utvald

Sveriges militära insatser i Mali är nu vår största internationella operation.

Sverige har sedan 2015 deltagit i Minusma som är en FN-insats med mandat från FN:s säkerhetsråd. I regeringens proposition om förlängning under 2022 föreslås att Sverige fortsättningsvis deltar med ett skyttekompani om 220 soldater.

Regeringen bedömer att insatsen skall börja avvecklas 2023 och vara avslutad vid halvårsskiftet 2024.

Sverige deltar också från början av 2021 i den franskledda insatsstyrkan Takuba som saknar mandat från FN:s säkerhetsråd. I regeringens nya proposition föreslås fortsatt deltagande med en specialförbandsstyrka om 150 soldater, den största Sverige haft utomlands under en längre tid, men med en gradvis nedtrappning efter första kvartalet 2022 för att vid årets slut omfatta 20 personer.

Regeringen hävdar att insatsen har folkrättslig grund genom att inbjudan finns från regeringarna i Mali och Niger.

Vi har tidigare visat att den folkrättsliga grunden är svag då inbjudan getts av regeringar som saknar kontroll över stora delar av territoriet och då det pågår konflikter i länderna som liknar inbördeskrig.

Läs mer

”Thucydides is often associated with hard-edged realism, as in the quote “the strong do what they will, the weak suffer what they must.” So it’s easy to see why politicians striking tough-guy poses profess their appreciation. But it’s important to remember that those views are one thread in a tapestry—Thucydides recounts the views of the war’s combatants, but he doesn’t endorse them. In fact, the states that profess those hard-edged sentiments are plunged into ruin by them.”

Från artikeln Det blir krig,  stratagem.no av Anders G. Romarheim leder Senter for Internasjonal Sikkerhet ved Institutt for Forsvarsstudier (IFS)

På Natos utrikesministermöte möte i Riga 30 november till 1 december summerade generalsekreteraren Jens Stoltenberg alliansens 20-åriga krig i Afghanistan.

Förutom medlemsstaternas ministrar deltog i slutsessionen Sverige, med utrikesminister Ann Linde, och Finland som inbjudna i rollen av särskilda partnerskapsländer, ”Enhanced Opportunity Partners”.

Stoltenberg presenterade en rapport om erfarenheter och lärdomar från kriget.

Han var nöjd med resultatet. Terrorister har slagits tillbaka och de afghanska regeringsstyrkorna som Nato varit med och byggt upp hade gjort anmärkningsvärt stora framsteg. De hade briljerat (”excelled”) i taktiska operationer samt byggt upp en militär professionalism som i huvudsak berodde på Natos vägledning.

Ändå förlorade man kriget. Stoltenberg söker förklaringar och lyfter fram två saker:

• Insatsen utvidgades från att bekämpa terrorism till att bygga en stat, ”nation-building”.
• Det afghanska styret var korrupt och inkompetent.

Förklaringarna framstår som försök att i efterhand rädda Natos rykte.

Läs mer

Vi lever i experternas tidevarv. Strindberg kallade dem entreprenörer – personer som hägnade in ett kunskapsområde och såg till att inga obehöriga beträdde detta. ”Pundits” kallas de i utlandet: förståsigpåare. De uttalar sig i kraft av sin ställning, inte efter företagna undersökningar. I den säkerhets- och utrikespolitiska debatten är de en växande skara som har ingått en opinionsmässig kartell. De är så gott som alltid överens med varandra.

Verkligt sakkunniga är nästan aldrig överens med varandra. De anlägger olika perspektiv på ett och samma kunskapsproblem, de värderar fynd och resultat på olika sätt. De ifrågasätter. De är vassa i polemiken utan att bli gaphalsar. De upprättar inga tillträdesspärrar och besitter i allmänhet akademisk eminens.

Expertväldet däremot tenderar att bli en profession i sig självt. Medlemmarnas sakkompetens brukar ligga på mellannivå, de stödjer sig i regel på vad andra experter redan har sagt – det vill säga de lämnar inga originella bidrag till en frågas belysning och besvarande – och är därmed uteslutna från konkurrens på den allra högsta nivån av vetande. De besitter ”expertkompetens”, ungefär som ledare av skilda slag besitter ”ledningskompetens.”

Således kan experten egentligen aldrig motsägas. Han eller hon är legitimerad på sitt respektive fält, därmed oantastbar. Ingen synar deras forskningsresultat, om det finns några. I sällsynta fall uppdagas fusk och oredlighet. Men eftersom professionen befinner sig i tillväxt, riskeras ändå ingen brist på experter. Den som inte vill vara legitimerad expert, utan önskar tränga djupare in i en frågeställning, där svaren inte på förhand är givna, betraktas som kuf., ett svårartat fenomen.

Läs mer

Sverige och Finland är två alliansfria stater med likartade geostrategiska lägen i Norden.

Ändå skiljer sig hotbilderna som tas fram av respektive militära underrättelsetjänster (MUST och Finska Försvarsstyrkorna) för läget 2020.

MUST tecknar en närmast alarmistisk bild med uttalade hot från Ryssland och potentiella hot från Kina, även om det sägs att vi inte står inför omedelbart krigshot.

Finska Försvarsstyrkorna ger en mer balanserad bild som speglar småstatens traditionella hållning och undviker att ensidigt lyfta fram hot från öst.

Läs mer

Vi återger här ett tal som Pål Karlsson höll på FN-dagen, den 24 oktober, då Tankarnas trädgård i samarbete med Kronoberg för fred och alliansfrihet anordnade samtal kring frågor som:
– Hur fungerar FN?
– Vilka regler ska gälla för umgänget mellan stater?
– Folkrätt eller regelbaserad ordning?
– Vad menas med ”regelbaserad internationell ordning”?

Talet publicerades ursprungligen på sajten https://tankarnastradgardvaxjo.se

FN-systemet

I FN är alla självständiga stater med – utom Vatikanstaten.

FN har sex huvudorgan: Generalförsamlingen (193 medlemsstater), Säkerhetsrådet (15 medlemmar, fem permanenta), Sekretariatet (4500 tjänstemän i New York, 50 000 i kontor över hela värden fr a i Genève), Ekonomiska och sociala rådet, Internationella domstolen samt Förvaltarskapsrådet, som i praktiken är nedlagt.

Se bild med FN-organen:  fn

I syfte att trygga ett snabbt och effektivt inskridande från Förenta Nationernas sida överlåta medlemmarna på säkerhetsrådet huvudansvaret för upprätthållande av internationell fred och säkerhet och samtycka till att säkerhetsrådet vid fullgörande av sina ur detta ansvar härrörande förpliktelser handlar å medlemmarnas vägnar.

Läs mer

”Most NATO countries have different perceptions of threats. Countries in the east of the bloc fear Russia, in the south they fear migration from Africa, Greece has a frozen conflict with Turkey, and Britain is in conflict with Ireland over fishing rights in the region. None of these countries have a vital interest in the confrontation with China for which they would be ready to fight. A specific exception is Lithuania, which recently sharply curtailed its relations with Beijing and is ready to open an embassy in Taiwan.

How will Article 5 of the Charter of the North Atlantic Treaty Organisation work in the fight for Taiwan’s semiconductors? The paradox of such a question pushes some NATO countries to perceive the prioritisation of China as an issue “below Article 5”. That is, these countries believe that the article is not applicable in the East Asian theatre. However, in this case, there is an even greater erosion of the meaning of NATO and its operational effectiveness. NATO might as well extend its concern to other parts of the Western Hemisphere, such as Peru, Colombia or Argentina. The main problem is that this concern should be more compelling than the inglorious military campaign in Afghanistan. ”

NATO in the Pacific: How Will Article 5 Work?

aldaiclub.com, 12 november

Den 28 oktober lämnade regeringen till riksdagen en proposition (2021/22:55) med rubriken ”Utlandsspioneri”. Här föreslås bland annat att det i brottsbalken (BrB) ska införas två nya straffbestämmelser, som idag saknar motsvarighet i BrB. Det ena brottet betecknas ”utlandsspioneri”, det andra ”röjande av hemlig uppgift i internationellt samarbete”. Propositionen innehåller vidare förslag till ändringar i befintliga bestämmelser i BrB:s kapitel om brott mot rikets säkerhet. Regeringen föreslår att utlandsspioneri och motsvarande utformning av bestämmelsen om obehörig befattning med hemlig uppgift ska bli nya brott i tryckfrihetsförordningens (TF) brottskatalog och därmed även få genomslag för de medier som skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).

Alliansfriheten publicerade den 24 april min artikel ”Utlandsspioneri för tredje gången”. Där går jag igenom lagstiftningsärendet som har pågått de senaste tio åren. Utgivarna gör min artikel lättare tillgänglig nu. I den här artikeln ska jag ta fram de aspekter på dessa lagförslag som jag bedömer har principiell betydelse.

Den föreslagna nya paragrafen om utlandsspioneri har följande lydelse:

6 a § Den som, i annat fall än som avses i 5 §, för att gå en främmande makt eller motsvarande tillhanda, obehörigen anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer en hemlig uppgift som förekommer inom ramen för ett samarbete med en annan stat eller en mellanfolklig organisation eller i en mellanfolklig organisation i vilken Sverige är medlem, och vars uppenbarande för en främmande makt eller motsvarande är ägnat att medföra allvarligt men för Sveriges förhållande till någon annan stat eller en mellanfolklig organisation, döms för utlandsspioneri till fängelse i högst fyra år. – – –

En gärning ska inte utgöra brott, om den med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig.

Bestämmelsen skiljer sig från spioneriparagrafen i ett viktigt hänseende. För spioneri döms om uppenbarandet av uppgiften för främmande makt kan skada – ”medföra men för” – Sveriges säkerhet. Utlandsspioneri däremot är avsett att skydda Sveriges relation till andra stater som Sverige samarbetar med.

Läs mer