Finlands president Sauli Niinistö avfärdar att Ryssland skulle kunna anfalla Estland.

– Då skulle det bli en sammandrabbning mellan Ryssland och Nato. Därför uppstår inte ens en sådan situation, säger han.

Skulle Finland tvingas hjälpa Estland militärt i en sådan situation? Det är en diskussion som pågått under den senaste tiden.

– Man måste inse att om krig skulle föras i Estland och Baltikum, så är Nato delaktig i det, säger Niinistö i en lång intervju i kvällstidningen Ilta-Sanomat

Han tror inte på någon begränsad styrkemätning. I stället skulle det innebära en mycket storskalig krigföring.  Niinistö upprepar i intervjun att han inte tror att det någonsin kommer att hända. Han korrigerar också frågeställningen.

– Den rätta frågan vore förstås, skulle Finland hjälpa Nato att hjälpa Estland. Läs artikel

…Europa har på kort tid tagit konsekvenserna av att Storbritannien lämnar unionen och att USA:s nye president Donald Trump har signalerat att Europas sak inte är Amerikas som förut. I november antog EU-parlamentet en resolution om att öka anslagen för försvarsforskning och talar nu också öppet om en europeisk försvarsunion som komplement till Nato, ett ”militärt Schengen”. Det är minsann en rask framryckning att vi skissar ett militärblock för 2020-talet inom samma yttre Europagränser där vi hittills inte ens har kunnat enas om en gemensam gränsbevakning.

EU frångår snabbt de 27 staternas homogeniserade konsensusunion; medlemsstaterna ska nu få delta på olika nivå som de vill. En försvarskärna där Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien tänker sig kunna vara framtidens innersta allians i Europa utkristalliserar sig – redan sammanknutna av gemensam militärindustri…

Svallvågen av det här verkar inte helt ha nått Finland. Riksdagsdebatten i torsdags om vår Europapolitik tycktes fortfarande mest handla om det gamla käbblet om ”Bryssel”…

Niinistö har envist hållit fram möjligheterna till också andra försvarslösningar i Europa än en blind tro på Nato. Nu kan den plötsliga vändningen kring ett alleuropeiskt försvar ha blivit ett ”vad var det jag sa” som kan bära Sauli Niinistö långt bland Europas statsledare…

På sista raden noterar vi att pacifismen som idé i Europa är lika mycket ur mode som galoscher för herrar. Ett ideellt gräsrotsarbete för icke-våld och praktisk fred är närmast utdött som genre, och en ikon som Mahatma Gandhi är mer eller mindre, med den elake Winston Churchills ord, ”en halvnaken fakir” ur det förflutna. Läs ledaren

Men ibland ser man att en enskild politiker ges en avgörande roll.

När Peter Hultqvist trädde till som försvarsminister ställdes han inför krav som Rysslands upprustning och aggressiva politik skapade. Samtidigt var han låst av det socialdemokratiska partiets Nato-motstånd. Det hela förvärrades av en ovillig finansminister och en utrikesminister vars feministiska utrikespolitik inte omfamnade idén om mer pengar till försvaret. Han måste alltså finna en lösning som var godtagbar för partiet, men också få stöd i regeringen. Den lösning han valde har sin förklaring i hans egen familjebakgrund. Hans mor kom som krigsbarn till Sverige när Stalin anföll Finland och han har flera släktingar på andra sidan Bottenviken. Det betyder att Hultqvist från barnsben lärt sig förstå de lidanden ett krig innebär. Men även att ett litet land med stark vilja och en portion tur kan försvara sin frihet. Hans bakgrund skapar sannolikt även en realistisk syn på Ryssland under Putin.

Från dag ett torgförde han behovet av en svensk-finsk samverkan…

Hultqvists Finlandsdoktrin var således född i ett storstrategiskt sammanhang och de flesta frågorna fick sina svar. Det som var omöjligt med Nato gick alltså an med USA. Tystnaden inom socialdemokratin var djup. Så kom Donald Trump och vår säkerhetspolitiska trygghet försvann över natt. Trots utfästelser från den nye amerikanske försvarsministern bör vi begrunda det vi nu har upplevt. Vår säkerhet kan aldrig göras beroende av att en stormakt uppfyller sina löften. Varje dag i många år framåt måste vi målmedvetet sätta vårt försvar på fötter igen. Först då kan vi påverka att USA eller Nato i sina operationsplaner tar hänsyn till svenska intressen runt Östersjön. Läs artikel

Vägen till ökad säkerhet och goda relationer mellan samhällen och folk går via samarbete.En helt rimlig tanke är att vi ganska direkt satsar 1000 till 2000 miljoner över statsbudgeten för grannsamarbete som kan bidra till tillit och samförstånd mellan Sveriges och Rysslands folk, skriver forskaren och författaren Lars Ingelstam…

För att skapa fred och »vänskapliga förbindelser mellan folken« (FN-stadgans ord) räcker det inte med militär avskräckning. Diplomatin är nödvändig, men har begränsade möjligheter. Självklart är det inte så att om vi visar oss allmänt bussiga mot det ryska folket så kommer Putins hjärta att vekna och »säkerhetsläget« snabbt förbättras.

Däremot är samarbete nödvändigt om vi ska nå en europeisk säkerhetsordning, vilket alla säger sig eftersträva. Någon gång måste man börja.

Så skedde i Norden: inget krig mellan oss på 203 år. Så skedde också i västra Europa: inget krig på 72 år (varav 65 med EKSG, EC, EU). Det kommer bättre tider, och vi kan göra en hel del för att driva på. Det är en grannlaga men inte omöjlig uppgift. Läs artikel

…När vi nu firar Finlands hundra självständiga år är det på sin plats att uttrycka nationens yttersta tacksamhet för att de nordiska länderna stått vid vår sida både i vått och torrt. Det känns mycket värdefullt att kunna fira vår hundraåriga självständighet tillsammans med hela den nordiska familjen…

Förhållandet mellan Sverige och Finland är mycket intensivt – och då avser jag inte bara hockeymatcher. Samarbetet mellan Finland och Sverige karaktäriseras av omfattande kontaktnätverk på individnivå. Över en halv miljon sverigefinländare och Finlands svenskspråkiga minoritet har en viktig roll som brobyggare.

I dag är Finland och Sverige ekonomiskt djupare integrerade än någonsin. Vårt EU-medlemskap har ytterligare fördjupat integrationen. Vårt samarbete i EU-sammanhang bör nu med beslutsamhet ytterligare stärkas. I säkerhets- och försvarspolitiska frågor har Finland och Sverige närmat sig varandra mycket under de senaste åren. Numera är samarbetet intensivare och mer omfattande än någonsin tidigare. Tillsammans är vi starkare. Läs talet

De svenska fartygen har kastat loss och är på väg mot marinövningen Baltops. Första anhalt blir Polen och Stettin, där de sista mötena ska hållas innan övningen börjar på söndag.

Övningen Baltops, som i år leds av Naval Striking and Support Forces Nato, har genomförts sedan 1971 och bygger förtroendeskapande relationer samt övar samarbetet mellan de deltagande nationerna. Sverige och Finland deltar som partnerländer till Nato. I år är det 26:e gången som Sverige deltar. Sverige deltar med korvetter och minröjningsfartyg ur Tredje och Fjärde sjöstridsflottiljen, ubåt från Första ubåtsflottiljen samt logistikstöd från bland annat Marinbasen…

Sammanfattningsvis ökar deltagandet i Baltops Sveriges förmåga inom bland annat internationell samverkan, interoperabilitet, ytstrid, luftförsvar, ubåtsjakt, minröjning, ubåtsverksamhet och hantering av asymmetriska hot. Baltops genomförs mellan den 4-16 juni och äger rum till sjöss i södra och mellersta Östersjön. Amfibieoperationer genomförs i Lettland, Tyskland och Polen. Läs  pressmeddelande

– Ryssland ska avstå från att hota oss, säger utrikesminister Margot Wallström (S) om att president Vladimir Putin sagt att Moskva behöver fundera på ett lämpligt svar om Sverige går med i försvarsalliansen Nato.

– Vi väljer självständigt vår utrikes- och säkerhetspolitik. Vår linje är klar sedan lång tid tillbaka, och den här regeringen har varit väldigt tydlig sedan vi tog makten att vi är militärt alliansfria, vi satsar på samarbeten och vi rustar upp vårt eget försvar. Det är den linje som vi fortsatt kommer att hålla, säger Wallström till TT…

Enligt Putin skulle ett svenskt Nato-medlemskap få ”negativa konsekvenser” för kontakterna mellan Sverige och Ryssland. Läs artikel

…Säkerhetsläget i Europa har inte förändrats nämnvärt sedan förra sommaren. Situationen på Krim och i östra Ukraina har inte blivit bättre. Det står klart hur en lösning kunde se ut – ett fullföljande av Minskavtalet och respekt för Ukrainas territoriella integritet – men vi har inte sett några framsteg i den riktningen. Därför fortsätter också EU:s sanktionspolitik.

Samtidigt är det viktigt att föra en bilateral dialog med Ryssland. Ingen är betjänt av att vi tiger om problemen…

EU-medlemskapet är en central säkerhetspolitisk lösning för Finland. Dess betydelse framhävs i osäkra tider. Riksdagen slog fast mycket tydliga riktlinjer i fråga om EU:s säkerhetsgarantier för knappt tio år sedan…

Samarbetet mellan Finland och Sverige framskred även under det gångna året väl. Vi håller tät kontakt på olika nivåer, såväl politiskt som tjänstemän emellan. Försvarssamarbetet har framskridit enligt planerna. Vi har tillsammans uppnått en särställning som partner till Nato, och vi deltar i organisationens diskussioner om Östersjöregionen. Ett bra exempel på det är Finlands initiativ för att öka luftfartssäkerheten över Östersjön, vilket även har främjat dialogen mellan Nato och Ryssland…

Varje medlemsstat måste bära sitt ansvar. Finland deltar aktivt i detta arbete. Avsikten är dels att villiga och kapabla medlemsländer kommer överens om ett fördjupat inbördes samarbete i fråga om resurser genom ett så kallat strukturerat samarbete, dels att överväga ett gemensamt utvecklande av nationella försvarskapaciteter, att inrätta en egen militärstab för utbildningsinsatser ‒ som en preliminär fas ‒ och att förbättra EU:s funktionsförmåga inom krishantering…

Vi befinner oss i ett brytningsskede i historien. Typiskt för sådana brytningsskeden är att många internationella spelregler inte längre fungerar på samma sätt som förr eller att de inte respekteras. Brytningsskeden pågår inte heller för evigt, utan de upphör oundvikligen i och med att man fastställer gemensamma spelregler eller bygger nytt. Därför bör man aldrig i historiens brytningsskeden ge upp hoppet.

Finland är inte heller i detta brytningsskede en passiv åskådare, utan en aktiv påverkare. Det är viktigt att vi genom en aktiv utrikes- och säkerhetspolitik ger vårt bidrag till att bygga en stabilare, säkrare och rättvisare värld. Läs talet

Anna Wallén (S): …Det finns anledning att vara stolt över Sveriges bidrag till OSSE som helhet men också till OSSE:s parlamentariska församling. Vi är finansiellt en av de största bidragsgivarna till OSSE:s parlamentariska församling. Men Sverige och vi riksdagsledamöter som är en del av OSSE:s parlamentariska församling är också en väldigt aktiv grupp. Vi är, som Margareta Cederfelt tidigare nämnde, flitiga valobservatörer som reser till när och fjärran för att bidra till länders demokratiska utveckling.

Jag har det senaste året observerat val i Vitryssland, Ryssland och Armenien. I midsommar är vi fyra ledamöter som reser till Mongoliet för att där observera presidentvalet. Det är ett hårt arbete att vara valobservatör. Det är mycket briefingar och kunskapsinhämtande innan vi ger oss ut på valdagen…

Björn Söder (SD): …Inför sessionen lanserades från svensk sida två tilläggsförslag, varav ett var från mig. Det handlade om att blåsa nytt liv i Minsköverenskommelsen mellan Ukraina och Ryssland. Jag ville med mitt tilläggsförslag påminna om att det hade gått över ett år sedan de båda parterna i februari 2015 hade ingått avtal, det så kallade Minsk II-avtalet, om att avsluta konflikten i Donbassregionen i östra Ukraina och att nya omständigheter var gällande. Det var omständigheter som då var gällande sedan ett år tillbaka.

Dessa omständigheter inkluderade bland annat:

• att återupptagandet av fredsförhandlingarna om Syrien i mars 2016 skulle kunna leda till ett fredsmomentum även för andra konflikter och användas av OSSE för att få parterna till förhandlingsbordet
• att försämrade ekonomiska utsikter i Europa men även i resten av världen skulle kräva nya fredsinitiativ för att stimulera den övergripande tillväxten.

Med mitt tilläggsförslag ville jag att OSSE:s parlamentariska församling skulle uppmana OSSE att övervaka genomförandet av Minsk II-avtalet och uppmana organisationen och alla dess medlemsstater att utnyttja de gynnsamma omständigheterna på regional, europeisk och global nivå för att sätta fart på genomförandet av Minsk II-avtalet med målet att få slut på konflikten i östra Ukraina och bit för bit bygga upp förtroendet mellan parterna.

Mitt tilläggsförslag var välbalanserat, då det å ena sidan innehöll en uppmaning till Ryssland att upphöra med militärt stöd i östra Ukraina och å andra sidan en uppmaning till Ukraina att förhindra eventuella kränkningar av de mänskliga rättigheterna begångna av de irreguljära förbanden.

Pernilla Stålhammer (MP): …För våra baltiska grannländer spelar Sveriges strategiska vägval en avgörande roll för säkerheten – såväl den faktiska som den upplevda – i närområdet, framför allt i Östersjön. Därför är det också avgörande att vi fortsätter att värna dessa relationer länder sinsemellan och verkar för att OSSE trots alla svårigheter fortsätter det viktiga arbete som behöver göras för säkerhet och gemenskap över hela Nordkalotten. Läs protokollet