utvald

Sverige deltar idag i två krig utan FN-mandat, Afghanistan och Irak, och i ett krig med FN-mandat, Mali.

Sveriges traditionella hållning till deltagande i militära operationer utomlands har varit att de skall vara fredsbevarande FN-operationer med mandat från FN:s säkerhetsråd, det vill säga insatser med ”blå baskrar”, exempel är Libanon, Cypern, Sinai och Gaza.

Det var en medveten svensk politik som syftade till att stärka alliansfriheten då vi inte deltog i konflikter som kunde dra med oss på ena sidan i en stormaktskonflikt. Genom att delta endast i fredsbevarande operationer undvek Sverige att blanda sig i inre konflikter i ett annat land. Därmed visade vi respekt för andra staters rätt att utan yttre inblandning själva avgöra sitt styre i enlighet med FN-stadgans artikel 1 som slår fast folkens rätt till självbestämmande. Det var en viktig princip som det låg i vårt eget intresse att upprätthålla.

Läs mer

Krister Andrén är en ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien som i ett par artiklar på akademiens nätplats har propagerat för att det svenska försvaret bör koncentreras till tröskeln eller till vår statsgräns. Han är en ivrig anhängare av en försvarsmakt uppbyggd på yrkessoldater och skriver att vi bör söka ”personalsnåla lösningar som maximalt förmår utnyttja teknikens möjligheter”. Han avskriver därmed folkförsvaret. Han hänger upp nationens överlevnad på ett mindre antal anställningskontrakt. Som om alla andra anställda i landet skulle kunna fortsätta i sina vardagssysslor i normala fåror om Sverige blev anfallet och invaderat!

Läs mer

I regeringens proposition om fortsatt svensk trupp i Afghanistan, som lades fram i oktober, finns inte mycket om hur en fred skall åstadkommas.

Man sätter sin tillit till regeringen i Kabul och går förbi den enligt många bedömare avgörande frågan, nämligen närvaron av de utländska trupperna:

Läs mer

Den upplyste monarken Fredrik II av Preussen (1712–1786) kom till följd av sina anmärkningsvärda militära framgångar att så småningom bli känd som Fredrik den Store. Han gjorde Preussen till en stormakt genom ett antal våghalsiga krigsäventyr, som flera gånger höll på att föra landet mot avgrundens brant.

Läs mer

Under senare decennier har Förenta staternas starka politiska inflytande över Sverige lett till att det nationella försvaret i stort avskaffats och ersatts av ett bristfälligt skalförsvar med från Förenta staterna inköpta system och därtill insatsoperationer som också de i NATO:s och Förenta staternas tjänst i Afghanistan och Libyen. Men även om detta genomförts med politiskt stöd av det som falskeligen utger sig för vänster så har det inte bara bland oss kärnvapenmotståndare och fredsaktivister utan även inom den svenska militären funnits och finns ett medvetet motstånd mot denna politik.

Då all historisk erfarenhet visar att mot ett brett folkförsvar förmår i längden ingen militärmakt erövra och behålla en sig försvarande nation har nu även många yrkesmilitärer som kanske personligen menar sig vara konservativa och traditionalister i stället för nuvarande dyra och ineffektiva skalförsvar med från Förenta staterna importerat material velat ha ett starkt på värnplikten baserat folkförsvar. Ett som inte söker värna ett lätt genombrutet skal utan omfattar hela territoriet.

Jan Myrdal, tal på möte i Oslo om motståndet mot NATO, 2 november

Den nyss avslutade övningen Trident Juncture 18 har kommenterats officiellt från både finsk och svensk sida.

En tydlig skillnad framgår mellan länderna i vad man anser vara viktigt för deltagandet.

Försvarsminister Peter Hultqvist lyfte tidigt fram solidaritetsförklaringen som första motiv men har inte närmare kommenterat att Trident Juncture är en Nato-övning som bygger på artikel 5 i Nato-fördraget. Den 23 september skriver han i Svenska Dagbladet om svensk medverkan:

Läs mer

Regeringen lade fram en proposition till riksdagen den 18 oktober om fortsatt svensk trupp i Irak.

Liksom tidigare år vill regeringen ha godkännande om en väpnad styrka bestående av högst 70 personer ”till förfogande på plats i Irak till och med den 31 december 2019”. Insatsen kan som mest omfatta 220 man för en eventuell evakuerings- och förstärkningsstyrka.

Det finns inget mandat från FN:s säkerhetsråd för styrkan. Regeringen hänvisar som tidigare till inbjudan från Iraks regering, vilket har kommenterats på denna sajt.

Läs mer

I en artikel på sin blogg som vi länkat till på den här sajten skriver Karlis Neretnieks (tidigare chef för Försvarshögskolan) om kraven på officerare. Han pekar på behovet av en tydligare professionalisering av officersyrket och att man måste komma bort från den akademism som nu råder. Istället är det krigets behov och träning för krig som som skiljer officersyrket från andra. Så långt kan man hålla med Neretnieks. Sverige behöver bra officerare vars professionalism är just att leda i krig.

Läs mer

På Norra Begravningsplatsen i Solna, vid foten av den stora kullen, står gravstenen över Adolf Hedin, liberal politiker och tidningsman. Gravstenen är väldig och gjord i ett enda stycke. Det enda som står där är namnet: Adolf Hedin. Inga årtal, inga utsmyckningar. Stockholms borgerskap reste stenen.

Adolf Hedin (1834–1905) var en borgerlig intellektuell som helt och hållet levde på publicistiska uppdrag och politiskt arbete under tvåkammarriksdagens första decennier fram till sin död. Ingen förmögenhet, inga sinekurer, inte heller någon organiserad rörelse som stod bakom honom. Han var en rörelse av egen kraft. Vänstersinnad i den tidens terminologi: socialreformatorisk, en tidig förespråkare för politisk demokrati.

Läs mer

Detta är ett paradoxalt förhållande:

Sverige beskrivs i internationell press och i internationella försvarsanalyser som ett neutralt land, liksom andra europeiska länder vilka står utanför militära allianser. Men svenska politiker av olika sort, liksom militära så kallade experter, undergräver systematiskt möjligheterna för vårt land att stå utanför en eventuellt våldsam konflikt mellan stormakter.

Svensk neutralitet har aldrig kränkts; optionen att kunna stå neutral har förslösats. Det är ett självskadebeteende.

Låt oss tala klarspråk. Ett litet land har inga förutsättningar att besegra en stormakt, i synnerhet en som är kärnvapenbestyckad. Däremot kan den hålla en potentiell angripare på avstånd genom en kombination av förnuftig utrikespolitik och ett robust militärt och civilt försvar. Sverige har tyvärr gjort sig av med bägge dessa förutsättningar. Vår svaghet är inte ödesbestämd; den är självförvållad.

Läs mer

Bästa fredsvänner i Varberg!

Världens viktigaste fråga idag är freden. Och mänsklighetens överlevnad.

Sverige har med gemensamma insatser från alla politiska partier och folkrörelser av olika slag byggt upp ett fredligt välfärdssamhälle och rättssamhälle. Vi har deltagit i FN:s förhandlingar om nedrustning och avskaffandet av kärnvapen.  Sverige har inga krigshjältar. Vi har istället fredshjältar. Det räcker om jag nämner namn som Raoul Wallenberg, Folke Bernadotte, Dag Hammarskjöld, Alva Myrdal och Olof Palme, så förstår ni vad jag menar.

Läs mer