig på att göra värnplikt. Det handlar också om det civila försvaret, att förbereda oss för kriser och i värsta fall krig. Vi ska bygga ett folkförsvar av svenska folket, för svenska folket.”
Det gäller sedan att vid genomförandet hålla fast vid denna grundläggande inriktning. Det finns alltid en risk i den militära organisationen att stora resurser slukas av extremt dyra högteknologiska projekt och vapensystem som inte är särskilt väl ägnade för den mindre statens försvar.
Enligt vår mening är nyckeln till att bygga ett folkförsvar att koncentrera kraften på att förverkliga allmän värnplikt genom att etablera en välutbildad och välutrustad armé om flera hundra tusen soldater så att hela landets territorium kan försvaras.
Det är en god början att ytterligare medel kommer att beviljas. Diskussionen om hur pengarna ska användas kommer att fortgå. Det finns lobbystarka krafter här i landet som ständigt strävar efter anpassning till Nato och negligerar vår egen försvarsförmåga. Detta måste man gå emot.
Det gäller, anser vi, att hålla fast vid att vad Sverige behöver är egen värnkraft för självständigt försvar av det egna landet. Endast så kan vi säkra vår fred, vårt självbestämmande och möjliggöra det utrymme för svåra beslut vi kan komma att behöva fatta i utsatta lägen.