Sverige anklagades under Palme-eran (cirka 1963–1987) och även senare, av dennes politiska motståndare, för att ha velat vara en ”moralisk stormakt”. Det är en i stort sett obefogad anklagelse. Den svenska regeringen stödde verbalt och monetärt frigörelsesträvanden och nationsbygge i tredje världen och fördömde särskilt brutala stormaktsfasoner. Detta gav oss en viss erkänsla runt om i världen utan att dra på oss några hot och slag från något håll. Sverige var för obetydligt för det.
Texter
Om att oförsiktigt luta sig mot stormakter och de fördärvliga risker som kan vara förenade med sådana bindningar, Rolf Andersson
Sverige beslutade 1920 att träda in i Nationernas förbund (NF). I propositionen till riksdagen kommenterade regeringen särskilt de känsliga bestämmelserna i artikel 16 i förbundsakten. Där reglerades frågan om skyldigheten att delta i ekonomiska och militära sanktioner mot angripare som utlöste krig i strid mot förbundsaktens åtaganden.
Hans Blix på möte i Uppsala
Hans Blix, före detta utrikesminister och generaldirektör för IAEA mm, på ett möte i Uppsala förra året:
På en fråga från Harald Nordlund; om Hans Blix står fast vid sin syn från Boken Bevara alliansfriheten, angående Sverige, Ryssland och Nato, svarade han JA, med emfas. Han ser inte Ryssland som ett hot mot Sverige eller Baltikum, inringningen av Ryssland med USA-baser är spänningshöjande, annekteringen av Krim var visserligen ett folkrättsbrott men utgör inte ett hot mot oss och Sverige bör inte gå med i Nato. Han liknade sedan mediesituationen i Sverige vid kajorna i Uppsala som drar i stora flockar som moln över himlen och ändrar plötsligt riktning av minsta lilla störning – alla exakt samtidigt – och att ytterst få vågar flyga åt något annat håll. Så tillade han att han faktiskt var stolt att vara en av dem som nu flyger i egen riktning. Det här rev ner kvällens största applåd. Källa: Lindelöf.nu
Vilseledande Nato-propaganda
Statsvetaren Ann-Sofie Dahl är biträdande professor (docent) i International relations i Köpenhamn. Hon är även knuten till något som heter Atlantic Council . På dess sajt presenteras hon så här:
”Ann-Sofie Dahl: Copenhagen-based columnist and regular contributor to two leading Swedish newspapers, Svenska Dagbladet and Sydsvenska Dagbladet, and Børsen, Denmark’s leading financial daily. Frequently contributes to journals and magazines such as Neo [numera nedlagd] and Axess in Stockholm and the prominent Danish daily Berlingske. A defense and international security expert, senior research fellow at the Center for Military Studies (CMS) in Copenhagen and adjunct fellow at CSIS. Co-founder of the Center for Political Studies, a Copenhagen think tank, has written several books on foreign and security policy; also consultancy work. Special interests: the future of U.S.-European relations, and the views of Americans outside Washington on the transatlantic alliance.”
USA-hök utesluter en rysk attack
I lördagens Dagens Nyheter (18/8) blir vi upplysta om hur riksdagspartierna ser på frågan om Sverige ska gå med i Nato.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill att så sker (utan folkomröstning?) Centerpartiet vacklar, vilket dock inte framgår i DN, och har lovat en folkomröstning om (S) inte ändrar inställning. Man håller fast vid kravet på en bred enighet om kursen ska läggas om. Övriga partier är av motsatt uppfattning.
Valet och försvaret
Natolobbyns monumentala överläge i opinionsbildningen, med flankstöd av inhemsk krigsaktivism, verkar inte ha satt några nämnvärda spår i svenska folkets preferenser inför valet. Trots det höga tonläget i den försvars- och säkerhetspolitiska debatten rankas rikets försvar och säkerhet inte alls bland de tretton viktigaste frågorna inför höstens allmänna val, enligt en Sifo-undersökning som Svenska Dagbladet har låtit göra. (12/8)
Resultatet av undersökningen kan man i och för sig beklaga. Det svenska militära försvaret, liksom totalförsvaret i sin helhet, befinner sig i ett miserabelt tillstånd, och valet till riksdagen hade varit ett gyllene tillfälle att utkräva ansvar för den uppkomna situationen. Samtidigt förefaller det klart att svensken i gemen inte har lockats av trumpetstötarna om försämrat säkerhetsläge och förstärkt hotbild i vår del av världen.
Inte heller larmsignalerna om ovälkomna cyberintrång i den svenska politiska processen tycks ha imponerat eller förskräckt. All rimlighet talar för att sådana intrång förbereds och pågår, i form av manipulationer, fabrikationer, defamationer, infiltrationer. Demokratiska system är inte immuna mot den sortens främmande inblandning, men regeringar i demokratiska stater har inte alltid dragit sig för att själva använda liknande verktyg för att störa eller åvägabringa förändringar.
Sommarrepris: Om medborgarsamhället – 8 satser
Vi återpublicerar under sommaren några tidigare inlägg till sajten. Här artikel från januari 2016.
Medborgarsamhället bygger på tvång. Du måste uppge var du bor, du måste betala skatt. Du måste gå i skolan och du måste ta hand om dina barn; om du inte gör det senare, kommer någon annan att göra det. Du måste numera också kunna legitimera dig: annars får du inte utöva din rösträtt (rätt eller fel). Du måste betala dina räkningar, annars kommer inkasso och kronofogde. Du måste också avstå från att göra en massa saker som du eventuellt hade haft lust med, till exempel mörda, stjäla, tända eld på hus. Du får inte förtala. Du får inte hiv-smitta din nästa.
Sanktionerna mot Iran
Vad som möjliggjorde det så kallade Iranavtalet om kärnenergi var att FN:s säkerhetsråd sedan 2006 antagit åtta resolutioner om Irans kärnkraftsprogram, varvid man misstänkte att detta hade en militär dimension. Fyra av dessa resolutioner innehöll ekonomiska sanktioner. Den senaste från 9 juni 2010, utökade antalet personer och organisationer som omfattades av sanktionerna. Därtill har USA och EU på eget bevåg infört sanktioner avseende Iran.
Vad gäller Säkerhetsrådets resolutioner grundas de på artikel 41 i FN-stadgan.
Veckans citat
The third and most dangerous development is that powerful organisations for collective defence (NATO) have turned themselves into security and police organisations, watching over regions that they themselves select, and which are not necessarily confined to the territories of Member States but may extend, beyond them, into ‘out of action areas’. The fundamental reason for this parallel action independent of the UN is the attempt to avoid the effects of vetoes within the Security Council. The consequence is the creation of a parallel system of military intervention tacitly and even surreptitiously dominated by the principle that it is not accountable to the UN. This evolution can again be seen quite neatly in the context of the ‘war on terror’. Taken together, these developments could seriously weaken the ‘centralisation’ of the Charter system in the principal organs of the UN, and may open the way to even graver forms of unilateralism. For international law on preventing war, there is a danger that the calendar will be turned back to an as yet unknown date.
Robert Kolb, Professor of Public International Law, University of Geneva, Switzerland i International Law on the Maintenance of Peace Jus Contra Bellum, Edward Elgar Publishing 2018
Sommarrepris: Utredningen om försvarets materielbehov – tröskelförsvarets dilemma, Lars-Gunnar Liljestrand
Vi återpublicerar under sommaren några tidigare inlägg till sajten. Här artikel från februari 2018.
Regeringens och Försvarsberedningens huvudinriktning om tröskelförsvar ligger till grund för den nyligen framlagda utredningen om försvarets materielbehov. Det är stora behov som måste täckas fram till 2030 för att Sverige skall ha ett försvar med trovärdighet.
Dilemmat med ett tröskelförsvar är att allt hänger på att vi inte blir anfallna. Om detta sker har avsikten med tröskeldoktrinen misslyckats. Då gäller det att hålla ut till dess vi får hjälp utifrån. Materielutredningen anger att det tar dagar till veckor att verkansfullt sätta in flygstridskrafter till stöd för Sverige. Marinstridskrafter tar veckor till månader och markstridskrafter tar månader att få på plats i relevant omfattning. Eftersom Sverige inte har byggt upp och inte heller till 2030 kommer att kunna bygga upp tillräckliga markstridskrafter, beror allt på att tröskeldelarna – främst flyg, ubåtar, luftvärn och ytfartyg – kan stå emot under en ansenlig tid, till dess hjälp kommer.
Sommarrepris: Överste Jan Wickbom om modern krigsvetenskap
Vi återpublicerar under sommaren några tidigare inlägg till sajten. Här artikel från januari 2018
Vi publicerar ett originalbidrag av Jan Wickbom grunderna för ett svenskt försvar i vår tid. Jan Wickbom är överste 1 gr., ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien och var i många år regementschef för I19/P5 i Boden. Han medverkar också i antologin Försvaret främst (Celanders 2015).
Den Hårda Kärnan (HK)
En essä om svensk krigsvetenskap i 21. seklet
Det har sagts att historien upphörde när atombomben sprängdes över Hiroshima. Men enligt Einstein hade i stället Tiden förvandlats till Döden.
Jean Baptiste Bernadotte var Europas skickligaste krigsvetenskapsman och professor i Sveriges krigsvetenskap. Han visste att finnarna inte hade sisu för att de varit svenskar utan för att de alltid hade varit bonden Paavos finnar. Jean Baptiste levde hundra år före Einsteins födelse. Denna essä är skriven mot bakgrund av Jean Baptistes erfarenheter och dess budskap är att krig är fel (Adolphe Adams ”O helga natt” ringer i öronen).
Organisations- eller uniformsförbud?
Den 13 juli i år meddelade justitieminister Morgan Johansson: ”Den socialdemokratiskt ledda regeringen anser att tiden är mogen att utreda ett förbud mot rasistiska organisationer och deltagande i sådana organisationer.” Man anger bakgrunden bland annat vara händelserna runt Nordiska motståndsrörelsen (NMR) i Almedalen då aktiva i rörelsen uppträdde aggressivt och hotfullt mot bland annat HBTQ-personer och organisationer.
Frågan om partiförbud var aktuell i Sverige under 30-talet då nazismen kom till makten i Tyskland. Den svenska staten valde dock att inte gå på ett partiförbud utan införde istället ett förbud mot politiska uniformer. Syftet var att hindra att den politiska debatten och politiska möten antog militära former, som kunde skrämma allmänheten, men att samtidigt bevara åsiktsfriheten. I ett anförande i riksdagen på våren 1933 försvarar Tage Erlander en av den socialdemokratiska regeringen framlagd proposition om förbud mot politiska uniformer. Samma dag som anförandet hölls, den 10 juni 1933, antog den svenska riksdagen lagförslaget om förbud mot sådana uniformer.