”Historien har en tendens att upprepa sina grunddrag”, dn.se

av
Nils Funcke, journalist och f d sekreterare i Yttrandefrihetskommittén

Vårt konstitutionella minne är kort. Närmare bestämt 48 år.

I januari 1974 dömdes journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou och deras uppgiftslämnare inom underrättelseorganisationen IB till vardera ett års fängelse för spioneri. Domen fick riksdagen att ändra bestämmelserna så att det i dag krävs direkt uppsåt att gå främmande makt tillhanda för att kunna dömas för spioneri. En distinkt ändring i lagtexten för att skydda granskande journalistik.

Med införandet av ”utlandsspioneri” går vi nu åt motsatt håll. Töjbara bestämmelser ger framtida regeringar möjlighet att utifrån politiska avvägningar styra vad som ska åtalas.

Traditionellt har frågor som berör grundvalarna för Sveriges statsskick utretts inom parlamentariskt sammansatta kommittéer. De har getts gott om tid, direktiven har inpräntat varsamhet med inskränkningar av opinionsfriheterna och tillsammans med experter och sekreterare med goda kunskaper i grundlagarna har ledamöterna vänt och vridit på olika alternativ. Läs artikel

Finland i Afghanistan 2001–2021: Från stabilisering till värnande av utrikes- och säkerhetspolitiska relationer, fiia.fi

av
Katariina Mustasiljta, ledande forskare - Finland i Afghanistan

Finland deltog i Afghanistans internationella stabiliserings- och återuppbyggnadsåtgärder i nästan 20 år, med totalt cirka 2 500 soldater och 140 civila krishanteringsexperter samt med 398 miljoner euro i utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd.[…]

Enligt studiens forskningsresultat var Finlands verksamhet i Afghanistan motiverad av flera, delvis otydliga och ibland motstridiga mål. Å ena sidan, enligt redogörelser och andra offentliga dokument, var målet för Finlands verksamhet framför allt att stabilisera och stödja Afghanistan för att stärka internationell fred och säkerhet. I de uttalade målen framhålls ansvar som en del av det internationella samfundet under ledning av FN och Finlands verksamhet för att utveckla god förvaltning och rättsstatsprincipen samt särskilt främja kvinnors och flickors mänskliga rättigheter. Dessa benämns i studien som ”Finland som välgörare”-ramen.

Å andra sidan, vid sidan om de deklarerade målen drevs Finlands deltagande främst av viljan att upprätthålla och stärka de utrikes- och säkerhetspolitiska relationerna med USA och andra internationella partner, samt strävan att fördjupa Nato-samarbetet. Inom denna ram, som vi benämner ”Finland som partner”, försökte Finland inte bara profilera sig som en pålitlig välgörare, utan också dra nytta av deltagandet gällande nationell kapacitet.[…]

Det är nästan omöjligt att bedöma i vilken utsträckning Finland uppnådde sina mål i Afghanistan, eftersom de inte var tydliga och transparenta. Baserat på intervjuerna främjade deltagandet Finlands transatlantiska relationer, nordiskt samarbete och position i det internationella samfundet. Utöver försvarssamarbetet utvecklades Finlands nationella kapacitet och Finland höjde sin profil inom EU:s civila krishanteringsram. Hur de olika formerna av deltagandet bidrog till exempelvis till relationen med USA och om Finland agerade kostnadseffektivt utifrån partnerskapsmålen och den egna förmågan är däremot svårt att bedöma i efterhand, då det inte fanns tydliga förhandsförväntningar på dessa. Läs artikel

The Tragedy of Ukraine

av
Mats Björkenfeldt

När den tidigare USA-ambassadören i Sovjetunionen Jack F. Matlock anser en bok vara ”Brilliant, insightful, thoroughly researched study. Essential reading for those who wish to understand the causes of the war in Ukraine and its implications for the rest of the world.” blir man nyfiken. Boken som avses är professor Nicolai N. Petros The Tragedy of Ukraine: What Classical Greek Tragedy Can Teach Us About Conflict Resolution (De Gruyter 2022).

I bokens inledning påminner författaren om de unika sociala och terapeutiska effekterna av tragedin under den atenska demokratins storhetstid – det femte århundradet f.Kr: tragedin som förvandlade atenare till bättre och mer medkännande medborgare. Han refererar även till realisten Hans J. Morgenthau och hans verk ”The Tragedy of Nationalism”:

Läs mer

Ännu mer Nato-trassel efter HD:s beslut om Turkiet, aftonbladet.se

av
Oisín Cantwell, kolumnist.

Statsminister Ulf Kristerssons och president Recep Tayyip Erdogans presskonferens i Ankara för en dryg månad sedan vållade sannerligen rubriker. Förhoppningen med besöket var att lösa upp knutar, men värden var inte bara butter och svårflirtad utan passade även på att leverera ett nytt krav för att godkänna den svenska Natoansökan.

– En person befinner sig i Sverige, och jag kommer nämna honom vid namn: Bülent Kenes. Det är av största vikt att han utlämnas till oss. Och vi vill att Sverige agerar med mer känsla, förkunnade Erdogan.

Nu är ordningen i ett land som Sverige så pass besvärlig att politikerna inte alltid kan fatta beslut utifrån en despots uppfattning om hur saker och ting ska skötas. Inte minst lagen ställer till med förtret, vilket dagens beslut från Högsta domstolen är en påminnelse så god som någon om.

HD gör nämligen i ett yttrande till regeringen tumme ner till Turkiets begäran om att lämna ut Bülent Kenes, en journalist och debattör som hade en lång och framstående karriär i sitt hemland innan han efter försöket till militärkupp 2016 flydde till Sverige. […]

Men någon kriminalisering av deltagande i en terrororganisation finns inte i Sverige, konstaterar justitieråden. Och eftersom en förutsättning för utlämning är ett brott som enligt svensk lag ger minst ett års fängelse, blir det inte tal om att sätta Kenes på ett plan till Turkiet.

Men inte nog med det. HD påpekar också att exiljournalisten har beviljats flyktingstatus på grund av risk för förföljelse till följd av sin politiska uppfattning. Det är ytterligare ett skäl till att säga nej till Erdogans önskemål. Läs artikel

Prövning enligt 18 § lagen (1957:668) om utlämning till Turkiet för brott , domstol.se

av

”Högsta domstolen stoppar utlämningen av exiljournalisten Bülent Kenes, som Turkiet anser varit delaktig i kuppförsöket 2016. Enligt domstolen finns fler hinder mot utlämning – Jag är inte terrorist. Jag är inte kuppmakare. Jag är inte våldsam, säger en lättad Bülent Kenes” meddelar SvD denna morgon.

Inte så överraskande då Sverige är en rättsstat.
Vi publicerar här Högsta domstolens beslut och en klargörande kommentar av en svensk folkrättsprofessor. (Utgivarna)
Högsta domstolen förklarar att det enligt 6 och 7 §§ samt delvis enligt 4 §
utlämningslagen finns hinder mot utlämning av BK till Republiken Turkiet.
1. Republiken Turkiet har begärt att BK ska utlämnas dit för lagföring.
Riksåklagarens och BKs inställning m.m.
2. Enligt riksåklagaren finns det hinder mot utlämning av BK enligt 4, 6
och 7 §§ utlämningslagen.
3. BK har motsatt sig utlämning och instämt i riksåklagarens bedömning.
4. Något frihetsberövande har inte förekommit inom ramen för
utlämningsärendet. Läs beslutet

Ett NATO-medlemskap tar Finland till kärnan i det gemensamma försvaret, hs.fi

av
Antti Kaikkonen, försvarsminister

Finlands försvar står på randen av något nytt, när militär alliansfrihet inom en snar framtid ersätts av medlemskap i försvarsalliansen. Det kräver att man anammar ett nytt sätt att tänka. I Nato är Finlands försvar en del av alliansens gemensamma försvar. Finland kan räkna med stöd från sina allierade och är berett att stödja sina allierade.

Tidigare stod Finland, trots statusen som en avancerad Nato-partner, utanför Natos kärntekniska verksamhet. Som medlem deltar vi fullt ut i Natos kärntekniska aktiviteter, avskräckning och försvar som helhet. Medlemmarna delar på riskerna, ansvaret och fördelarna med det gemensamma försvaret. Ett liknande bidrag förväntas från Finland som från andra länder av samma storlek och jämförbar ekonomi. […]

Vi vill fortsätta att hålla fast vid grunden för vårt försvar: värnplikten, en omfattande och utbildad reserv, hela landets försvar och en hög försvarsvilja. Natomedlemskapet förändrar inte heller det faktum att Finland alltid beslutar nationellt om att skicka trupper till Nato-operationer. Om en militär konflikt skulle bryta ut i Östersjöområdet eller i Europa i stor skala, skulle ingen förvänta sig att finländska trupper skulle överföras från Finland. De finska truppernas huvuduppgift skulle vara att försvara Finland. Natomedlemskapet är en defensiv lösning för Finland. Läs artikel

Ekspert: USA ruster opp på Grønland, forsvaretsforum.no

av

USA har en stor militærbase på Grønland og har nå skrevet en ny kontrakt om den. Kontrakten viser at USA ruster opp på Grønland, sier Marc Jacobsen ved det danske Forsvarsakademiet.

Det er uten tvil en opprustning. Det er noe vi har sett de siste fem årene, at USA har våknet opp og innsett at det som skjer i Arktis, har betydning for deres nasjonale sikkerhet, sier Jacobsen. Han sier det er særlig to grunner til at USA ruster opp i nord: Kina og Russland. Beløpet på den nye kontrakten om drift og vedlikehold av Thule-basen er på 28 milliarder danske kroner. Läs artikel

En konsekvent och medveten företrädare för ett nationellt territorialförsvar

av
Utgivarna

Jan Wickbom överste av 1:a graden har avlidit 98 år gammal. Jan Wickbom var under en stor del  av sin karriär regementschef på I 19 i Boden.

Han var en konsekvent förespråkare för ett svenskt territorialförsvar baserat på allmän värnplikt. Vi lärde oss oerhört mycket av hans tänkande. Hans värdefulla och handfasta analyser står sig än i dag.

Jan Wickbom bidrog med flera texter till sajten alliansfriheten.se

Vi återger här ett stycke ur hans kapitel  Den hårda kärnan i antologin Försvaret främst , Celanders förlag 2015, som ligger på sajten och kan laddas ned här.

 

Vapenföra män i en viss ålder bör, av både säkerhets- och försvarspolitiska skäl, inkluderas i en försvarsmakt och ha plikt att utbilda sig i fred och att tjänstgöra i krig. Plikt betyder inte vill och inte förstånd utan måste. Man gör vad man skall med en inre tillfredsställelse. Alla vapenutbildade svenska medborgare kan inte vara soldater i krig. Under tjugo år av kalla kriget hade försvarsmakten i uppgift att kunna mobilisera alla värnpliktiga män i åldersklasserna 20–47 år. Nu skulle emellertid samhället inte fungera om så många mobiliserades.

Det finns två vedertagna modeller för att begränsa storleken på värnpliktigas försvarsmakter: att göra urval bland de mönstringsskyldiga och att mobilisera blott de yngre åldersklasserna. Urvalsmodellen leder ofrånkomligen – hur urvalet än sker – till en klyvning av samhället. Vilka som blir favoriserade och vilka som blir eftersatta kommer alltid att diskuteras, men att klyvningen innebär en försvagning av nationen är ovedersägligt. När ansvaret för nationens försvar åläggs en utvald grupp av medborgare är det ett incitament till inrikes stridigheter mellan dem som skall försvara Sverige och dem som inte behövs. Vidare kanske det inte längre blir frågan om hur stora resurser som skall satsas på nationens försvar, utan strävan kan i stället bli att antingen satsa så lite eller så mycket som möjligt på särintresset militärt våld. Minimeringen underlättas om ansvaret för försvaret förskjuts till Nato. En maximering riskeras om det politiska målet för det militära våldet kräver offensivt uppträdande. Åldersklassbegränsningen har en från demokratisk rättvisesynpunkt och från skonsamhetssynpunkt lämplig karaktär. Det är en styrka att alla vapenföra män blir utbildade och under viss tid av sitt liv har det direkta ansvaret för nationens försvar. Det är nationen – nationens medborgare – som försvarar sig, inte några utvalda elitsoldater. (s 131-132)

Professorn: Ryska attackerna mot elförsörjningen ett krigsbrott,

av

Rysslands taktik att attackera energiinfrastruktur och lämna miljontals ukrainare utan både el och vatten genom vintern fördöms på bred front. Men utgör attackerna ett krigsbrott? Det är en bedömningsfråga, menar Mark Klamberg, professor i folkrätt.

– Jag ser det som en överträdelse av den internationella humanitära rätten och en krigsförbrytelse, säger han.

Moskva har sedan kriget bröt ut den 24 februari riktat in sina attacker på ukrainsk energiinfrastruktur. Under hösten har attackerna trappats upp sedan ukrainska styrkor rönt framgångar på slagfältet och återtagit stora delar tidigare ryskockuperat territorium.

Enligt krigets lagar är det inte tillåtet att attackera civila objekt, utan enbart militära mål, och den så kallade distinktionsprincipen ställer krav på de stridande parterna att alltid göra en åtskillnad mellan dessa.

Så långt är den internationella rätten glasklar, men till vilken kategori hör energiinfrastruktur – civila objekt eller militära mål? Mark Klamberg, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, menar att det är en bedömningsfråga.

– I vissa fall kan viss infrastruktur användas både för civila och militära ändamål. Då måste man ta hänsyn till vilken den militära nyttan är jämfört med den skada eller det lidande man orsakar civilbefolkningen. Man får göra en avvägning, säger han.

– I det här fallet är den militära vinsten av att slå ut energiinfrastruktur ganska liten i förhållande till den skada man orsakar civilbefolkningen. Ukrainas militär påverkas lite, eller inte alls, av de här attackerna utan de skadar enbart civilbefolkningen.

Så vilken är din slutsats?

– Jag ser det som en överträdelse av den internationella humanitära rätten och en krigsförbrytelse, säger Mark Klamberg. Läs ariikel

Veckans citat

av

”There are very grave dangers—that is all I am going to say today—in letting everything run on and pile up until something happens, and it passes, all of a sudden, out of your control.

With all consideration of the facts, I believe it right to say today that the best chance of avoiding war is, in accord with the other Western democracies, to bring matters to a head with the Soviet Government, and, by formal diplomatic processes, with all their privacy and gravity, to arrive at a lasting settlement. There is certainly enough for the interests of all if such a settlement could be reached. Even this method, I must say, however, would not guarantee that war would not come. But I believe it would give the best chance of preventing it, and that, if it came, we should have the best chance of coming out of it alive.”

Churchill i underhuset januari 1948

A Battle for the Arctic Is Already Underway. And the U.S. Is Already Behind. politico.com

av
Kenneth R. Rosen, independent journalist

[…] “Everything we do is to keep good order at sea,” Rear Admiral Rune Andersen, the head of the Norwegian Navy and Coast Guard told me, weeks later. He said he’s seen an increase of both international commercial and specifically Russian naval maritime activity in the Barents Sea and Norwegian Sea over the last five years. Andersen says the Norwegian fleet has devoted new resources to underwater monitoring, aerial shipping lane surveillance and intelligence sharing with other Arctic nations like Sweden. “We’ve been improving to make sure we’ve control over the North Atlantic. What happens now in the North is important. It has a direct effect on security elsewhere.”

Since the end of the Cold War, the Arctic has largely been free of visible geopolitical conflict. In 1996, the eight countries with Arctic territory formed the Arctic Council, where they agreed to environmental protection standards and pooled technology and money for joint natural resources extraction in the region. Svalbard, Europe’s northernmost inhabited settlement, just 700 miles south of the North Pole, perfectly represents this spirit of cooperation. […]

But today, this Arctic desert is rapidly becoming the center of a new conflict. The vast sea ice that covers the Arctic Ocean is melting rapidly due to climate change, losing 13 percent per decade — a rate that experts say could make the Arctic ice-free in the summer as soon as 2035. Already, the thaw has created new shipping lanes, opened existing seasonal lanes for more of the year and provided more opportunities for natural resource extraction. Nations are now vying for military and commercial control over this newly accessible territory — competition that has only gotten more intense since Russia’s invasion of Ukraine. […]

Several U.S. government officials involved in Arctic planning told me in private they also fear a nuclear escalation in the Arctic, which would threaten to engulf Europe and its allies in a larger conflict. […]

“The Barents Sea is, I believe, one of the world’s most dangerous hotspots,” Tormod Heier, a researcher at the Norwegian Defence University College, told me. The nuclear submarines and Russia’s Second Fleet, based nearby, “are the most crucial instrument for Putin in terms of having some kind of parity with the United States in the international arena.” Läs artikel

Stenström om okända Nato-listan: Har inte skickat hemlighetsstämplade dokument, svt.se

av

En okänd lista beskriver i 17 punkter hur Sverige går Turkiet till mötes för att släppas in i Nato. Listan offentliggjordes av Dagens Nyheter efter att chefsförhandlare Oscar Stenström skickat dokumentet med listan till sin privata mejladress. Nu tillbakavisar han uppgifter om att det skulle röra sig om hemlighetsstämplat material.

”Jag skickar självfallet inga hemlighetsstämplade dokument per mejl”, skriver han till SVT.

I ett hittills okänt dokument, som Dagens Nyheter var först med att rapportera om, beskriver Sveriges Natoförhandlare hur man arbetat för att få igenom Turkiets krav för att släppa in Sverige och Finland i Nato.

Dokumentet innehåller 17 punkter som beskriver utlämningar, personer som stoppas från att komma till Sverige och en ny analys av svenska säkerhetspolisen som ska säkerställa ”konkreta resultat”. Man säger även att man sedan i somras ska ha vidtagit flera nya insatser mot PKK. Uppgifter som inte kan bekräftas av varken Säpo, polisens presstjänst eller Migrationsverket. Läs artikel