Redaktionen

Finlands president Sauli Niinistö ser en stor risk för en eskalering av situationen i Europa. Det oavsett vilket alternativ Finland väljer för att stärka säkerheten, det säger han till Financial Times.

-Jag förstår mycket väl att till exempel (ett medlemskap i) Nato kan se ut som att våra bekymmer är över. Men alla olika alternativ medför risker vi måste ta hänsyn till. För närvarande är den stora risken en eskalering av situationen i Europa, säger han i intervju.

Sauli Niinistö säger till Financial Times att även andra alternativ för att öka Finlands säkerhet skulle innebära risker för eskalering.

Han säger att huvudalternativet till ett Nato-medlemskap är att fördjupa försvarssamarbetet med USA och Sverige.

I intervjun säger Sauli Niinistö att han inte vill koppla samman oron för en eskalering av säkerhetssituationen i Europa med hur Finland bör agera i frågan.

– Om en eskalering skulle ske skulle det ha en stor påverkan på alla. Det är därför jag vill understryka risken för en eskalering, utan att knyta det till Finlands agerande eller beslutsfattande, säger han till Financial Times.

Enligt en opinionsundersökning gjord av finska public service-bolaget YLE stödjer 62 procent av finländarna ett Nato-medlemskap. Det är en kraftig ökning sedan invasionen av Ukraina.

Även Sveriges statsminister Magdalena Andersson (S) har uttryckt oro för att en ansökan om medlemskap i Nato skulle destabilisera säkerhetsläget. Läs artikel

Bara var tredje svensk ville att Sverige skulle gå med i den USA-ledda militära organisationen Nato i juli 2007, men den siffran har ökat till 49 procent just nu. Många är osäkra. Detta kan ses som ett tecken på en ökad oro för det nya geopolitiska landskapet i världen. Än idag står kung Karl XII i Kungsträdgården i Stockholm, vänd mot Kungliga slottet och pekar i Rysslands riktning och påminner oss om var rikets största hot kommer ifrån.

På ja-sidan i Nato frågan anser man att vi inte kan försvara oss själva mot utländska invasioner och ser därför att gå med i Nato som en absolut nödvändighet. På nej-sidan ifrågasätter man Nato:s framtida vision, förmåga, och försvarsgaranti; det finns en påtaglig rädsla för att Sveriges dras in i Nato-krig vart som helst och när som helst i världen liksom alla andra Nato-länder.

Det finns emellertid ett perspektiv som hittills har saknats i Nato-debatten på både ja- och nej-sidan och som jag skulle vilja lyfta fram: Sverige kan skydda sig mot utländska invasioner och främja freden på jorden genom att positionera sig som världens största neutrala supermakt, det vill säga att bygga ett mycket starkt försvar men samtidigt vara uppriktigt militärt alliansfri. Läs artikel

Norge klarer seg ikke uten umiddelbar Nato-hjelp. – Men det som er enda mer alvorlig, er at det stilles spørsmål ved Norges evne til å ta imot allierte forsterkninger, sier Robert Mood.

[…] Har Norge en tilstrekkelig forsvarsevne til å motstå en tenkt krig med Russland, Mood?

– Dette sier FFI selv på et litt mer diplomatisk språk. Det rapporten sier er at Norge på ingen måter er i stand til å forsvare seg selv på egenhånd. Men det som er enda mer alvorlig, er at det stilles spørsmål ved Norges evne til å ta imot allierte forsterkninger – at vi ikke er i stand til å sikre flyplasser, veier, jernbanelinjer og steder hvor vi skal ta imot titusenvis av allierte soldater og frakte dem nordover til den etablerte bastionen. Så svaret på det er et entydig nei, sier Mood til Nettavisen. […]

Ståle Ulriksen sier at verken Hæren, Sjøforsvaret eller Heimevernet er godt nok rustet dersom det utenkelige skulle inntreffe.

– Det første vi trenger er mer folk. Vi har ikke nok folk til å drifte det vi allerede har. Vi må rett og slett utdanne flere folk. For å kunne drifte 52 kampfly, trenger man å ha nok teknikere og piloter og den type ting. Sjøforsvaret er kuttet ned til beinet. En burde doble mannskapet på alle skipene og ubåtene vi har, da vil vi utnytte investeringene i dyrt materiell mye bedre, sier Ulriksen til Nettavisen. […]

– Det vil ta lang tid før vi kan få store forsterkninger på land. Nato kan ikke håndtere mer enn én front av gangen. Amerikanerne vil ha store problemer med å kjøre en to eller tre front-krig samtidig. Men det amerikanske forsvaret har også store utfordringer etter to tiår med krigføring i Afghanistan og Irak. Mye av det amerikanske forsvarsbudsjettet har gått til disse krigene, så pengene har ikke gått til det som er viktig for en stormaktskrig, sier han. Läs artikel

Nyheten om att Ukrainas President Zelenskyj nu framhåller att Ukraina inte avser söka medlemskap i Nato är en vatten­delare i den pågående konflikten.

Den uppmärksamme har noterat att Zelenskyj har uttryckt sig i liknande termer tidigare. Skillnaden är att han nu gör det under pågående krig och när den pågående förhandlings­processen tycks antyda positiva möjligheter.

Om det verkligen är så att utvecklingen i Ukraina är på väg mot någon form av förhandlings­lösning, där ett ukrainskt avstånds­tagande från möjligheten till Nato­medlemskap är en ingrediens, hur ska då omvärlden förhålla sig till detta? […]

Och här inställer sig frågan: om Ukraina nu – om än i stor vånda – söker orientera sig mot någon form av alliansfri eller neutral säkerhets­politisk status, är det då rätt tillfälle för andra stater i Europa att förkasta samma allians­frihet eller neutralitet? Samma status som Ukraina kanske söker uppnå för att rädda livet?

Vi tror inte det. Läs artikel

Torsdag kveld var Sikkerhetsrådets 15 medlemmer nok en gang samlet til et hastemøte for å diskutere den stadig mer prekære situasjonen i Ukraina.

To dager tidligere hadde Russland sirkulert et forslag til en humanitær resolusjon om humanitær hjelp til Ukraina. Resolusjonen nevnte ikke Russlands invasjon av nabolandet i det hele tatt, og høstet naturlig nok kritikk. Det russiske utkastet skulle etter planen gå til avstemning i Sikkerhetsrådet fredag. I går kveld besluttet Russland at de ikke ville legge frem resolusjonen likevel.

– Vi har bestemt oss, på dette tidspunktet, å ikke be om en avstemming over utkastet, men vi trekker ikke tilbake resolusjonsutkastet, sier den russiske FN-ambassadøren, Vasilij Nebenzia, ifølge Reuters. […]

I følge nyhetsbyrået AFP mislykkes Russland i å sikre støtte til utkastet fra Kina og India, to av Sikkerhetsrådets 15 medlemsland. Den russiske FN-ambassadøren mente manglende støtte skyldtes hard press fra vestlige land.

– Mange kolleger fra flere delegasjoner forteller oss om press uten sidestykke fra vestlige partnere, at armene deres vris, inkludert utpressing og trusler, sa Vasilij Nebenzia. […]

Til tross for at det ikke blir noen avstemning av Russlands resolusjonsutkast fredag har de likevel valgt å kalle inn til møte med påstander om at USA har program for biologiske våpen i Ukraina – dette er påstander som ble fremmed av Russland i forrige uke, og som er sterkt fornektet av USA.

FNs kontor for nedrustningssaker har vært tydelige på at de ikke kjenner til dette.

– FN kjenner ikke til noen biologiske våpenprogrammer. Läs artikel

Ulf Kristersson uppmanar de partier som i dagsläget inte är för att Sverige ansöker om Natomedlemskap att tänka om, i sin text på DN debatt.

”En regering som jag leder kommer att lämna in en ansökan om medlemskap i försvarsalliansen om det finns en riksdagsmajoritet för det efter valet”, skriver M-ledaren.

I ett skriftligt uttalande understryker Per Söderlund, Sverigedemokraternas försvarspolitiska talesperson att Kristersson med största säkerhet behöver partiets stöd efter valet. ”Moderaterna kan inte gå i god för vad en regering som ännu inte fått formerna ska göra eller ej. Så länge Sverigedemokraterna är en nödvändig del av ett regeringsunderlag kommer vårt inflytande över frågan vara avgörande”, står det i uttalandet.

Ulf Kristersson anser att kriget i Ukraina visar på Sveriges sårbarhet så länge vi står utanför Nato. Sverigedemokraterna har sedan tidigare sagt nej till ett medlemskap men ja till en Nato-option. […]

Utrikesminister Ann Linde lyfter även hon vikten av en bred politisk samsyn.

”Det är svensk tradition och det slår jag vakt om”, skriver Ann Linde i en skriftlig kommentar och fortsätter:

”Jag beklagar att en partiledare som gör anspråk på statsministerposten tydligen har en annan inställning och behandlar grundläggande frågor om svenska folkets säkerhet på det här sättet” Läs artikel

[…] År 1999 skrev Tomas Ries den första stora utredningen om för- och nackdelar med ett eventuellt finländskt Natomedlemskap. Ries som då forskade vid Försvarshögskolan i Finland kom fram till att argumenten för och emot Nato vägde ungefär lika tungt.

– Den bilden har egentligen inte förändrats – ända tills förra veckan då Putin visade sig vara så oberäknelig och farlig. Jag misstänker att det är den stora förändringen som gör att den finska statsledningen nu bestämt sig för att allvarligt fundera på Natomedlemskap, säger Ries som nu är docent vid Försvarshögskolan i Sverige. […]

– Drömmen är att om en fientlig part anfaller eller pressar Finland skulle Nato-trupper komma och hjälpa Finland, säger Tarja Cronberg.

Enligt Tomas Ries måste man förstå Finlands grundläggande position när man utvärderar nyttan och risken med ett medlemskap. Ända sedan andra världskrigets slut har Finland haft två linjer i sin säkerhetspolitik. Den ena har varit att man aldrig får provocera sovjetiska eller ryska säkerhetsintressen så mycket att de uppfattar hotet så stort att de måste ingripa mot Finland.

Den andra linjen är att man aldrig har litat det minsta på Sovjetunionen eller Ryssland och att man därför aldrig får vara sårbar för ett enkelt ryskt försök att öka makten i Finland. Det innebär att man har haft en avskräckningspolitik. Läs artikel

Läs även kommentar på den här sajten till Bertelmans rapport om svenskt Nato-medlemskap.

[…] Ålands demilitarisering från 1856 är just en sådan lösning. Under Krimkriget använde Storbritannien och Frankrike Åland som bete för att dra ut Sverige-Norge i ett krig mot Ryssland. Som en del i den strävan sprängdes fästningen Bomarsund. Under fredsförhandlingarna ville Storbritannien fortsätta kriget genom att försöka krascha förhandlingarna med ett orimligt krav: att Åland skulle demilitariseras. Snöpligt nog accepterade Ryssland detta efter påtryckningar och oro för att förlänga kriget.

Demilitariseringen blev en fredslösning av misstag.

Beslutet i Ålandsfrågan 1921 var en ytterligare fredslösning. Efter Finlands självständighet ville ålänningarna tillhöra Sverige, vilket applåderades av Sverige, men inte av Finland. Nationernas Förbund beslutade att Åland skulle tillhöra Finland men med en självstyrelse och särskilda garantier för det svenska språket och kulturen. Demilitariseringen kompletterades med neutralisering så att öriket inte heller får befästas under krigstid, dock så att Finland ges rätten att utöva självförsvar av Åland. Ingen blev riktigt nöjd, men det har fungerat än till i dag.

Det är så här diplomati och internationell rätt fungerar. Det blir aldrig som man tänkte från första början. Ingen får som den vill till fullo. Men man lyckas leva med situationen. Och man lyckas utveckla överenskommelserna. Och befästa dem. Och påminna kommande generationer om varför de en gång kom till skott och varför de ännu behövs. […]

Ålands status som demilitariserat och neutraliserat område står som en motvikt till diplomatins och folkrättens nedmontering i vår omvärld. Vi är en fredsprovokatör och ska vara stolta över det. Läs artikel

– Nei, det vil det nok ikke være. Det er ikke nok at det skjer en feilbombing som rammer et Nato-land, eller at det skjer en grensekrenkelse. Angrepet må være av et visst alvor og omfang, før Nato eventuelt utløser artikkel 5, sier Sigmund Simonsen som svar på Dagsavisens spørsmål om en russisk missil på avveie er alt som skal til for å utløse full krig mellom Russland og Nato. […]

– Det må foreligge et væpnet angrep for at Nato utløser artikkel 5, sier Simonsen. Om angrepet skjer på bakken, fra lufta eller fra sjøen: Det må skje med overlegg, skal artikkel 5 utløses, sier han. […]

– Man vil se på hensikten bak. Var det et uhell, så vil man håndtere det som en alvorlig episode, men ikke nok til å utløse en allianseforpliktelse. Nato ønsker jo ingen konflikt. Hvis Nato hadde ønsket en konflikt, hadde de gått inn på ukrainsk side for lengst, mener Simonsen, men legger til at det selvsagt ikke er slik at det enkelte Nato-land eller Nato ikke reagerer i det hele tatt. Läs artikel