I en artikel på sin blogg som vi länkat till på den här sajten skriver Karlis Neretnieks (tidigare chef för Försvarshögskolan) om kraven på officerare. Han pekar på behovet av en tydligare professionalisering av officersyrket och att man måste komma bort från den akademism som nu råder. Istället är det krigets behov och träning för krig som som skiljer officersyrket från andra. Så långt kan man hålla med Neretnieks. Sverige behöver bra officerare vars professionalism är just att leda i krig.
utvald
En märkesman
På Norra Begravningsplatsen i Solna, vid foten av den stora kullen, står gravstenen över Adolf Hedin, liberal politiker och tidningsman. Gravstenen är väldig och gjord i ett enda stycke. Det enda som står där är namnet: Adolf Hedin. Inga årtal, inga utsmyckningar. Stockholms borgerskap reste stenen.
Adolf Hedin (1834–1905) var en borgerlig intellektuell som helt och hållet levde på publicistiska uppdrag och politiskt arbete under tvåkammarriksdagens första decennier fram till sin död. Ingen förmögenhet, inga sinekurer, inte heller någon organiserad rörelse som stod bakom honom. Han var en rörelse av egen kraft. Vänstersinnad i den tidens terminologi: socialreformatorisk, en tidig förespråkare för politisk demokrati.
Söndagspredikan
Detta är ett paradoxalt förhållande:
Sverige beskrivs i internationell press och i internationella försvarsanalyser som ett neutralt land, liksom andra europeiska länder vilka står utanför militära allianser. Men svenska politiker av olika sort, liksom militära så kallade experter, undergräver systematiskt möjligheterna för vårt land att stå utanför en eventuellt våldsam konflikt mellan stormakter.
Svensk neutralitet har aldrig kränkts; optionen att kunna stå neutral har förslösats. Det är ett självskadebeteende.
Låt oss tala klarspråk. Ett litet land har inga förutsättningar att besegra en stormakt, i synnerhet en som är kärnvapenbestyckad. Däremot kan den hålla en potentiell angripare på avstånd genom en kombination av förnuftig utrikespolitik och ett robust militärt och civilt försvar. Sverige har tyvärr gjort sig av med bägge dessa förutsättningar. Vår svaghet är inte ödesbestämd; den är självförvållad.
Tal i Varberg på FN-dagen 24 oktober
Bästa fredsvänner i Varberg!
Världens viktigaste fråga idag är freden. Och mänsklighetens överlevnad.
Sverige har med gemensamma insatser från alla politiska partier och folkrörelser av olika slag byggt upp ett fredligt välfärdssamhälle och rättssamhälle. Vi har deltagit i FN:s förhandlingar om nedrustning och avskaffandet av kärnvapen. Sverige har inga krigshjältar. Vi har istället fredshjältar. Det räcker om jag nämner namn som Raoul Wallenberg, Folke Bernadotte, Dag Hammarskjöld, Alva Myrdal och Olof Palme, så förstår ni vad jag menar.
Regeringen fortsätter att vilseleda om kriget i Afghanistan
Regeringen har som tidigare år lagt en proposition till riksdagen om fortsatt svensk trupp i Afghanistan.
Återigen konstatera man att säkerhetsläget i Afghanistan försämras, antalet civila offer ökar: ”Trots fredsansträngningarna har den väpnade konflikten förvärrats i omfattning och intensitet det senaste året och utgör det största hindret för Afghanistans utveckling.” Regeringen skriver: ”Respekten för mänskliga rättigheter är mycket bristfällig. Kvinnor och flickor har en marginaliserad roll och utsätts för hot och våld.” Och vidare: ”Den humanitära situationen i Afghanistan har försämrats under det senaste året.”
Sverige skall öva eget försvar, inte delta i USA:s Trident Juncture
Det svenska försvaret skall delta i den stora övningen Trident Juncture som pågår från den 25 oktober till den 7 november, framför allt i norra Norge men även delvis i Sverige och Finland.
Syftet är att testa Natos snabbinsatsstyrka och öva samarbetet mellan militär från Finland, USA, Sverige och Norge. Totalt deltar 50 000 personer från 31 nationer. Ungefär 2 400 av dem kommer från Sverige. Sveriges deltagande har tidigare kommenterats på den här sajten.
Enligt försvarsminister Peter Hultqvist är det ”en stor övning som är viktig för vårt samarbete inom den nordiska solidaritetsförklaringen”. (Upsala Nya Tidning 22/10)
Sverige och FN-stadgans våldsförbud
Svenska regeringar, oavsett politisk färg, har efter andra världskriget försvurit sig åt att stödja FN-stadgan och särskilt dess våldsförbud.
I praktiken har också Sverige försvarat FN-stadgan då folkrättsbrott begåtts både av stormakter och mindre stater, men det har inte varit ett konsekvent agerande. Som ett litet land går det inte alltid att i alla lägen uppträda med stenhårda principer, vilket oftast förstås av omvärlden.
Utsiktslöst att försöka tvinga upp en ubåt
Försvarets Materielverk (FMV) har genomfört prov med ett anti-ubåtsvapen. Myndigheten skriver i ett pressmeddelande :
”Med en samtidig avfyring av 36 granater genomförde FMV en verifieringsskjutning av det anti-ubåtsvapen som 2020 ska finnas på två minröjningsfartyg.”
Vapnet skall fästa på en främmande ubåt i undervattensläge och med riktad sprängverkan åstadkomma ett litet hål i skrovet så att ubåten skall tvingas upp. FMV gör dock försiktighetsvis en reservation:
”Granaten ska skapa en mindre skada i ubåtsskrovet, som ska ge ubåten problem, och förhoppningsvis tvinga upp den till ytan.”
Att tvinga en ubåt till ytan är hart när omöjligt. Ingenstans i världen har man lyckats med det. I våra skärgårdsvatten med svåra djup- och vattenförhållanden är uppgiften än mer utsiktslös.
Skamligt att Sverige deltar i Afghanistankriget, gp.se
Det är en skam att det alliansfria Sverige, som traditionellt värnat om folkrätt och FN-stadgan, deltar i ett nykolonialt krig i Centralasien som redan pågått under fyra gånger längre tid än Första världskriget.
Den 7 oktober var det 17 år sedan USA och Storbritannien startade kriget mot Afghanistan.Sverige har deltagit sedan början av 2002.
Motivet för USA var att bekämpa internationell terrorism efter terrorattentaten den 11 september 2001. Dåvarande talibanregeringen ställdes som ansvarig för att al-Qaida kunde uppehålla sig i landet. Redan ett par år efter krigets början kunde dock USA:s försvarsminister konstatera att antalet al-Qaida-medlemmar i Afghanistan troligen inte var fler än 50–100. Samtidigt hade al-Qaida vuxit sig stark på flera andra håll i världen, som Jemen, Somalia och Irak, där organisationen hade tusentals medlemmar.[…]
Man kan tycka att de cirka 30–50 svenska militärer som finns i Afghanistan varken gör till eller ifrån. Men svenska soldater är inte i Afghanistan i första hand för att uppnå militära mål. Sverige deltar av politiska skäl. För regeringen handlar det om att kvalificera Sverige som en pålitlig partner till USA och Nato, vilket också var det enda mål som uppnåddes under kriget 2002–2014 enligt regeringens egen utredning som kom 2017. Läs artikel
Veckans citat
Niccolò Machiavelli om värnplikt Machiavelli är här i landet mest känd för sin klassiska bok Fursten, som med rätta kommer ut i nya upplagor och ständigt vinner nya läsare. Han intresserade sig också för krigskonsten och gav ut en bok i ämnet. I boken Krigets idéer skriver militärhistorikern Lars Ericsson Wolke om detta Machiavellis verk: Machiavelli gav även ut ett viktigt arbete om krigskonsten, den 1521 utkomna Dell´arte della guerra. Boken var på klassiskt sätt uppställd som en dialog och ventilerade olika aspekter av militär organisation, utbildning och utrustning. Machiavelli byggde till stor del på Vegetius, men till skillnad från denne romare skrev Machiavelli också åtskilligt om krigets kärna, själva slaget.
Dessutom argumenterade Machiavelli kraftfullt för ett slags värnpliktsförsvar som engagerar alla vuxna män. Han hade själv sett alltför många härar av legotrupper, condottieri, föröda de italienska stadsstaterna i ständiga krig. Machiavellis slutsats var klar: värvade soldater ”är oeniga, egoistiska, utan disciplin, trolösa, kaxiga bland sina egna, fega inför fienden, de hyser ingen fruktan inför gud, och ingen tillit till människor”. Hur mycket bättre var det då inte att rekrytera den stora numerären av fotsoldater bland de fria medborgarna, vilket krävde en andlig mobilisering av den egna staten. ”Det är inte guld, utan goda soldater som försäkrar framgång i krig.”
Källa: Krigets idéer, Lars Ericsson Wolke, Medströms Bokförlag, 2007. Wolkes senaste bok som handlar om den svenska SAAR-bataljonen rekommenderas till läsning.
Inget rum för Ryssland
Efter Berlinmurens fall den 9 november 1989, och efter det att den sovjetiska flaggan halats för sista gången drygt två år senare, framträdde ett nytt Ryssland och fjorton nya, oberoende stater ur Sovjetimperiets aska. Med kalla kriget bakom sig sökte bland andra Michael Gorbatjov och George H. W. Bush bygga en ny världsordning.
Den 5–6 juni 1990 antogs the London Declaration on a Transformed North Atlantic Alliance. Man hade frågat sig om Nato fortfarande behövdes, nu när Sovjetunionen var borta. USA:s utrikesminister James Baker önskade en ”new architecture for a new era.” Och Ryssland accepterade ett enat Tyskland inom Nato.
Flygvapenchefen överlåter åt USA att säkra svenskt luftrum
Det var först i tisdags (9/11) som USA beslöt att trappa upp sin närvaro i storövningen Trident Juncture. Hangarfartyget Harry S. Truman med en besättning på 5 000 personer ska öka på det amerikanska deltagandet.
Nu har övningen plötsligt vuxit till att omfatta 51 000 militärer som ska öva att försvara Norge mot angrepp. Samtliga svenska försvarsgrenar deltar i Norge, och svenskt luftrum samt en flygbas i Sverige används i Nato-övningen.
Flygvapenchefen Mats Helgesson kommenterar eskaleringen för Dagens Nyheter:
– Det är ju faktiskt ett extra nordiskt flygvapen som har kommit till Nordsjön. Ytterligare flygresurser i vårt område som hjälper oss att hålla ordning på luftrum och annat, det är ju bara bra. Att ha ytterligare en stark partner i närområdet är alldeles utmärkt. Svensk flygvapenchef är alltså nöjd med att USA mer eller mindre tar över och ”håller ordning på luftrum och annat.”
Uttalandet är anmärkningsvärt. Svenska försvaret har ansvar för vårt territorium, inga andra stater.