Texter

Vad som möjliggjorde det så kallade Iranavtalet om kärnenergi var att FN:s säkerhetsråd sedan 2006 antagit åtta resolutioner om Irans kärnkraftsprogram, varvid man misstänkte att detta hade en militär dimension. Fyra av dessa resolutioner innehöll ekonomiska sanktioner. Den senaste från 9 juni 2010, utökade antalet personer och organisationer som omfattades av sanktionerna. Därtill har USA och EU på eget bevåg infört sanktioner avseende Iran.

Vad gäller Säkerhetsrådets resolutioner grundas de på artikel 41 i FN-stadgan.

Läs mer

The third and most dangerous development is that powerful organisations for collective defence (NATO) have turned themselves into security and police organisations, watching over regions that they themselves select, and which are not necessarily confined to the territories of Member States but may extend, beyond them, into ‘out of action areas’. The fundamental reason for this parallel action independent of the UN is the attempt to avoid the effects of vetoes within the Security Council. The consequence is the creation of a parallel system of military intervention tacitly and even surreptitiously dominated by the principle that it is not accountable to the UN. This evolution can again be seen quite neatly in the context of the ‘war on terror’. Taken together, these developments could seriously weaken the ‘centralisation’ of the Charter system in the principal organs of the UN, and may open the way to even graver forms of unilateralism. For international law on preventing war, there is a danger that the calendar will be turned back to an as yet unknown date.

Robert Kolb, Professor of Public International Law, University of Geneva, Switzerland i International Law on the Maintenance of Peace Jus Contra Bellum, Edward Elgar Publishing 2018

Vi återpublicerar under sommaren några tidigare inlägg till sajten. Här artikel från februari 2018.

Regeringens och Försvarsberedningens huvudinriktning om tröskelförsvar ligger till grund för den nyligen framlagda utredningen om försvarets materielbehov. Det är stora behov som måste täckas fram till 2030 för att Sverige skall ha ett försvar med trovärdighet.

Dilemmat med ett tröskelförsvar är att allt hänger på att vi inte blir anfallna. Om detta sker har avsikten med tröskeldoktrinen misslyckats. Då gäller det att hålla ut till dess vi får hjälp utifrån. Materielutredningen anger att det tar dagar till veckor att verkansfullt sätta in flygstridskrafter till stöd för Sverige. Marinstridskrafter tar veckor till månader och markstridskrafter tar månader att få på plats i relevant omfattning. Eftersom Sverige inte har byggt upp och inte heller till 2030 kommer att kunna bygga upp tillräckliga markstridskrafter, beror allt på att tröskeldelarna – främst flyg, ubåtar, luftvärn och ytfartyg – kan stå emot under en ansenlig tid, till dess hjälp kommer.

Läs mer

Vi återpublicerar under sommaren några tidigare inlägg till sajten. Här artikel från januari 2018

Vi publicerar ett originalbidrag av Jan Wickbom grunderna för ett svenskt försvar i vår tid. Jan Wickbom är överste 1 gr., ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien och var i många år regementschef för I19/P5 i Boden. Han medverkar också i antologin Försvaret främst (Celanders 2015).

 Den Hårda Kärnan (HK)

En essä om svensk krigsvetenskap i 21. seklet

Det har sagts att historien upphörde när atombomben sprängdes över Hiroshima. Men enligt Einstein hade i stället Tiden förvandlats till Döden.

Jean Baptiste Bernadotte var Europas skickligaste krigsvetenskapsman och professor i Sveriges krigsvetenskap. Han visste att finnarna inte hade sisu för att de varit svenskar utan för att de alltid hade varit bonden Paavos finnar. Jean Baptiste levde hundra år före Einsteins födelse. Denna essä är skriven mot bakgrund av Jean Baptistes erfarenheter och dess budskap är att krig är fel (Adolphe Adams ”O helga natt” ringer i öronen).

Läs mer

Den 13 juli i år meddelade justitieminister Morgan Johansson: ”Den socialdemokratiskt ledda regeringen anser att tiden är mogen att utreda ett förbud mot rasistiska organisationer och deltagande i sådana organisationer.” Man anger bakgrunden bland annat vara händelserna runt Nordiska motståndsrörelsen (NMR) i Almedalen då aktiva i rörelsen uppträdde aggressivt och hotfullt mot bland annat HBTQ-personer och organisationer.

Frågan om partiförbud var aktuell i Sverige under 30-talet då nazismen kom till makten i Tyskland. Den svenska staten valde dock att inte gå på ett partiförbud utan införde istället ett förbud mot politiska uniformer. Syftet var att hindra att den politiska debatten och politiska möten antog militära former, som kunde skrämma allmänheten, men att samtidigt bevara åsiktsfriheten. I ett anförande i riksdagen på våren 1933 försvarar Tage Erlander en av den socialdemokratiska regeringen framlagd proposition om förbud mot politiska uniformer. Samma dag som anförandet hölls, den 10 juni 1933, antog den svenska riksdagen lagförslaget om förbud mot sådana uniformer.

Läs mer

Två saker ser jag som väldigt positiva. Den första är att fler genomför utbildningen än när den var frivillig. Den andra är att jag tror att vi får ett mer folkförankrat försvar. Förr gjorde en stor del av befolkningen lumpen och man hade det som något gemensamt, jag tror att det kan bli så igen, säger han.

Emil Brynolfsson kapten vid Ledningregementet i Enköping. (UNT 24 juli)

Urban Ahlin (S) i riksdagen den 11 juni 2009:

Vi socialdemokrater har i de motioner som behandlas i betänkandet varit tydliga med att regeringens partier klart måste visa för riksdagen att Sveriges militära alliansfrihet ligger fast och sluta upp med att göra tarvlig symbolpolitik i regeringsdeklarationer och utrikesdeklarationer genom att försöka skapa en bild av något annat. Detta märks till exempel i regeringens försvarspolitiska proposition, men också i andra skrivelser som har kommit till riksdagen. Låt mig peka på ett antal sådana saker. En är att man inte nämner att Sverige är militärt alliansfritt. En annan är att man talar om att den neutralitetsoption som vi har som ett militärt alliansfritt land inte längre existerar eftersom vi nu har en solidaritetsförklaring med våra europeiska vänner samt Norge och Island.

Läs mer

Under andra världskriget sade man i Helsingfors att Stockholm var Finlands näst viktigaste stad. Här hade den store statsmannen Juho Kusti Paasikivi varit finskt sändebud i slutet av trettiotalet, och när vinterkriget och sedan fortsättningskriget bröt ut sköttes de finska kontakterna till fiendemakten Sovjetunionen i vårt lands huvudstad med svenska diplomater och affärsmän som mellanhänder och den sovjetiska ambassadören Madame Kollontay som länk till Moskva.

Idag är det, på ett paradoxalt sätt, Finland som är mellanhanden, mellan Öst och Väst, mellan Amerikas Förenta Stater och Ryska Federationen. Och det går faktiskt att argumentera för att Helsingfors i den nuvarande världspolitiska situationen är Sveriges näst viktigaste stad – ja, viktigare än Washington, Bryssel eller Berlin. Republiken Finlands president Sauli Niinistö fortsätter sina företrädares politik gentemot stormaktsintressena. Han vill förstärkt dialog; han vill bevarad suveränitet.

Läs mer

Vid toppmötet den 11–12 juli enades Natos medlemsländer om en gemensam deklaration. President Donald Trump hade gått till våldsamt angrepp mot Tysklands förbundskansler Angela Merkel med kravet på ökade försvarsutgifter. Ändå skrev Trump i slutändan under deklarationen, och Nato undvek därmed den splittring som G7-länderna uppvisade då Trump vägrade underteckna en gemensam skrivning om ekonomi och handel.

Läs mer

Jag är (passiv) medlem i föreningen Språkförsvaret. Försvar av svenskan är naturligtvis också ett försvar av Sverige. Blir svenska språket undanträngt – i företag och högskoleutbildningar, längs butiksstråk och på hemsidor – då sjunker värdet av Sverige. För det är ju inte så att svenskar är ett särskilt mångspråkigt folk och älskar att lära sig nya främmande språk. Det är engelskan som tar över. Och den engelska som de allra flesta svenskar försöker sig på att tala är ett andra eller tredje klassens språk. Detta riskerar att skapa å enda sidan ett dominansförhållande, å andra sidan en känsla av underlägsenhet.

Läs mer