Viktigt att minnas Krimkriget, gp.se

Robert Azar, författare, kritiker i GP Kultur

Åren 1853-56 utkämpades ett krig mellan Ryssland och en koalition av europeiska stater. Där ingick de gamla ärkefienderna Frankrike och England, jämte Sardinien och Osmanska riket. Den viktigaste krigsskådeplatsen var Krimhalvön, som har givit kriget dess namn. Krimkriget är en viktig aspekt av den historiska bakgrunden till tragedin, som nu har drabbat Ukraina.

Kriget upptar inte ett särdeles stort utrymme i historieskrivningen, men det var ett av de stora europeiska krigen mellan Waterloo och Första världskriget. Industrialiseringens framväxt påverkade krigföringen. Järnvägen användes för trupptransporter och ångdrivna örlogsfartyg togs i bruk. […]

Sverige pressades av västmakterna att gå med i kriget på deras sida. Sedan Napoleonkrigens slut hade emellertid den svenska neutralitetspolitiken börjat ta form. Den fick allt stramare formuleringar år 1834, då landet bestämde sig för att hålla sig utanför det krig som hotade att bryta ut mellan England och Ryssland. Under Krimkriget sattes denna hållning ytterligare på prov. Utrikespolitiken var på den tiden alltjämt nära knuten till kungens person, och det har skrivits ganska mycket om hur Oscar I, den andre av bernadottarna, resonerade i frågan. Kungen ställde hårda krav som västmakterna inte kunde acceptera för ett eventuellt svenskt deltagande i kriget. […]

Vid ett skede kom kriget farligt nära. Sverige hade låtit koalitionen använda det gotländska Fårösund som bas för sina härjningar i Östersjön. Och sommaren 1854 betvingade en fransk-engelsk flottstyrka den ryska fästningen Bomarsund på Åland. Sent följande år undertecknade Oscar I ”novembertraktaten”, en defensiv allians med Frankrike och England, där Ryssland betraktades som den potentielle fienden. Men trots att man på olika vis närmade sig västmakterna, så deltog Sverige aldrig aktivt i Krimkriget och neutralitetsprincipen befästes. Läs artikel

Forsvaret følger etter russisk krigsskip, nordlys.no

Kystvakten har gjennom flere døgn fulgt etter det russiske krigsskipet «Pjotr Velikij», melder Forsvaret.

Skipet befinner seg søndag i nærheten av Smutthavet i Norskehavet.

«Pjotr Velikij» er flaggskipet i den russiske nordflåten og blant verdens største krigsskip.

Forsvaret presiserer at skipet driver lovlig aktivitet og at det ikke er uvanlig at russiske krigsskip befinner seg i området.

– Det russiske marinefartøyet seiler lovlig i internasjonalt farvann og det er ikke uvanlig med denne type aktivitet, spesielt i forbindelse med store norske og allierte militærøvelser som den pågående Cold Response 2022. Det utvises en profesjonell og respektfull tone og atferd fra alle hold, noe som bidrar til forutsigbarhet og stabilitet i Nordområdene. Läs artikel

Brev till Ulf Kristersson

Hans M Gabrielsson

Broder,

Din text i Dagens Nyheter är svårartat tankeväckande. I händelse av tillträde för en Moderatledd regering i oktober vill Du så snabbt som möjligt ansöka om svenskt medlemskap i NATO. Om nödvändigt utan stöd av Socialdemokraterna (”En minoritet ska inte få styra vår säkerhetspolitik”). Det är klara verba, med stöd av KD, L och eventuellt SD avlägger Du nu detta löfte inför valet i september. Alltså lär frågan om NATO-medlemskap bli en av de stora valfrågorna. I konkurrens med åtskilliga andra, ska sägas.

Jag bor sedan 50 år i Visby. Var under några år på 70-talet militär (A 7, m.fl. art-regementen på fastlandet). Nå, Gotland ligger där det ligger. Ett osänkbart hangarfartyg mitt i Östersjön. Sedan 2015 sker ett – låt vara långsamt – återtagande av militär värnförmåga på ön. Liksom även av ett sorgligt försummat civilförsvar. T.ex. har samtliga skyddsrum inspekterats med åtföljande påpekanden om upprustning, först i Sverige. I förrgår enades samtliga partier bl.a. om ytterligare förstärkning av Gotlands försvar. (Sannolikt stridsflyg, luftvärn, kustrobotar och artilleri). Se min text i ”Försvaret främst”; ”Försvara Gotland, jodå. Men hur?” (Celanders Förlag 2015). Enda konkreta bidraget i den antologin.

Läs mer

Finska presidenten ser risker med Nato-medlemskap, svt.se

Finlands president Sauli Niinistö ser en stor risk för en eskalering av situationen i Europa. Det oavsett vilket alternativ Finland väljer för att stärka säkerheten, det säger han till Financial Times.

-Jag förstår mycket väl att till exempel (ett medlemskap i) Nato kan se ut som att våra bekymmer är över. Men alla olika alternativ medför risker vi måste ta hänsyn till. För närvarande är den stora risken en eskalering av situationen i Europa, säger han i intervju.

Sauli Niinistö säger till Financial Times att även andra alternativ för att öka Finlands säkerhet skulle innebära risker för eskalering.

Han säger att huvudalternativet till ett Nato-medlemskap är att fördjupa försvarssamarbetet med USA och Sverige.

I intervjun säger Sauli Niinistö att han inte vill koppla samman oron för en eskalering av säkerhetssituationen i Europa med hur Finland bör agera i frågan.

– Om en eskalering skulle ske skulle det ha en stor påverkan på alla. Det är därför jag vill understryka risken för en eskalering, utan att knyta det till Finlands agerande eller beslutsfattande, säger han till Financial Times.

Enligt en opinionsundersökning gjord av finska public service-bolaget YLE stödjer 62 procent av finländarna ett Nato-medlemskap. Det är en kraftig ökning sedan invasionen av Ukraina.

Även Sveriges statsminister Magdalena Andersson (S) har uttryckt oro för att en ansökan om medlemskap i Nato skulle destabilisera säkerhetsläget. Läs artikel

Beväpnad neutralitet är den bästa vägen för Sverige, gp.se

Tony Fang, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet

Bara var tredje svensk ville att Sverige skulle gå med i den USA-ledda militära organisationen Nato i juli 2007, men den siffran har ökat till 49 procent just nu. Många är osäkra. Detta kan ses som ett tecken på en ökad oro för det nya geopolitiska landskapet i världen. Än idag står kung Karl XII i Kungsträdgården i Stockholm, vänd mot Kungliga slottet och pekar i Rysslands riktning och påminner oss om var rikets största hot kommer ifrån.

På ja-sidan i Nato frågan anser man att vi inte kan försvara oss själva mot utländska invasioner och ser därför att gå med i Nato som en absolut nödvändighet. På nej-sidan ifrågasätter man Nato:s framtida vision, förmåga, och försvarsgaranti; det finns en påtaglig rädsla för att Sveriges dras in i Nato-krig vart som helst och när som helst i världen liksom alla andra Nato-länder.

Det finns emellertid ett perspektiv som hittills har saknats i Nato-debatten på både ja- och nej-sidan och som jag skulle vilja lyfta fram: Sverige kan skydda sig mot utländska invasioner och främja freden på jorden genom att positionera sig som världens största neutrala supermakt, det vill säga att bygga ett mycket starkt försvar men samtidigt vara uppriktigt militärt alliansfri. Läs artikel

Försvarsstrider

Anders Björnsson

USA:s över tio år långa krig i Vietnam var ett av kalla krigets anti-kommunistiska korståg. Men de bönder som Förenta staternas krigsmakt terrorbombade och utsatte för kemisk krigföring i södra Vietnam var inga kommunister. De värjde sig mot imperialistisk övermakt, liksom deras fäder hade gjort under den koloniala epoken. De bedrev nationellt självförsvar. De vann stöd och sympati från befolkningar i många länder.

Stöd och sympati möter nu också ukrainarna i deras självförsvarsstrid. De blev angripna; därför har de rätten på sin sida. Den ryska krigspropagandan, att den anfallande makten slåss mot nazister och folkmördare, saknar fullständigt trovärdighet. Visst finns det nazister i Ukraina (och antagligen i Ryssland också), men det är på inget sätt ett skäl för ingripande. Det fanns kommunister i Vietnam, förvisso. Men detta är givetvis helt irrelevant.

Mot korståg av det ena eller andra slaget sluter sig de angripna, ”de otrogna”, samman. Regeringen i Kiev mobiliserar nu hela den vuxna manliga befolkningen i motståndskamp. Angreppet skapar enighet. Naturligtvis finns det kollaboratörer. Det gör det i alla krigssituationer. De utgör en del av fiendebilden. USA hade sina i Saigon. De försvårar men upphäver inte det nationella motståndet. Defaitism övervinns.

Läs mer

Norges evne til å stå imot Russland: – Uten flystøtte snakker vi om timer, nettavisen.no

Norge klarer seg ikke uten umiddelbar Nato-hjelp. – Men det som er enda mer alvorlig, er at det stilles spørsmål ved Norges evne til å ta imot allierte forsterkninger, sier Robert Mood.

[…] Har Norge en tilstrekkelig forsvarsevne til å motstå en tenkt krig med Russland, Mood?

– Dette sier FFI selv på et litt mer diplomatisk språk. Det rapporten sier er at Norge på ingen måter er i stand til å forsvare seg selv på egenhånd. Men det som er enda mer alvorlig, er at det stilles spørsmål ved Norges evne til å ta imot allierte forsterkninger – at vi ikke er i stand til å sikre flyplasser, veier, jernbanelinjer og steder hvor vi skal ta imot titusenvis av allierte soldater og frakte dem nordover til den etablerte bastionen. Så svaret på det er et entydig nei, sier Mood til Nettavisen. […]

Ståle Ulriksen sier at verken Hæren, Sjøforsvaret eller Heimevernet er godt nok rustet dersom det utenkelige skulle inntreffe.

– Det første vi trenger er mer folk. Vi har ikke nok folk til å drifte det vi allerede har. Vi må rett og slett utdanne flere folk. For å kunne drifte 52 kampfly, trenger man å ha nok teknikere og piloter og den type ting. Sjøforsvaret er kuttet ned til beinet. En burde doble mannskapet på alle skipene og ubåtene vi har, da vil vi utnytte investeringene i dyrt materiell mye bedre, sier Ulriksen til Nettavisen. […]

– Det vil ta lang tid før vi kan få store forsterkninger på land. Nato kan ikke håndtere mer enn én front av gangen. Amerikanerne vil ha store problemer med å kjøre en to eller tre front-krig samtidig. Men det amerikanske forsvaret har også store utfordringer etter to tiår med krigføring i Afghanistan og Irak. Mye av det amerikanske forsvarsbudsjettet har gått til disse krigene, så pengene har ikke gått til det som er viktig for en stormaktskrig, sier han. Läs artikel

”För Ukrainas skull – ansök inte till Nato nu”, svd.se

Mathias Mossberg före detta ambassadör och chef för UD:s analys­grupp Sune Olofson före detta försvars­reporter och debatt­redaktör vid SvD

Nyheten om att Ukrainas President Zelenskyj nu framhåller att Ukraina inte avser söka medlemskap i Nato är en vatten­delare i den pågående konflikten.

Den uppmärksamme har noterat att Zelenskyj har uttryckt sig i liknande termer tidigare. Skillnaden är att han nu gör det under pågående krig och när den pågående förhandlings­processen tycks antyda positiva möjligheter.

Om det verkligen är så att utvecklingen i Ukraina är på väg mot någon form av förhandlings­lösning, där ett ukrainskt avstånds­tagande från möjligheten till Nato­medlemskap är en ingrediens, hur ska då omvärlden förhålla sig till detta? […]

Och här inställer sig frågan: om Ukraina nu – om än i stor vånda – söker orientera sig mot någon form av alliansfri eller neutral säkerhets­politisk status, är det då rätt tillfälle för andra stater i Europa att förkasta samma allians­frihet eller neutralitet? Samma status som Ukraina kanske söker uppnå för att rädda livet?

Vi tror inte det. Läs artikel

Juul om Russlands FN-resolusjon: − Det er nærmest absurd, vg.no

Torsdag kveld var Sikkerhetsrådets 15 medlemmer nok en gang samlet til et hastemøte for å diskutere den stadig mer prekære situasjonen i Ukraina.

To dager tidligere hadde Russland sirkulert et forslag til en humanitær resolusjon om humanitær hjelp til Ukraina. Resolusjonen nevnte ikke Russlands invasjon av nabolandet i det hele tatt, og høstet naturlig nok kritikk. Det russiske utkastet skulle etter planen gå til avstemning i Sikkerhetsrådet fredag. I går kveld besluttet Russland at de ikke ville legge frem resolusjonen likevel.

– Vi har bestemt oss, på dette tidspunktet, å ikke be om en avstemming over utkastet, men vi trekker ikke tilbake resolusjonsutkastet, sier den russiske FN-ambassadøren, Vasilij Nebenzia, ifølge Reuters. […]

I følge nyhetsbyrået AFP mislykkes Russland i å sikre støtte til utkastet fra Kina og India, to av Sikkerhetsrådets 15 medlemsland. Den russiske FN-ambassadøren mente manglende støtte skyldtes hard press fra vestlige land.

– Mange kolleger fra flere delegasjoner forteller oss om press uten sidestykke fra vestlige partnere, at armene deres vris, inkludert utpressing og trusler, sa Vasilij Nebenzia. […]

Til tross for at det ikke blir noen avstemning av Russlands resolusjonsutkast fredag har de likevel valgt å kalle inn til møte med påstander om at USA har program for biologiske våpen i Ukraina – dette er påstander som ble fremmed av Russland i forrige uke, og som er sterkt fornektet av USA.

FNs kontor for nedrustningssaker har vært tydelige på at de ikke kjenner til dette.

– FN kjenner ikke til noen biologiske våpenprogrammer. Läs artikel

SD står fast vid sin syn på Natomedlemskap, dn.se

Ulf Kristersson uppmanar de partier som i dagsläget inte är för att Sverige ansöker om Natomedlemskap att tänka om, i sin text på DN debatt.

”En regering som jag leder kommer att lämna in en ansökan om medlemskap i försvarsalliansen om det finns en riksdagsmajoritet för det efter valet”, skriver M-ledaren.

I ett skriftligt uttalande understryker Per Söderlund, Sverigedemokraternas försvarspolitiska talesperson att Kristersson med största säkerhet behöver partiets stöd efter valet. ”Moderaterna kan inte gå i god för vad en regering som ännu inte fått formerna ska göra eller ej. Så länge Sverigedemokraterna är en nödvändig del av ett regeringsunderlag kommer vårt inflytande över frågan vara avgörande”, står det i uttalandet.

Ulf Kristersson anser att kriget i Ukraina visar på Sveriges sårbarhet så länge vi står utanför Nato. Sverigedemokraterna har sedan tidigare sagt nej till ett medlemskap men ja till en Nato-option. […]

Utrikesminister Ann Linde lyfter även hon vikten av en bred politisk samsyn.

”Det är svensk tradition och det slår jag vakt om”, skriver Ann Linde i en skriftlig kommentar och fortsätter:

”Jag beklagar att en partiledare som gör anspråk på statsministerposten tydligen har en annan inställning och behandlar grundläggande frågor om svenska folkets säkerhet på det här sättet” Läs artikel

Gripenstedt – såg klart, stod pall

Anders Björnsson

Ann-Charlotte Marteus påstår i en krönika på liberala Expressens ledarsida (18/3), att det enda krig som neutraliteten och alliansfriheten hållit Sverige utanför var första världskriget. Under andra världskriget ”var det järnmalmsexporten som tjänade Sverige väl, eller geopolitisk bondtur, men knappast neutraliteten”.

Detta är sådant som kan diskuteras. I Sverige fanns i början av 1900-talet en stark lobby i konservativa och militära grupperingar, som eftersträvade en allians med Kejsartyskland. Överläggningar ägde rum på generalstabsnivå. Tyskaktivister fanns även inom socialdemokratin. Flera av dessa uteslöts ur partiet (exempelvis Yngve Larsson och Otto Järte). Liberala politiker var inte begeistrade i den tyska kopplingen. Svensk neutralitet hade starkt stöd inom folkrörelserna, som tidigare motsatt sig militärt ingripande mot uppstudsiga norrmän.

Läs mer