Länkar

Soldatene ble rammet av en veibombe på vei fra byen Douentza til Timbuktu, opplyser FN-operasjonen Minusma.

Væpnede menn begynte deretter å skyte på soldatene. I tillegg til dem som ble drept, ble seks soldater såret.

FNs generalsekretær António Guterres fordømmer angrepet på kolonnen med FN-kjøretøy. Han understreker at et angrep mot FNs fredsbevarende styrke kan være en krigsforbrytelse, og han ba myndighetene i Mali om å gjøre alt det de kan for å identifisere og raskt straffe de ansvarlige for angrepet.

FNs fredsbevarende styrke har vært i Mali siden 2013, etter at islamske ekstremister tok kontroll over større byer i nord. En franskledet militæroperasjon tok tilbake kontrollen over byene men jihadistene har siden omgruppert seg i landlige områder og angriper i større omfang, blant annet Malis hær og FN-styrker. Läs artikel

Victoria Nuland helped fuel a coup and violent war in Ukraine, yet the president-elect thinks she’s a perfect fit.

On Monday, President-elect Joe Biden announced a number of new additions to his national security team. It was widely reported that Wendy Sherman, the former undersecretary of state for political affairs under Barack Obama and John Kerry, would receive a promotion and become the department’s number two, under secretary of state designee Antony Blinken. Sherman was widely and rightfully hailed over her role as the lead American negotiator of the Iran nuclear accord.

Biden also announced his plan to name the former head of policy planning at the State Department, Jon Finer, as deputy national security adviser. These are, by the low standards set by the Biden transition, sensible appointments. The same, however, cannot be said for Biden’s nominee for Sherman’s old job, that of undersecretary for political affairs, Victoria Nuland. Läs artikel

Utrikesminister Ann Linde:  Svar på fråga  av Hans Wallmark (M) om
Irans ambition att öka anrikningsgraden på landets uran.

Hans Wallmark har frågat mig hur jag kommer att agera för att Sverige, ensamt eller tillsammans med övriga EU-länder, ska understryka det stora allvaret i Irans ambition att öka anrikningsgraden på landets uran och frångå NPT:s (icke-spridningsavtalet) tilläggsprotokoll – allt med sammantaget ökad risk för turbulens i regionen.

Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA) ingicks 2015 mellan Iran och UK, Frankrike, Tyskland (”E3”), USA, Ryssland och Kina i syfte att avveckla de mest spridningskänsliga delarna av Irans kärntekniska program. 2018 drog sig USA ur och 2019 började Iran göra avsteg från JCPOA. Sverige och EU har vid upprepade tillfällen uttryckt växande oro över Irans agerande och uppmanat Iran att återgå till full efterlevnad. Att Iran inlett anrikning till 20% medför stora spridningsrisker. Sverige är starkt engagerat för att bevara överenskommelsen. Sverige och EU har vid upprepade tillfällen beklagat att USA lämnade överenskommelsen och vi vill underlätta för USA att åter ansluta sig till JCPOA. […]

Vi avser ta upp JCPOA snarast med den nya amerikanska administrationen. Vid EU:s utrikesministermöten har jag föreslagit ett EU-sändebud för Gulfen och en EU-delegation i Teheran. Med åtta andra länder har vi anslutit oss till INSTEX (betalningsinstrument som stärker förutsättningar för europeiska länder att fullfölja sina åtaganden enligt JCPOA). Läs svaret

Beväringarna som hemförlovades i december 2020 gav sin tjänstgöringstid helhetsvitsordet 3,85 på skalan 1 – 5.

Den övergripande enkätens resultat var den näst högsta någonsin, och mycket nära fjolårets resultat på 3,87. I slutundersökningen kartlades bland annat viljan att försvara landet och tjänstemotivationen, och man samlade in feedback på hur beväringsutbildare och personal klarat sina arbetsuppgifter, samt om kvaliteten och innehållet i utbildningen i övrigt. De högsta uppskattningarna gavs av beväringarna för följande variabler: allmän vilja att försvara landet (4,3), armétiden (4,3) och uppskattning av stampersonalen (4,3).

Tjänstgöringsperioden 2020 präglades av exceptionella arrangemang på grund av COVID-19-pandemin, såsom indelning av beväringarna i små grupper och nyarrangemang av permissions- och tjänstgöringsperioderna. Start- och slutdatum för tjänstgöringen bibehölls. Trots de särskilda arrangemangen äventyrades inte de övergripande utbildningsmålen. I enlighet med principerna i det nyligen reformerade utbildningssystemet för värnplikt (Utbildning 2020) utnyttjades virtuella utbildningsmiljöer, där så var möjligt, vid sidan av annan utbildning.  Läs artikel

”Om kriget kommer – därför rustar Sverige”, heter det i Dagens Nyheter den 9 januari. När Fredrik Reinfeldt skrev att försvaret är ”ett särintresse”, avsåg han nog alarmerande militärer som alltid uttryckt hot för att få mer pengar till sitt fögderi.

Nu är det riksdagen som slår fast: ”Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas.” Är även detta ett särintresse? […]

Självklart har det militärstrategiska förändrats under 16 år, eftersom stormakterna USA och Ryssland årligen rustar. Nu uppträder USA återigen på norra Atlanten med hangarfartyg. Ryssland behärskar Arktis med världens största flotta av isbrytare, varav sex atomdrivna, och genomförde där en verkligt stor övning år 2014 med 155 000 man och tusentals flygplan, fartyg och stridsvagnar. Detta är en del av den verklighet som analytikern Raimo Jakola återkommande har framfört för att få våra politiker att rusta för att bevara freden.[…]

Faktiskt inget nytt, ty krig hade redan kunnat uppstå om Krim, med indirekt strategi (se ovan), då Ryssland tog detta för Svarta havet så viktiga område. Men USA avstod, trots avsevärd överlägsen styrka.

Man ville inte in med kängor eller stövlar på den ukrainska leran. Man ska inte tro att USA och Ryssland bara för att de är militärt starka vill gå i krig. Och om de gör det så kalkylerar de säkert noga med kostnader. Det är detta som gör att det kan synas meningsfullt med ett krigsavhållande svenskt försvar för att bevara freden. Läs artikel

Den nu pågående pandemin illustrerar behovet av en obligatorisk medborgartjänst väl. Men hoten och kriserna finns i många olika former. Därtill kan nya tillkomma, sådana som vi i dag inte känner till.

Värnplikten är sedan några år tillbaka. Alla unga medborgare har skyldighet att mönstra och delta i vårt totalförsvar. Dock är det endast cirka 5.000 av en årskull på 125.000 som ­kallas in för att fullgöra militär värnplikt. Antalet kan komma att gradvis öka men merparten av varje årskull kommer inte att beröras. […]

Som medborgare i vårt land har vi fri- och rättigheter men också skyldigheter. Det handlar om mycket mer än att betala skatt. Det handlar om det gemensamma ansvarstagandet för vårt samhälle. […]

Vi kan tänka oss följande: Alla i en viss ålderskategori inkallas som i dag till mönstring. De som tas ut till militär värnplikt får efter sin utbildning en krigsplacering. Övriga ska genomgå en kortare grundläggande utbildning om civila hot och kriser. Utöver den bör det finnas specialiserade påbyggnadsutbildningar med olika inriktningar, beroende på samhällets behov, som kan erbjudas dem som har intresse därav. Ansvaret för utbildningarna ska ligga så lokalt som möjligt och de frivilliga försvarsorganisationernas erfarenhet bör tas till vara. I övrigt bör samverkansformer skapas mellan kommuner, länsstyrelser, regioner och försvarsmakten. Läs artikel

En riksdagsmajoritet bestående av Sverigedemokraterna och de borgerliga partierna avser att driva igenom ett uttalande i riksdagen om behovet en av så kallad ”Nato-option”. Det är regeringen som formulerar den säkerhetspolitiska linjen. Den är en del av regeringens politik. Regeringen anser inte att en Nato-option bör läggas till i den säkerhetspolitiska linjen. Den linje som gällt hittills fortsätter att gälla. Det är viktigt för såväl det svenska folket som för grannländer, för samarbetspartners och andra säkerhetspolitiska aktörer att detta är fullständigt tydligt.

Regeringen framhåller liksom tidigare regeringar värdet av en bred parlamentarisk förankring av säkerhetspolitiken. Det finns olika former för att säkerställa insyn för riksdagen i utrikespolitiken. Detta ändrar dock inte att den säkerhetspolitiska linjen är en del av den säkerhetspolitik som formuleras av regeringen. […]

Det har påståtts att en ”Nato-option” skulle underlätta samarbetet med Finland. Vi har en djup och detaljerad dialog med Finland, på många nivåer, kring försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Inte vid något tillfälle har det militärt alliansfria Finland signalerat att Sverige skulle behöva förändra sin säkerhetspolitiska linje. Denna hållning är ömsesidig.

Den svenska regeringen avser inte att ha några synpunkter på Finlands säkerhetspolitiska linje. Argument som att en svensk Nato-option skulle vara till Finlands hjälp är helt orimliga. Sverige ska inte lägga sig i finsk politik på det sättet. Det samarbete vi sedan hösten 2014 mycket . Läs artikel

Inför det amerikanska maktskiftet den 20 januari argumenterar nu svenska Natoanhängare för ett svenskt medlemskap i den USA-ledda alliansen. Nio debattörer bedömer på SvD Debatt den 10 januari att med ”Joe Biden väntas USA åter måna om sina alliansvänner” och stöder den Natooption, som de borgerliga partierna i riksdagen tillsammans med Sverigedemokraterna efterlyste den 15 december. Och Svenska Atlantkommittén menar på tankesmedjan Frivärlds Säkerhetsrådet den 7 december att med en ny amerikansk president är tiden inne för ett svenskt medlemskap i Nato, något som kommittén gör gällande skulle ge Sverige ”fullt inflytande över alliansens beslutsfattande” i kris- och krigssituationer i regionen.

Men hypotesen att Sveriges säkerhet skulle förbättras genom ett Natomedlemskap är problematisk. Den koppling debattörerna gör mellan USA och Nato är visserligen väl grundad i alliansens historia, där den amerikanska politiska och militära dominansen av Nato har bestått i decennier. Men förhoppningar om att en demokratisk administration skulle stå för en i grund annorlunda ledning av Nato än en republikansk saknar stöd i historiken. I stället har under hela efterkrigstiden ett par framträdande drag i den amerikanska säkerhetspolitiken återkommit och dokumenterats, oavsett vem som varit president. […]

Den svenska försvarsstrategin har en tydligt defensiv framtoning, även om den trots det väcker viss irritation i ryska militära kretsar. Ett svenskt Natomedlemskap skulle ofrånkomligen tolkas som en offensiv upptrappning och riskera att utlösa en rysk upprustning i regionen med åtföljande förhöjda säkerhetsrisker. Allvarliga varningar för att en förhöjd rustning i regionen ökar risken för att regionens länder oavsiktligt råkar i militär konflikt har ofta framförts, nyligen den 14 december av ”Nätverket för europeiskt ledarskap”, som uppbär stöd både av Nato och av de brittiska, finska och tyska regeringarna. Slutsatsen i dag måste bli att ett svenskt Natomedlemskap riskerar att försämra säkerhetssituationen för både Sverige och Östersjöregionen. Läs artikel

[…] Att bygga upp vårt lands militära förmåga är också en viktig säkerhetspolitisk signal. Om den säkerhetspolitiska solen lyser starkare i framtiden ska vi inte ge oss in på äventyrligheter där vi raserar det som vi med stor möda nu bygger upp. Vi ska heller inte rubba den säkerhetspolitiska arkitekturen i vårt närområde.

Kombinationen av höjd militär förmåga och fördjupade försvarspolitiska samarbeten med andra länder och organisationer, som Nato, FN och EU, med den militära alliansfriheten som grund, är en fungerande strategi som bidrar till säkerhet och stabilitet. Vi står inte för några tvära kast i vare sig den ena eller andra riktningen. […]

Genom Patriotsystemet, det korträckviddiga luftvärnssystemet, det fartygsburna robotluftvärnet och Gripensystemet kan ett effektivare luftförsvar byggas upp. Vi kan här också öka kapaciteten genom samverkan med andra länder. […]

I propositionen Totalförsvaret 2021–2025 uttrycker vi viljan att samordna operationsplanering med Norge, Danmark, USA, Storbritannien och Nato. Denna fördjupning handlar om att skapa ett riktigt fungerande samarbete med handlingsfrihet i händelse av en kris eller konflikt. Det är en logisk konsekvens av våra redan nära relationer, men också av att säkerhetspolitiska förändringar kan komma snabbt. Samarbeten av detta slag bidrar ytterligare till stabilitet, höjer den säkerhetspolitiska tröskeln och skapar möjligheter att hantera snabba och oförutsedda händelseutvecklingar. Läs talet

ÖB Micael Bydén på  Rikskonferensen Sälen, den 11 januari 2016

Vi har just lämnat ett år av stora globala förändringar bakom oss. En turbulent omvärld med många förgreningar in i vårt eget samhälle och
ett fortsatt hårt säkerhetspolitiskt klimat i vår absoluta närhet. Samtidigt ser vi idag ett engagemang i försvarsfrågor som vi inte har skådat på årtionden.

Försvarspolitiken har tagit en tydlig vändning. Försvarsmaktens uppdrag är ytterst att försvara Sverige. Vi ska stå stadigt i alla lägen, ständigt förbättra oss och lösa de uppgifter som ankommer på oss. I en krävande tid är min vision att vi ska ha ett starkare försvar, som möter varje hot och klarar varje utmaning.
Jag vill idag tala om hur Försvarsmakten bygger en ökad militär förmåga i en komplex omvärldsutveckling som ställer krav på både omedelbar skärpa och långsiktig uthållighet. Vi har jobb att göra, både på kort sikt under försvarsbeslutsperioden och på längre sikt därefter. Vår säkerhet utmanas från flera håll. Rysslands agerande driver alltjämt den försämrade säkerhetssituationen i vårt närområde. Läs talet