Tele2 och Telenor uppmanar PTS skjuta upp 5G-auktionen, realtid.se

Kinesiska telekomtillverkaren Huawei har överklagat Post-och styrelsen, PTS beslut om att förbjuda användningen av Huaweis produkter i svenska 5G-näten, har Sveriges Radio Ekot rapporterat. I en intervju med Realtid sade Kenneth Fredriksen, executive vice president, Central East Europe och Nordic Region på Huawei, att PTS beslut från den 20 oktober var högst oväntat och att det var för Huawei ”tydligt att PTS beslut fattades i all hast vid slutet”.

I och med att Huawei bett i sitt överklagande om att PTS beslut inhiberas kan 5G-auktionen, som planeras att starta 10 november, försenas. Det är något, tillsammans med den rättsliga prövningen av PTS beslut, som operatörera Tele2 och Telenor välkomnar, skriver Nyhetsbyrån Direkt med hänvisning till branschsajten Telekomnyheterna.

– Vi välkomnar att PTS hantering av detta ärende nu får en rättslig prövning. PTS process har präglats av direkt motsatta besked från Säkerhetspolisens sida som gör att rättssäkerhetsfrågorna fått sig en oacceptabel törn. PTS måste nu avvakta med den planerade auktionen till dess de rättsliga förutsättningarna är klargjorda. Allt annat vore högst märkligt. En eventuell försening av 5G-utrullningen är konsekvensen av den rättsosäkra processen som myndigheterna drivit snarare än av Huaweis överklagande. Vi beklagar det, säger Stefan Backman, chefsjurist på Tele2, till Telekomnyheterna.

Jimmy Ahlstrand, chef för Corporate Affairs på Telenor Sverige, håller med.

– Utan att ta ställning till överklagandet i sak kan vi konstatera att det föreligger osäkerhet kring de rättsliga förutsättningarna för den nära  förestående tilldelningen. Vi har därför uppmanat PTS att skjuta upp auktionsprocessen för 3,5 och 2,3 GHz-bandet till dess att beslut i överklagandeprocessen har vunnit laga kraft”, säger han till Telekomnyheterna.

Enligt Telekomnyheterna har Tre och Telia avböjt att kommentera. Läs artikel

How will NATO’s new command structure transformation play out? armynow.net

Duan Ting, Joint Operations College of the National Defense University, PLA China

NATO recently announced that its Joint Force Command Norfolk (JFC-NF) has achieved initial operational capability, marking a substantial step forward in the military bloc’s fourth transformation of its combat command system after the Cold War. This transformation reflects NATO’s new considerations for its security environment and new ideas for the employment of military means, […]

Transforming NATO’s command structure seems aimed at a stronger collective defense, but that doesn’t mean it will concentrate its military resources and attention on Europe alone. Actually it has looked to the Indo-Pacific region in recent years primarily because European countries pay special attention to the security situation in the West Indian Ocean as they rely on the energy supply from Persian Gulf to the Mediterranean. But a more important reason is that Washington has spared no effort in promoting its Indo-Pacific strategy and has spurred on its NATO allies and partners to engage in the region’s security affairs more actively, thus pushing the alliance eastward by force.

Therefore, transformation of NATO’s command structure may influence regions beyond Europe while deterring Russia’s westward expansion. Once a handy excuse pops up, the organization is very likely to repeat what it did when meddling in the Libyan war – some members and partners will utilize the command organization to execute out-of-region military interference operations in NATO’s name. The international community should be alert to its commanding system reform this time. For another, it may fuel NATO’s inclination to carry out military interference operations out of the region and add to the possibility of the US’ military adventures. Läs artikel

With Biden, EU must still ’live without US global leadership’, france24.com

The EU will once again have a cooperative US partner when Joe Biden becomes president, but Europeans should harbour no illusions: Washington will be no globo-cop nor NATO’s big protector, leaders and analysts say. […]

But Jean-Claude Juncker, former European Commission president, earlier offered a typically blunt assessment: ”Joe Biden isn’t going to change Washington’s approach to international issues overnight, because he can’t.”

And Sebastien Maillard, head of the Jacques Delors Institute named after an influential former EU chief, cautioned that ”the Europeans need to learn to live without American global leadership.”

”For the foreseeable future, the US will be preoccupied with itself,” agreed German political scientist, Markus Kaim. […]

While the US still maintains aircraft carrier battle groups in different regions, and bases including in Europe, South Korea, Japan, Afghanistan and Bahrain, it has been withdrawing from conflict zones under a trend accelerated by Trump but started by his predecessor Barack Obama.

More notably, within the past two decades much of its military focus has moved to Asia, away from Europe.  Nathalie Tocci, head of the Italian think tank the Instituto Affari Internazionali, added: ”We are witnessing the end of American imperialism with the United States no longer wanting to be the world’s policeman.” […]

”With Biden as president, the EU could expect and welcome a much more predictable and constructive US-EU relationship on trade, NATO, Iran, the Middle East and above all on climate change, if the US re-enters the Paris climate agreement,” predicted Mujtaba Rahman, director of the Europe office of the Eurasia Group risk analysis firm. […]

NATO can hope for a normalisation with Biden, but analysts believe Washington will stay retrenched in looking out for US interests.”That will be uncomfortable for the Europeans,” whose NATO members are split between a pro-Europe camp and an Atlanticist one, said Kaim. Läs artikel

 

Kokkola 20 – Local defence in action, corporalfrisk.com

Twice each year, the Finnish Defence Forces kicks off several simultaneous local defence exercises. In accordance with their names, these are local in their nature, and “will develop local defence readiness and combat capability, as well as inter-authority cooperation in rapidly evolving situations” according to the latest presser. […]

The military forces taking part in the exercise in effect were made up of three different components: conscript military police units (mainly from the Pori Brigade), mobilised reserve military police units on a refresher exercise, and the local defence units (Fi. Paikallisjoukot). The Pori Brigade, being one of the country’s most important peacetime units and the “local” unit for a large part of Western Finland including Kokkola, served as the host unit responsible for the exercise. […]

In short, a Finnish military police is an infantry soldier that has received additional training in security and guard duty. This include a host of different skills, ranging from non-lethal ways to stop and capture an intruder to understanding the legal framework that the FDF work with when it comes to protecting its infrastructure, people, and activities. The exact skill sets vary between peacetime garrisons, all of which sport some kind of military police unit on their premises, but in general it can be noted that military police travel relatively light, prioritising operational mobility over protection, and that they often (but not always) have a better understanding of and training for combat in an urban environment thanks to their focus on infrastructure protection (the obvious outlier is the Guard Jaeger Regiment, with the whole mother unit being the FDF’s prime urban warfare centre means that their military police units are also the most highly specialised urban warriors compared to other military police conscripts).

In wartime, military police units can function as part of a larger formation, in which case they would fill a light infantry role. A more traditional role that is closely related to that of security and protection duty is counter-special forces. Läs artikel

Eftervalsord

Anders Björnsson

Utgången av det amerikanska presidentvalet år 2020 påverkar nog endast i ringa mån Sveriges förhållande till USA. Förenta staterna är en stor och mäktig stat som vi alltid måste ha ett gott förhållande till, oavsett vem som där innehar regeringsmakten. Det gäller även vårt förhållande till andra stora makter. Relationen bör vara en av ömsesidighet. Stormakten kan inte bortse från den lilla staten – småstaterna är många – i sitt agerande. Den svenska statsledningens bedömning av USA:s krig i Vietnam och Indokina var inte avgörande men inte heller utan betydelse för hur detta krig avslutades, i detta fall till den stora maktens nesa.

Läs mer

Imorgon, världen

Mats Björkenfeldt

Den amerikanske historikern Stephen Wertheims nya bok Tomorrow, the world . The birth of U.S. global supremacy (The Belknap Press of Harvard University Press, 2020) är värd att uppmärksammas.

Amerikaner hävdade tidigt att deras nation var exceptionell därför att man inte sökte militär överhöghet över den resterande världen. Många skulle ifrågasätta detta, då Amerikas förenta stater 1898, efter ett krig med Spanien, kom att hålla Filippinerna och Porto Rico som kolonier. Härigenom bröts ett mönster, då man tidigare endast haft begär efter land i närheten. Men USA sökte alliansfrihet och var inte intresserat av europeiskt intrigspel; ”they promoted international law as an alternative to rivalry and conflict”, framhåller Wertheim.

Förvisso gick USA in i första världskriget 1917, “but in order to defend its legal rights as a neutral state rather than reconfigure the European balance of power”. Samtidigt önskade många amerikaner att en världsorganisation bildades, som kunde garantera den kommande freden.

Läs mer

EUs försvarsbeslut gick Sverige emot, omeuropa.se

En tre år lång strid har slutat i rejäl motgång för svenska regeringen.
När EUs försvarskapacitet byggs, kan svenska företag uteslutas.

Sverige anslöt efter stor tvekan 2017 till EUs nya satsning Pesco (konkreta projekt för att utveckla försvarskapaciteter) och då bara för att gynna svensk försvarsindustri.
Så förklarade statsminister Löfven omsvängningen.

Pesco sparkade igång direkt med 17 projekt, därefter ytterligare 17 plus 13 till vilket ger totalt 47 projekt idag – allt från drönare och en korvett till fältsjukvård.
I ett pesco-projekt ska minst tre EU-länder ingå men då kan man också söka om finansiering ur EUs nya försvarsfond.
Det är nytt att EU finansierar forskning och utveckling inom försvar.

Haken för svensk försvarsindustri i sammanhanget är att den är knappast är svenskägd eller ens EU-ägd.
I stort sett alla större företag är för länge sedan sålda till USA eller Storbritannien. Kvar finns Saabs flygplanstillverkning och ett stort antal teknologiskt avancerade småföretag.

Den svenska regeringen har därför kämpat för att tredjelands-företag ska kunna delta i EU-satsningar på utökad försvarskapacitet – för att ge vår försvarsindustri en chans, baserad i Sverige men ägd av icke-européer.[…]

Den 5 november tog ministerrådet beslut med en rad stenhårda villkor för utomståendes tillträde.
Eller som beslutet säger:
”Undantagsvis kan ett tredjeland inbjudas att medverka i individuella Pesco-projekt.”
Tillstånd ska beviljas fall för fall. Villkoren är bl a:
* Alla pescoländer ska godkänna en ansökan från ett tredjeland (vilket är 25 EU-länder; alla utom Danmark och Malta). […]

Nu har ju svenska regeringar sedan länge önskat att svensk försvarsindustri – till skillnad från de flesta andra länder – inte ska vara statligt ägd och att vara helt marknadsstyrd.[…]

Svenska politikers tilltro till marknaden som lösning ledde logiskt nog till att de stora försvarsföretagen som Kockums, Bofors och Hägglunds på 1990-talet köptes upp av utlandet.
Det är en rätt unik inställning. Andra europeiska länder anser försvarsindustri vara en del av det nationella försvaret och därför falla under statens ansvar. […]

Regeringen har dock sett dilemmat. I proppen lovar man att tillsätta en utredning om hur Sverige på lång sikt ska kunna trygga svensk tillgång till strategisk och känslig försvarsmateriel och vilken roll svenska staten ska spela i det.

Det är lite i senaste laget med tanke på EU-beslutet men bättre sent än aldrig. Läs artikel

Huawei överklagar PTS-beslut, sydostran.se

Huawei tog emot PTS beslut den 20 oktober, om att bolaget förbjuds vara en del av den svenska 5G-utbyggnaden, med stor besvikelse.

– Vi anser att beslutet fattades på felaktiga grunder och baserades på antaganden och uppfattningar hos Säpo och Försvarsmakten, säger Kenneth Fredriksen.

– Beslutet fattades utan att vi blev involverade och i och med att vi blev namngivna anser vi att vi är en part i ärendet och därmed kan överklaga. Nu önskar vi att det behandlas av en objektiv och neutral part, säger Kenneth Fredriksen.

Enligt honom har Huawei både före och efter beslutet försökt ha en dialog med aktuella myndigheter utan resultat. Han anser att bolaget under processen före beslutet fått en helt annan typ av signaler än vad beslutet slutligen blev. […]

Enligt Huawei är PTS beslut också i strid med bland annat EU-rättsliga principer. Överklagan kommer att behandlas i förvaltningsrätten.

– Vi bekräftar att en överklagan har kommit in, säger Petter Öhrn, pressansvarig på PTS, till TT. Läs artikel

Ett granskande öga

Anders Björnsson

”Hur ska DN granska Thunberg efter det här?” frågar sig en av de publicistiska cheferna på Hufvudstadsbladet, Lena Skogberg, sedan Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski under en dag abdikerat från befattning och låtit Greta Thunberg utföra hans sysslor.

Frågan är något skruvad. Utgångspunkten tycks vara att Wolodarski är en diktator som bestämmer över allt som står i hans tidning. Så är det knappast. Som ansvarig utgivare har han ett absolut ansvar, ett ensamansvar, för som allt som DN publicerar. Men Wolodarski har givetvis subalterna avdelningschefer, som i praktiken leder det journalistiska arbetet på tidningen och träffar viktiga avgöranden.

Själv är Peter Wolodarski medlem i en exklusiv församling, European Council on Foreign Relations. En av dess tre ordförande heter Carl Bildt. Bland medlemmarna märks ett antal nuvarande och tidigare statschefer, regeringschefer, utrikesministrar, försvarsministrar, ambassadörer från alla europeiska stater utom Ryssland, Vitryssland, Island, Moldavien och Ukraina (samt Georgien, som faktiskt tillhör Europarådet). Förutom Wolodarski ingår även Le Mondes chefredaktör Sylvie Kauffmann bland fåtalet publicister i rådsförsamlingen.

Läs mer

SV vil stanse amerikanske militærbaser i Norge, nettavisen.no

Det amerikanske marinekorpset vil ha midlertidige, mobile baser i Nord-Norge for å støtte den amerikanske marinens operasjoner mot russiske ubåter. De foreslåtte basene skal ikke være faste installasjoner, men nødvendig utstyr skal forhåndslagres i Norge. Nå varsler SV kamp mot amerikanerne på Stortinget.

– Vi ønsker ikke mer permanent amerikansk aktivitet i Norge. Amerikanere mer inn i norske farvann og inn på norsk jord er å bidra til økt spenning. Det er feil vei å gå, sier SV-leder Audun Lysbakken til Klassekampen.

Lysbakken fremmet torsdag et krav om nei til de nye basene i forhandlingene om ny langtidsplan for Forsvaret.

– Vi mener at nøkkeloppgaver for forsvaret av Norge skal utføres av det norske Forsvaret, sier SV-lederen. Läs artikel

Amerikansk general vil ha mobile baser i Norge, forsvaretsforum.no

General David Berger er sjef for US Marines, en amerikansk våpengren med nære forbindelser til Norge. I en artikkel publisert av US Naval Institute skriver han om et nytt konsept der han ønsker et nettverk av mobile baser i Norge, skriver Klassekampen.

Basene skal støtte den amerikanske marinens operasjoner mot russiske ubåter lengst nord i Atlanterhavet og skal benyttes for å true kinesiske ubåter i Sør-Kina-havet og russiske ubåter i Arktis.

Forsvarsminister Frank Bakke-Jensen (H) bekrefter saken overfor avisen og skriver i en epost at det amerikanske marinekorpset vurderer «behovet for å etablere mobile, fremskutte midlertidige baser» i Norge. Han understreker samtidig at det ikke er bestemt om dette konseptet skal brukes i Norge, og at norsk basepolitikk ligger fast, altså at fremmede makter ikke skal ha permanente baser for stridskrefter på norsk grunn i fredstid.

De foreslåtte basene skal ikke være faste installasjoner, men det nødvendige utstyret skal lagres i Norge på forhånd. Läs artikel

De nordiska länderna tar ansvar för utvecklingen i Arktis, regeringskansliet.se

Den 4 november publicerade de nordiska utrikesministrarna en gemensam artikel om samarbetet för Arktis, där människorna, freden och klimatet står i centrum. […]

Vi, Konungariket Danmark (Grönland, Färöarna och Danmark), Finland, Island Norge och Sverige, utgör tillsammans den nordiska regionen i Arktis. Arktis är en viktig del av vårt nära nordiska samarbete och vi är alla medlemmar i Arktiska rådet.

Det internationella intresset för Arktis och närvaron i regionen ökar; klimatförändringarna fungerar som en pådrivande faktor och fokus ligger allt mer på affärsmöjligheter. Arktis geostrategiska situation förändras på grund av ökande spänningar på global nivå. I dessa mer utmanande tider vill vi betona att det inte råder något folkrättsligt tomrum i Arktis. Folkrätten är tillämplig i Arktis, inklusive FN:s havsrättskonvention. Det nödvändiga institutionella ramverket är på plats med Arktiska rådet som dess kärna, och vi ser inget behov av nya institutioner.[…]

Fortsatt stabilitet och konstruktivt samarbete är centrala mål för den politik som vi bedriver i Arktis. Vi tar vårt ansvar som arktiska aktörer på allvar, och i kommer att arbeta hårt för att bibehålla Arktis som en region där tvister löses med fredliga medel och med respekt för folkrätten. Starka transatlantiska relationer är centralt för de nordiska länderna, även i Arktis. Samtidigt kommer vi att ha nära samarbeten med alla våra partner i Arktis – USA, Kanada och Ryssland – för att säkerställa fortsatt stabilitet i regionen. Läs uttalandet