Är neutralism liktydigt med isolationalism? Den påstridiga Nato-lobbyn vill få oss att tro det. Men det stämmer inte. Neutralism är strävan att stå utanför militära och även andra konfrontationer mellan stormakter eller stormaktsblock. Denna strävan förutsätter – eller åtminstone underlättas av – goda förbindelser med alla parter. Politiskt och militärt betyder det alliansfrihet.
Texter
Vad kan vi lära av krigsdeltagande i Afghanistan?
Deltagandet i kriget i Afghanistan är den största svenska militära insatsen sedan Napoleonkrigen i början av 1800-talet. Kriget har medfört att det alliansfria Sverige kommit att framstå som lojal militär partner till USA och Nato.
Det är ett krig som motiverats på olika sätt under åren. Från början lojalitet med USA efter 11 september och terroristbekämpning till att det var en slags FN-operation, och sedan anfördes humanitära skäl som kvinnors rättigheter och flickors rätt till skolor, för att slutligen åter landa i lojalitet med USA.
Några lärdomar av krigsdeltagandet kan listas.
Krigshysteri
Krigshysterin efter 11 september var en avgörande och farlig grund. USA:s president Bush deklarerade ”War on terror” och hotade att alla stater antingen var med USA eller emot. Sveriges dåvarande försvarsminister Björn von Sydow erkände senare att Sverige gick med i kriget, februari 2002, av solidaritet med USA efter 11 septemberattentaten.
Amerikanska specialförband på svenskt territorium
Just nu är amerikanska förband och flygplan baserade på Skaraborgs flygflottilj. Försvarsmakten uppger att det sker inom ramen för svenskt värdlandsstöd och är medverkan i en svenskledd övning som äger rum längs östersjökusten.
Övningen anges som en del av det bilaterala samarbetet mellan Sverige och USA.
Dagens Nyheter skriver (1/11) att under två veckors tid ska 120 amerikaner ihop med svenska enheter öva flygning på låg höjd, luftlandsättning, angrepp och evakuering.
Försvarsminister Peter Hultqvist har fått motta kritik under senare år för att Sverige alltmer deltar i Nato- och USA-övningar och att Sverige har bjudit in Nato-länder och främst USA att delta i våra egna övningar.
Försvarsministern har bemött kritiken och understrukit att övningarna görs så att de stärker det egna svenska försvaret och att vi bjuder in utländska styrkor att uppträda som motståndare för att träna vårt eget försvar mot en angripare.
Även scenarier som gäller kollektivt självförsvar, då vi blivit angripna, är legitima syften för gemensamma övningar.
Den övning som nu pågår är av ett annat slag.
Små utsikter till framgång i Mali
Sverige deltar sedan 2014 i FN-styrkan Minusma i Mali. Minusma består av drygt 13000 soldater från olika afrikanska och västländer och har ett mandat från FN:s säkerhetsråd för en fredsfrämjande insats att för skydda befolkningen och skapa förutsättningar för en stabil stat.
Förutom Minusma finns andra internationella styrkor på plats: EU:s utbildningsstyrka EUTM med 620 soldater, de regionala trupperna från Burkina Faso, Mali, Mauritanien, Niger och Tchad som benämns FC-G5S med 5000 soldater samt den helt franskbemannade styrkan Barkhane med 5100 soldater. Frankrike sätter dessutom upp en ny specialstyrka, Takuba, där Sverige kommer att delta med början nästa år.
Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI, har gjort en undersökning (FOI-R–4915—SE) av hur samarbetet mellan dessa styrkor fungerar, Synergies Between Military Missions in Mali, av Elin Hellquist and Tua Sandman.
Rapporten bygger på intervjuer med elva svenska militärer som deltagit i Minusma och EUTM och publicerades den 20 mars 2020, vilket var före militärkuppen i augusti och före riksdagsbeslutet i juni om Sveriges deltagande i Takuba.
Den fråga man vill få besvarad är: Does the coexistence of military missions in Mali translate into synergies? (Rapporten är på engelska.) Frågan har inget entydigt svar efter att intervjuerna sammanställts. Det finns områden där det gått att samarbeta, som när det gäller transporter, skydd av baser och samutnyttjande av sjukvårdsresurser.
Eftervalsord
Utgången av det amerikanska presidentvalet år 2020 påverkar nog endast i ringa mån Sveriges förhållande till USA. Förenta staterna är en stor och mäktig stat som vi alltid måste ha ett gott förhållande till, oavsett vem som där innehar regeringsmakten. Det gäller även vårt förhållande till andra stora makter. Relationen bör vara en av ömsesidighet. Stormakten kan inte bortse från den lilla staten – småstaterna är många – i sitt agerande. Den svenska statsledningens bedömning av USA:s krig i Vietnam och Indokina var inte avgörande men inte heller utan betydelse för hur detta krig avslutades, i detta fall till den stora maktens nesa.
Ett granskande öga
”Hur ska DN granska Thunberg efter det här?” frågar sig en av de publicistiska cheferna på Hufvudstadsbladet, Lena Skogberg, sedan Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski under en dag abdikerat från befattning och låtit Greta Thunberg utföra hans sysslor.
Frågan är något skruvad. Utgångspunkten tycks vara att Wolodarski är en diktator som bestämmer över allt som står i hans tidning. Så är det knappast. Som ansvarig utgivare har han ett absolut ansvar, ett ensamansvar, för som allt som DN publicerar. Men Wolodarski har givetvis subalterna avdelningschefer, som i praktiken leder det journalistiska arbetet på tidningen och träffar viktiga avgöranden.
Själv är Peter Wolodarski medlem i en exklusiv församling, European Council on Foreign Relations. En av dess tre ordförande heter Carl Bildt. Bland medlemmarna märks ett antal nuvarande och tidigare statschefer, regeringschefer, utrikesministrar, försvarsministrar, ambassadörer från alla europeiska stater utom Ryssland, Vitryssland, Island, Moldavien och Ukraina (samt Georgien, som faktiskt tillhör Europarådet). Förutom Wolodarski ingår även Le Mondes chefredaktör Sylvie Kauffmann bland fåtalet publicister i rådsförsamlingen.
Det krävs order om sänkning i IKFN
Göran Frisk och Malin Gunnesson ställer i en artikel på Kungliga Krigsvetenskapsakademins blogg frågan varför marinen under alla dessa år med återkommande ubåtsjakter aldrig lyckats sänka en främmande ubåt.
De undrar om det är brist på viljan hos de politiskt ansvariga:
”Men hur är det med den politiska viljan att låta marinen göra sitt jobb? Det är klart att det skulle bli stelt och tråkigt i förhållande till Ryssland när vi sänker den första ubåten. Ryssland skulle bli mer hotfullt och aggressivt. Men det kan vara värt att betänka att det finns vissa konflikter som är värda att ta.”
Det är knappast klarläggande, och författarna reder inte ut frågan om hur den stående ordern till försvaret att möta kränkningar är utformad.
Jan Myrdal har avlidit
Jan Myrdal blev 93 år gammal.
Aftonbladet uppger 30 oktober att Jan Myrdal somnade in under förmiddagen på sjukhus. Dödsorsaken var en förmodad blodförgiftning.
Vi återger här ett citat av Jan Myrdal som vi publicerade på sajten 2018:
”Under senare decennier har Förenta staternas starka politiska inflytande över Sverige lett till att det nationella försvaret i stort avskaffats och ersatts av ett bristfälligt skalförsvar med från Förenta staterna inköpta system och därtill insatsoperationer som också de i NATO:s och Förenta staternas tjänst i Afghanistan och Libyen.
Men även om detta genomförts med politiskt stöd av det som falskeligen utger sig för vänster så har det inte bara bland oss kärnvapenmotståndare och fredsaktivister utan även inom den svenska militären funnits och finns ett medvetet motstånd mot denna politik. Då all historisk erfarenhet visar att mot ett brett folkförsvar förmår i längden ingen militärmakt erövra och behålla en sig försvarande nation har nu även många yrkesmilitärer som kanske personligen menar sig vara konservativa och traditionalister i stället för nuvarande dyra och ineffektiva skalförsvar med från Förenta staterna importerat material velat ha ett starkt på värnplikten baserat folkförsvar. Ett som inte söker värna ett lätt genombrutet skal utan omfattar hela territoriet.”
Tal på möte i Oslo om motståndet mot NATO, 2 november 2018
Krig under 18 år i Afghanistan
Den 7 oktober 2001 angrep USA och dess närmaste allierade Afghanistan. Bombkriget ledde till att talibanerna drevs bort från makten.
Angreppet saknade mandat från FN:s säkerhetsråd och har aldrig i efterhand sanktionerats av FN.
FN-stadgan 75 år idag, den 24 oktober
En av de främsta folkrättsexperterna sir Ian Brownlie avled för tio år sedan i Kairo. Hans bok International Law and the Use of Force by States från 1963 är något av det bästa som skrivits i ämnet.
Samtidigt fyller FN-stadgan 75 år idag. Brownlie lyfter i en annnan bok fram denna stadgas betydelse:
”The design of the United Nations constitutes a comprehensive public order system. In spite of the weakness involved in multilateral decision-making, the assumption is that the Organization has a monopoly on the use of force, and a primary responsibility for enforcement action to deal with breaches of the peace, threats to the peace or acts of aggression. Individual Member States have the exceptional right of individual or collective self-defence. In the case of regional organizations the power of enforcement action is in certain conditions delegated by the Security Council to the organizations concerned. Enforcement action may involve the use of force on behalf of the community against a State. However, the practice has evolved of authorizing peacekeeping operations which are contingent upon the consent of the State whose territory is the site of the operations. In recent history the roles of peacekeeping and enforcement action have on occasion become confused, with unfortunate results.” Ian Brownlie, Principles of Public lnternational Law (Oxford University Press 2003), s. 706.
Efter Brownlies bortgång har professor Olivier Corten fyllt hans tomrum genom bland annat boken The Law Against War. The Prohibition on the Use of Force in Contemporary International Law (Hart Publishing 2012). Även i boken Lagen mot krig lyfts FN-stadgan fram som mycket betydelsefull.
Så det finns anledning att fira denna stadga idag, som sedan 1945 har hindrat krig mellan stormakterna.
Läs även artiklar om FN-stadgan av Rolf Andersson: Om FN-stadgan och FN och FN har brett och starkt stöd!
Vänskap!
Den svenska statsledningen, enkannerligen den alltmer problematiske försvarsminister Peter Hultqvist, har utnämnt Ryssland till vårt lands primära antagonist. (Kina på andra sidan jordklotet kommer inte långt därefter.) Detta är minst sagt obetänksamt. Vårt land har inga akuta och naturliga fiender, eftersom inga andra länder hyser några fientliga avsikter mot oss. (Intressemotsättningar är en annan sak.)
Veckans citat
”Denna vecka går för mig i tecknet av FN 75 år. Misstro, konflikter o klimatkris. Men vi får inte glömma: Fungerande FN o folkrätt är första försvarslinjen för små o medelstora stater.
Låt oss minnas alla svenska insatser för FN.”
Jan Eliassons tweet