”Ryssarna har spelat ett klokt spel”, archive.ph

Intervju med Christopher Clark professor vid Cambridge universitet. Googleöversatt.

[…) Clark:  Det som förvånade mig var Rysslands invasion av Ukraina. Jag hade inte trott att det var möjligt.

Spiegel: För att det verkade som om vi hade lämnat erövringskrig bakom oss i världshistorien?

Clark: Ja, kanske, men det kan man naturligtvis bara säga som europé om man begränsar sin horisont till denna kontinent.

Spiegel: Har det varit ett jämförbart krig i resten av världen de senaste decennierna? Vi kan inte komma på någon.

Clark: Det amerikanska kriget i Irak 2003 var ett enormt politiskt misstag.

Spiegel:… men inte ett erövringskrig, som Ryssland nu för.

Clark: Håller med. Det var därför den ryska attacken mot Ukraina var en sådan chock.

Spiegel: Även efter Rysslands annektering av Krim 2014?

Clark: Världen reagerade helt annorlunda. Det har med rätta förekommit protester och sanktioner, men ingen har gjort ett seriöst försök att tvinga bort Putin från Krim igen. Man har sett att Ukraina är ett komplext land med komplicerade historiska berättelser. Öst har varit ansluten till Moskva sedan 17-talet och Krim sedan 18-talet, medan väst i dagens Ukraina aldrig har gjort det.

Spiegel: Förmodligen också för att Putin med sina ”små gröna män”, soldaterna utan insignier och flaggor, lyckades få Krim under sin kontroll utan att omedelbart lägga det i spillror.

Clark: Ja, kanske var det därför du tittade med knutna händer. Och det verkade faktiskt som om Putin hade råd att fortsätta denna typ av hybridkrigföring i årtionden. Som ett öppet sår för att oroa väst utan att det har orsakat sig själv stora kostnader. Eftersom Nord Stream 2 existerade trots sanktioner och andra affärer med väst. Att han nu har riskerat allt detta är faktiskt förvånande. […]

Spiegel: Du tvivlade inte ens när Putin till slut mer eller mindre krävde att Natos expansion österut skulle vändas?

Clark: Det tyckte jag var mycket oroande. För östutvidgningen var inte i första hand resultatet av en västerländsk expansionistisk politik. Staterna i Central- och Östeuropa letade efter säkerhet – och vem skulle förneka den? Det är en sak att kritisera enskilda oönskade utvecklingar sedan 1990. Men det är en helt annan sak att ifrågasätta hela den ordning som skapades tillsammans på nittiotalet, som Putin och hans utrikesminister Sergej Lavrov nu har gjort. Eftersom väst hade brutit sina löften var alla internationella regler nu olagliga och föråldrade, hävdade de. Det finns en stor fara i denna inställning. Det bars av känslan av att man hade blivit förödmjukad och lurad om och om igen, att man inte längre kunde tillåta detta, att man måste bli hård någon gång. Denna känsla av att ha blivit förrådd odlas medvetet av Putinregimen. Det har nu blivit ett viktigt verktyg för rysk diplomati. Men de talar aldrig om den dödfödda ryska demokratin och laglösheten under Boris Jeltsin. Läs intervjun