Riksdagen beslutar lagstiftning som förbättrar möjligheter till operativt militärt stöd mellan Sverige och Finland, regeringen.se

av

Riksdagen beslutade 8 september att ge regeringen utökad rätt att besluta om att ge och ta emot operativt militärt stöd inom ramen för försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland. Regeringen kommer bland annat att kunna fatta beslut om att bistå Finland militärt med att hindra kränkningar av finskt territorium och om att ta emot militärt stöd från Finland för att hindra kränkningar av svenskt territorium eller för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige. Beslut om att bistå Finland militärt med att möta ett väpnat angrepp mot Finland ska fortfarande godkännas av riksdagen. […]

Det centrala lagförslaget är att regeringens beslutsbefogenheter utökas när det gäller att ge och ta emot operativt militärt stöd inom ramen för försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland. Förslaget innebär att regeringen bemyndigas att besluta om att:

  1. sätta in svenska väpnade styrkor för att bistå Finland med att hindra kränkningar av finskt territorium, och
  2. ta emot militärt stöd i form av militära styrkor från Finland dels för att hindra kränkningar av svenskt territorium, dels för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige. Läs pressmeddelande

Läs också kommentar tidigare här på sajten till förslaget.

Den nye E-sjefen må se hele bildet, forsvaretsforum.no

av
Tormod Heier, professsor ved Stabskolen

Når ny etterretningssjef tiltrer i høst er det verdt å dvele ved Etterretningstjenestens største utfordring. Spørsmålet om hvor skoen trykker er viktig fordi den nye sjefen, viseadmiral Nils Andreas Stensønes, blir en av Norges fremste premissleverandører for myndighetenes utenrikspolitiske, sikkerhetspolitiske og forsvarspolitiske beslutninger i nord.

Dette gjelder særlig i spørsmålet om hva Russland, verdens største land, vår nabo i øst, og Forsvarets dimensjonerende motstander, driver med i norske nærområder. […]

Kan det være at etterretningens ensidige fokus på Russland svekker norske politikkutforming, fordi beslutningene ikke har tilstrekkelig bredde og helhetsforståelse? Kan det sågar være at etterretningsanalysenes ensidige Russland-fokus forsterker skyttergravskrigen mellom øst og vest, der norsk politikk utelukkende formes på basis av hva Russland gjør, og ikke hva USA eller Nato gjør? […]

Russiske operasjoner og øvelser skjer som følge av handlinger som allerede er gjort på vestlig side. Og de vestlige handlingene før dette igjen skjedde fordi Russland gjorde noe først, som igjen skjedde fordi Vesten hadde gjort noe før det igjen. Sånn kan vi holde på i det uendelige. […]

Og da er vi ved poenget i denne analysen. De norske sikkerhetsinteressene fra 1950-tallet ligger fast. De norske sikkerhetsinteressene er sågar like gyldige i dag som de var for 70 år siden: Å unngå en militarisering utenfor vår egen stuedør; unngå å bli trukket inn i stormaktskonflikter vi ikke selv har interesse av; og unngå at norsk territorium blir slagmark for amerikanske og russiske interesser. […]

For husk én ting: russiske myndigheter frykter ikke Norge, med et forsvar som knapt fungerer i fredstid. Det Russland frykter er at Norge blir springbrett for allierte styrker, som på kort varsel kan lamme de strategiske atomstyrkene som ligger mellom 40 og 20 kilometer fra norskegrensen.   […]

At etterretningsinformasjonen vi selv får fra USA og andre Nato-land er svært ladet, er i hvert fall hevet over tvil. Dette fikk norske myndigheter smertelig erfare i 2011, da vi – basert på feilaktig etterretningsinformasjon fra allierte – ble pådrivere for en krig som i ettertid la Afrikas mest velfungerende land, Libya, i ruiner. Läs artikel

Internasjonal øvelse i Barentshavet: – Norge ønsker å markere sin forsvarsevne i nordområdene, highnorthnews.com

av

Skip fra den britiske marinen skal lede en multinasjonal maritim operasjon over polarsirkelen. – Det er viktig for Norge å markere at de ikke bare er USAs forlengede militære arm, sier NUPI-forsker Julie Wilhelmsen. […]

I begynnelsen av mai seilte en gruppe amerikanske og britiske krigsskip inn i Barentshavet for første gang siden midten av 1980-tallet for å øve sammen. Denne øvelsen valgte Norge å ikke delta på.

Seniorforsker Julie Wilhelmsen ved NUPI sier til High North News at Norge nå ønsker å markere sin forsvarsevne i nordområdene.

– Det ble løftet frem av flere at Norge ikke deltok på den amerikansk-britiske øvelsen i mai. Og nå har de bestemt seg for at det er viktig å ha en norsk deltakelse i øvelser som pågår i norske nærområder. Norge sender et signal med å delta i denne øvelsen. Det demper på en måte inntrykket av at dette bare er stormaktsrivalisering mellom USA og Russland. Dette dreier seg også om Norges forsvarsevne.

– Det pågår en stor endring i dette området. Russland er mye mer fremoverlent i sin øvelsesvirksomhet og posisjonering i regionen. NATO har også økt sitt nærvær i nordområdene. Slik har det nå vært i økende grad de siste fem årene.

– Det er viktig for Norge å markere at de ikke bare er USAs forlengede militære arm, som russiske myndigheter ofte påstår. Dette dreier seg faktisk om forsvaret av Norges nærområder også, sier hun. Läs artikel

Russian, Serbian military to arrive in Belarus for military drills on September 10-15, tass.com

av

Servicemen from Belarus, Russia and Serbia will practice joint actions on fighting terrorism, according to the Belarusian top brass.

Participants in the joint Russian-Serbian-Belarusian Slavic Brotherhood 2020 military exercise will arrive in Belarus between September 10 and September 15, the Belarusian Ministry of Defense announced in its Telegram channel Tuesday.

”The Slavic Brotherhood 2020 multinational Belarusian-Russian-Serbian military drills will take place at the Brestsky proving ground of the 38th Airborne Brigade,” the ministry said. ”The participants’ arrival is planned for September 10 to September 15.”

The drills will be led by a Belarusian Special Forces representative. Servicemen from Belarus, Russia and Serbia will practice joint actions on fighting terrorism, the ministry noted. On September 2, Chiefs of General Staff of Russia and Belarus Valery Gerasimov and Alexander Volfovich discussed bilateral military cooperation and preparation for the Slavic Brotherhood 2020 drills in Belarus and the Caucasus 2020 strategic drills which will take place in Russia. Läs artikel

Regeringsförklaringen den 10 september 2019, regeringen.se

av

Statsminister Stefan Löfven, riksdagen, den 10 september 2019.

[…] I en osäker omvärld ska vår utrikespolitik värna vårt lands trygghet. Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Stabiliteten och säkerheten i norra Europa gynnas av vår militära alliansfrihet. Genom dialog och samarbete – inom ramen för Europeiska unionen, bilateralt och genom internationella organisationer – bidrar Sverige till gemensam säkerhet. Vårt lands försvarsförmåga fortsätter att stärkas. Under 2020 läggs en försvarspolitisk proposition med Försvarsberedningens betänkan­den som grund. Ett brett stöd finns nu för finansieringen.

Den transatlantiska länken värnas och våra försvarssamarbeten fördjupas, inte minst runt Östersjön. Det ska gå snabbare att ge och ta emot operativt stöd inom det finsk-svenska samarbetet. Säkerheten i Sveriges närområde har försämrats. Rysslands illegala annektering av Krim och intervention i Ukraina är tydliga brott mot internationell rätt och den europeiska säkerhetsordningen. Vi står upp för EU:s sanktioner samtidigt som vi har kontakter och dialog med Ryssland och det ryska samhället. Sverige möter nya former av hot och utmaningar. Genomförandet av den nationella säkerhetsstrategin fortsätter. Nästa år inrättas ett nationellt cybersäkerhetscenter. Läs talet

As Washington retreats, Eastern Mediterranean conflict further marginalises NATO, middleeastmonitor.com

av
Ramzy Baroud, journalist, author and editor of Palestine Chronicle.

The North Atlantic Treaty Organization (NATO) is an alliance in name alone. Recent events notwithstanding, the brewing conflict over territorial waters in the Eastern Mediterranean indicates that the military union between mostly Western countries is faltering.

The current Turkish-Greek tension is only one facet of a much larger conflict involving, aside from the two Mediterranean countries, Israel, Egypt, Cyprus, France, Libya, and other Mediterranean and European countries. Notably absent from the list are the United States and Russia; the latter, in particular, stands to gain or lose much economic leverage, depending on the outcome of the conflict.

Conflicts of this nature tend to have historic roots – Turkey and Greece fought a brief but consequential war in 1974. Of relevance to the current conflagration is an agreement signed by Israeli Prime Minister, Benjamin Netanyahu and his Greek and Cypriot counterparts, Kyriakos Mitsotakis and Nicos Anastasiades, respectively, on January 2. The agreement envisages the establishment of the EastMed pipeline which, once finalized, is projected to flood Europe with Israeli natural gas, pumped mostly from the Leviathan Basin. […]

Anticipating the Israel-led alliance, on November 28, 2019, Turkey and Libya signed a Maritime Boundary Treaty, an agreement that gave Ankara access to Libya’s territorial waters. The bold maneuver allows Turkey to claim territorial rights for gas exploration in a massive region that extends from the Turkish southern coast to Libya’s north-east coast.

The ‘Exclusive Economic Zone’ (EEZ) is unacceptable in Europe because, if it remains in effect, it will cancel out the ambitious EastMed project and fundamentally alter the geopolitics – largely dictated by Europe and guaranteed by NATO – of this region. Läs artikel

Georgia launches joint military drills with NATO countries, dw.com

av

Georgia, a former Soviet republic, has launched joint maneuvers with several NATO members as part of Tbilisi’s longstanding bid to join the alliance. The Noble Partner drill has triggered further tensions with Moscow.

The Georgian military has begun large-scale joint military exercises involving some 2,800 troops from NATO countries including the US, France, the UK and Poland.

The forces will participate in the Noble Partner 2020 exercises at the Vaziani and Camp Norio training centers near the capital, Tbilisi.

Georgian Prime Minister Giorgi Gakharia said Monday the drills are ”the most important component of efforts to make Georgia’s Euro-Atlantic integration achievable.” Läs artikel

EU:s infrastruktursatsningar främst till nytta för Nato, nyatider.nu

av

De stora satsningarna på gigantiska infrastrukturprojekt i Polen, Litauen, Lettland och Estland förväntas gynna näringslivet och erbjuda snabba resor till, och effektiviserat godsflöde med, övriga EU. Såväl Rail Baltica och nya polska motorvägar innebär avgörande satsningar riktade mot Nato, som sedan 2017 utökat sin närvaro med framskjutna stridsgrupper i länderna. Men EU stöder inte ”Nya kanalen över näset Frische Nehrung”.

Som Nya Tider berättat tidigare så utgör Rail Baltica en del av det europeiska TEN-T, och EU-kommissionens målsättningar att utveckla ett hållbart nätverk av järnvägslinjer, vägar, hamnar och flygplatser. TEN-T är benämningen på de av järnvägarnas huvudlinjer som man avser att utveckla fram till 2030 till en sammanlagd summa av 500 miljarder euro från både medlemsländerna och varierande storlek av gemensamt EU-anslag. I TEN-T innefattas nio multimodalt anpassade huvudtransportkorridorer och en av dessa är North Sea-Baltic Corridor som i sin tur har Rail Baltica som fundamental delkomponent. En pusselbit i ett hållbart Europeiskt transportsystem, men också för de militära behoven. De ofta överdimensionerade vägsatsningarna i det glesbefolkade nordöstra Polen och en helt ny fartygskanal som byggs för att undgå den ryskkontrollerade inseglingsrännan vid Baltisjk till lagunen Frisches Haff, har också militär betydelse. Läs artikel

Till Försvarsberedningen, sla.se

av
Per Blomquist

Sveriges problem är inte längre Ryssland utan USA. Sverige har ett trovärdighetsproblem som försvarsledningen och Krigsvetenskapsakademien inte har insikt i. USA:s ledning kan genom försvarsministerns och ÖB:s handlande ha gett Ryssland intryck av att svenskt markterritorium står till USA:s förfogande i händelse av konflikt eller inför en sådan.

Försvarsberedningens ordförande, Björn von Sydow, fick tidigt år 2008 en orientering av mig personligen i departementet om att både USA och Ryssland vid sina planeringsbord noga beaktade att ingen av parterna fick bli först med att behärska vårt markterritorium.

Detta faktiska förhållande framförde Björn von Sydow vid rikskonferensen i Sälen år 2009. Inför konflikt mellan stormakterna har vårt markterritorium trovärdigt försvarat den allra största betydelse. Läs artikel

Dagens NATO-dop, nytt.hemmelig.org

av
Geir Hem, Oslo

4. september, har jeg hørt Jens Stoltenberg på frokostmøte til Civita, og jeg har hørt på pressekonferanse etter siste NATO møtet. Jeg har behov for å avreagere – eller avruses. […]

«Det er en trussel mot «den frie verden og små land (som Norge) at USA trues som den dominerende stormakten.» Derfor må Kina inn i NATOs fiendebilde. Derfor satser NATO nå mer i Stillehavsregionen, og vil styrke partnerskap med Australia, New Zealand, Japan og Sør-Korea.

Dette er ikke nye toner. Men Stoltenbergs historiefortelling med henvisning til at Storbritannia tidligere hadde den rollen, og at USA har hatt den i senere tid, smaker ikke særlig godt med tanke på tidligere imperiekriger og bombetokter. Og er langt fra et utrykk for trygghet for småstater ut i fra en track record med intervensjonskriger, militær opprustning og spenning. […]

Dagens pressekonferanse dreide seg i stor grad om NATOs fordømmelse av påståtte forgiftning av Aleksej Navalnyj, med lite skjulte anklager og krav overfor Russland. Det kom spørsmål fra en journalist om NATO faktisk hadde mandat til å gå så sterkt ut, siden dette var noe som hadde skjedd i Russland overfor en Russisk borger. Svaret var tydelig. «Det er uttrykk for et brudd med NATOs kjerneverdier og demokrati. Derfor er det en NATO-anliggende».

Dette er en utvidet tolkning av «out-of-area» strategien til NATO. Som altså ikke bare dreier seg om å operere utenfor Nord-Atlanteren, men selv å påta seg en mini FN-rolle og fungere som verdenspoliti. Ikke noe nytt, men ganske utilslørt tale. Läs artikel

 

Han är Trumps brekkstang, klassekampen.no

av

Donald Trump og USA bruker saken mot Julian Assange til å åpne for et større angrep på medier myndighetene ikke liker. Det mener presseorganisasjoner i både USA og Norge.

I 2010 avslørte Wikileaks amerikanske krigsforbrytelser i Afghanistan og Irak. Siden den gang har USA – først under Barack Obama og så under Donald Trump – drevet klappjakt på Julian Assange.

Når andre runde av Assanges utleveringssak starter i London i dag, nærmer amerikanerne seg målet om å gjennom spionasjeloven straffe Assange med det som kan bli en 175 års lang fengselsstraff.

En rekke presse- og ytringsfrihetsorganisasjoner advarer om at saken også handler om langt mer enn Assange. Siktelsen mot ham brukes nå som brekkstang for USAs og Trumps angrep på mediene og ytringsfrihet, mener de.

– Assange-saken må ses som en del av et større angrep på pressa fra USA og Trump. Blir Assange utlevert og dømt, går vi inn i det ukjente når det gjelder ytringsfrihet, både i USA og internasjonalt, sier leder for Norsk Pens varslerutvalg Rune Ottosen. […]

Ottosen peker på at Trump har sagt at USAs første grunnlovstillegg, som beskytter ytringsfrihet, ikke gjelder utafor USAs grenser.

– Så Assange-saken blir en testsak der man straffer en australsk borger for noe amerikanerne mener har skadet USAs interesser. Da kan man lure på hva det neste blir. Å ta dem som har hjulpet Wikileaks, og å ta andre journalister som har publisert det samme, sier han og legger til:

– Dette åpner for årsaksrekkefølger man ikke ser omfanget av i dag.

– Kan norske medier rammes?

– Det vet vi ikke. Vi går inn i det ukjente, og hvilken presedens det vil skape, kan man bare frykte. Läs artikel

Konsten att starta krig

av
Mats Björkenfeldt

Journalisten Robert Draper har djuplodande beskrivit hur ett olagligt krig kom att inledas: To Start a War. How the Bush Administration took America into Iraq (Penguin Publishing Group 2020).

I centrum återfinns president George W. Bush, mycket impopulär när han lämnade Vita huset i januari 2009. Det var hans eget beslut att starta kriget och ingen i hans närhet rådde honom att avstå. De ville alla finna fred genom krig.

Läs mer