Ur Max Jakobsons bok, Egna vägar

[…] Den internationella politiken jämförs ofta med ett schackparti i vilket de små staterna spelar bondens roll, och man tror att stormakterna kan flytta dem precis som de vill. Ytligt sett kan det också se ut som om denna liknelse skulle bekräftas av Finlands öde. Under de stora internationella kriserna har Finland endast haft en obetydlig, på sin höjd marginell inverkan på händelseutvecklingen. Den finska utrikespolitikens valfrihet har varit till ytterlighet begränsad, den har inskränkt sig till att välja mellan dåliga och ännu sämre alternativ. Tysklands sändebud i Helsingfors under det andra världskriget Wipert v. Blucher säger också i sina memoarer att ”Finland rycktes med i storpolitikens virvlar som en drivande stock rycks med av en strid finsk fors.” Jämförelsen är på sätt och vis lockande, eftersom den befriar Finland från ansvar. Men historiskt sett är den felaktig. Den internationella politiken är inget schackparti.

Enligt spelets regler borde den finske bonden för länge sedan vara bortspolad från spelbrädet. Men Finland klarade sig med livet i behåll från andra världskrigets prövningar och har sedan dess trots det kalla krigets spänningar befäst sin ställning som neutral stat. Också under de allra svåraste tiderna har landets öde ändå i sista hand berott på de beslut som nu fattats av finländarna själva. Inte i något skede av sin självständighets historia har Finland varit ett viljelöst objekt för andra länders politik. Häri ligger enligt min åsikt nyckeln till ”den finska gåtan”. Ty när man färdas utför en fors måste man fortsätta att ro. Från stranden sett kan det verka gagnlöst eller rent av löjligt, men det är nödvändigt för att kunna styra båten till lugnt vatten. Finland har klarat sig ur ”storpolitikens virvlar” därför att det finska folket också i de svåraste lägen haft ”sisu” att fortsätta att ro och samtidigt tillräckligt omdöme att inte försöka ro motströms.

Max Jakobson, Egna vägar, Studier i Finlands utrikespolitik efter andra världskriget, P. A. Norstedt & Söners Förlag, 1968

Läs även presentation av Max Jakobsons bok Finlands väg  1899–1999. Från kampen mot tsarväldet till EU-medlemskap

Generallöjtnant Timo Kakkolas tal i riksparaden på självständighetsdagen 6.12, puolustusvoimat.fi

Ärade veteraner och lottor från våra krig, bästa festpublik, soldater!

Det gångna året har varit mycket exceptionellt. Efter två coronaår förändrades säkerhetsläget i Europa på ett betydande sätt efter att Ryssland den tjugofjärde februari inledde ett omfattande anfallskrig mot Ukraina. Kriget pågår fortfarande, och något snabbt slut på kriget finns inte i sikte. Finland har omvärderat sin säkerhets-politiska situation och ansökt om medlemskap i Nato. […]

Situationen i Ukraina har visat, att det har varit viktigt att upprätthålla en beredskap som beaktar Finlands övergripande säkerhet och att utveckla Försvarsmakten på ett systematiskt och långsiktigt sätt. Finland har i proportion till sin storlek ett mycket beaktansvärt försvar och enligt internationell måttstock en ytterst hög försvarsvilja. Vi har gjort rätt val, då vi har valt att upprätthålla och utveckla vår egen försvarsförmåga. Trots att vi har ansökt om medlemskap i Nato, kommer Finlands försvar även framöver att vara Finlands Försvarsmakts huvuduppgift. Ett medlemskap i Nato betyder inte att en egen stark försvarsförmåga inte skulle behövas. Kriget i Ukraina har visat vilken betydelse försvarsviljan har. Såsom vår överbefälhavare har konstaterat, går den viktigaste försvarslinjen mellan öronen. I Finland har vi lyckats upprätthålla en hög försvarsvilja, och detta tar sig också uttryck i tillit till Försvarsmakten. Vår försvarsförmåga är uppbyggd på så sätt att vi till vårt förfogande har trupper och system som baserar sig på hög teknologi och har förmåga att agera snabbt. Utöver detta har vi en kunnig och omfattande reserv, som grundar sig på värnplikten, och med vilken vi kan svara också mot större och mer långvariga hot. Läs talet

”You’re Done with Power Politics”, spiegel.de

After 16 years as Germany’s political leader, she realized that it was time for someone new. But one year after leaving office, Angela Merkel has yet to find closure – particularly as her legacy continues to look worse and worse. […]

”But it didn’t come as a surprise. The Minsk agreements had eroded. In summer 2021, after President Biden met with Putin, Emmanuel Macron and I had wanted to put together a productive negotiating format in the EU Council. Some were opposed to the idea and I no longer had the power to push it through, because everyone knew I’d be gone that autumn. I asked others in the Council: ’Why aren’t you speaking up? Say something.’ One said: ’It’s too big for me.’ The other merely shrugged his shoulders, saying that it was an issue for the big countries. If I had run again for re-election that September, I would have followed up. It was the same story during my farewell visit in Moscow. The feeling was quite clear: ’You’re done with power politics.’ For Putin, only power counts. He brought Lavrov along for this last visit. Usually, we tended to meet face-to-face.”[…]

Merkel suddenly recalls that in addition to watching ”The Crown” and ”Babylon Berlin” with all her free time, she also took in ”Munich: The Edge of War,” the Netflix film about Neville Chamberlain’s role in the run-up to World War II. Jeremy Irons played Chamberlain. She liked it because it shows Churchill’s predecessor in a different light – not just as a frightened pawn for Hitler, but as a strategist who gave his country the buffer it needed to prepare for the German attack. In her telling, the Munich of 1938 sounds a bit like Bucharest of 2008. She believes that back then, and then later during the Minsk talks, she was able to buy the time Ukraine needed to better fend off the Russian attack. She says it is now a strong, well-fortified country. Back then, she is certain, it would have been overrun by Putin’s troops. Läs interevjun

Hungary blocks Ukraine aid package, insists veto isn’t related to EU sanctions, foxnews.com

Hungary blocked the approval of an 18 billion euro financial aid package for Ukraine, prompting accusations from other European Union members that Prime Minister Viktor Orban is abusing his veto power.

The package, worth roughly $18.9 billion, would have provided funds for Ukraine to maintain its staunch defense in the face of invasion from Russia. Orban’s vote forces the other European nations to find alternative means of continuing to support Ukraine.

The European Union decided to withhold $7.5 billion in funding to Hungary over concerns of fraud and corruption. Critics of Orban believe he blocked the proposed Ukraine funds in order to pressure the rest of the bloc to release the funds. Läs artikel

Explosion at airbase for strategic bombers, thebarentsobserver.com

Local media on reports that two Tu-95 aircraft were damaged in what is believed to be a drone attack on the base early Monday morning.

News-online Saratov-Version, talking to local eyewitnesses, can tell that roads around Engels are now closed by police. A video posted on social media show a big blast followed by explosion noice. The local Ministry of Emergency Situations, however, said they have “no information on what had happened.”

Engels airbase is one of Russia’s strategically most important military units with the largest number of nuclear capable bomber planes, an important part of the country’s deterrence forces. The base is some 600 kilometers from the border with Ukraine.

Tu-95 and Tu-160 strategic bombers that fly missions north over the Barents- and Norwegian Seas are normally coming from Engels airbase. […]

Unconfirmed reports could Monday around noon report about several of the Tu-95 bombers at Engelsk taking off, likely to be deployed to other airfields in Russia.  The Defense Ministry in Moscow has so far not made any public statements and national media has few reports. There are also unconfirmed reports about explosions at the Dyagilevo airbase in Ryazan, also home to a few of Russia’s strategic bombers. Läs artikel

Explosions hit two Russian military airfields, politico.eu

Two Russian military airfields, at least one of which Moscow uses for airstrikes on Ukraine, were reportedly hit by explosions Monday morning.

According to footage published on Russian and Ukrainian social media, a drone apparently hit the Engels-2 air base in the Saratov region, more than 600 kilometers to the east of Ukraine.

Anton Gerashchenko, an adviser to the Ukrainian interior ministry, said that Russia has used the air base for missile strikes on Ukraine since the start of Moscow’s full-scale invasion of Ukraine in late February. Läs artikel

Danmark: Et land uden et forsvar (2022), 24nyt.dk

André Rossmann

Under Den Kolde Krig var Danmark blandt de lande i NATO, der brugte allerfærrest penge på forsvaret. Og efter Den Kolde Krigs afslutning har danske politikere valgt at ”høste fredsdividenden”, dvs. gennemføre besparelser på forsvarsområdet, der har resulteret i, at Danmark har et forsvar, der ligger i ruiner. I de planlægningsdokumenter, der cirkulerer blandt danske generaler og oberster, tales der derfor ikke om behovet for at styrke forsvaret, men om nødvendigheden for en “genopbygning” af forsvaret. Man genopbygger kun noget, der er styrtet totalt sammen, og det er, der er sket med det danske forsvar.[…]

Det danske forsvar er efterfølgende skrumpet ind. 95 kampfly er blevet til 45, og 389 kampvogne er blevet til 44, hvoraf kun 14 angiveligt er operationelle. Under Den Kolde Krig var der over 70.000 hjemmeværnssoldater. I dag er der 44.000, hvis man tæller alle passive medlemmer med. […]

Det har alle folketingspartier gennem tiderne et ansvar for. De har i fællesskab beskåret, reduceret og udsultet det danske forsvar således, at landet i dag står med en kampkraft, som NATO betegner som ”uanvendelig”. Det var en helt bevidst politisk beslutning at forlade koldkrigsforsvaret i 1990’erne, nedlægge både kampbataljoner og artilleri og i stedet sende soldater ud på fredsskabende operationer.

Facit er, at dansk forsvar er udelukkende et ekspeditionsforsvar, som er designet til værdipolitiske markeringer – ikke til krig. Altså et forsvar, som sendes på internationale missioner. Efter Ruslands invasion i Ukraine betyder det ændrede trusselsbillede imidlertid, at Danmark igen har brug for et traditionelt territorialforsvar – altså et forsvar med den primære opgave at forsvare Danmark. […]

Bundlinjen er, at dansk forsvar er i så ringe stand, at Danmark hverken kan forsvare sig selv eller fungere som en troværdig NATO-partner, fordi landets politikere hellere vil bruge penge på velfærd, klima, Arne-pension og uintegrerbare muslimske migranter og lade andre lande sørge for danskernes sikkerhed. Läs artikel

Kriget i Ukraina och Västs dubbelstandard

Mats Björkenfeldt

Den framstående tyske folkrättsprofessorn Kai Ambos har i november 2022 låtit publicera i Journal of International Criminal Justice en viktig artikel: Ukraine and the Double Standards of the West.

Ambos budskap är att Väst, under ledning av USA, EU och Nato, hävdar att man försvarar en regelbaserad internationell ordning genom sitt stöd till Ukraina, samtidigt som man är inkonsekvent i sin syn på internationell rätt.

Västs syn är ingalunda allmänt accepterad, särskilt inte i ”the Global South”. I artikeln försöker Ambos förklara anledningen till detta begränsade stöd genom att peka på både historiska och aktuella västerländska inkonsekvenser med hänsyn till folkrätten.

Läs mer

Condition to give ”OK” to NATO/Turkey takes the immediate decision for Sweden, sot.com

Turkey has welcomed Sweden’s extradition of a convicted Kurdish militant, but has signaled it expects more action before Ankara approves Stockholm’s application to join NATO. […]

”The return of the PKK [Kurdistan Workers’ Party] terrorist is the beginning of showing [Sweden’s] sincerity,” Justice Minister Bekir Bozdag told Turkish state television, TRT.

”We hope that there will be other extraditions”, added the Turkish minister.
Sweden on Friday extradited Mahmut Tat, who was wanted by Ankara for being part of the PKK, a group that is listed as a terrorist by Ankara and its Western allies.

Tat, who was sentenced to more than six years in prison by a Turkish court, left for Sweden in 2015 but had his asylum application rejected by the Swedish authorities.

He was arrested by Turkish police after arriving at Istanbul airport and taken to prison. Läs artikel

Macron blasted for saying Moscow needs ’security guarantees’ to end the war, euronews.com

In an interview with French TV station TF1 recorded during his state visit to the US last week, Macron said Europe needs to prepare its future security architecture.

”This means that one of the essential points we must address — as President (Vladimir) Putin has always said — is the fear that NATO comes right up to its doors and the deployment of weapons that could threaten Russia,” Macron said.

”That topic will be part of the topics for peace, so we need to prepare what we are ready to do, how we protect our allies and member states, and how to give guarantees to Russia the day it returns to the negotiating table,” Macron said. Läs artikel

Nato, diplomati och kärnvapen

Mats Björkenfeldt

Den svenske utrikesministern Tobias Billström sa nyligen att den svenska linjen är fortsatt att Sverige ska göra som Danmark och Norge och ensidigt deklarera att man inte ska ha kärnvapen på det egna territoriet. Uttalandet aktualiserar Natos syn på denna typ av vapen. Frågan har berörts bland annat i en tidigare anmälan på sajten.

Susan Colbourn  har nu skrivit boken Euromissiles: The Nuclear Weapons That Nearly Destroyed NATO  (Cornell University Press 2022)  som är värd att uppmärksamma. Boken speglar de diplomatiska framgångar som uppnåddes, då Washington och Moskva samarbetade och lyckades eliminera en hel klass av kärnvapen.  Och boken visar vad som är möjligt med hjälp av diplomati.

Under stora delar av 1950- och 1960-talen delades vapen in i två kategorier: strategiska och taktiska. Strategisk användning var möjligheten att skjuta mot militära, industriella eller urbana mål, medan taktisk användning var begränsad till slagfält. Ökningen av nya vapensystem, såsom kärnvapenbärande flygplan, suddade ut gränserna mellan dessa två; ett kärnvapenkrig utkämpat i Europa med taktiska vapen skulle vara strategisk användning för européer.

Läs mer

Arms sales of SIPRI Top 100 arms companies grow despite supply chain challenges, sipri.org

Sales of arms and military services by the 100 largest companies in the industry reached $592 billion in 2021, a 1.9 per cent increase compared with 2020 in real terms. This is according to new data released today by the Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI).

The increase marked the seventh consecutive year of rising global arms sales. However, while the rate of growth in 2020–21 was higher than in 2019–20 (1.1 per cent), it was still below the average for the four years leading up to the Covid-19 pandemic (3.7 per cent).

Many parts of the arms industry were still affected by pandemic-related disruptions in global supply chains in 2021, which included delays in global shipping and shortages of vital components.

‘We might have expected even greater growth in arms sales in 2021 without persistent supply chain issues,’ said Dr Lucie Béraud-Sudreau, Director of the SIPRI Military Expenditure and Arms Production Programme. ‘Both larger and smaller arms companies said that their sales had been affected during the year. Some companies, such as Airbus and General Dynamics, also reported labour shortages.’

Russia’s invasion of Ukraine in February 2022 has added to supply chain challenges for arms companies, not least because Russia is a major supplier of raw materials used in arms production. This could hamper ongoing efforts in the United States and Europe to strengthen their armed forces and to replenish their stockpiles after sending billions of dollars’ worth of ammunition and other equipment to Ukraine. Läs artikel