Länkar

Finlands försvar står på randen av något nytt, när militär alliansfrihet inom en snar framtid ersätts av medlemskap i försvarsalliansen. Det kräver att man anammar ett nytt sätt att tänka. I Nato är Finlands försvar en del av alliansens gemensamma försvar. Finland kan räkna med stöd från sina allierade och är berett att stödja sina allierade.

Tidigare stod Finland, trots statusen som en avancerad Nato-partner, utanför Natos kärntekniska verksamhet. Som medlem deltar vi fullt ut i Natos kärntekniska aktiviteter, avskräckning och försvar som helhet. Medlemmarna delar på riskerna, ansvaret och fördelarna med det gemensamma försvaret. Ett liknande bidrag förväntas från Finland som från andra länder av samma storlek och jämförbar ekonomi. […]

Vi vill fortsätta att hålla fast vid grunden för vårt försvar: värnplikten, en omfattande och utbildad reserv, hela landets försvar och en hög försvarsvilja. Natomedlemskapet förändrar inte heller det faktum att Finland alltid beslutar nationellt om att skicka trupper till Nato-operationer. Om en militär konflikt skulle bryta ut i Östersjöområdet eller i Europa i stor skala, skulle ingen förvänta sig att finländska trupper skulle överföras från Finland. De finska truppernas huvuduppgift skulle vara att försvara Finland. Natomedlemskapet är en defensiv lösning för Finland. Läs artikel

USA har en stor militærbase på Grønland og har nå skrevet en ny kontrakt om den. Kontrakten viser at USA ruster opp på Grønland, sier Marc Jacobsen ved det danske Forsvarsakademiet.

Det er uten tvil en opprustning. Det er noe vi har sett de siste fem årene, at USA har våknet opp og innsett at det som skjer i Arktis, har betydning for deres nasjonale sikkerhet, sier Jacobsen. Han sier det er særlig to grunner til at USA ruster opp i nord: Kina og Russland. Beløpet på den nye kontrakten om drift og vedlikehold av Thule-basen er på 28 milliarder danske kroner. Läs artikel

[…] “Everything we do is to keep good order at sea,” Rear Admiral Rune Andersen, the head of the Norwegian Navy and Coast Guard told me, weeks later. He said he’s seen an increase of both international commercial and specifically Russian naval maritime activity in the Barents Sea and Norwegian Sea over the last five years. Andersen says the Norwegian fleet has devoted new resources to underwater monitoring, aerial shipping lane surveillance and intelligence sharing with other Arctic nations like Sweden. “We’ve been improving to make sure we’ve control over the North Atlantic. What happens now in the North is important. It has a direct effect on security elsewhere.”

Since the end of the Cold War, the Arctic has largely been free of visible geopolitical conflict. In 1996, the eight countries with Arctic territory formed the Arctic Council, where they agreed to environmental protection standards and pooled technology and money for joint natural resources extraction in the region. Svalbard, Europe’s northernmost inhabited settlement, just 700 miles south of the North Pole, perfectly represents this spirit of cooperation. […]

But today, this Arctic desert is rapidly becoming the center of a new conflict. The vast sea ice that covers the Arctic Ocean is melting rapidly due to climate change, losing 13 percent per decade — a rate that experts say could make the Arctic ice-free in the summer as soon as 2035. Already, the thaw has created new shipping lanes, opened existing seasonal lanes for more of the year and provided more opportunities for natural resource extraction. Nations are now vying for military and commercial control over this newly accessible territory — competition that has only gotten more intense since Russia’s invasion of Ukraine. […]

Several U.S. government officials involved in Arctic planning told me in private they also fear a nuclear escalation in the Arctic, which would threaten to engulf Europe and its allies in a larger conflict. […]

“The Barents Sea is, I believe, one of the world’s most dangerous hotspots,” Tormod Heier, a researcher at the Norwegian Defence University College, told me. The nuclear submarines and Russia’s Second Fleet, based nearby, “are the most crucial instrument for Putin in terms of having some kind of parity with the United States in the international arena.” Läs artikel

Stein Ørnhøi har i ein mannsalder fronta SVs tryggingspolitikk, der motstanden mot Nato har stått sentralt. Denne hausten er SV i ferd med å snu i det som gjennom 60 år har vore ein hjartesak. […]

Også neste år har 87-åringen tenkt seg på landsmøte, og denne gongen kjem han til å heie på den delen av partiet som ønskjer å fjerne formuleringa i prinsipprogrammet som seier at SV skal jobbe for å melde Noreg ut av Nato.

– Eg har meint i veldig mange år at Nato er eit stort tryggingspolitisk problem, og det meiner eg framleis. Vi løyser likevel ikkje det problemet ved å sende eit brev til Jens Stoltenberg og fortelje at Noreg melder seg ut åleine. Det eg har sakna i SV, er debatten om korleis det er mogleg å kome seg ut. Nato er stort sett til skade, men korleis kjem vi oss ut utan å skape ustabilitet i nordområda?

– Er dette eit brot med den tradisjonen som SV har stått i sidan stiftinga?

– Nei, slettes ikkje. Kjernen i SV har ikkje vore utmelding, men eit alternativ til Nato. Det som no ligg frå fleirtalet, er heilt i tråd med det eg var med å stifte i 1961. Kampen mot atomvåpenet har heile tida vore det viktigaste, og eit alternativ til Nato har vore kjernen, seier Ørnhøi. […]

SV-nestoren trur også at Nato vil ta ei anna rolle og ein annan strategi når krigen i Ukraina etter kvart går over.

– Eg trur at det politiske miljøet i Tyskland føler at det har vore amerikanarane sin aggressive haldning i Aust-Europa som har vore med på å provosere fram ei konflikt som vi kanskje kunne unngått i Ukraina. Eg sa altså ikkje no at det er nokon andre enn Vladimir Putin som har ansvaret, men du må ha vore veldig lite interessert i ting viss du ikkje har merka at det finst nyansar mellom Donald Trump og Angela Merkel i synet på Nato i aust, seier han. Läs artikel

[…] Hela området från Arktis till Östersjön måste ses som en operativ helhet. Planeringen och uppgifterna måste byggas så att de militära styrkorna i nordens länder positioneras så att de operativt kompletterar varandra och är starkt interoperabla. Norska västkusten, västerhavet, Öresund och Östersjön är alla strategiska områden där samverkan är nödvändig. […]

Förstärkt armé: Värnplikts­volymerna ska öka och bör så snart som möjligt omfatta 10 000 värnpliktiga per år. De tre brigader som i dag är under uppbyggnad bör kompletteras med fler. Uthålligheten i markstriden är avgörande. Inte minst erfarenheterna från Ukraina visar detta. Den samlade krigs­organisationen ska uppgå till minst 100 000 personer 2030. Här är det centralt att människor med olika bakgrund och erfarenheter bidrar till arbetet för att stärka vårt lands uthållighet och motståndskraft. […]

Den försvarsberedning som nu ska lägga grunderna inför kommande försvars­beslut har en grannlaga uppgift. Några viktiga huvud­punkter är en långsiktig säkerhets­politisk linje där Rysslands agerande och strategi är tydligt dimensionerande för svensk försvars­makt, en högre militär förmåga trots kostnads­utmaningar, ett robust civilförsvar, samt en offensiv hållning när det gäller integrationen i Nato.

I slutändan handlar det om att vi ska bygga ett folkförsvar. Ett total­försvar av svenska folket och för svenska folket. Läs artikel

Läs också kommentar på den här sajten till Försvarsmaktens nya perspektivstudie.

Apparently out of the blue – and barely two months before the planned signing of the contract for the purchase of 82 new tanks – the Norwegian Chief of Defense Eirik Kristoffersen asked Norwegian Minister of Defense Bjørn Arild Gram (Center) to ditch the purchase in favor of new helicopters and long-range weapons. The contract is planned to be signed before the new year.

The Chief of Defense’s surprising decision has been met with reactions also outside of Norway’s borders and the Finnish defense analyst Robin Heggblom says that the defense of the Norwegian border to Russia is not a purely Norwegian affair.

”If Norway do not have modern tanks, the defense units in Finnmark and Troms (in Northern Norway. Red note) will have issues with defending themselves against enemy attacks. They will also have difficulties with counter-attacks to push the enemy back across the border. To say it bluntly, it means that more soldiers and civilians will be killed or hurt,” says Heggblom to High North News.

”From a Finnish perspective, it is a strange decision to make. Finnish defense forces are dedicated to defending the entire country. That also means that if Norway lacks the ability to counter-attack – which usually requires several troops and is more dangerous than defending their own positions – others must take the brunt of it,” says Heggblom.

And these ”others”, he believes will be Finnish and Swedish soldiers. […]

Despite the new recommendation from Chief of Defense Kristoffersen, Minister of Defense Bjørn Arild Gram (Center) is adamant that the government is planning for the acquisition of tanks.

”The process is in line with the progress plan that has been laid out,” says Gram to the National Defense Magazine – Norway. […]

Together with several other mayors, the mayor of the border municipality Sør-Varanger, Lena Norum Bergeng (Labor), reacts strongly to the Chief of Defense’s statement, and writes in an op-ed for Folkebladet that ”For Norway’s army municipalities, the acquisition of tanks is a sign that Norway is to be defended from the first meter”.

”Should the future defense be based on enemies being allowed to freely cross the border and attack the Norwegian people living in the North, and then use missiles to take them out one by one? What about us who live in the North? Such a strategy seems to surrender us to the superior power without even attempting to defend the country. Can we really accept that someone else will help us defend Norway if we ourselves are not willing to stand firm?” writes the mayors. Läs artikel

I dag hemförlovas drygt 7 700 beväringar från Försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet.

Beväringarna ryckte in i januari i år och har tjänstgjort i 347 dagar. De som ryckte in i juli har tjänstgjort i 165 dagar.

Måndagen den andra januari rycker kontingent 1/23 in, och då inleder 12 500 nya rekryter sin tjänstgöring. Läs artikel

Sveriges Nato-ansökan kan läggas på is i närmare ett år – om en ratificering inte blir av i februari-mars.

Det har turkiska företrädare gjort gällande under möten med Sverige under hösten, senast på örlogsbasen Muskö i november, enligt uppgifter till Aftonbladet.

– Om inte det här löser sig under de närmaste månaderna så hamnar det i den turkiska valrörelsen, säger tidigare ambassadören i Ankara, Michael Sahlin.

Sveriges Nato-ansökan riskerar att bli en långdragen historia. Enligt uppgifter till Aftonbladet har det framgått under flera möten som hållits mellan svenska och turkiska företrädare under hösten och vintern. Det mest avgörande mötet skedde inom ramen för det turk-svensk-finska samarbetet den 25 november och enligt Aftonbladets uppgifter ägde det rum på örlogsbasen Muskö utanför Stockholm.

Läs artikel

Intervju med Christopher Clark professor vid Cambridge universitet. Googleöversatt.

[…) Clark:  Det som förvånade mig var Rysslands invasion av Ukraina. Jag hade inte trott att det var möjligt.

Spiegel: För att det verkade som om vi hade lämnat erövringskrig bakom oss i världshistorien?

Clark: Ja, kanske, men det kan man naturligtvis bara säga som europé om man begränsar sin horisont till denna kontinent.

Spiegel: Har det varit ett jämförbart krig i resten av världen de senaste decennierna? Vi kan inte komma på någon.

Clark: Det amerikanska kriget i Irak 2003 var ett enormt politiskt misstag.

Spiegel:… men inte ett erövringskrig, som Ryssland nu för.

Clark: Håller med. Det var därför den ryska attacken mot Ukraina var en sådan chock.

Spiegel: Även efter Rysslands annektering av Krim 2014?

Clark: Världen reagerade helt annorlunda. Det har med rätta förekommit protester och sanktioner, men ingen har gjort ett seriöst försök att tvinga bort Putin från Krim igen. Man har sett att Ukraina är ett komplext land med komplicerade historiska berättelser. Öst har varit ansluten till Moskva sedan 17-talet och Krim sedan 18-talet, medan väst i dagens Ukraina aldrig har gjort det.

Spiegel: Förmodligen också för att Putin med sina ”små gröna män”, soldaterna utan insignier och flaggor, lyckades få Krim under sin kontroll utan att omedelbart lägga det i spillror.

Clark: Ja, kanske var det därför du tittade med knutna händer. Och det verkade faktiskt som om Putin hade råd att fortsätta denna typ av hybridkrigföring i årtionden. Som ett öppet sår för att oroa väst utan att det har orsakat sig själv stora kostnader. Eftersom Nord Stream 2 existerade trots sanktioner och andra affärer med väst. Att han nu har riskerat allt detta är faktiskt förvånande. […]

Spiegel: Du tvivlade inte ens när Putin till slut mer eller mindre krävde att Natos expansion österut skulle vändas?

Clark: Det tyckte jag var mycket oroande. För östutvidgningen var inte i första hand resultatet av en västerländsk expansionistisk politik. Staterna i Central- och Östeuropa letade efter säkerhet – och vem skulle förneka den? Det är en sak att kritisera enskilda oönskade utvecklingar sedan 1990. Men det är en helt annan sak att ifrågasätta hela den ordning som skapades tillsammans på nittiotalet, som Putin och hans utrikesminister Sergej Lavrov nu har gjort. Eftersom väst hade brutit sina löften var alla internationella regler nu olagliga och föråldrade, hävdade de. Det finns en stor fara i denna inställning. Det bars av känslan av att man hade blivit förödmjukad och lurad om och om igen, att man inte längre kunde tillåta detta, att man måste bli hård någon gång. Denna känsla av att ha blivit förrådd odlas medvetet av Putinregimen. Det har nu blivit ett viktigt verktyg för rysk diplomati. Men de talar aldrig om den dödfödda ryska demokratin och laglösheten under Boris Jeltsin. Läs intervjun